Benni gråter. Han skär lök till den hemmagjorda potatissalladen (Kartoffelsalat).

Jag har för övrigt skaffat mig en ny sysselsättning när jag är ute och joggar. Alla vägskyltar skannas av med blicken. "Vad var det nu den betydde?". "Ah, den kan jag: STOP!". När jag kom tillbaka från rundan tidigare idag var det första jag gjorde att slänga mig efter körkortsboken och springa in på toaletten. Jag hade sett ett vägmärke under rundan och glömt vad det betydde, och hemlighuset hade jag också glömt (att besöka) innan jag begav mig ut. 

Till middag lagade vi idag enligt Benni den bästa rätten när det kommer till att tjuväta (snaska) under matlagningens gång. Vi svepte ihop såsen som bestod av bl a grädde, basilika, vitlök, citron och krossade Chakalakachips! Jag tjuvåt av chipsen, Benni tjuvtryckte i sig (han tog verkligen en näve åt gången och tryckte in) chipsen. Såsen hällde vi över två fiskfiléer i en ugnsform. Efter 20 minuter i ugnen var denna supersmarriga rätt fääädig! Jag kan inget annat än att rekommendera Chakalakafirren. En andra fördel med rätten är att man samtidigt får snacks över till kvällens film. Eftersom Chakalakafirren inte är en bildskön maträtt (ni kan själv föreställa er hur en sådan sås ser ut) valde jag att inte porträttera och föreviga detta vårt mästerverk på bild. Det var första, men absolut inte sista gången vi lagade denna rätt.

 

Jag tycker fortfarande bäst om ätbara linser. Både "Linsen mit Späzle"-linser och chokladlinser står högre i kurs än linser som man ska prega in (och få ut igen!) i ögat. Det gick ok hos optikern. Högra linsen fick jag i på första försöket. Den vänstra (rättare sagt, det vänstra ögat) ville inte riktigt samarbeta. Största problemet var att hålla ögat öppet ordentligt. Det kändes som att mitt vänstra öga var mindre än det högra. Jag får la öva på att spänna upp ögonen och stirra. Det andra största problemet var att få tag i den lille jäkeln (linsen) när den skulle ut igen. Inte helt lätt kan jag meddela. Men, jag fick iallafall i och ur linserna ur båda ögonen (knöt näven "yes!"). Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det hela slutade med att båda linserna låg i den vänstra behållaren. Det är bara till att beställa nya eftersom det inte går att urskilja vilken som är vilken. Det hade varit enklare om jag hade sett lika käss med båda ögonen. Typiskt mig att det skulle hända. Jag vet inte vems felet var (vilket heller inte spelar någon roll) men det var efter att optikern tagit ut linsen från mitt vänstra öga (jag klarade det inte själv första gången) som två linser klev ner i samma flod. Eftersom det hela var så skoj (och jag inte var alls nervös (helt i onödan!)) så kör vi nu hela proceduren en gång till från början. De beställer nya linser. Benni får ett sms när de kommit in till optikern. Jag ringer dit och bokar en ny tid. Jag går dit och övar på att sätta i och ta ut linserna igen. Det var knepigt men inte omöjligt och jag tror att det kommer att gå bättre redan nästa gång. Nu vet jag ju hur man ska göra, ungefär. Målet är att det ska gå så snabbt att jag endast behöver gå upp två minuter tidigare på mornarna, för att sätta i linserna, inte 15. De (optikern) släpper inte iväg en med linserna (hon är inte säkrad än, gamla Bettan!) förrän man kan sätta i och ta ur dem utan problem. De sa även till mig att jag inte ska prova att sätta i Bennis linser i mina ögon. Nähä, det var ju det första jag tänkte göra när jag kom hem. Det kändes faktiskt helt ok och jag tror att dessa linser kanske eventullt kommer att kunna klättra några steg på min linslista.

Whatsappmeddelande på mobilen. Om här också rådde stormförberdelse? Nää, eller det blåser lite, men nä. Varför? Är det det hemma i Svaarje? 

Skånetrafiken hade tydligen ställt in alla tåg. En storm värre än Gudrun var på ingång. 

Precis hemkomna från en promenixutflykt med varmt, soligt och strålande väder (helt blå himmel) kunde vi inte riktigt föreställa oss hur det såg ut i Svaarje. (Nu har vi såklart hört och sett allt på tv. Flera länder i Europa (och norra Tyskland) drabbades. Obehagligt att se alla bilder.) Över stock och sten och på stigar belagda med tjocka lager av höstlöv och lera promenixade vi under guldiga lövregn (som i en film!) Floden Aach följde oss större delen av rundan i naturskyddsområdet Aachtobel. Kapellet "Maria im Stein" stod längs vår väg och på bild 11 (3:e nerifrån) kikar ruinen Hohenbodman (som numera består av ett utkikstorn) försynt fram. Dit upp skulle vi! Efter ca 20 minuter hör jag "Fikapaus!". Det kom inte från sjönsjungande fåglar i skogen och heller inte från andra, främmande människor som gett sig ut på promenix denna fina höstlovsdag. Ni kan ju gissa vem som yttrade denna önskan. Han är 1.92 och bär en gul t-shirt på den sista bilden (se nedan). Vi hade ingen fika med oss. Nödkosten (som egentligen inte var nödvändig, men trevlig) bestod av valnötter som vi hittade längs vägen. Benni tog fram Hulken i sig och knäckte en nöt med händerna. De andra två ska jag ha i min morgonmüsli (Snabbt! Göm dem för Hulken!) Vi stannade inte för att samla nötter utan plockade på oss dem i farten. Det var längesedan jag kände så mycket i benen som jag gjorde igår. Både direkt när vi kom hem och på kvällen när jag låg i sängen och skulle sova. Mina kära Apostlahästar brukar klara betydligt mer än så. Men det var backigt och flåsandet tog fart. Den lila vandrarryggsäcken invigdes (mest för skojs skull. Jackor, vatten, kamera, plånbok och deo - allt man kan tänkas behöva - packades ner.) och värmde (mer än gott) på ryggen. Äppleodlingar (prydliga rader) i all sin prakt prydde vägen där vi började (och avslutade) vår ca 2 timmar långa runda. Hela området här nere i södra regionen är för övrigt känt för sina Bodensee-Äpfel.

