Är det såhär jag ska hålla igång mitt modersmål?
Igår hade jag vägarna förbi Aftonbladet.se och snubblade över rubriken "Peniskartan". Är det ett framtida ord för Svenska Akademiens ordlista? Är det sådana ord jag ska lära mina (framtida) barn så att de kan fylla på sitt ordförråd med dagens moderna bokstavskombinationer och hänga med i samhällets diskussioner? Man vill ju inte att ens barn ska uppfattas som konstiga, lillgamla eller omoderna. Det bästa är att man måste betala för att kunna läsa artikeln, man måste bli/vara plusmedlem. Det skulle vara intressant att se statistik över hur många registrerade plusmedlemmar som går in och läser artikeln och hur många som blir plusmedlemmar för att kunna gå in och läsa artikeln. Jag tycker att det är jättekul och kanske kommer jag ändå att lära mina barn ordet "Peniskarta". Det finns ju trots allt att läsa på Aftonbladet.
Så välhängda är män runt om i världen
Här är kartan som visar genomsnittliga längden på mäns penis i olika länder.
Köp Plus för att läsa hela texten och få tillgång till den unika peniskartan.
Medellängden i Sverige
Landet med största – och minsta – snopparna
Interaktiv karta – klicka och se!
Curlingföräldrar och curlingbarn är ett sentida begrepp, lanserat av den danske psykologen Bent Hougaard, där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Det svenska namnet kommer ifrån att, likt spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna, föräldrarna planar vägen före barnet i dess liv. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och får svårt att klara sig själva senare. Curlingbarn (och vuxna) tenderar dessutom att bli gaphalsar.
Sverige och Deutschland spelade precis curling på tv. Jag tittar gärna på det, men jag var tvungen att stänga av. Lagen uppfyller mer än väl kvinnokvoten och de var så gapiga att det lika gärna kunde ha varit världens möhippa eller en helt vanlig tjejmiddag. Jag kände hur huvudvärken knackade på och ville komma in och all koncentrationsförmåga försvann. Jag blev till och med lite arg, "Lugna ner er! Vad skriker ni för?". Det hela fick mig att börja fundera på om vi (Jag och de som spelar curling i LA ibland. Vi är uppe i en gonggong, men nästa gong kommer snart.) kanske skulle behöva öva på kommunikationen och ljudnivån när vi lirar. En sak är iallafall säker, curling och körkortsteori går inte ihop.
Om exakt tre veckor kommer jag hem och på söndag får man äntligen julpynta!
När vi var små bad vi om att få "kalle" i bilen
Det skulle kunna ha varit den här snubben, Kalle, Kalles kaviar-Kalle, men det var det inte. När barns logiska tänkande tar överhanden blir det ofta sjukt logiskt, men ändå helt fel. Eftersom det heter "värme", så ville vi ha "kalle" när det blev för varmt i bilen.
Visste ni att det finns såhär många sorter av Kalles kaviar?
Sortimentet med de olika Kallesprodukterna:
- Kalles Kaviar, Original. Blå tub med originalreceptet.
- Kalles Kaviar, Guld. Svart- och Guldfärgad tub, extra välrökt kaviar med mer rom.
- Kalles Kaviar, Dill. Grön tub med kaviar och dill.
- Kalles Kaviar, Light. Silveraktig tub med lägre fetthalt.
- Kalles Kaviar, Mild. Röd tub med mindre skarp smak på kaviaren.
- Kalles Randiga, Kaviar och färskost. Ljusblå/mörkblå randig tub med kaviar och färskost. (Den här har jag velat testa sen jag hörde om den.)
- Kalles Randiga, Ägg. Ljusgul/mörkgul randig tub med kaviar och färskost smaksatt med ägg.
- Kalles Randiga, Banan. Blå/gul randig tub med kaviar och färskost, den senare smaksatt med bananpuré, lanserades hösten 2007.
- Kalles Färskost, Naturell utan kaviar. Ljusblå tub med enbart färskost.
- Kalles Färskost, Ljusrosa tub med färskost, smaksatt med skaldjur.
- Kalles Prickiga, Färskost med lite kaviar. Vit/blå prickig tub.
Tydligen måste man smuggla Kalle om man vill ta med honom i handbagaget på flygplatsen. Kalle var en present från pappa till mig, men när Emma och Kaiza skulle gå igenom security på Kastrup så beslagtog de honom! Milda makter! Emma och Kaiza fick alltså traska igenom security själva och lämna Kalle bakom sig. Som tur var kunde de köpa en ny Kalle på andra sidan. Dyr var han såklart där, men jag är glad, och tacksam. Kalle tog sig ända från Kastrup till Überlingen utan att bli illamående, vilken bedrift! Min favorit är en macka med kokt (geggigt) ägg, kaviar och purjolök. Nu vilar han tryggt i vår kyl, den där Kalle, originalet.
En stamkund är inte en kund som stammar. Inte alltid iallafall. Äntligen!
Stamkund.
Menade du stadkant, omkostnad, samkönad, kostnad, stackmoln, stammande, stambana, stamning, eller stamträd?
Nä, jag menade en stamkund, alltså någon som gärna återkommer och handlar på samma ställe, en lojal kund, en kund som är tillfredsställd och ger ett långsiktigt värde för företaget. Sådana är vi, jag och Benni. Vi är stamkunder på Edeka här snett över gatan.
Ooooh, happy day! Äntligen (Jag har väntat på något sånt här och det är första gången de har det i just den här affären.)! Igår kom Benni hem med detta häftet och 10 klistermärken! För varje 5 euro man handlar för (och det kommer man ju lätt upp i!) får man ett klistermärke, och eftersom Benni handlade för 5 euro plus några cent, men kunden före honom inte tog sina klisterlappar, så fick Benni dem! 10 klisterlappar till oss, katschiiiing! Hon i kassan kände igen Benni. Vi äro små stamkunder vi, bzz, bzz, vi äro små stamkunder vi, bzz, bzz.
När man samlat ihop 20 klistermärken kan man välja att köpa olika saker extra billigt. Vi siktar först och främst på ett steeeegejärn. Det största steeeegejärnet kan man köpa för 30 euro när man har sina 20 klistermärken. Normalt sett kostar det 80 euro! Eftersom den här klistermärkesleken pågår till 15 mars kommer vi hinna med att samla 20 klistermärken mer än en gång och vi är ju dessutom redan halvvägs till stekpannan! När stekjärnet är i hamn vill vi gärna ha vitlökspressen. Vi har ingen här i hushållet och den här, den på bilden, den kan pressa vitlök som inte är skalad, dvs. den skalar klyftan innan den pressas ut. Jag vet inte hur det fungerar, men det låter intressant. Ordinarie pris på den är 45 riksdaler (euro). En massa olika knivar kan man också samla poäng till, det syns bara inte här på bilden. Vi äro icke längre jägare, vi äro samlare, bzz, bzz.
Vit nederbörd
För en kort stund virvlade det runt några få små, vita snöflingor i luften! :)
Vi tvättade en maskin handdukar innan idag. Benni hängde upp dem på balkongen. "Det är varmt i solen!"
Fågel, fisk eller mittemellan?
Det var meningen att vi skulle äta fondue i söndags kväll när Emma och Kaiza var här. Jag och Benni tänkte gå och handla allt redan på fredagskvällen, så att det var gjort, och dessutom är affärerna ju som bekant stängda på söndagar. Vi tog fram fonduesetet från vitrinskåpet för att kolla vad man behöver för att tända makapären. Något saknades. Fonduegafflarna! Hmm, var kunde de vara, var kunde de vara? Även om ingen har talat om för en om man ska leta på fågel-, fisk- eller mittemellannivå så kan det tyckas ganska enkelt att hitta några fonduegafflar här i lägenheten, den är ju ändå inte såå stor och fonduegafflar förvarar man ju inte var som helst, eller? Vi letade och letade och letade. Vi letade oss galna, i en timme. De fanns ingenstans, INGENSTANS! Och inte heller är det särskilt hjälpsamt att fråga sina grannar när man bara har två stycken och den ena inte äger några fonduegafflar och den andra inte är hemma så att man kan fråga. Thomas Philipps kunde inte heller hjälpa oss. Det blev bakad potatis i söndags, och fonduegafflarna lyser fortfarande med sin frånvaro. Något annat som också lyser här (utan frånvaro) är solen. Lagom till Emmas och Kaizas hemfärd, som började igår morse, kom den fram igen. Desförinnan har den hållit sig borta oförskämt länge och det duggregnade nästan konstant sedan mina systerystrar anlände. Vi gjorde det bästa av det ändå, och det var perfekt att ta med dem till Thermalbadet, men det är en annan historia.
Jag har väntat så länge på just den här dan, och det är skönt att den äntligen kommer. Väntat så länge på just denna dag, den ger lust när den kommer.
Sist jag hörde dessa låtrader stod jag vid starten till Midnattsloppet i Stockholm och väntade på startskottet (som kom alldeles för tidigt och medförde en oplanerad rivstart). Idag trallar jag på denna låt (tyst för mig själv i mitt huvud av en helt annan anledning). Besök står för dörren, eller rättare sagt ikväll kommer det (besöket) att stå för dörren. Dörren till mitt HEM, vårt hem, mitt och Bennis hem! Emma och Kaiza, mina kära systerystrar, kommer och hälsar på över helgen. Det är svårt att fatta att de snart är här! Det är den långa vägen som bär till Überlingen. Kl.17 går flyget. När de landat ska de ta den schweiziska utgången och gå till flygbussen. Flygbussen tar dem till SBB (den schweiziska tåg-/busstationen i Basel). Därifrån ska de åka spårvagn i ca 10 minuter och gå av vid den tyska tågstationen i Basel. Tåget till Überlingen går sedan 19.42, och ca 2 timmar senare är de framme på tågstationen här i Überlingen! Tågresan just det klockslaget kräver två byten, men, de har varandra och reser med endast handbagage, så det ska nog gå fineeemäääng.
