Ååå-ka pendeltåg (Det kan man göra ändå), jag är ingen loser baby (längre), nu har jag körkort!!!

 

 

För att fira (efter att ha firat med Berliner och en tupplur tillsammans) bjöd Benni mig på restaurang på kvällen. Vi hamnade på vår rösti-restaurang. Supermysigt och supersmarrigt! På menyn finns otaliga rösti-variationer och igår blev det bl.a. rösti (en enda stor under resten av maten) med lax och grönsaker. Hujeda mig vad gott det var!  

 

 

Parentes. Det är HELT OMÖJLIGT att vika ihop ett dra-på-lakan.

Idag är det Våffeldagen, hemma i Svaarje åtminstone.

Det känns som att jag sitter här på en öde ö utan snus och utan våffeljärn.

Kanske finns det ett knep för att göra våfflor utan våffeljärn.

Postagubben (som var en kvinna) ringde precis på dörra. Tänk om Benni i hemlighetens spännande och hemliga värld beställt ett våffeljärn på nätet!

 

Termobyxor, stora så att jag skulle kunna använda dem som sovsäck och dessutom bjuda in en nattgäst. (De var iallafall snygga.)

 

VåFFELDAGEN

Vårfrudagen och Jungfru Marie Bebådelsedag är andra namn för Våffeldagen som infaller samma datum varje år, den 25 mars, alltså 9 månader innan jul. Att man äter just våfflor vid den här tiden på året beror på att man förr i tiden hade större tillgång till ägg och mjölk efter vintern och därmed fick man ofta lite över.

 

Idiotförklaring?

Våffeldagen infaller den 25 mars varje år, nästa gång den 25 mars 2014.

Eftersom att Kaiza blev superförkyld (Jag befinner mig just nu ganska högt upp på jag-är-livrädd-för-att-ha-blivit-smittad-skalan (Bland annat p.g.a. löpträningen och min weekend till Frankfurt nu till helgen)), vi började prata om snor och vi de senaste dagarna har levt i ett googla-delirium, kom vi på att vi skulle vidga våra allmänbildningsvyer och googla om det. Något kom dock emellan och vid ett senare tillfälle kunde vi inte alls komma på vad det var vi ville googla.

Imorse innan vi skulle bege oss till tåget ropade Kaiza (i sin snytkaravan) från vardagsrummet att hon hade kommit på vad vi skulle googla: Snor! 

När jag kom hem igen (efter att tårögd ha promenixat hem från stationen (som denna gången fick bli "Überlingen Therme" och inte "Überlingen - endast Überlingen" eftersom de börjar någon ombyggnad idag) så tog jag på mig uppdraget.

 

Den här artikeln (= den som följande Information kommer från) skrevs visst 2004. Rubriken lyder:

"Snor är bra" Ny bok avlivar myter om förkylning.

 

 Information från artikeln:

"Förkylningsviruset attackerar kroppens slemhinnor som svullnar upp. Från körtlar i näsan kommer sekret med uppgift att transportera ut förkylningsviruset från kroppen – snor."

Bra, det var bland annat det vi ville veta, och redan visste.

 

 En underrubrik från artikeln:

"Klena män"

Information från artikeln:

"Så till den stora frågan: Varför blir män så ynkliga när de är förkylda?

– Män är alltid lite klenare än kvinnor och klagar mer, sedan tror jag inte att de blir sjukare än kvinnor, säger Anders Carlsten och skrattar."

 

Mer Information:

"Förkylningsboken ska säljas på apoteken runt om i landet. Hushåll där det finns någon som är född 1971 och alla 23-åriga kvinnor får en bok i brevlådan.

– Vi har kollat upp det och det har visat sig att småbarnsföräldrar i 30-årsåldern är väldigt bekymrade för sina barn och ofta blir sjuka själva. Unga kvinnor i 25-årsåldern är också oroliga vid förkylning."

 

En kort sekund blev jag lite ledsen för att jag i och med att jag har flyttat till Tyskland skulle gå miste om att få en gratis bok skickad hem till mig. Jag insåg denna korta sekund senare att jag inte längre ens är i närheten av åldersgruppen 23 (och som jag såg vid ett ännu senare tillfälle (och redan har nämnt ovan)) så visade sig artikeln ju vara från 2014. 

 

Jeanskjol och linne.

15,5km löpning.

"Guuun! Du kan ju inte springa i jeans!"

Lugna puckar, löpningen var i förmiddags, jeanskjolen (som är ett substantiv och inget verb och därmed inte riktigt smälter in i denna mening) är nu.

I vanlighetens tecken lyder den ljuva stämman från byggarbetet här utanför när man slår upp ögonen, först det ena, sen det andra, på morgonen. Men det tar sig. De började under jorden och är nu i nivå med vår balkong.

Blommorna spirar.

I förrgår bannlyste jag mina vintertröjor. Nåde den som smiter in i garderoben igen (även om det ska gå från 20 grader idag till mesiga 5 på söndag). Grillen kommer iallafall att hinna gå varm igen innan det. Jag visste inte om man fick lov att grilla en Bratwurst (Braten = steka), men det fick man, så det gjorde vi igår.

Ikväll kommer Sweet, Syster Yster! Den här är till diiiiig:

 

Välkommen hit, ta dig en bit.
Spill ej på duken, den är ju vit.
Skoj ska vi ha, dansa (och grilla) vi ska,
trivas så där förtroligt.
Glädjen hos oss toppen ska nå,
skratta och sjunga, det kan vi få.
Luriga hemåt sedan vi gå,
ikväll (och imorgon, och övermorgon och dagen efter det) ska vi ha så roligt.