Får man lov att fota (andras) barn?

Det är inte alltid lätt att veta om ett ord ska föregås av den bestämda artikeln der, die eller das. I ett samtal finns det ingen tid till att tänka efter, det är bara till att tuta och köra och sen får det gå som det går (jag lovar att inte använda mig av den taktiken ute i trafiken.) Ofta, men inte alltid, kan jag höra vad som är rätt, eller fel. Igår rättade Benni mig (vilket jag tycker är bra. Det har hänt att jag sagt något fel i flera år och han har inte rättat mig för han har tyckt att det är kul eller låter gulligt. Tääääck!) Jag tyckte att det lät hur rätt som helst med "Der Schnitzel", men nej, det heter "Das Schnitzel". När Benni var liten brukade han säga att han ville ha "Die Schnitzel". Inte för att han trodde att det heter "Die Schnitzel" utan för att alla ord föregås av "Die" i plural. En Schnitzel är ju inte nog. Svenskan är inte bättre. Icke sa Nicke är det lätt att veta om det ska vara "en" eller "ett", men man har iallafall en 50/50-chans. En eller ett spik? Jag röstar på ett. En eller ett choklad? Jag röstar på ett. Så länge det inte är fråga om ordet chokladkaka. Är det meningen att jag ska ge Benni den här texten (från Språkrådet)?

 

 

Ja, ni känner alla till den, "Sagan om ringen". Vi såg första delen i förrgår (och igår. Efter 2 timmar och 15 minuter kunde jag inte hålla mig vaken längre. Det berodde dock inte på brist av intresse. Jag tycker om filmerna. Jag var helt enkelt trött och vi såg dessutom en "extended edition". Kanske ltar det kanske ite extra på krafterna att se filmen på tyska också.) I en scen slår Gandalf huvudet i en takbjälke och vänder sig sedan om bara för att nocka en taklampa också. Det hade lika gärna kunnat vara Benni. Att vara 1.92 är inte alltid lätt. I en annan scen kramar Frodo om Gandalf. Där såg jag mig och Benni igen. När jag kramar honom vilar mitt huvud också på magen. Skulle Benni någon gång vara elak är mitt hemliga trick att skalla honom i knävecket (berätta det inte!). Hade jag varit en cm kortare (ungefär som Napoleon tror jag) hade jag inte nått kryddorna på andra och översta hyllan i kryddskåpet. I filmen förekommer ganska ofta att någon kallar på Frodo. "Frodo!!". Det går inte att beskriva här utan tillgång till teknik för ljudeffekter, men det låter så roligt när de uttalar hans namn på "tyska". "Herr Frodo!". En annan klassisk replik är såklart den från Gollum: Meeeein Schh(slemljud)aatz!

Igårkväll kom ett program på tv där de listade de 8 mest konstiga/annorlunda/speciella (på tyska använde de ordet "skurril") maträtterna i världen. Som vanligt lyssnade jag bara med ett (halvt) öra och bl a ordet krokodil nådde mitt hörselorgan. Det är inte det första ordet jag förknippar med maaad, men det går säkert att äta det med. I den tyska universitetsmatsalen "Mensa" serverade de en gång känguru, och en gång struts, när jag pluggade i Tübingen. Någonstans måste de ha haft extrapris på kängurukött. En hederlig och välförtjänt (enligt de i programmet iallafall) förstaplats kammade den svenska rätten Flygande Jakob hem! De som teståt tyckte dock att det var "lecker!". Tur att de inte fått nys om vår surströmming! Hade dock varit kul att se dem smaka det! 

VM i handboll 2019 kommer att spelas i två länder. Lyckans ostar, de som bor där uppe! Tyskland och Danmark (Deutschland und Dänemark) kommer att stå som värdnationer. Pääfekt! Jag längtar redan!

 

Ny destination! Easyjet flyger numera även till Korsika!

 

 

 

Det är härligt med tidsomställning. Iallafall när man får en timme extra. Blev först väldans förvånad när jag vaknade av mig själv på en söndag och klockan bara var 8.30. Ny tid ja. Som sagt, härligt, men det rubbar ändå mina cirklar. Mina matcirklar. Jag är hungrig, men jag vägrar att laga och äta middag redan 11.15.

Den högra byggnaden på bild 5 är biblioteket. Jag har hittills inte kunnat njuta av böckernas värld i detta fina hus, men nu går det! Jag behövde bara bli Überlinger!

 

Bra egenskaper, men i den här kampen gäller det att besitta andra kvaliteter. Här är det högljuddast (den här formet av ordet får mig ur balans) som vinner! Även detta spel hamnar under kategorin "kollektiva aktiviteter". 

Elektriska tandborstar. Bennis är en helt vanlig (skulle jag som icke-expert säga), elektriskt tandborste. Min däremot, är ett monster. Den tillhör arten vibrerande tandborstar. Borsten snurrar alltså inte, utan vibrerar istället. Det funkar. Det som skrämmer mig (och andra) är ljudnivån. Den är inte ok. Den är uppseendeväckande, uppståndelseväckande och väckande! I Lund var jag ibland orolig för att använda denna min speciella tandborste när jag gick upp tidigt på morgonen och de andra två fortfarande låg och sossade sött i sina sängar. Det händer att jag avstår från att rengöra mina tänder med denna maskin om klockan är väldigt lite, eller väldigt mycket. En högljudd och vibrerande makapär som får hela huvudet att vibrera är inte önskvärt dygnets alla tider. Om vi haft gäster har jag ofta i förväg varnat. "Det är bara min eltandborste, inte en elektrisk häcksax". Vi hade förvisso en växt (i plast) inne på toaletten innan, så whaj not. Tanborsten är utrustad med tre steg, medium, soft och massage. Jag nöjer mig med medium. Ett antal gånger har jag undrat hur effektiv denna tandborste egentligen är. Samma fråga ställer jag mig faktiskt när jag borstar med en icke elektrisk tandborste. I skolan fick man besök av fluortanter och liknande. En gång fick vi stå framför spegeln inne på skoltoaletten (detta var i lågstadiet) och borsta tänderna. Ett "effektivitetstest" skulle utföras. Den röda kapseln man tuggade innan fick en att både se ut och känna sig som Greve Dracula. Smaken kan jag inte minnas något om. Antagligen neutral. 