Kl.19 ikväll invigs årets upplaga av "Überlingen on ice" av Überlingens Oberbürgermesiter Sabine Becker. Det hela ramas in av livemusik (Det ska tydligen vara någon speciell sorts musik, speeennande, speeennande.) Nere vid sjön har de byggt upp en isbana, tält och en (eller flera?) trästuga(or). Skridskoåkning och Eisstockschiessen* är fasta traditioner. För min och Bennis del blir det korv och Glühwein ikväll. Galejet håller på 22 november till 6 januari.
*Googla gärna bilder för mer förståelse :) På svenska heter det tydligen Isstock.
Isstock, också känd som bayersk curling, är ett curlingliknande spel som i bland spelas på asfalt men vanligast på is. Spelet är vanligast i Mellaneuropa i länder som Tyskland och Österrike. Deltagarna i spelet låter sina stockar glida över isen och försöker antingen komma närmast ett mål, eller för att se vem som kan få stocken att glida längst.
Stocken är en platta, som väger 5 kg, med en 30 cm fastsatt pinne. Plattorna finns i flera färger: grön, svart, grå, gul och blå. Den gröna plattan är tillverkad av gummi och är mycket snabb på isen, medan den blå är gjord av mjukt gummi och är mycket långsam. Den vanligaste spelformen är att försöka låta sin stock komma närmast ett förutbestämt mål, en gummitrissa placerad 28 meter bort.
Isstock har till skillnad från curling inga lagmedlemmar som sopar banan för att påverka friktionen.
Sporten har varit uppvisningssport vid två Olympiska vinterspel, 1936 och 1964.
Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig, det var alldeles för länge sen vi sågs. Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut, du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut
Igår hörde han av sig!! Hasselhoff! <3
Jag har suttit med vänner
på en stökig resturang
och kommit på mig själv vara någon annan stans
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
på en stökig resturang
och kommit på mig själv vara någon annan stans
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
Jag har fått för mig att jag sett dig
jag har ropat ditt namn
jag har sprungit rakt fram
mot en främmande famn
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
mmm..
en del av mitt hjärta..
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
jag har ropat ditt namn
jag har sprungit rakt fram
mot en främmande famn
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
mmm..
en del av mitt hjärta..
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
Hur många lingon finns det i världen?
Det finns ett par rätter som man egentligen inte kan äta utan lingonsylt. Brysselkålspudding (dagens lunch), köttbullar med potatis och brunsås och sist men inte minst fläskpannkaka. Det hör liksom ihop. Vilken svensk som helst skulle klara lucktestet:
Köttbullar med potatismos eller kokt potatis, gräddsås och ................. (IKEA)
Fläskpannkaka med ....................
Här hittar du inte en hink lingonsylt eller en "lingonsyltskorv" (Ni vet påfyllingskorven i plast) i mataffären. Om jag ska vara ärlig har jag inte letat särskilt hängivet men jag ska gå på jakt, och jag återkommer med en lingonrapport.
Att man ska behöva tröstäta igen
Jag satt här på soffan igårkväll och kastades mellan hopp och (mest) förtvivlan. Det är ju kul att lagen bjuder på lite spänning, speciellt när det gäller ALLT eller INGET. Jag tycker att det är riktigt tråkigt att Svaarje inte lyckades kvalificera sig till VM i Brasilien. Min fotbollssjäl blöder. Enda fördelen (för mig) är att jag nu kan heja på Deutschland utan att få dåligt samvete. Benni fick för sig att han skulle baka medan jag var på körskolan igår. Han bakade shortbreads med hallon- och aprikossylt från hans mamma. Receptet har han fått från mamman i värdfamiljen som han bodde hos i USA för några år sedan. Kanske bakade Benni för att han misstänkte hur matchen skulle sluta, eller för att vi kom att tänka på receptet kvällen innan och han blev så sugen att han ställde sig och bakade. Anledningen är mindre viktig, resultatet blev perfekt!
I sista sekunden
Grattis till mig! Jag har nu varit på hälften av alla teorilektioner (fast att jag missade den första). Frågan som snurrar mest i mitt huvud och ännu inte är besvarad (Den har ännu inte nått allmänheten.) handlar inte om högerregeln, Autobahn, vägskyltar eller liknande, utan om det är ok att jag smugglar (Bara det ordet gör det halvt förbjudet) ner choklad i väskan och tar med hem till Benni. Chokladen (eller någon annan sötsak) som jag på lektionerna avstår från att äta. Det försvinner ju bara en sötsak, vare sig det är jag, Benni eller Batman som äter den. Det är ju inte så att jag tar hem hela korgen och sen bjuder gäster på det eller springer till skolgården och bjuder på godisregn. En sak är iallafall säker, hade det varit Benni som gått på körskolan hade de fått fylla på förrådet betydligt oftare. När det var dags att gå (kuta, det regnar) hem frågade jag (nä, inte om chokladsmuggling är ok) om det var teori imorn. Jag rättare sagt påpekade, att det väl inte är teori imorn. "Jooo, varför inte?" "Det är röd dag, det står på schemat på nätet och bla bla." "Oj, har vi inte ändrat det? Då gör jag det nu!"
Bättre sent än aldrig, eller? Tur att man dubbelkollar. I detta fallet dubbelfrågar. Jag misstänker att jag missade första lektionen för att de ändrade en icke-teoridag till en teoridag. Jag var nämligen säker på att jag inte hade teori den dagen. Nu är det alltså min förtjänst/mitt fel att det är lektion imorn. Beror på hur man ser på det hela. Just nu tycker jag att det är bra, fast att jag egentligen hade sett fram emot en ledig kväll.
Skallebank. Jag hoppas verkligen att Svaarje vinner matchen ikväll (och att Zlatan har ändrat frilla.) Egentligen har jag inte lust att se den. Kom igen nu Svaarje, kör för fa-an!
Jag har funderat, igen.
Jag har funderat på att bli trädkramare. Motorsågsmassakern här nedanför* tar aldrig slut. Det började (Jag hörde det först då, men de var säker i full gång redan mycket tidigare.) redan när jag åt frukost i morse. Antagligen kommer ljudet att följa mig in i drömmarnas land också. Det är inte bara här de kapar träd, utan lite längre ner på gatan också. Kanske är det skördetider. "Seeeeer du skogen där borta?" "Nä, träden är i vägen." Nu är de inte i vägen längre. Från vår balkong ser man numera rakt in i körskolans teorisal. Det är nästan så att jag skulle kunna köra en distanskurs (nu när jag har linser). Jag hade dock fått nöja mig med informationen som förmedlas genom lärarnas pictionarybilder ritade med pennor som suger, och jag tror inte att någon av dem fick mvg i bild. Jag är dock glad att de ritar, det hjälper, och de har en massa magner föreställandes vägmärken. Mina favoriter är de små bilarna, som också fäster på tavlan med hjälp av magneter. Tur att inte alla har problem med icke-magnetiska föremål, t ex kylskåp.
* Tydligen ska det byggas ett parkeringshus också, under marken tror jag.
Idag skulle jag ge mig på att panera schnitzel. På balkongen väntade gulaschgrytan (Det som blev över igår) troget ifall det hela skulle gå åt skogen. När Benni kom hem frågade han hur det hade gått. "Det blir gulasch", svarade jag. Han undrade om jag inte hade vågat att ge mig på det här med panering eller om jag var mer sugen på gulasch. När han kom in i köket såg han två gyllenbruna och enligt mig perfekt stekta schnitzlar. Jag är nöjd!
Jag klarar inte av den här öÖÖövergången (Hipp Hipp) och därför hoppar jag direkt till nästa ämne (Övergången till föregående stycke var heller ingen höjdare märkte jag.) Loreenluggen, den är borta! Jag gick till frisören idag, och eftersom tvåminutersregeln (Den handlar inte om hur länge något i matväg får ligga kvar på golvet innan man måste ta upp det igen för att det ska vara ok. Tror att den brukar ligga på 6 sekunder beroende på om det är på restaurang eller någon annanstans. Denna regeln handlar om att inget här är mer än två minuter bort.) gäller här så beslöt jag mig för att testa frisören som ligger i samma byggnad som körskolan. För 7.5 euro kapade hon gardinen och nu ser jag igen utan att behöva kamma snelugg, slänga med huvudet, pusta/blåsa uppåt eller lägga tid på att göra en "Den där Mary"-frilla.
Tydligen ska det bli kallare i övermorgon. Informationskällan heter Benni. Vadå kallare? Jag tycker att det räcker så som det är nu. Det är inte vårvarmt längre, det är angenämt kallt, för det mesta iallafall.
Parentes 1. Jag har blivit bättre på det här med att uppdatera appar. Igår var det bara ca 6 stycken som låg på kö. Tycker dock ofta att uppdateringarna inte är till fördel, utan tvärtom. De lila pratbubblorna som dök upp längst upp på mobilen när jag fick Viber-meddelande är som bortblåsta. Eller ja, nu är de är gråa, stora och fula. Innan blinkade mobilen blått när jag fick Whatsapp-meddelanden och grönt när jag fick Viber-meddelanden. Nu är det blått för hela slanten.
Parentes 2. Jag har fortfarande inte riktigt tålamod med ytterdörren. Iallafall inte när jag två sekunder tidigare har snubblat till i trappan och nästan slagit i nyllet och ut tänderna. Tur man har reflexer och sträcker ut armarna. Jag hade nog sparkat in dörra annars, och jag hade fått mixa min schnitzel så att jag hade kunnat äta den med sugrör. Man kanske ska köpa hem en packe sugrör. Kan vara bra att ha. Det enda som inte får drickas med sugrör är öl.
Parentes 3. Första meningen i förra inlägget går inte att publicera med små bokstäver. Det är jobbigt omöjligt.