Nu förstår jag vad John F. Kenny syftade på. Alla har vi olika kroppsform.

 

 

 

Ein Berliner, fylld med jordgubbssylt!

Eller finns han verkligen på riktigt?

 

Herr Nothelfer - vår s.k. hyresvärd - har det mest passande namnet någonsin. Jag har nämnt det innan, direkt översatt blir det "Herr Nödhjälpare"/"Herr Hjälp i nöden". Men var är han när man verkligen behöver honom? Han svarar visserligen i telefon under Herr Nothelfers namn och nummer, men sen dyker han inte upp vid överenskommet klockslag. Och inte innan eller efter eller nästa dag heller. En dag låg den en brandvarnare utanför vår dörr och igår låg det en lapp i brevlådan med skriften "Stierle/Jönsson". Vi har redan en lapp på brevlådan, som är författad på datorn, men det ska väl vara en "riktig" lapp, en "officiell" lapp, även om man mer eller mindre inte kan se skillnad på "vår" och den "officiella", och "vår" lapp är ca 110% läsbar. Vi antar att det är vålnaden "Nothelfer" som varit här och skänkt oss dessa båda ting. Snällt (Han hade nog inget val) och användbart, iallafall när det gäller brandvarnaren. Vi har till och med satt upp den i taket, och numera är det nog även plikt att ha en. Det finns förresten två Herr Nothelfer, den yngre, och den äldre. Jag tror att det är den yngre som ska stå till vår tjänst, och tur är väl det, för den äldre ska vara lite, har jag hört (bl.a. från min körlärare. Nothelfer är hyresvärd även för körskolan), mindre trevlig än den äldre.

Jag har säkert sett både den yngre och den äldre utan att veta om att det var dem jag såg.

 

 

Efter att självförvållat skaffat sig ryktet om att vara lite av en matblogg är det väl lika bra att leva upp till det också.

Det finns en gräns där den normala formen av panering och frittering går över till att bli pervers. Jag tänkte dock inte hänga ut några länder här och vi höll oss iallafall på det torra med vår panering, tycker vi iallafall. 

Leberkäs/Fleisckäse - tänk er falukorv, och som jag tror jag nämnt innan, en icke blommig sådan. Inte heller i ringform, utan som en liten minilimpa. Gårdagens kvällsmeny bestod av fyra huvudingredienser: Leberkäs, en laugenstange (Bilden), vitkål och potäder. Som vanligt kan tilläggas att detta var ett nytt recept vi testade.

 

 

Paneringen bestod av de gamla vanliga, misstänkta ingredienserna mjöl och ägg och istället för skorpmjöl eller liknande använde vi smulor från en sådan här laugenstange. Leberkäsen skars i skivor, kördes genom paneringsgatan och slängdes i stekpannan. Experimentet blev lyckat, och vitkolssalladen likaså. Läser man inte igenom receptet tillräckligt långt innan man ska sätta igång, vilket jag egentligen gjorde, missar man viktiga detaljer som att vitkålen skulle ligga och dra sig i den tillredda sörjan i en timme. Nästa gång, nästa gång. Gommen fick ändå gå på kalas och till det hela serverades stekt potatis blandat med ägget som blev över från paneringen.

 

 

Veckans och även årets grillkväll nr.2. Lax i folie med basilika och lime. Rosmarinpotäder, sallad och caipirinha fulländade det hela.

 

"Spiel doch nicht die beleidigte Leberwurst!"

Direkt översatt: "Spela inte den förolämpade leverkorven!"

Jag lämnar öppet för fri tolkning.

 

 

*Jag minns inte riktigt men det kan vara så att den här frasen en av gångerna kom från Benni (skämtsamt) och riktades mot mig.

 

Den senaste tiden kan väl rent allmänt sammanfattas enligt följande:

 

Bloggförsummelse, karnevalsyra och kaerlighed, vår och värme, två dagars skidåkning med en ugglesolbränna och megaträningsvärk som resultat, en misslyckad  uppkörning (Jag visste att jag inte var redo och dessutom kallade besiktningsmannen* (som det verkar heta på svenska) mig för "Jonsson", plugg med tyngdpunkt på handel med ost och vin (Livets goda, enligt en del iallafall) mellan länderna Foreign och Home, semesterstängt på jobb, uppdrag om att digitalisera recept* åt jobb för en framtida handbok och kokbok, och sist men inte minst: planering.

 

 

*Besiktningsmannen satt bak, och min körlärare bredvid mig. Bilen var nytvättad (Vi körde till biltvätten precis innan uppkörningen) och vädret helt perfekt.

 

*Jag har nu receptet (med de hemliga ingredienserna) på den himmelskt goda "Mousse au Chocolat".

 

 

 

Det finns inget härligare än att sätta guldkant på vardagen, och jag är glad att vi är så bra på det.

Vi har bara en solstol på balkongen.

I-landspromlem, men ett smärtsamt sådant.

Det enda som skymmer solen en bråkdel emellanåt är lyftkranen här framför huset. I-landspromlem nr.2.

Ikväll blir det grillat igen. Upp till bevis för vår "Black Pearl" och min Grillmeister, idag ska det slängas firre på grillen.