Kyss!

Cola kysser apelsin!

Mezzo Mix är en produkt från Coca Cola och introducerades i Tyskland först 1973. Officiellt produceras och säljs den endast i Tyskland, Österrike, Schweiz och tatadadaaaa, i Finland. 

 

Vi fick glasögon på bion. Inte vi som i "Vi i HBS", utan alla. 3D-brillor! Det var dock ingen överraskning, utan självvalt. Sandra Bullock pratade tyska (även om det var mycket stön och frust och pust från hennes sida, vilket man kan förstå) när hon flög runt där tyngdlös i rymden. Vi såg "Gravirty". För alla er som inte visste det: Sandra Bullocks pappa är amerikan och hennes mamma var en tysk operasångerska. Som barn bodde Bullock i Nürnberg. 

Hon kan alltså lite tyska, även om detta var dubbat. 

Vi väntar på att våra två limefrukter ska bli guuula. De har varit gröna på tok för länge nu. Den ena chiliplantan (den enda som hittills kommit upp) har hunnit bli ca 1,5 cm hög! Han växer så det knakar. Nästan.

 

Håll ut! Snart har "Två resväskor, en vinterjacka och ett murmeldjur. Sista delen." premiär.

 

 

Det är taskigt att skriva det.

När jag var ute och joggade för någon dag sedan mötte jag en man. En man med beige kappa. En beige blottarkappa. Jag har också en beige kappa (hemma i Svaarje), men den skriker inte blottare! Det är taskigt att skriva det. Han var (är) antagligen ingen blottare. Men kappan var så beige, och så lång., och så blottaraktig. Jag blev faktiskt lite lättad när jag kom runt hörnan och såg att andra människor hade gett sig ut denna dag. Jag hade inte velat möta mannen i början av en lång raksträcka. Läste förresten precis (hamnade på en Tina Berglunds blogg) att det finns en flera olika fördelar med en "blottarkappa". Kanke hade mannen hört talas om dessa. 

Livet med en blottarkappa är;

• luftigt, eftersom allt du behöver bära är blottarkappan.
• funktionellt, eftersom den är lång kan proppa den med förnödenheter, har hört att en espresso maskin får plats i den högra fickan.
• underhållande, får du tråkigt är det bara att slänga upp dörrarna och ropa något i stil med "blottaren är här för att stanna "

Med tappra steg halvsprang (det är mitt normala gångtempo. När det gäller att ta sig framåt i vatten har jag en gång fått höra att jag simmar som en skållad iller, och det var bröstsim.) jag ner till optikern. Igår plingade det till i Bennis mobil. Mina testlinser hade kommit. Utan smink (och snus) gjorde jag entré. Jag var beredd på att gråta floder. Hemma hade jag förberett mig genom att (nästan) peta mig i ögat. Eller ja, jag råkade faktiskt köra fingret in i ögat. Det verkar som att mina blinkreflexer är på semester. Övning ger färdighet. Därför borde jag öva mer. En gång är ingen gång. Två gånger är en gonggong. Alltså borde jag öva miiinst tre gånger och inte bara en gång, vilket hittills är fallet.  Imorse filade jag ner naglarna lite. Med lite sunt förnuft tror jag att det är lättare att få i linserna om naglarna inte är i konkurrerande längd till att kunna hamna i Guinness rekordbok. Lindas bild av det hela: ....och gör armhävningar och lyssnar på "Eye of the tiger". Nu taggar vi!

Vad får man om man blandar cirkus (Zirkus) med en kyss (Kuss)?

Zirkuss!

Fiffigt, Elin! (för er som kommer ihåg reklamen)

 

"Meeen...du är ju inte blond!"

Vi (svenskar och Sverige) finns med på andra håll och kanter också.

Wikipedia: Teorierna kring uppkomsten är huvudsakligen:

• Trettioåriga kriget markerade starten på en nästan 200 år lång svensk överhöghet över delar av Pommern (Stralsund m. fl.) som bl.a. innebar förändringar i rättsväsendet.
• Importerat svenskt stål ansågs vara av extra god kvalitet, och användes vid tillverkning av hållbara fängelsegaller.
• Ursprunget ligger i militärslang från trettioåriga krigets dagar och avser fångläger för krigsfångar tagna av de svenska trupperna. Det finns dock inga samtida källor för denna etymologi.
• Uttrycket uppstod i kriminella kretsar först under 1800-talet, vid den tid då Sverige blev känt för sitt stål.

Svenska gardiner syftar m.a.o. huvudsakligen på själva stålgallret^[2], men även på fängelse i vidare bemärkelse^[3].

 

"Jag älskar Sverige" av Die Ärzte. Utdrag ur låten:

 

Du redest stundenlang mit mir, (du pratar med mig i flera timmar)
und ich hör stundenlang nicht zu. (och i flera timmar lyssnar jag inte på vad du säger)
Bin in Gedanken gar nicht hier, (i tankarna är jag någon helt annan stans)
ich hatte wieder mal ein Rendez-Vous.
Ach nee, das heißt ja Déjà-vu -
egal, Du gehst mir auf den Geist! (du går mig på nerverna)
Und darum höre ich Dir nicht zu, (och därför lyssnar jag inte)
ich seh' Dich an und denke meist: (jag tittar på dig och tänker:)

Wie gerne würd' ich jetzt in Schweden sein, (hur gärna skulle jag inte vilja vara i Sverige nu)
weil jeder Schwede lacht und singt, (eftersom alla svenskar skrattar och sjunger)
und pausenlos das Tanzbein schwingt, (och alltid  "svingar" sitt dansben)
bei 40 Grad und Sonnenschein. (vid 40 grader och solsken)

 

Egentligen bör man höra hela. Den är bra. 