Jag har börjat fundera
Jag vet inte om det stämmer, men när jag sökte på "sallad betydelse" kom följande resultat upp:
Sallad
Populäritet idag: Oförändrad 
Placering på namntoppen 2012: Inte i topp 100 (Jaaasså!)
Antal män med namnet i Sverige: 2
Antal kvinnor med namnet i Sverige: 0
Där ser man, där ser man.
Sallad betyder ”saltad” och kommer från den gamla romerska seden att salta gröna bladgrönsaker.
sallad, kall maträtt där man vanligen blandar vegetabilier med kött, fisk, skaldjur eller hårdkokta ägg i en sås, en dressing. (20 av 69 ord)
1. typ av grönsak 2. maträtt
Jag har börjat fundera på det här med sallad. Det började med en tallrik. Bennis tallrik. Tallriken var täckt med små korvar (någon typ av salami eller så), mackor med någon form av korv i påläggsform och ett berg med Wurstsalat. Wurstsalat blir direkt översatt korvsallad. Googla gärna bilder. Det finns olika sorter (med ost i osv.) men i grund och botten är det strimlad korv, lite lök, strimlad korv och lite till strimlad korv, och vad passar bättre till det om inte småkorvar och mackor med korvpålägg? Jag tycker bättre om vanlig sallad. Men vad är egentligen sallad? Till er (och min) hjälp har ni (jag) informationen ovan. Ska vi försöka att ordbajsa tillsammans? Men bara olika sorters sallader. Jag börjar....
Wurstsalat
Sallad
Isbergssallad
Potatissallad
Rödbetssallad
Pastasallad
Räksallad
Kabelsalat (kabelsallad = när sladdarna ligger huller om buller i en enda röra
Fruktsallad såklart
Mimosasallad
Listan har bara börjat.
Att spela eller att äta, det är frågan!
Jag tror att det är vettigt att hålla sig till att äta, och inte spela squash när man ligger på soffan och inte mår rihk-titt bra. Jag som har längtat (efter att spela)! Eftersom det inte finns någon squash, utan endast squashracket, i huset just nu så blir det gulasch och inte squash till söndagskvällsmat. Kastrullen står på spisen och innehållet doftar äääända (uppskattningsvis ca 4 meter) hit till soffan. För att känna mig lite effektiv när jag ligger här på soffan så lyssnar jag på hörboksversionen av teoriboken. Jag blev faktiskt liite besviken när jag upptäckte att det var en hörbok och ingen film. På skärmen visas nu istället mönster och symboler i form, färg och fart liknande något som skulle passa in på vilket rejvparty som helst. Man blir nästan lite åksjuk (Det ni ser på skärmen på bilden här är dock ingenting!!) när man tittar på skärmen. Alltså tittar jag inte på skärmen. Istället är det full koncentration från sinnesorganen öronen. Till detta ändamål har jag hjälp av Bennis hörlurar!
Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som största kakmonstret i världen är!
Bennis lag förlorade (mot hårt motstånd) på bortaplan igår. När han kom hem tröståt vi - glass. Glassen som vi gjort under dagen, cookie-dough-glassen. Den var såklart smarrig (!!), och ändå blandade vi i hallonmarmelad i våra skålar. Den blev ännu smarrigare!
När vi kollade på nätet efter djupfrysta produkter att mata BOMANN med såg vi att de på Aldi från och med torsdag skulle sälja Spekulatiuscreme! Spekulatiuscreme, cremen som jag nämnt här på bloggen iallafall miiiiinst eeeen gång. Spekulatiuscreme, en av våra topp 10-produkter när det gäller att handla på nätet. Speculatiuscreme, cremen som gör livet lite vackrare. Eftersom det råder juletid (nästan iallafall) tog Aldi in cremen i sortimentet denna veckan. Det är inte exakt samma creme som vi tidigare beställt från Holland och därmed behövde vi en plan, en testplan, en smakelismakplan. Min idé var att köpa en burk, gå ut på parkeringen, öppna burken, stoppa ner fingret och smakelismaka! Bennis idé var att, eftersom han har ett eluttag i bilen och vi ändå skulle köra dit, koppla in brödrosten, rosta en macka på parkeringen, klina på Spekulatiuscreme och smakelismaka. Real och förnuftig verklighet: Vi åkte och köpte en burk, öppnade den morgonen efter vid frukostbordet och smakelismakade cremen på en rostad frukostmacka. Mums! Inte rihk-titt lika mums som den från Holland, men nästan! Vi åkte till Aldi och köpte tre burkar till. Egentligen var planen att inte beställa cremen förrän till första advent, men det är ju snart, och i affären var cremen dessutom billigare. Jag tror att för-sidan vinner. Mot-sidan har ändå inget att säga till om.
Vill ha och vill ha och villa ha
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när du gratulerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, för då skall jag springa så benen kräks
då skall jag springa (och klampa) så grannarna vräks
Om jag får ett löpband farsan
Om jag får ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband
Jag vill ha en löpband farsan * 3
När jag konfimerar miig
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när du gratulerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, för då skall jag springa så benen kräks
då skall jag springa (och klampa) så grannarna vräks
Om jag får ett löpband farsan
Om jag får ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband
Jag vill ha en löpband farsan * 3
När jag konfimerar miig
Nu var det ju såhär att jag önskade mig aldrig ett löpband, och inte en synt och jag konfirmerade mig heller inte. Så nu sitter jag här, utan löpband och synt. Det var ändå skönt att jogga idag, men frågan är hur länge till det kommer att gå att jogga utomhus utan att lungorna fryser till is. Jag ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt saknar Gerdahallen, eller mest att träna där och allra mest spinningen.
Glassmaskinen är på kylning. Ikväll blir det cookie-dough-glass.
Simultanförmåga sökes!
Eller kameleontögon, vilket Benni vid ett tillfälle igår påstod att han har, och jag vågar faktiskt tro på det. Det händer mer än ofta att han har igång två saker samtidigt. Klassikern är handboll och fotboll.
Det går inte. Det går inte att titta med ett öga på den ena skärmen och med ett på den andra. Inte samtidigt iallafall. Jag försökte igår. Tyskland mötte Italien samtidigt (Några minuter senare blåstes matchen igång. Den spelades ju i Italien.) som Svaarje mötte och förlorade mot Portugal. På tv-skämen sprang tyskarna runt och jagade boll, medan svenskarna sprang runt på datorskärmen som stod på soffbordet. Optimal bildskärpa på tv-skärmen, annars hade vi ju lämnat tillbaka den för länge sedan, medan spelarna på datorn såg ut att springa runt på världens dimmigaste plan. Det var som att titta både med och utan linser, fast att jag hade dem (båda) i. Men, man kan ju inte få allt, vi hittade iallafall en stream från TV4. Mitt hjärta fick fröjdas (åt språket, inte åt matchen) i två halvlekar. Till viss del iallafall. Orkester-cirkus-gatumusikantspubliken var så högljudd att man knappt hörde varken vad kommentatorerna sa eller vad man själv tänkte. Trött i huvudet blev man. I andra halvlek var det dags att byta. Då hade vi ljudet på på tv:n och på datorn spelade de under 45 tysta minuter. Fotboll är inte samma sak utan ljud. Sist men inte minst, en eloge till Zlatans frilla, eller vad säger ni?
Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an!
Det är det tänket vi vill ha ikväll!
Mitt tänk: Får nog bli till att ladda med en öl om nerverna ska hålla hela matchen igenom.
Kom igen nu Svaaarje, kör för fa-an!
Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor?
Jag och Diana träffades första gången på en fäktningskurs i Tübingen 2007, när jag som utbytesstudent sprang runt och testade det mesta som fanns att testa. (Tequila med tandkräm och chokladpuffar hade dock inte med utbytesgrejen att göra, utan med att Linda var på besök.) Det var iallafall Diana jag var och hälsade på i helgen, och jag är kär, i hennes bostadsort (stad). Frankfurt am Main tog mig med storm. Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor? Jag tror inte att jag kommer att bli större, inte på längden iallafall, men är det såhär det är när man är stor, fast att man är liten, då är jag mer än nöjd! Jag fick uppleva staden på natten, kvällen, dagen, i skymning, i regn och i solsken. Jag älskar blandningen av modernt och gammalt. Staden är som en mini-USA-stad.
Nyckelord: Skyline, kyrkor, nödimpregnering, äpplevin, omaka skor, running sushi, lyftkranar, gamla stan, fedemiddag hos för mig främmande männiksor, gratis kollektivtrafik (för mig), Main tower, börsen, broar, shoppingoas, utsikt., hänglås, foto. Förutom alla prepositioner man slänger sig med dagarna i ända så var nog "Flygplan!" det ordet jag använde mest denna helg. Flygplatsen i Frankfurt är Tysklands största och med det sagt förstår ni att det flög en hel del flygplan över våra huvuden. *Pekar* och ropar "Flygplan!".
Frankfurt har ca 687.775 invånare.
Frankfurt by night! Den här utsikten hade jag sett fram emot ända sedan jag sa till Benni att jag tänkte hälsa på Diana i Frankfurt och han visade mig bilder på nätet. Underbart! På vägen in till stan för en öl hoppade vi av tunnelbanan och gick till ett köpcentra, som verkade vara öppet dygnet runt (inte affärerna men hela bygggnaden). Vi tog hissen upp och sedan gick vi sista trappan (utomhus) upp till utkiksplatsen.
Kvällens måltid, som avnjöts hos Diana innan vi åkte in till stan, bestod av kokt potatis (med skal, mumma!), stekt ägg och gröööön sås. Diana (som inte är uppvuxen i Frankfurt utan flyttade dit för ca 2 år sedan) ville att jag skulle testa något som var typiskt för Frankfurt och bjöd därför på denna "Grüne Soße" - och den var verkligen grön! Diana, tack för denna Frankfurt Deluxe-helg! Efter kl.19 på vardagar och hela helgerna kan Diana ta med sig en person som sällskap på hennes Frankfurtbiljett, alltså kunde jag åka jättegratis på lördagkvällen och hela söndagen!
