Det var ungefär lika meningsfullt som att pilla navelludd.

För några veckor sedan (När jobbet hade semesterstängt) åkte jag till farbror doktorn (Vars namn jag hade svårt för att tilldela förnamn och efternamn. Jag är fortfarande förvirrad.) i Ludwigsburg för att gå på den av mig så kallade "nyskursen". Denna "nyskurs" är obligatorisk när man jobbar i restaurangbranschen. Länge, länge satt jag i väntrummet och bläddrade i ett resemagasin, efter att jag först tillbringat lång tid i receptionen, där en "Ny på jobbet-kvinna" hade fullt upp och jag kom med mitt svenska pass och mitt Europeiska sjukförsäkringskort. Som tur var var Npj-kvinnan inte ensam. Tillsammans redde de till sist ut det hela. "Nysdoktorn", som jag kallar honom var en riktigt trevlig och glad människa med humor. Recensionerna på nätet om honom hade redan talat om för mig att han är en mycket omtyckt farbror doktor, och det förstår jag. "Nyskursen" går ut på att man på ett eller annat sätt blir informerad om hur man ska agera/inte agera (Nys inte direkt över maaaden)/se ut osv. Egentligen visste jag allting (Förutom ett par saker om hur man handskas med livsmedel, men de var orelevanta för mig), som att man ska tvätta händerna, vara ren och...jag minns knappt vad han sa (Jag fick ett papper där allting står antecknat, eftersom det är obligatoriskt att få informationen både muntligt och skriftligt), eftersom det var så självklara saker. Doktorn slängde in egna anekdoter emellanåt och jag är glad att jag valde att gå till honom, även om jag fortfarande står fast vid att det var lika meningsfullt som att pilla navelludd. Jag hade kunnat gå på en "kurs" i Friedrichshafen också och där får man, har jag hört" bl.a. se en film (med otäcka livsmedelsbilder och kanske en Introduktion om hur man ska nysa(?)) och det äger eventuellt rum i grupp. Mitt samtal med farbror doktorn tog ca 10-15 minuter och jag gick där ifrån 25 euro fattigare, men en penna rikare (som snälle doktorn gav mig). Det jag är alldra mest tacksam över är att jag fått de där 25 eurona av arbetsgivaren, och alltså inte själv behövde stå för den kostnaden. Synd bara att arbetsgivaren måste betala 25 euro för lite navelluddspill.

Till saken hör nu iallafall att vi fick besök på jobbet igår vid 19-tiden. Två män (Helan hade lämnat Halvan hemma och istället tagit med sig en till Helan) från Livsmedelsinspektionen (eller vad det kallas) hade vägarna förbi. De har inte dykt upp en enda gång på fyra år, men igår var det dags. De märkte själva att de var ganska mycket ivägen, och jag gjorde inte livet lättare för dem när jag med mina raska steg stormade fram och tillbaka för att hämta/lämna saker, och de ständigt behövde flytta sig. Mina chefer var iallafall mer än nöjda över att jag besökt nysdoktorn, för de två herrarna ville såklart se intyget. Att jag är den Jenny som stod på pappret har de dock egentligen Ingen aning om. ID-kort bad de inte om att få se och jag och mina chefer kom efteråt fram till att det är bra om jag bär ett sådant med mig när jag ska till jobbet. Jag brukar ha endast nyckel med mig till jobbet och tänker såklart inte på att man i Deutschland alltid måste kunna visa vem man är/identifiera sig.

 

 

Texten är originaaaal, dvs. inte genomläst och om ord plötsligt skulle vara skrivna med stor bokstav i början (mitt i en mening) så är det för att datorn tycker att jag borde göra det och autokorrigerar. I tyskan skrivs ju alla Substantiv med stor bokstav, var i en mening de dyker upp spelar Ingen roll.