Jag älskar Sverige! Och det är kul med fördomar. 

 

 

Här kommer lite bilder från mitt kära Überlingen!

De söker en ny borgmästare här i Überlingen. Man kanske skulle söka tjänsten.

Herr Nothelfer kom aldrig hit. Min egen hantverkare tog tag i saken själv och nu är vasken åter droppfri. Dags att laga maaad. Benni föreslog att vi skulle prata svenska medan vi lagade maten. Det innebär att jag pratar svenska med honom och han svarar hur han vill, dvs. mestadels på tyska. "Nu behöver jag tre dl krossade tomater". "Nu kokar det över". "Kan du diska denna?".  Det är kul, men svårt. Det är svårt att prata svenska här. Av någon anledning överartikulerar jag allt och det blir ett annat uttal och flyt än när jag pratar med någon som pratar svenska tillbaka. Men jag är stolt över honom och det är som sagt skoj! Även "paraply" blev ett av dagens ord. Det ösregnar nämligen ute. Egentligen kan han det ordet, men allt kan inte sätta sig i minnet första gången och det finns ju en hemlig kanal som går från ena örat och leder direkt ut ur det andra. Det blev lax stroganoff ala Tina Nordström. Hennes kryddblandning "Jättegott" har jag importerat direkt från Sverige. "Vad vill du ha för bestick?". Jag visste redan svaret. "Sked". Vad det än är för maträtt (förutom om det verkligen behövs en kniv) blir det sked för hans del. Det är väl lättare att sleva i sig maten på det sättet. Benni hade nog hamnat på top 5 i världen när det gäller att äta snabbast och fast att han säger att han inte är så hungrig innan maten äter han som om han inte fått mat på tre veckor eller vore rädd att någon ska ta maten ifrån honom. Jag är kanske likadan själv. På vår första dejt som hade med mat att göra (kinarestaurang i Tübingen) ansträngde han sig för att inte äta alltför snabbt.

Idag blev jag Überlinger! Som en Malmöbo, fast en Überlingenbo. Helt enkelt en Überlinger!

...och på söndag är det stängt! Överallt. Alla affärer har stängt, varje söndag. Det gäller även mataffärer. Fast på söndag är det faktiskt öppet. Det är "verkaufsoffener Sonntag" här i Überlingen. Innerstan kommer att vara spärrad för trafik och över 140 affärer håller öppet. Erbjudanden, javisst! Det bästa är: Thomas Philipps (ni vet affären här rakt över gatan) kommer också att ha öppet, och de erbjuder 20%, på ALLT!

Affärer stängda söndagar: -1

 

 

Det finns många sätt att träna upp sitt (o)tålamod. Frivilliga som ofrivilliga.

Ytterdörren låses av sig själv när man stänger den. 

Fördel: du glömmer inte att låsa. Parantes. Det brukar jag ändå inte göra.

Nackdel: det är lätt att låsa sig ute. Akta så att dörren inte slår igen och glöm inte nyckeln!

Fördel hos nackdelen: du behöver inte springa och känna om dörren är låst innan du ska sova.

Igår när jag skulle gå ut låg det ett kvitto på dörrmattan (utanför dörren). Just det. Jag hottade ju ner allt på golvet för att kunna öppna dörren. Glömde visst kvittot. Man behöver två händer för att öppna dörren. Det är inget handtag på utsidan. Det är en fet knopp. Ingen fetknopp. Nu ser ni hur viktigt det är med/utan särskrivningar. (Där borta sitter vår kassa personal, eller menade du kassapersonal?) Jag behöver den ena handen för att vrida om nyckeln och den andra för att gripa tag i fetknoppen och dra den mot mig. Utan detta SAMarbete (Kajan-uttal) går det inte att öppna dörra. Det betyder att har du händerna fulla så är det bara till att hotta ner grejerna på dörrmattan (och samla tålamod, jag har snart en hink full) innan du kan öppna och gå in. Det är säkert nyttigt att träna upp tålamodet. Både för mig själv och för andra. Finns det kurser i anger management så finns det säkert i tålamod också. Att öppna dörra är iallafall gratis. 

Ikväll gjorde vår Black Pearl sista insatsen för säsongen. Det var helt perfekt. Grillmeistern (vem tippar ni på? Ja, det är Benni) tände grillen och slängde på köttet. Idag var varmaste dagen sen jag kom hit och kl.18 satt vi på balkongen i kortärmat och avnjöt det saftiga köttet. Den schwäbiska potatissalladen (Jag älskar den. Den är gjort på framför allt olja och vinäger, inte på creme fraiche, majonäs, ägg eller liknande) stod såklart på bordet. Jag är ett potatisfan. Det spelar ingen roll i vilken form jag får potatisen serverad. Det gäller även "langweilige Kartoffeln", som Benni kallar det. Kokt (något mer behöver man inte) potatis menar han, det är tråkig potatis det. Tråkig kanske, men ni kan kalla den vad ni vill, jag tycker den är precis lika god ändå, och jag vet att andra (t.ex. före detta lägenhetskompisar :)) håller med mig till 100%. Bullar i olika former och sallad fick också en hedersplats på tallriken denna kväll. Köttet var ljuvligt. Jag hade glömt hur god den smörmarinaden är. 

Jag har kommit på mig flera gånger med att skriva om mat. Det kanske var fel att döpa bloggen till "Hemma i Überlingen". "Mat, mat, maaaat, och mera mat" vore mer passande. Hoppas ni står ut.

Den långa "bullen" är förresten en "Seele". Det får man också bara tag på här nere. Normalt sett är det saltkorn och kumminfrön (Carum carvi) på den, men som ni ser på bilden så är denna ganska naken. Jag är allätare, men kumminfrön är en av de få saker jag inte äter. Vi skrapar bort med en kniv innan vi stoppar bullen i oss. Förlåt Herr Bäcker.