Vi hade hört att det skulle bli regn, vilket ledde till att Diana nödimpregnerade våra stövlar innan vi begav oss ut på söndagen. Innan jag kom frågade Diana mig om det var något speciellt jag ville göra i Frankfurt. Jag kollade upp några sevärdheter på nätet, men annars, nej, jag blir jättenöjd om jag får springa runt som turist och titta (och fota!) allting. Jag är den sortens turist som varken försöker eller kan dölja att jag är turist och jag springer gärna runt med kartan i högsta hugg. Eftersom jag var i sällskap med en levande GPS tillika vän och Frankfurtbo klarade jag mig dock utan karta. Main Tower - den näst högsta byggnaden på nattbilden ovan - 200m (fjärde högsta byggnaden i Frankfurt) högt var vårt första mål på lördagen. Vi ville ju gärna upp innan regnet överföll oss. 6,5 euro fick vi betala för kalset. Vi tog oss igenom säkerhetssystemet, som på en flygplats, utan större problem (Den blåa jackan ni ser på bilden är egentligen Dianas och under den hade jag min egen jacka.). "Vänligen ta av jackan." "Ok, men jag har en till under den." Andra jackan fick jag behålla på. Vi åkte upp till 56:e våningen, vilket tog ca 45 sekunder. Jag räknade inte, det stod i informationsbladet. Fotot, foto, foto. I bakgrunden såg man bergskedjan Taurus. Tjejen bredvid mig är ingen främling, utan Diana!
På denna bilden ser ni redan tre av kyrkorna i Frankfurt. Det kryllar av dem. Naturligtvis var vi inne i alla tre. "Gamla stan" syns också mellan de tre kyrkorna. Floden som rinner genom staden heter - tiotusenkronorsfrågan - Main! Därav namnet Frankfurt am Main. Förutom kyrkor var staden belamrad med lyftkranar som förstörde en och en annan bild.
Flera av byggnaderna i Frankfurt är bankbyggnader.
Längre bak på bilden, mellan de höga byggnaderna ser man tågstationen.
Börsen! Denna bilden är tagen på förmiddagen innan jag åkte hem. Börsen är öppen för allmänheten (i sällskap av de som arbetar där. Själv får man inte springa omkring) på vardagar mellan två klockslag som jag inte minns. Om man vill lyssna på ett föredrag och gå på en guidad visning, vilket jag egentligen ville, var man tvungen att töntboka en vardag innan. Jag trodde inte att jag skulle hinna till börsen eftersom jag skulle åka hem redan kl.12 på måndagen. Tydligen erbjöds en guidad tur kl.10 på måndagen. Eftersom jag inte ringt dit på fredagen chansade jag och stod praktiskt taget och hängde på låset kl.9 när man öppnade. "Nej, det går tyvärr inte, man måste ringa och boka en vardag innan." Nästa gång, nästa gång. Jag var iallafall innanför dörrarna. Lägg märke till skorna som hänger uppe i trädet.
Info: År 1681 inrättades den anrika Frankfurtbörsen. Det har sedan slutet av andra världskriget varit den helt dominerande börsen på den enorma tyska marknaden. Hela 90 % av omsättningen av aktier i
Tyskland går genom denna börs. Det gör den också till den största börsen i Europa och faktiskt den tredje största i hela världen. Det betyder i korthet att det som händer på Frankfurtbörsen påverkar hela Europa och alla de andra europeiska börserna och mäklarna håller börsens utveckling här under noggrann uppsikt.
De här två ståtligheterna "Bulle und Bär" står utanför börsen. "Bulle" (tjuren) står för stigande kurs, och "Bär" (björn) för sjunkande.
Den högra byggnaden är gamla operan.
Denna rulltrappa befinner sig i ett köpcentra, där vi var både på kvällen innan vi skulle till puben, och på dagen (jag, helt ensam) innan jag skulle åka hem. Drottningvinkningen kom här väl till pass. Även detta köpcentra var öppet efter och innan affärerna i det öppnade.
Utifrån.
Inifrån.
Gamla stan. Jättemysigt! Varenda vinkel var värd att fotografera.
Här står vi på en av broarna som smyckar floden Main. Jag kunde naturligtvis inte sluta att fotografera. "Bara en till". "Bara en till." "Jag lovar, detta är sista." Som tur är var båda ungefär lika frenetiska med kameran/mobilen.
På bron hängde MASSOR med hänglås med namn på lyckliga par, och även före detta lyckliga par. Ett av låsen var täckta med vit text (man såg namnen på paret genom den vita färgen) där det stod "VORBEI" = ungefär "ÖVER/SLUT".
Underbar skymning, vilket inte gjorde det lättare att sluta fota.
Jag gick till bron igen på måndag förmiddag innan jag skulle åka hem. Nu har jag alltså de fletsa bilder dubbelt upp, en version med grå bakgrund, och en version med blå bakgrund. (Diana var på jobb. Därav sprang Miss Förvirrad-jag-har-inget-lokalsinne runt själv i Frankfurt tills bussen avgick kl.12. Diana kom och vinkade av mig :)).
Bron heter "Eiserner Steg".
Kyrka och lyftkran. "Bethmännchen" snaskade vi också på. Smååå marsipanbakelser med mandel namngivna efter en Herr Bethmann. En specialitet från Frankfurt. De tre mandelbitarna (förr var det fyra) ska enligt en legend ha symboliserat herr Bethmanns söner. Goda var de.
Medan det regnade roade vi oss med att fånga sushi på rullband. Det var första gången jag var på Running sushi. Underbart gott och jättemånga olika sorter. En lite farlig version av sushi, eftersom det hela tiden åker förbi maaaad fast att det man hade på tallriken tagit slut. Det är svårt att sluta och allt ser så gott ut. Dessutom kom det nya sorter med jämna mellanrum. När vi för andra gången bestämt oss för att det fick vara nog kom en tallrik med fritterande banan susandes förbi oss (vi satt direkt intill bandet). Diana snappade åt sig tallriken med banan snabbare än blixten. Nu var hon nöjd. Vi valde att inte köra på "All you can eat". Istället betalade vi för varje tallrik vi plockade på oss, vilket i slutändan blev som "all you can eat", men kunde vi inte äta. Tallrikarna hade olika färger/mönster och kostade olika mycket. Vi delade på varje tallrik/skål och fick därför smaka fler olika sorter än om vi hela tiden plockat var sin. Perfekt. När vi kom ut hade det slutat att regna. Himlen började bli blå och det var då vi gick till "Eiserner Steg" och tog lite för många bilder för att det ska vara bra för mobilens hälsa. Diana hade iallafall kamera med sig.
Efter en lång och härlig dag som turist i Frankfurt åkte vi hem och tillbringade hela 20 min med att förbereda och dricka te innan det var dags att åka till middagen hos de för mig okända människorna. När vi satt på tunnelbanan upptäckte jag plötsligt att Diana hade råkat ta på sig olika skor. Ett smart drag av Diana om man vill ta reda på hur uppmärksamma folk är. "Du älskar mig inte längre! Du lägger aldrig märke till vad jag har på mig!".
Den här kapsylen kommer från ölen som det bjöds på under middagen som pågick under söndag kväll kl.19.00- 00.00. Ett par dagar innan jag skulle till Frankfurt frågade Diana mig om det gick bra att vi gick på middag med några av hennes vänner på söndagkvällen. De turas om att laga mat för varandra och eftersom de alla kommer från olika regioner i Tyskland har mottot varit att laga något "hemifrån". Den här kvällen var det Hamburg som gällde. Jag kände mig som en....jag vet inte....en medsmugglad person som bara tog (fick), och tog (fick) och tog (fick) utan att egentligen förtjäna det. Jag råkade bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och det är jag glad för. Supergott, supertrevligt och superhamburgigt! Hissen upp till lägenheten öppnade sig och man klev direkt in i parets lägenhet. Öppnar de sin ytterdörr kan de alltså kliva direkt in i hissen. Det finns ingen luft, nix, nada däremellan. Lägenheten var otroligt hög i tak och taket var smyckat med stuckatur*. Vitt, vitt, vitt. Dörrarna också. Varje rum hade två megahöga dörrar, som en stor port. Balkong och fin utsikt hörde naturligtvis också till detaljerna i denna moderna (men samtidigt omoderna) och fina lägenhet! Efter en välkomstdrink slog vi (sex personer med mig) oss ner vid en långbord dukat (mycket fint) så att det gav intrycket av att det skulle bjudas på inte vara en, två, tre, utan fyra rätter. Skenet bedrog INTE. Förrätt: små runda pumpernickelskivor med räkor (som verkligen såg ut att ha simmat i havet) och olika sorters fisk. Gott! Mellanrätt: hemmagjord grönsakssoppa. Gott! Huvudrätt: Koks potatis och grönkål med korv, fläsk och kassler i. Gott! Efterrätt: Rote Grütze med vaniljsås. Gott! Rote Grütze är gjort på olika sorters röda bär. Snapsen "Klarer" tog ett varv runt bordet. Helgen i Frankfurt var lite av en kulinarisk resa. Den avslutades verkligen på ett ypperligt sätt med denna spännande middag alá Hamburg. Billyhyllan, "Vad äter man mer än älg i Sverige" och alkohol är dyrt i Sverige var några av ämnena som kom upp. Utöver det tyckte det att jag skulle åka runt med en båt i Bodensee och tvätta pengar. Nu behöver jag alltså bara skaffa en båt. När folk kände att det började bli dags att åka hem för ca 2 timmar sedan åkte vi hem. Jag och Diana bestämde oss för att försöka hinna med tunnelbanan fast att vi erbjöds skjuts. När vi sprungit en bit och insett att vi nog inte skulle hinna, korsade vi en gata där det kom en bil. Vi hann över gatan i godan tid innan bilen närmade sig. Ändå tutade den. Vad är det för idioter som tutar tänkte vi. De i bilen hade tänkt: Vad är det för typer som galopperande skuttar fram mitt i natta. Rutan på bilen rullades ner: Är ni säkra på att ni inte vill ha skjuts? Vi hoppade in och fick skjuts. Det var såklart de från middagen.
