Skandinavisk L I N G O N, lax och huevärk
Kolla, kooooolla! Lingon! Burken är mindre än vad jag är van vid (men man kan vänja sig vid mycket och man tar seden dit man kommer), men vad gör det! Nu finns det lingon i huset. Vi (Jag stod ensam en liten stund eftersom Benni hade glömt att plocka på sig 400g-Tiramisu-paketen. Han kom tomhänt och ledsen tillbaka. Det fanns ingen den här gången.) stod vid kassan på Aldi och v någon anledning var min blick fortfarande i avscanningsläget. Där stod den, burken. Det var en "Aaaahhh"-upplysningsupplevelse. Allt omkring blir suddigt och fokus ligger på endast den här burken. Den liksom svävar upp i luften under ett harmoniskt och "sjungande" "Aaaahhh". Jag kan inte förklara bättre. Ni vet hur jag menar. Det är inte så att lingon är det godaste i världen, men som jag nämnt innan så behövs det till vissa rätter. Nu slipper jag att transportera en "lingonkorv" med tillbaka till Deutschland efter jul. Det påpekas ju dessutom - Skandinavische - att det här, det är inte tyskarnas eget påhitt, det kommer från de där uppe i Skandinavien. Nu återstår bara smaktestet. Laxen, den var också Skandinavienstämplad. Gud vad god den var! Huvudvärken följer under bilden.
Huvudvärk. Skallebank. HUevärk. Fyra ställen har jag varit på idag. Jag blev vidareskickad. Det började hos arbetsförmedlingen. Jag tänkte skriva in mig där. De svarade med att fråga om jag ville ha underhåll, "arbetslöshetspengar". Ehh, njae... Och om jag har en sjukförsäkring här? Nä. Det behöver du. Jaha. Och för att skaffa en sjukförsäkring när man är arbetslös behöver man få "arbetslöshetspengar". Ok, men om jag inte vill ha underhåll? Jag vill endast söka jobb. De rekommenderade att jag gick till Ü-Punkt och ansökte om "arbetslöshetspengar 2" (eftersom jag inte jobbat i Tyskland på två år), så att jag kunde skaffa en sjukförsäkring. Ok, då gör jag väl det. Under tiden hade Bennis pappa ring. Det kom fram under päronbesöket i söndags att jag inte har någon sjukförsäkring och nu försöker han hjälpa mig. Man kan inte gå runt oförsäkrad. Usch, jag vet, jag vet. Det han hittills kollat upp och kommit fram till var tydligen väldigt dyrt. Han tyckte att jag skulle gå till AOK, där skulle de kunna hjälpa mig. Jag behövde dock ett intyg på när jag senast och hur länge jag varit försäkrad i Svaarje. Ok, jag går dit. Det bar av till Ü-Punkt. Där lämnade jag in mina körkortspapper och betalade mina 5,10 euro. Det biometriska fotot blev jätte-jätte-intebra. Såvida biometriskt inte betyder att man har jätteröda kinder och ser ut som en tjockis med uppblåsta kinder. Jag såg inte ut så när jag kollade mig i spegeln här hemma, det är jag säker på. När jag lämnat in papperna (och plockat på mig en rulle "Gelbe Säcke" (De hämtar man där, gtratis.) släppte jag min följdfråga. Förklarade att jag varit på arbetsförmedlingen och att de skickat mig hit för att blablablabla osv. Då ska du gå vidare till Sozialamt. Det är två hus längre bort. Ok, då gör jag det. Väl där, jag öppnade dörren utan att knacka, möttes jag av tre ögon. Mannen som satt närmast dörren hade ett jääättesnett öga (Det kollade inte på mig fast att det andra gjorde det). Det var svårt att kolla på honom och hjälpa mig kunde han inte. "Arbetslöshetspengar", det går inte. Eftersom jag bor med Benni så räknas vår (alltså hans) inkomst tillsamman och eftersom han tjänar tillräckligt mycket så är det typ inte lönt att ansöka. Det går inte att sjukförsäkra sig om man inte jobbar, menade han. Det enda jag skulle kunna göra var att "anmäla mig frivilligt". På AOK? Ja. Ok, då går jag dit. Det låg inte två hus längre bort men jag klagar inte, motion och frisk luft är bra. Den snälla damen vid disken pratade med sin kära kollega som sedan kallade in mig. En snäll herre. Eftersom jag inte får/vill ha "arbetslöspengar" så kan jag inte försäkra mig. Jag vet. Det enda jag kunde göra var det mannen med det sneda ögat hade sagt. Jag skulle ensöka om frivillighetsförsäkringen. Vi (han) fyllde i papper efter papper och markerade det med gul överstrykningspenna som jag skulle fylla i själv sen och den gick han snällt igenom allt han hade skrivit och förklarade. Men, för att skicka in de här papperna behöver man en kopia på pappret som verifierar att jag bor här och originalblanketten 401 eller vad den heter (Han skrev upp det till mig.) som ska tala om när och hur jag varit försäkrad i Svaarje. Om detta går igenom kommer jag att behöva betala ca 1500 spänn i månaden. Jag, kuvertet och huvudvärken traskade hem. Vi får se hur det blir. Jag måste iallafall reda ut det hela. Det är inte lätt alltid. Den snälle mannen på AOK frågade rakt ut om jag lever på min pojkvän. Han vet att det är en känslig fråga och bad om ursäkt samtidigt som han att det var lika bra att ställa frågan rakt ut eftersom han inte kunde fylla i på blanketten att jag inte lever på någonting. Jag lever inte på honom. Varje gång han betalar något för mig försvinner lika mycket från mitt sparkonto i Sverige. Det är jobbigt att vara "beroende" av någon. Även en dans på rosor gör ont ibland.
Kommentarer
Trackback