 

Vi har ju fått mjöl, jäääättemycket mjöl, av Bennis föräldrar. Igårkväll testade vi en av sorterna, Dinnede-mjöl. Mjölet blandades med vatten och salt. Jäst fanns redan i mjölet, smidigt. Knåda, knåda, knåda. Det blev Bennis uppgift. Degen jäste i en timme (under tiden var jag och skrev in mig på körskolan och handlade) och sedan var det bara till att kavla ut den, som vilken (pizza)bagare (jag agerade proffs) som helst. Sex Dinnede blev det. Formen spelar ju ingen roll, som ni ser på bilden. Vi lät dem jäsa i 10 minuter till och under tiden förberedde vi resten. Det vita är Schmand (ungefär som Crème fraîche men med mindre fett än den vanliga). Denna blandade vi med ägg, salt och peppar och smetade på degkakorna. Vi strödde sedan över hackad, gul lök, vårlök och bacontärningar. På två av dem kryddade vi även med muskatnöt. Ett bra drag av oss, tyckte vi iallafall. Man kan självklart ha annat på, men det finns mer eller mindre typiska Dinnede. Ett av mig och Benni ratat förslag på mjölpåsen var äpple och kanel. No noo. In i ugnen igen 10 minuter. Perfekt "Fernsehessen", tv-mat, mat att äta framför tv:n. Kockarnas första hemmagjorda Dinnede blev lecker!

 

Vad du just läst är en mycket kort och koncis mening som Benni besitter tillräckligt mycket svenskakunskper för att kunna artikulera och därmed använda sig av. 

Igår skrev jag in mig på körskolan här i Überlingen! Det blev inte den som ligger nära, utan den som ligger ännu närmre. Jag och Benni känner till tre, men det verkar finnas sex stycken. Hoppas jag valt rätt. De var iallafall väldigt trevliga och tillmötesgående igår när jag var där. Det kändes skönt att traska hem med körkortsboken och alla viktiga papper i en mapp under armen. Det kostade extra med boken eftersom man får allt material via en app. Men jag vill ha en reeedig bok att bläddra i, som man kan spilla och bocka sidorna på. Vi får se när jag släpar mig till första lektionen. 

Åååååhh, syntest!

I förmiddags gick jag till optikern. Det blev ett vanligt syntest, vilket för övrigt är heeeelt gratis och medförde att det var ett nöje att gå dit. Träävlig var hon, kvinnan som hjälpte mig. Testet till körkortet vet jag redan att jag inte skulle blivit godkänd till. Det tar vi när jag blivit en mer eller mindre fullt seende Überlingenbo. Siffror, och siffror, och prickar. Många såg jag bra, men inte alla och ju mindre de blev desto mer problem fick jag såklart. Vänster öga: -0.1. Höger öga: -0,75. Det kunde varit värre, men köra bil får jag icke utan glasögon. Dåligt seende människor får endast sitta på passagerarsidan och störa föraren. Jag gav ut Bennis mobilnummer. När de beställda linserna har landat i optikerns brevlåda får Benni ett sms och då bestämmer vi en tid för träning och testning av att sätta i och ta ur linser. Än så länge är allt gratis. I slutet av denna veckan eller i början av nästa ska det plinga till i Bennis mobil. Under tiden får jag öva mig på att nästan peta mig i ögat.

Jag lämnade lägenheten 11.30 och var hemma igen 12.00. Skönt.

Ringde precis till Röda Korset (DRK: Deutsches Rotes Kreuz). Nu är jag anmäld till en första hjälpen-kurs. Lördagen den 7 dec kl.08.00 ska jag infinna mig på plats. 4 Doppelstunden är det som gäller, alltså kl.08-16. Ingen första hjälpen-kurs, inget körkort. Jag är faktiskt glad att jag ska gå kursen. Man vet aldrig (peppar, peppar, ta i trä) när man kan behöva det. 25 euro kostar kalaset. 

 

Det droppar (rinner) under vasken i köket. Dags att ringa efter hjälp. Hilfe! Vem står då till tjänst vid sådana här "nödsituationer"? "Herr Nothelfer" såklart! Vad annars skulle mannen man ringer vid problem heta om inte "Herr Nödhjälpare"?

En halv grillad kyckling med pommes visade sig vara ett lyckat framgångsrecept. Kanske hjälpte det även att under dagen ha värmt upp genom att bära ölbackar för pantning till Edeka. Jag bar en, Benni två. Skönt att maskinen räknar rätt även när man inte har alla flaskorna i backen ;) För de flesta plastflaskor (små som stora) är panten för övrigt hela 0,25 € . Även dammsugning av lägenheten och bortförsel av alla kartonger (vi har ju som sagt beställt en massa på nätet och jag har skickat hit fem paket), flaskor/glasburkar och dylikt stod på dagens program. Bilen blev full. I knäet hade jag en kartong med glasburkar och jag led när jag kände doften av Spekulatiusaufstrich. I den ena burken fanns det rester kvar. Spekulatiusaufstrich är krämigt som nutella och smakar alldeles, alldeles uuunderbart! Det är gjort av "julkakorna" Spekulatius, som för övrigt går att köpa på Lidl i Sverige vid juletid. Vi beställer det på nätet (får inte tag på det någon annan stans) och har bestämt oss för att inte beställa mer förrän till första advent. Nu stod den (egentligen) tomma glasburken i knäet på mig och doften smög sig rakt upp i näsan. Jag längtar redan till fösta advent.

Loppet började 18:45. 18.30 var jag på plats. Skönt att bo i samma stad som loppet ägde rum. Det var kallt på vägen ner, även om det bara tog fem minuter att ta sig dit till fots. Eftersom jag gick ner själv (Benni hade bortamatch och som ni vet så känner jag knappt en enda kotte eller människa här) kunde jag inte ha på mig mer än det som jag ville ha på mig under loppet. En långärmad tröja med en (liiite) värmande nummerlapp på bröstet klädde min överkropp, ett svettband med svenska flaggan prydde min handled och en "julstrumpa" som Lindas mamma har virkat/stickat omslöt min mobil. (Egentligen har jag en mobilhållare att fästa runt överarmen, men jag har aldrig använt den och jag tycker om att ha något i handen medan jag springer. Eftersom jag slarvat bort min vanliga mobilstrumpa (även denna stickad/virkad av Lindas mamma) fick julstrumpan göra en insats. Egentligen ville jag inte använda innan jul. (Om ni ser en förvirrad, lilavit mobilstrumpa örla (jag älskar det ordet!) omkring någonstans så hör av er.)