*Stuck, efter italienska stucco, är ett samlingsnamn för olika blandningar av gips, marmormjöl och lim som används för att framställa dekorativa ytor och detaljer inomarkitektur och konst.
Äpplevin är också typiskt för Frankfurt. När vi var på puben första kvällen bestämde jag mig dock för ett säkert kort och beställde en "Römer pils". Diana tyckte att jag borde ha en souvenir med mig hem till Benni och på bilden ser ni resultatet: Äpplevin med cola. Den "vanliga" sorten hittade vi inte.
Jag och Benni öppnade burken till filmen på måndagen när jag (vi) kommit hem med frysen. Det var faktiskt förvånansvärt gott. Bembel är för övrigt ett ord för kruset ni ser i mitten på burken. I Frankfurt finns det speciella Äpplevinspubar. Vi kikade in på två stycken men stannade ej. Nästa gång ska jag ta mig an den här kultursidan av Frankfurt. Zoo, börsen och berskedjan väntar också. En mycket, mycket trevlig! Det var absolut värt att åka så långt.
Jag hoppas att folket orkar ta sig igenom detta inlägget. Det författades inte på fem minuter. Puh! Det var inte lätt att välja bilder heller och jag ber redan nu om ursäkt för alla bro-hänglåsbilder. Det är dock endast en bråkdels bråkdel av alla bilder jag tog.
Parentes. Jag har inte läst igenom vad jag skrivit.
Igår förmiddag
Igår var jag hos optikern för att göra ett syntest till körkortet. Jag kom ut från Fielmann (så heter optikern, företaget alltså, annars har jag faktiskt bara sett människor av det kvinnliga slaget där) med ett godkänt syntest i handen och trodde knappt mina ögon. På gatan låg en kamel. Trevligt. Omväxling förnöjer! Mannen i den svarta jackan ville ha pengar, antagligen till djurfoder, till cirkusdjur.
Ett handfat bortskänkes. Jag joggade förbi den här bänken igår. Vanligtvis är den tom, ledig.
Det är bara för den som vill att ta handfatet under armen och traska hem. Man skulle kunna ta den bara för att ha något att kasta med när man någon gång eventuellt ska på Polterabend.
Polterabend är en tysk (endast i vissa delar) bröllopssed, där gästerna krossar/slänger med porslin (på festen) kvällen före (?) bröllopet för att bringa lycka till brudparets äktenskap.
Vad ska jag med den till nu då?
Jag gick till Thomas Philipps för att köpa en, eller flera, magneter till kylskåpet. Det var tänkt att älgen (från Linda och Nisse) med de stirrande och oorienterade jätteögonen skulle få en första hedersplats. En magnet föreställandes pasta i olika färger - perfekt till köket ju! Glatt skuttade jag hem igen med en magnet föreställandes pasta i olika färger och svartpeppar.
Något stämde inte. Magneten ville inte fastna. Skitmagnet från Thomas Philipps, tänkte jag. Fel, fel, fel. Grattis, vi har ett icke-magnetiskt kylskåp! De borde inte få finnas. Vad ska jag nu göra med en magnet föreställandes pasta i olika färger? Vi sprang runt i lägenheten och testade magneten. Benni upptäckte att luckan till proppskåpet är magnetisk. Meeen, pasta passar bara i köket och därmed basta. Älgen ligger och gråter.
En ny familjemedlem
Han e klok och fiiiin och skatten e betald, typ.
Han är helvit och heter BOMANN GS 165.1. Han rymmer 65 liter, har 3 fack och är märkt med energiklass A+. Vi köpte honom på extrapris och det var honom jag var tvungen att ställa till rätta för att han stod litta snitt. Han håller till ute i trapphuset och är i trevligt sällskap med vår och grannens tvättmaskin. Han är inte kräsen och äter det mesta mellan himmel och jord, alltifrån glass till grönsaker och räkor. Just nu är han dock på fastande mage, men han är lika glad ändå!
BOMANN hälsar och säger "hej!".
Förresten, just denna veckan fick man en kupong på tio euro när man handlade för minst 1000 spänn. Det händer inte särdeles ofta (aldrig) att vi handlar för så mycket i en mataffär (även om de har allt annat man kan tänka sig), men nu gjorde vi ju det! BOMANN kostade över 1000 spänn. Nästa gång vi handlar får vi 10 euro rabatt på hela köpet. Tackar, tackar!
Klagomål
Jag har fått in klagomål om att jag stavar "parentes" med "a", "parantes". Jag tycker bättre om den stavningen, det är ju så det låter. Dåligt argument. Det är många svenska ord som skulle röra till i stavningsgrytan om man började stava dem som det låter. Jag väljer att utelämna exempel och låta er tänka själv, det är nyttigt. Har dock ännu inte bestämt mig för om jag ska överge min stavning eller ej, vi får se.
Svenska för nybörjare
Gissa-ord-leken är en ofta förekommande lek i sängen innan vi ska sova. Jag tycker dock att man bara blir piggare, inte tröttare, av den. Av någon anledning kom vi in på temat sängkläder. Jag förklarade för min sängkamrat att det heter "påslakan och "örngott". Hans kommentar i en blandning av garv och något som iallafall inte var trötthet: "Det låter som ett gammalt gift par!". Han tyckte att det kunde jämföras med Britt och Bertil (ett gift gammalt par min familj är bekanta med). "Örngott och Bertil är bra!" (Kommentarerna och påhittigheten hos min käre (nästan precis från träningen hemkomna) handbolsspelare sprudlade.) "När du är 60 ska jag kalla dig för Örngott." (Benni). "Jaha, men då kallar jag dig för Påslakan." (Jag). När Benni kläckte ur sig att Påslakan och Örngott lät som ett gammalt gift par var jag naturligtvis tvungen att komma med en följdfråga. "Vem av dem är kvinnan?" "Die Örngott!". Svaret kom blixtsnabbt, precis som det inte fanns något annat vettigt svarsalternativ. Bennis övertrötthet och där med följande bieffekter fortsatte och ledde till en oundviklig kommentar från min sida: "Nu vet jag varför vi har en bäddsoffa i vardagsrummet. Det finns tillfällen när Örngott inte vill dela säng med sitt Påslakan."
En ganska givande och rolig kvällskonversation här i huset. "Big Bang" fick oss sedan att släppa ämnet.
Inte ok
Mangomänniskor kan inte gå och bli icke-mangomänniskor bara sådär hur som helst, helt plötsligt, utan förvarning.
Tupp, höna eller kyckling?
Vad var det för en (konstig?) lek egentligen? Det var väl en trevlig lek, men inte så spännande. Eller, det beror ju på hur man ser på det hela. Det kunde ju bli antingen tupp, höna EEELLER kyckling! Minns ni den egentligen, leken? Den med grässtrået. Jag minns den mycket väl. Kanske inte borde kallas för lek. "Jaja, förr i tiden var ett grässtrå allt kidsen behövde för att roa sig." Är det så vi kommer att sitta och gagga när vi blir gamla? Inte mig emot, tror jag. Jag kom att tänka på den (leken) endast för att jag när jag stod framför spegeln och borstade tänderna med monstertandborsten tyckte att småhåren uppe på mitt huvud, längst bak, såg ut lite som en tupp, höna eller kyckling. Jag skulle nog säga höna.
Problemlösning
Jag älskar att se hur människor löser problemsituationer, vad det än handlar om. Problem uppstår ofta plötsligt, men folk är uppfinningsrika, och jag älskar det. Vi åt gyroskryddat kalkonkött i tacobröd ikväll. Redan när Benni lade upp kött på första omgången bröd insåg jag att det nästa runda skulle råda köttbrist. Jag hade rätt. Benni löste dock problemet innan jag ens hann blinka eller dela med mig av vårt problem. "Vi kan ju steka lite Leberkäs (Tänk er falukorv fast inte prickig och inte "rund", men med ungefäär samma smak.) och blanda i." "Blanda? Inte göra en av varje och äta halva halva?" Vi skar Leberkäsen i tjocka strimlor och stekte den. Sedan blandade vi, Leberkäs och kalkon. Vi överfyllde bröden med kött och diverse tillbehör. Problemet löst, allting gott. Kalkonkött och "falukorv" i pitabröd funkar finfint. Vem hade kunnat tro det?
Parantes inom ramen för ämnet. Kalkon är något vi äter ganska ofta. Här köper man det som kyckling, antingen som filéer eller redan skuret i bitar. Det är dessutom billigare än kylling och jag tycker att det är lika gott. Alltså, kalkon är betydligt vanligare här. Kom ihåg det, ifall jag skulle förhöra er någon gång i framtiden. För er som är intresserade följer litta informatiooooon om kalkooooon (är det ett rim?) nedan:
Kalkoner tillhör de största och starkaste hönsfåglarna. Huvudet och en stor del av halsen är nakna. Kalkoner har en spetsig, hängande köttflik över näbbroten, medelhöga fötter med långa tår och oftast små sporrar. Kalkoner har en rundad stjärt, som kan resas upp och utbredas.
Fågeln är i vilt tillstånd ovan brunaktigt gul, med präktig metallglans och med breda, svarta fjäderkanter. Ryggen och övre täckfjädrarna är brun, med gröna och svarta band. På bröstet är kalkonen gulaktigt brun. Kroppslängden går upp till 1,3 meter. Honan är inte så färgrik och blir bara 85 centimeter lång.
Vill ni veta mer, besök wikipedia, livets informationskälla nr 1.
Very merry icke-christmas
Man vet att det är dags att tvätta när man man måste nöd-packa-ner jultrosor när man ska till Frankfurt (över en helg, inte ett år eller över jul), bara för att det är tomt i lådan. Till mitt försvar kan jag nämna att jag har övergivit en del året-runt-underkläder, som ligger hemma i Svaarje och väntar på att bli hämtade och åter få lite kaerlighed. De har känslor de med, kan jag tala om. Jag har alltså inte hela mitt underklädessortiment här. Till saken hör även att jag inte tycker om julen när den inte är jul. Nu hänger tvätten på tork och jag är på (allmän, inte just i detta ögonblick och utan gevär) jakt efter en tvätt-bläckfisk (ni vet vad för en jag menar.) I vardagsrummet ligger för övrigt en hel bag full med handbolls-t-shirts. Benni tvättade lagets tröjor i helgen när jag var borta. Inte undra på att min troslåda är tom när han upptar tvättmaskinen (väldigt sällan) genom att tvätta lagets tröjor. Hade dock gärna sett tvättstället helt fullt med endast lika dana t-shirts.
Jag hade kunnat skriva här dagarna i ända, men jag har inte haft tid. Jag ligger efter och har redan en massa jag vill få ner. (Nedanstående var egentligen inte inräknat i det jag ville få ner.)
Känner ni till serien "Monk"? Vi brukar kolla på den. Wikipedia:
Adrian Monk (spelad av Tony Shalhoub) är en briljant detektiv; han har öga för minsta detaljer och ser allt som andra missar. Detta ofta pga hans svåra tvångsbeteenden och oklanderliga minne. Utöver tvångssyndrom har han även ett antal fobier och rädslor, bl.a. för baciller, mjölk, höjder, närkontakt, hagel, grodor, svampar och fotbollshuliganer. Listan är lång och i vissa avsnitt ser man även hur han bär med sig denna "fobi-listan" för att kunna uppdatera den.
Monk har en förmåga att rätta till allt som hänger, sitter eller står lite snett eller är placerat med oregelbundet mellanrum. Med denna mening har jag uttryckt hans problem på ett milt och snällt sätt. Man vet att man har kollat för mycket på serien Monk när man springer och rättar till badrumsmattor när den ena inte ligger på precis samma avstånd från badkaret som den andra och man flyttar ting (vad får ni veta imorn) för att de råkar stå liite snett. Idag kom jag (och Benni) på mig själv.
Det finns mycket man kan göra för första gången med linserna i
T ex: mata äänkor, laga (och äta) tacotårta, duscha, jogga vilse, bygga ihop en garderob, busringa, hänga upp tvätt, skolka från en teorilektion, spotta ner i en pol, kolla på stjärnorna, packa, åka till Frankfurt m.m. Det är som att födas på nytt.
Idag ska jag åka till Frankfurt am Main och göra staden osäker! För alla nyfikna nissar, jag ska hälsa på en kompis. 10.12 tar jag tåget här ifrån Überlingen. 10.42 byte i Radolfzell. 10.46 tåg till Singen. 10.56 framme i Singen. I Singen ska jag sedan leta upp den buss jag ska åka med. 12.00 bär det av mot Frankfurt am Main, alltså har jag en timme på mig att leta. 17.45 är det meningen att jag ska vara framme på stationen i Frankfurt. Kl.14.15 ska jag byta buss på flygplatsen (jihoo, längesen jag var där) i Stuttgart. Ove följer med mig eftersom jag snart läst ut deckaren som utspelar sig här. Och körkortsboken. Internet kommer jag inte att ha på hela resan, lide synd. Det kommer att bli lite som en avvänjningsresa.
De gräver och håller på på parkeringen (som inte längre ser ut som en parkering) här nedanför. En ny byggnad ska ta form. Det betyder att vi snart kommer att ha endast 20 sekunders gångväg till läkarmottagning och apotek och vad vet jag. Lite tjurig är jag. De har sågat (eller hur man nu gör) ner mitt träd. Mitt träd! (och alla andras). De fina löven man ser på bilden längst upp till höger här på min blogg är (var) från det trädet.
Päääcka pappas kappsäck, päääcka pappas kappsäcka, pääcka pappas kappsäck.
Mrs Lova Lova!
Jag vet, jag har lovat saker till höger och vänster. Kanske för mycket, om gulasch och filmpremiärer och liknande ting. Men det kommer, jag lovar, när ni minst anar det.
Pang i bygget!
Vi kollade på pang pang-film och när det för en sekund lugnade sig hör jag hur pangandet fortsätter utomhus. Här. Utomhus hos oss. Ahaaa, fyrverkeri! Vi pääusar filmen och går fram till balkongen. Där borta, i fjärran (inte riktigt, men en liten bit bort), ser vi hur fyrverkeriet exploderar i ett färgsprak. Vi slog våra kloka huvuden ihop och Benni kom på att therme-badet firar tio år. Idag är avslutningsdagen. Endast "speciäääälla" männiksor var välkomna efter kl.15. Det var alltså där de skjöt upp raketer, och de sparade inte på krutet. Vi gick ut på balkongen. Fyrverkeriet var säkert lite för mig också, imorgon har jag nämligen bott i Tyskland hos min Benni i en månad! Jag tycker om fyrverkeri, även om det egentligen är en nyårsgrej. Förresten, filmen, "White house down", var bra! Men pang-pangig.
Adji adji Asch, han hade en mustasch. Han rökte hasch och åt gulasch.
Solen skiner, himlen är blå och idag kommer min garderoooooob! Någon gång mellan 13 och 18 är det sagt. Jag trodde inte att man kunde längta så mycket efter en möbel, men det kan man tydligen och jag kommer antagligen att gå och klappa den de ca 100 första dagarna. Man kanske skulle klä upp sig, dagen (garderoben) till ära.
Förberedelserna inför dagens lunch har börjat (se bild, fler kommer senare) och snart ska jag ut och jogga med mina linser för första gången!
Gulaschkött, purjolök, morötter och kryddblandningen på bilden ska i en påse (syns också på kryddpåsen) och sen ligga och, som pappa hade sagt, gona sig i ugnen i 75 minuter.
Blir man smart(are) av att äta Smarties?
Isåfall ska jag kränga på körskolan ikväll. Det var inte det smartaste draget av mig att ta på mig min luddigaste tröja (jag fattar inte hur en tröja kan ludda så mycket när den är tvättad flera gånger redan) idag när jag visste att
1) jag skulle dammsuga hela (den är inte så stor) lägenheten. Någon skulle behöva gå med en dammsugare efter mig och min dammsugare. Dubbelarbete. Luddet skulle räcka till att stoppa en hel prydnadskudde. Ny affärsidé kanske. Om luddet från min tröja till trots inte skulle räcka så finns det back up: luddet från badrumsmattorna.
2) jag har linser i för andra dagen i mitt liv. Har misstänkt ett par gånger att det är något som inteeeriiihk-titt stämmer, men varje gång har det varit ludd i ögat som rubbat mitt synfält. Bättre det iallafall, än att det är något fel på linserna. Luddiga fingrar är heller inte till att rekommendera när man ska sätta i linserna.
Utöver detta har jag även svarta byxor på mig. Tänkte att de skulle matcha det vita luddet finfint.
Rechts vor links!
Kom ihåg: Rechts vor links!
De disciplinerade och (över)tydliga tyskarna kallar högerregeln för "rechts vor links". Smart drag, eftersom det talar om precis vad det innebär. Lämna företräde åt trafik som kommer från höger! Yes box! Även på parkeringsplatser (inget av orden "rechts vor links" talar om det, men det är inbegripet, och jag har lärt mig det!) Yes box! Övertydlighet (skapad med en nypa salt) tror jag är en bra idé. Själv är jag mäkta stolt över vårt svenska ord "berg- och dalbana". Vilket kid som helst förstår det.
Grammatiklektion med små tjurar
De flesta har väl lagt på minnet/förstått nu att Benni heter "Stierle" i efternamn. För alla icke-tyska åhörare ser detta antagligen ut som en kombination av bokstäver plockade ur en bokstavssallad (eller från en bokstavsbuffé), och ihopsatta i denna följd utan inbördes betydelse.
Vi dissekerar Stierle. Stier-le. Stier betyder tjur. Ändelsen -le är en form som gör något litet. Stierle är alltså en liten tjur. Vi tar ett exempel till. Paket = paket. Päckle (bry er inte om "ä-et", det blir omljud när ordet innehåller en vokal.) = litet paket. Den vanliga "förminskningsformen är egentligen ändelsen "-chen". Paket - Päckchen. Men eftersom vi lever och frodas bland schwaben så hör man ofta denna dialektbundna form, inte mig emot.
Parantes 1. Varför ringer någon alltid nere på dörra när Benni inte är hjemme? Jag svarar här uppe och förstår inte alltid vad det handlar om. Oftast inte har det inte ens med oss att göra. Kanske är det trippelnamnet Benni här i huset som skapar förvirring.
Parantes 2. Jag ogillar app-uppdateringar. I morse tog jag tag i det och nu måste jag vänta på att över 25 stycken ska uppdateras. Jag ska försöka bättra mig.
Tydligen
Tydligen har vattensängen
1) en livslängd på ca 20 år
2)* en hälsosam påverkan/effekt
*På vem? Och hur?
Ordet teori härstammar ifrån en teknisk term inom den antika grekiska filosofin. Det grekiska ordet theoria, θεωρία, som betyder "att titta på, vara medveten om, åskåda", hänvisar till att grubbla och spekulera, i motsats till att handla och agera. Praktik (från grekiskans praxis, πρᾶξις) som kommer från den grekiska termen "att göra", ställs speciellt ofta i motsats till teori eftersom teori inte involverar något agerande förutom teoretiserandet i sig.
Det är på den nivån, grubbel- och spekulationsnivån, det är just nu, och det tycker jag är ganska skönt. Min körskola ligger 2 minuter bort. Två teorilektioner har jag hunnit besöka, en igår och en idag. Under gårdagens 1,5 timmar lyckades jag hemlighålla min härkomst, men idag blev det allmänt känt. Svenskan kom ut ur garderoben.