Imorgon kommer jag att få min dom.

 

Tavlan i vardagsrummet heter förresten "Vitalitet". Tyska: Vitalität. Vitalitäääääät. Vad annars? Jag tyker nog att "The Big Bang Theory" passar bättre.

Kinesmat (Kinamat om man ska vara korrekt, men jag hörde en gång Christer från "Stefan och Christer" säga "Jag tycker om kinesmat", och sen dess äter jag kinesmat, inte kinamat.) Det finns några olika kinarestauranger här i Überlingen och den som ligger närmast (2 min) och är mest välbesökt av oss heter "Good Friends". De har en massa rätter som endast kostar 5 euro, eller knappt 5 euro, och det är gott! Har ni förresten tänkt på att "vårrullar" inte är till kinesernas fördel på varken svenska, tyska eller engelska (Jag har inte undersökt saken ytterligare.)?

Jag älskar Überlingen och jag älskar lägenheten. Men titta här, ser ni den fula ankungen? "Gelber Sack" (Ja, det betyder gul säck) heter den, och den finns i varenda hem. Jag tror inte ens att det hade gått att försköna den med hjälp av Instgram.

Biomüll, Restmüll, Gelber Sack. Så sorterar vi. Och glas och papper såklart. Gelber Sack är mottaglig för plast, metall och ja, jag vet inte riktigt, det mesta. Matavfall och liknande slängs i Biomüll och Restmüll är som namnet redan avslöjar "resten" (trasiga strumpor?), vilket är väldigt lite. Här i lägenheten har vi endast en ful ankunge och Biomüll. Nu är vi på jakt efter (ja, vad ska man kalla det) något att gömma den fula ankungen i. Det finns speciella behållare till detta ändamål. Jag är inte så förtjust i dem jag sett hittills men det ska nog bli bra och dessutom är detta bara ett av alla tusentals i-landsproblem man sitter inne med. Gelber Sack är för övrigt gratis. Den finns att hämta på några olika ställen nere i stan.

 

 

 

 

Frühnebel. 

Ungefär morgondimma. Jag är glad över att den bara är här "früh" (tidigt). När man tittar ut från balkongen ser man nämligen bara en vit....dimma! De närmsta trädkronorna och hustaken är synbara, men bakom dem ser världen ut att upphöra. Det är lite läskigt. Normalt sett ser man ända ner till sjön.

In i dimman! Herr Frühnebel kommer inte varje dag och när han väl är här brukar han avlägnsna sig ca klockan 12 igen. Då ser man inte ett spår av honom. 

Idag kom Bennis föräldrar på besök, vilket bl.a. innebar att marmeladförrådet fylldes på med både hemmagjord hallon- och aprikosmarmelad. Jag har inte träffat hans föräldrar på jättelänge. Det var en jättemysig dag och kakan fick ett mums filibabba-betyg av Bennis pappa som tycker om bra mat. Han hade redan sett kakan på bild här på bloggen och tyckte att den såg konstig ut. Tack för komplimangen! Han hade inte förstått "deluxehörnan". Man säger att bilder säger mer än tusen ord, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara något positivt. "Vänta bara tills du får smaka den!", sa jag. "Deluxehörnan" blev en succé och vi skrattade så vi grät när vi läste några av mina blogginlägg översatta till tyska. Bennis föräldrar hade stoppat in texterna i Google translate och skrivit ut och tagit med dem. Det är enda sättet för dem att få en (skev?) bild av vad jag författat.

Det soliga vädret med 20 grader har förskjutits till måndag och tisdag. Igår var det också riktigt fint väder, men idag hade solen gått och gömt sig. Trots att den blå himlen sken med sin frånvaro var det skönt ute och regnet kom inte förrän vi satte vår fot på restaurangen.

Vi (jag, Benni och hans päron) snörade på oss vandrarskorna och gav oss iväg. Efter fem minuters bilfärd parkerade vi utanför restaurangen, som var både start och mål för vår runda. Vi strosade mellan vinodlingar med bergsappen (Benni har en app som visar vilka berg man har framför sig. Man håller mobilen framför landskapet av berg och appen scannar av och namnger bergen, typ) i högsta hugg, smakade (pallade?) vindruvor (goda var de!) och plockade på oss (jag gjorde det) valnötter. Jag har aldrig sett valnötter ute i det vilda innan och var halvt fascinerad.

Efter en två timmars promenix, ett restaurangbesök, kääffe och kaga här i lägenheten och en andra fotbollshalvlek på tv sitter jag nu framför datorn och känner hur både tröttheten och skrivkrampen har fångat mig. Jag låter några bilder agera språkrör för mig idag.

Stuttgart spelade aovgjort mot Hamburg, 3-3. I mål för Stuttgart stod Herr Kirschbaum (Herr Körsbärsträd).

 

På restaurangen i lördags dök den sedvanliga frågan upp. Eftersom jag haft distansförhållande i över sex år har jag vant mig. "Hur länge stannar du (den här gången)?". Denna gången blev jag dock nästan överrumplad. De obekanta orden liksom haltade ur munnen, men det kom ändå av sig själv och jag blev lycklig när jag hörde mig själv säga "För alltid".

 

Igår när klockan var lite i 7 på kvällen frågade Benni (vi satt återigen på soffan) "Ska vi läsa?". Den magiska tv-tiden i Tyskland är ju inte förrän "zwanzig Uhr fünfzehn" (20:15), vilket jag har hört Benni säga ett antal gånger. Numera är det alltid det klockslaget jag gissar på om jag frågar mig själv när ett tv-program börjar. Så vi satt här på soffan tillsammans i över en timme och läste. Det är mysigt med kollektiva aktiviteter.