Vi pratade om hastighet (igår) och hux flux var temat hastighet i andra länder och ett, tu, tre skrattades det åt att man inte får köra fortare än 110km/h i USA. Jag sa inget. Man behöver inte dela med sig av allt och eftersom vi ju redan fastställt att jag inte är blond och blåögd är det inte särskilt svårt att hålla hemligheten hemlig. Jag vet inte längre varför, men någon gång under gårdagens 1,5 timmar slängde läraren (han är glad och trevlig och berättar gärna små anekdoter vid sidan om) ut frågan "Vem här är ett IKEA-fan?". Återigen höll jag mig passiv.
Jaha, men hur avslöjades då min lilla hemlighet?
Idag gick vi bland annat igenom vägskyltar. Här i Deutschland finns bl a en med en hjort/ett rådjur på. Grodskyltar finns det med. Plötsligt säger läraren, pekandes och tittandes på mig "Du är väl från Sverige?". (Läraren var med i bakgrunden när jag skrev in mig på körskolan för ett tag sedan.) "Ehm...ja". "Vad finns det där, förutom den här?". Han ville såklart komma åt den åtråvärda älgskylten. Jaja, nu vet alla att jag är från Svaarje. Helt ok, jag har ingenting emot det, och ingenting att dölja, i de flesta fall iallafall. Den svenska top-hastigheten håller jag för mig själv, så länge det går.
På varje bord står korgar med sötsaker i olika former, Smarties, karameller, choklad, chokladkex m. m. och precis utanför rummet står en liten kyl med dricka. Vi får ta precis vad vi vill.
Vem är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Igår såg vi klart sista delen av "Sagan om ringen".
Varning! Alla som inte vill veta eller bli påminda om vad som händer i slutetslutet bör sluta läsa nu.
Snart är det för sent! Då finns det ingen återvändo. Alltså sista chansen nu. På nästa rad kommer det.
När alla precis återförenats igen och avslutat respektive happy-danser släpper Frodo bomben. Han måste vidare. Det är hans eget beslut. Alla blir ledsna. Frodo också. Men alla accepterar det och de säger adjö. Frodo går.
Jag såg mig själv i Frodo. Jag såg mig själv lämna mina tre hobbits (fast att ni är fler och alla naturligtvis inte går under beteckningen hobbit.) hemma i Svaarje. Det var mitt eget beslut. Jag var också ledsen, och det var något jag var tvungen att göra. Men, man glömmer aldrig sina hobbits, det är det viktigaste.
"The Hobbit" (med linser, för min del, inte för hans) blir nästa projekt.
Med nya ögon!
Mina värderingar har inte förändrats, men jag ser världen med nya ögon! "Jahaaa, är det så det ser ut!", "Jahaaa, är det så du ser ut!" Skillnaden går inte att ta på, men den är överallt, var jag än vänder mig. Allt är så tydligt, fast på ett övergripligt sätt. Inte enstaka ting, utan hela stan/världen. Alla färger. Det märks, men ändå inte. Allt har blivit som det ska vara. Det är skönt. Det är en skön övergång. Inte som när man jämför, med glasögon (tydligt), utan glasögon (otydligt), med, utan, med....ni vet när man testar någons glasögon och märker hur bra man egentligen kan se och tittar på allting och jämför. För er som inte testat detta, det är som när man sitter på bio med 3D-brillor och inte kan låta bli att jämföra. Med, utan, med...
Det hade varit spännande att vakna upp med linser och upptäcka världen, utan att man visste att någon hade satt i linser.
Jag börjar bli kompis med mina linser. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar att få ut dem nu ikväll. Jag har fått testlinser, behållare (utan hjärta på :(. Benni hade det en gång.) och linsvätska, gratis. Ska försöka leva med linser nu och på tisdag bär det av till optikern igen för utvärdering. Håll tummarna för mig!
När ja kom till optikern idag satte jag i ett par linser. Dessa satt sedan i i 30 minuter medan jag strövade runt på stan. Höger funkade finfint. Vänster kändes inte alls bra. Jag trodde att jag hade satt i linsen på fel håll, alltså ut och in, men det visade sig att den var för stor. Den rörde på sig, vilket naturligtvis inte var så angenämt. Det gjorde verkligen inte ont, men det var som sagt oangenämt. Jag fick testa en annan sort som var mindre. Ut på stan igen i 20 minuter. Det kändes mycket bättre. De linserna är dessutom billiga! Benni kollade (till allas oförvåning) på nätet direkt när jag kom hem.
Bästa upplevelsen idag var när jag gick ner till vattnet med de nya (andra paret) linserna. På andra sidan sjön ser man berg (Alperna) sträcka stolt på sig, men sikten varierar beroende på vädret. Idag var sikten riktigt bra. Med linserna såklart ännu bättre. Det var magiskt! Det var wow! Och de är redan klädda med vita fläckar. Snö.
Vår gode vän Ebay
Det 4-stjärniga hotellet i centrala Rom, Airport-hotellet i Basel, presentkort på Thermebadet här i Überlingen, lampan ovanför Bennis skrivbord. Det är bara några* av de saker vi köpt på Ebay. Just nu är det sängbord och en liten frys som står på önskelistan (jag längtar efter både och! Och efter min garderob!) Frysfacket (alltså endast ett litet, ynka fack) som är integrerat i vårt kylskåp räknas inte. Propfullt är det dessutom. Att handskas med det är rena rama tankesporten. Ett pussel där alla bitar måste placeras på rätt plats, men du får ingen hjälp. Det finns inget lock med bild som du kan tjuvkika på och när du öppnar facket nästa gång finns det risk för att något ramlar ut och pusslet måste fogas samman igen. För bästa resultat: stäng fort som fanken! Vid middagstid var det den jäkla fisken och julstjärnorna (glass i stjärnform) som inte ville ligga kvar. Stjärnorna har vi tagit ut ur förpackningen för att spara plats. Det är dock inte allt som är lämpat för att bevaras i kylskåpet utan förpackning/påse. Exempel: ärtor. Dessutom inbjuder det proppfulla kylskåpet till fler bra/dåliga ursäkter för Benni.
Förresten.
Förra veckan var det vääldigt nära att vi köpte Sagan om ringen-boxen på nätet. Extended version. På tyska! Jag kände mig nästan som en medbrottsling (jag vet inte vilket brott man begår med det kändes fel.) I mitt hjärta är engelska filmspråket.
Ebay, snart är det dags för Giletterakhyvlar igen!
Klockan 18-19.30 kommer jag att befinna mig på körskolan för att ta in (och förhoppningvis behålla) informationen från lektion 2 (min första). Duktiga jag har redan läst kapitlet i boken.
*Vi har köpt så mycket där att jag inte längre minns vad. Och det vi inte köpt där har vi köpt på någon annan goodigoodisida på nätet :) Det är kul med post och paket men jag kommer alltid fortsätta att gå i affärer. Hotellvistelser och möbler är dock ganska tacksamt att köööba på nätet. Tack för att du finns Ebay!
Tacktal
När jag ändå är inne på tackspåret kan jag lika väl åka en liten bit till.
Jag vill tacka liiiivet, det har gett mig så mycket. Jag vill tacka Zlatan, för han... och sen vill jag... och sen vill jag... och mina tio undulater....de har gett mig så mycket.
En gång försökte jag omedvetet fuska till mig poäng i ett spel genom att stava undulater med o. Ondulater, mer än logiskt, eller?
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn (Det finns mycket att vara tacksam för och däribland förmågan att tänka ihop särskrivningar. Jag hör inget hundskall, men ett ösregn.)
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
TACK till mina trogna - och otrogna - läsare. Utan er hade bloggen varit lönlös. Jag vet ungefär vem det är som ständigt kikar in och det känns som att jag skriver och berättar direkt till och för er. Bloggen hjälper mig här i min tillvaro. Den förbinder mig med er.
Überraschung!
Tack papsen och Gun!
Jag blev superglad och överraskad!
Jag vill inte sätta gåvorna i dålig dager och ber härmed om ursäkt för den kässa bilden.
Snillen spekulerar
Ja, det kunde syftat på Benni och mig, men vi är smartare än så.
Tv igen. Två tulltjänstemän står och är fundersamma. Framför dem ligger en liten dosa med en massa små "påsar" i (tänk er en storleken av en snusprilla.) Vad kan det vara, vad kan det vara? "Te?", frågar den ena. "Droger?", undrar den andre. Snillena plockar fram en mackapär som ska visa om dessa små påsar innehåller någon form av drog. Efter någon enstaka minut rapporterade makapären. Negativt (negativt som ett icke positivt graviditetstest.) Jag och Benni hade kunnat ge samma expertutsaga utan makapär. Te-diskussionen tog fart igen. Jag vet inte vad de brukar dricka för te, men jag och Benni tyckte det var riktigt roligt att sitta där framför tv och se hur de spekulerade fram och tillbaka och försökte ta reda på vad detta skumma objekt framför dem kunde vara.
Facit: Det var snus. En helt vanlig snusdosa med prillor. Alltså inte en dosa med en massa minimini-tepåsar. Snus, vanligt, hederligt snus. Intressant att se hur det kan få hjärncellerna att gå på högvarv.
Strax är det dags att checka ut från Hotell Stierle. Det har varit en mycket trevlig vistelse, som alltid.
Dubbelnamn och europamästare
Viberkonversation.
Deltagare: Jag och Linda. Linda och jag.
Jag: En på tv heter Klas-Otto
Linda: Hahaha
Jag: Klaus-Otto!
Linda: Är han bevbääae?
Linda: Eller hur fan man nu stavar till hur han pratar
Jag: Haha, nä. Han är europamästare i stad, land, flod-spelet*
Linda: Hahaha
Linda: Att det ens finns får mig glad
Jenny (här och nu): Dubbelnamn får mig att gråta och (nästan) slita (av? Jag tror att matadoren i Ferdinand "sleeet sitt hår".) mitt hår. Stackars satar som fortfarande lever i dubbelnamnens förlorade land. Jag hade utvandrat. Men, dubbelnamn eller ej, titeln som europamästare i "stad, land, flod" kammade han hem.