När jag skulle kolla upp om "obekant" stavas "obekant" eller "obekannt" (jag blir arg när det dyker upp ord som jag blir osäker på) så var tredje träffen på google följande:

1. hen - Wiktionary

   sv.wiktionary.org/wiki/hen‎

    

    

   Utrum, Neutrum, Plural, Utrum, Neutrum, Plural ... (protologism) (kön obekant) könsneutralt personligt pronomen för att benämna en godtycklig person vars kön ...

    

    

   Det ska bli intressant att följa utvecklingen av ordet "hen". 

    

   Solen skiner. Kl.18:45 börjar loppet.

Vi (om jag inte skriver något annat så är det jag och Benni, inte jag och mitt alter ego) sitter på soffan och väntar på att pommesen ska bli klara. Den där idén med pommes var Bennis. Jag försöker att äta sunt, oftast iallafall. Inte bara, men mycket för att min mage är en katastrof. Bordet är redan dukat, såklart. Tror inte att det finns många par som är effektivare än oss. Ofta tar Benni fram tallrikar när jag redan har gjort det, eller tvärtom, och vi sträcker oss ofta efter samma sak på bänken för att sätta in i kylskåpet. Medan kääfet kokar på morgonen tömms diskstället. Det diskas medan maten förbereds och varje "ledig" sekund utnyttjas. Det var nästan konstigt att komma ut i köket i morse och mötas av ett durkslag, en kastrull och en ugnsform i vasken (men blötställt iallafall). På tv-bordet stod fortfarande dricksglasen och vinglasen. Helt enkel en påminnelse om en av livets goda stunder. På min plats vid bordet står en skål med sallad. Benni hoppar över den gröna födan idag. (Päääues. Fortsättning följer efter maten).

Den blev saftigare och saftigare för varje dag. Nu är den slut. Kakan från Bennis mamma. Jag och Benni delade på sista biten igår.

Smöret låg högst upp i dörren till kylskåpet och där ser man det inte om man inte är tillräckligt lång, typ 1.92. Men eftersom Benni sagt att det fanns smör i kylen letade jag tills jag hittade det. Jag fick känna mig fram. 

Tårtan gick åt som smör i solsken. Men det finns alltid sötsaker i huset. Iallafall så länge en viss Herr Benjamin Stierle bor här. Idag blev det chokladkex med kokos till kääffet.

 

Jag hatar att jämföra. Jämföra priser, vad som är bäst osv. Det kvittar nästan vad det handlar om. Benni är en sån person som tar tag i saker, och snabbt och effektivt ska det gå. Här i Überlingen finns det minst tre körskolor. Det hade jag aldrig trott. Alla ligger såklart i närheten av lägenheten. Vi (Benni tog fram informationen, jag gick till datorn och han visade mig) har precis jämfört priserna. Det ser lovande ut! Hoppas att jag kan anmäla mig till teorilektionerna snart. Hoppas att det finns en liten ledig plats till mig! Eftersom jag under mina 27 år (alla räknas ju faktiskt inte i detta sammanhanget) inte har tagit tag i att ta körkort (har inte behövt det heller, men det är ju praktiskt och kanske lite kul att ha) så ser det nu ut som att jag kommer att behöva göra det på tyska. Men det ska la gå bra. Höger - vänster, rechts - links, jag har koll! Det känns tryggt att börja med teorin. Köra på Autobahn, vilket man måste göra, är ännu ett skräckinjagande scenario för mig. Jag tycker att 30km/h går fort när jag själv sitter framför ratten, och det var lääängesedan jag gjorde det. Nu finns det några små detaljer som måste bockas av innan jag kan anmäla mig och börja på körskolan. Nedan ser ni listan.

 

Kan man bada i ost? Jag trodde inte det. Men för varje gång jag springer förbi (badet ligger längs min standardjoggingrunda här) så börjar jag tvivla mer och mer. Fyra gånger har jag hunnit springa förbi nu. Det finns ostfondue, så varför skulle det inte kunna finnas ostbad? Förvisso tycker jag om hålen i osten, men de försvinner liksom i ostfonduen. Jag har ätit det en gång. Jag vet inte om jag kommer att göra det igen. Förretsen, föräldrarna som var med på den där restaurangen, de berättade att man kan äta "All you can eat" här någonstans. Det var inte dyrt alls. Men det var ost! Ost! Ostfondue, ostskivor och jag minns inte vad. Det finns säkert en massa konstiga och intressanta saker som någon har kommit på att tillaga av ost. Osttårta kankse. Ostknödel. Ostpannkakor. Ostbad (på bilden), för att göra er besvikna, betyder bara att det ligger i öst, att det är det östra badet. Synd. Ost är nog mjukt mot kroppen, och säkert bra för både huden och håret. Eller så är det jättefaaarligt, som allt annat man inte ska äta nu för tiden. Runt hörnan fotade jag sedan en solnedgång. Sonnenuntergang heter det på tyska. Solundergång ungefär. Det kommer jag säkert att börja säga/skriva efter ett tag här. Undergång, som jordens undergång. Solnedgång låter iallafall som om solen kanske tänkte titta fram igen nästa dag. Hoppfullt. Jag vet inte om sjön påverkar hur himlen blir på kvällen för här är den magisk nästan varje kväll. Benni har en gång tagit helt underbara bilder på molnen här och nu kan jag se det själv. Färgspel utan gränser, en gratisshow (först skrev jag gratis show, men jag tyckte gratisshow blev bättre). Det tackar vi för. Tack!

 

 

Håll tungan rätt i mun. Men det vet jag ju vid det här laget. Men för er icke tysktalande: "Sonnenblumenöl" är alltså inte en slags solrosöl, utan helt vanlig solrosolja. Det passar ju ändå ganska bra på det viset.

Det var här mitt tåg rullade in onsdagen den 9 oktober vid 18.30 på kvällen. Ca 10 minuter försenat, men vad gjorde det. 