Bakgrund: På tv kom ett program som heter "Die Deutschen Meister". Det går ut på att en tysk mästare i någon, oftast knepig/ovanlig, gren ska möta någon annan duktig person från ett annat land i Europa och därmed tävla om europamästerskapstiteln. En av grenarna (den sämsta enligt mig) var stad, land, flod-spelet. Andra grenar som fängslade tittarna var bl a baklänges höjdhopp från en vägg (galen prestation), hopprepshoppande sittandes på rumpan (galen prestation. Över 130 hopp på en minut.), minnesspel (galen prestation), byggande av tärningstorn i handen med fyra tärningar åt gången med hjälp av en tärningsbägare (Använd fantasin. Galen prestation. 32 stycken på höjd.) och hålla två stora (och då menar jag stora, och tunga) hammare mot vardera tinning så länge som möjligt.
*Jag vet faktiskt inte om det heter så på svenska. På tyska heter det iallafall "Stadt, Land, Fluss" och Linda verkar ju ha förstått det. Det är iallafall det spelet där man så snabbt som möjligt ska komma på en huvudstad, ett land, en flod och andra ord i en massa andra kenpiga, eller oknepiga (jag har mina favoriter och ickefavoriter), kategorier på en viss bokstav.
Konto, öppna dig!
Vi hade fyllt i nästan alla obligatoriska fält. Att öppna ett konto hos DKB (Deutsche Kreditbank) lönar sig, iallafall för den som lyckas värva dig. Benni står nu som värvare och jag som den värvade undersåten. Men vi lever i symbios (mutualism?*), Benni och jag. Vanligtvis får man 15 000 poäng när man lyckas värva (lura/övertala) en ny medlem. Just nu får man giriga 50 000 poäng (!!!) och 50 000 poäng vill man ju inte gå miste om, girig som man är! Dessa intjänade poäng kan sedan bytas in mot en premie, precis som när man knackade på hos/terrade grannskapet med jul- eller pandatidningar när man var liten. Ju mer du sålde för (ju mer poäng du samlar), desto högre premiegrupp hamnade (hamnar) du i. Långt innan varken Benni eller jag bodde i Überlingen samlade han ihop premiepoäng som räckte till en "dagsbiljett" på Thermalbadet i Überlingen (det bad jag beskrivit här på bloggen.) Biljetten kom med posten och vi begav oss till en utflyktsort som skulle vara väldans fin. Det var första gången jag var i Überlingen (som turist) och förutom att besöka badet åt vi på en restaurang nere vid sjön. Det är ett trevligt minne som gör sig påmint varje gång jag nu trippar förbi restaurangen i min hemort.
Premierna (de som är aktuella just nu) är alltifrån grytset, bestickset och knivset till fotbollsmatcher, hotell och matlagningskurser. Alltså finfina premier! Vid val av vissa premier måste man lägga till en liten slant, men det lönar sig ändå alltid. När jag öppnat mitt konto trillar premiepoängen in på Bennis premiekonto.
I min inbox ligger ett inbjudan från en viss Herr Stierle som vill värva mig till DKB. "Konto, öppna dig!" fungerade dock inte lika bra som "Sesam, öppna dig!". Fälten med adress, telefonnummer osv. var bara till att fylla i utan att blinka. När "Sysselsättning" dök upp började vi vackla. Vi valde "annat", vilket redan låter som att man vill dölja något, vilket vi ju också ville. Kategorin "Hausfrau"(!!) var också ett alternativ. Kanske vore det ett smartare drag att välja det. Pressa spätzle är jag ju bra på! Nästa fält: "Inkomst just nu". Hmm, ska vi skriva "0" eller vad jag tjänade innan jag flyttade till Tyskland? Vi kom inte fram till något (för dem som ska godkänna det) vettigt och valde att skjuta upp öppnandet av ett konto hos DKB, vår premiebank. Inbjudan står ju fast.
*Symbios, "samliv" definieras som en biologisk interaktion där två olika organismer lever tillsammans i ett nära förhållande med positiv effekt för en eller båda parter. En sådan organism kallas symbiont. Ofta blandas begreppet ihop med mutualism som beskriver ett förhållande som båda parterna tjänar på, men mutualism är bara en av flera olika sorters symbios. Andra exempel på symbiotiska förhållanden är kommensalism, där en part har nytta därav medan den andra påverkas obetydligt, parasitism, där en part drar nytta av samlevnaden medan den andra skadas. Symbios kan ofta leda till samevolution, så att de inblandade arterna över evolutionär tid anpassas till sin inbördes växelverkan.
Parantes. Min lugg börjar bli (är) jobbigt lång och jag vet att problemet inte kommer att lösa sig av sig själv. Dessutom rycker det i min joggingådra.
Hotell Stierle
Om Benni hade fått välja hade rubriken lydit "mmmhhhaaaaaa!!!!" (ordet är kopierat (och nu även raderat) från rubrikfältet här i bloggen). Jag är inte säker på om ordet syftar på kvällsfikan vi precis slängt i oss (för att det var gott och vi är otåliga, inte för att vi hade bråttom) eller på hela vistelsen här.
Vid middagstid checkade vi in på Hotell Stiele. Precis lagom till middagen. Bordet fylldes med hemmagjorda knödel, rödkål och kött i sås. Det var lite av en julig touch över det hela och jag tror att det var rödkålen som var boven i dramat. En välkomnad bov som gärna får komma på besök igen utanför ordinarie besökstiderna kring vår vita (förhoppningsvis!!) högtid. Det var gott! Jättegott! Hej och hå, här kör vi på. Jag känner på mig att ordet "Knödel" redan har orsakat en hel del frågetecken och de vill vi självklart räta ut.
(Det ringde precis på dörren. En hel flock halloweenkids (av den till synes goda typen) dök upp.)
Knödel kan man som ni redan förstått äta. De är ungefär lika stora som en tennisboll (de vi hade på tallriken iallafall), och konsistensen, nä, den stämmer inte övenrens med en tennisboll, och inte färgen heller. Knödel är en ätbar boll gjord på bullar (helst något äldre än färska) som legat i blöt i mjölk. Denna gegga blandas med ägg, persilja,lök, salt och peppar. Just dessa kallas "Semmelknödel" eftersom de är gjorda av bullar. Semmel = bulle, iallafall i denna delen av landet. Ska vi gå ännu lite mer in på djupet så var dessa så kallade "Laugenknödel", eftersom bullarna som användes (av Bennis mamma, som stod som kock denna dag) var "Laugenwecken". Även "Wecken" är ett ord för bulle. Ni vet de stora kringlorna med salt på (som man kan köpa på Lidl och som jag bar i ett snöre runt halsen på en av våra temafester i Lund) och som smakar lite som salta pinnar, de är bakade med samma (likadan!) deg som dessa bullarna. Den typiska glänsande, bruna ytan karakteriserar dessa. De ätbara bollarna läggs sedan i kokande vatten en stund, och sen är de färdiga för att avnjutas.
Det blev efterrätt, såklart, och till kääffet serverades en mycket god kaga, även denna bakad av dagens kock. Valnötter och äpple i alldeles ovild och perfekt harmoni!
Hade vi haft tvätt med oss hit, vilket förr ofta var fallet, eftersom jag tidigare alltid bott i en resväska eller vi ofta kommit hit direkt från en skidhelg eller något av liknande slag, så hade det redan varit tvättat och upphängt för längesedan.
Att spela spel, det är skoj. Spelet Benni kom upp med från källaren var ett slags kortspel för personer i åldern 4(?)-99 år. Det gick ut på att samla så många möss som möjligt och samtidigt undvika de fem gamarna. Vi (jag, Benni och hans päron) spelade en runda, som tog max 5 min, och sen tyckte Benni att det var dags för kvällsfikan. Jag var visserligen också hungrig, men efter att ha gått igenom spelreglerna i en halvtimme (alla var inte samlade vid samma tidpunkt så jag hörde reglerna minst två gånger (repetition är bra) efter att Benni först hade läst igenom dem så ville jag faktiskt spela längre än fem minuter. Vi bestämde oss för att spela lite till innan vi gick och rånöverföll det stackars kylskåpet (fast det är Bennis pappa som lider mest i dessa hårda tider. "Nu kommer de och tömmer vår kyl igen" och så tittar han lite ledsamt.) Fem rundor var det som gällde, men plötsligt gällde inte (den första) rundan vi precis spelat. Det var enligt Bennis pappa endast en testrunda. Okeeeej, tre mot en och vi strök rundan för annars hade den fått representera både första och sista rundan. Första (nya) omgången kammade jag hem hela 0!!! poäng. Inte (såå) illa pinkat eftersom man faktiskt kunde få minuspoäng också. Det stod gamarna för.
Mätt och belåten (och med en hel hög uträtade frågetecken) sitter jag nu här framför laptopen och nynnar "I am the champion, my friiiiiiend". Jag vann!
Parantes 1: "Ordet" "mmmhhhaaaaaa!!!!" är ett uttryck som använd av iallafall två människor på denna jord, Benni och hans ena bror. Jag vet inte exakt hur jag ska, eller om jag överhuvudtaget kan, förklara precis vad det betyder. Det är iallafall ett känslouttryck för en hög grad av "belåtenhet" som ofta yttras i kombination med något ätbart framför näsan.
Parantes 2: På födelsedags-/inflyttningsfesten igår blandades en drink beståendes av (vad jag fick höra iallafall) vodka, sprite och gurka. Jag hade ingen egen i handen men var naturligtvis tvungen att testa denna dryck. Den var faktiskt god, och somrig. Tro nu inte att detta är något tyskt fenomen, för det är det inte. Tror jag iallafall.