 

När jag med lite besvär fått ut/av mina två resväskor från tåget (det har trappsteg, som på ett SJ-tåg till Stockholm, eller någon annan ort) och lyckats ställa mig någon annan stans än precis framför utgången till tåget blev perrongen (det finns bara ett spår och det befinner sig där nere, vilket inte syns på bilden) mer eller mindre tom ganska snabbt. Nästintill tom iallafall. Längre bort såg jag en skepnad, i rödvit-rutig skjorta, knästrumpor och Lederhosen. Tyckte att gestalten och rörelserna såg mycket (misstänksamt!) bekanta ut. Jag, precis som Fredrik Backman, kan inte se skillnad på en grön soptunna och en femåring och dessutom visste jag ju att Benni inte har några Lederhosen. Men ett par Lederhosen och ett leende närmade sig mig och snart insåg jag att det var Benni! Jag blev überlycklig! Han tyckte att jag skulle veta att det var Tyskland jag hade kommit till! Alla män borde äga och bära ett par Lederhosen. Jag smälte! Han passar sjukt bra i dem! Benni, världsmästaren i internetshopping, hade i veckan beställt sig en ny outfit och naturligtvis inte avslöjat det för mig. Murmeldjuret joddlade. Hemma väntade ett dukat bord. Ölen smakade mumma!

 

Aporna äter popcorn som man får gratis där.

Första gången jag hörde det trodde jag att det var ett skämt! Jag tycker att det är jättekul. Igår hörde jag det på tv igen. Orang-Utan. De både skriver och uttalar det precis så, här i detta landet. Det låter så roligt. Orangutang. Vi har ju skitit i att dela upp ordet och slösar inte på några bindestreck. De kan ju ta slut, precis som alla andra knappa naturresurser. Men vet ni vad? Egentligen är det vi, inte de, som är konstiga. Wikipedia säger mig följande:

Och då menar jag inte av tomtarna på loftet, eller av påven. Det är finfint besök som står för dörren. Emma och Kaiza kommer hit i november - samtidigt! Det ska bli så kul!

 

 

 

Två kommentarer till gårdagens inlägg.

 

 

Jag vet inte om ni förstår hur jag menar men de uttalar det fel, fel, fel, fel, fel, som Brasse (Fem myror är fler än fyra elefanter) skulle ha gastat. Benni har lärt sig nu och jag är stolt över honom. Ska man kanske skriva ett tittarbrev till dem på tv. Jag har precis flyttat till Tyskland och..... Nä. Han spelar ju lika bra ändå. Och nu kan han ju till och med prata utan att det låter som om han har världens andnöd. 

På tal om köttbullar, det är precis exakt vad det blev till lunch idag. För flera år sedan köpte jag och Benni en kokbok tillsammans i en bokhandel i Tübingen. "1000 recept att prova innan du dör". Boken är indelad efter länder och innehåller recept från hela världen. Det är intressant att se hur andra ser på Svaarje. Undra om det är Fredrik Lindströms köttbullar? De är iallafall jättegoda och gjorda med både rödbetor, kapris och lite kaerlighed. Varje gång vi testar ett nytt recept skriver vi upp längst bak i boken när vi testade rätten och ger den ett betyg. Benni plockar fram sin konstnärliga ådra (den är kort, eller förstoppad, men jag har ändå blivit sjukt impad vissa gånger) och ritar en bild till så att man vet om det är fisk, kött, vegetariskt eller en efterrätt vi gjort. Nedan ser ni ett utdrag. Fredrik Lindströms köttbullar har vi gjort en gång innan, när boken var alldeles ny.

 

 

I ett delvis lila hus! Ingen här i lägenheten (jag nämner inga namn) får längre lov att göra sig lustig över att Zlatan bodde i en rosa villa! Vandringsryggsäcken jag fick av Benni i present matchar dessutom fassaden alldeles ypperligt! De små träden (jag är ju själv kortväxt så jag vet hur det känns) framför husen är äppleträd (eller äppelträd)! Vem som är lycklig (och kanske blir en arg om man plockar/pallar) ägare vet jag dock inte. Just det! Vi bor i lägenheten längst upp till vänster. Insynsskyddet har vi själva satt upp. Man kan ju inte bjuda på alla trevligheter.

 

Hyllan är köpt på nätet och tavlan fick Benni i present av sina föräldrar. Det är en granne (det finns visst trevliga grannar, och granna grannar och granna granar) till dem som har målat den. Jag är nyfiken på om hon har döpt den till något eller vad hon tänkte på när hon målade den. Tycker iallafall att "The Big Bang Theory" hade passat bra. När solen skiner på den är den mycket finare. Den här bilden är ju pissemörk.

 

 

Det första jag "gnäller" om när jag kommer innanför dörren är hur varmt det är ute. "Det är så varmt ute! Jag svettas!" Bennis svar: "Ja, och du har ju jacka på dig!"

 

 

 

Jag ropade ju aldrig "hej!".

Man ska inte ropa "hej" innan....

 

.....men Schweden leder mot Deutschland!

 

 

Ikväll lagade vi Linsen mit Spätzle und Saitenwürstle. Jag älskar det schwäbiska köket! Den här rätten ser kanske inte mycket ut för världen, men det är den! Och mätt blir man! Ändå traskade Benni till frysen direkt efter att han hade ätit upp och tog ut och tryckte i sig en Magnumglass. Min mage hade gråtit i några timmar om jag hade gjort detsamma. Förutom maten så älskar jag för övrigt den schwäbiska dialekten. Benni pratar just nu med sina föräldrar i telefon och har automatiskt växlat till sin modersdialekt. Det är ett av tillfällena jag har att höra honom prata schwäbiska. Andra tillfällen är t.ex. när han är trött eller upprörd.

 

Jag har gjort det innan, jag gjorde det igår och jag kommer att göra det igen.

 

(Ursäkta avbrottet men jag har något att dela med mig av. Strykbrädan åkte precis fram, och det är inte kvinnan (jag) i huset som står och stryker! Ha! Jag har heller inga tre kvadratmeter stora skjortor eller t-shirts som måste strykas. Dessutom, skrynkliga kläder är la modernt? Ett mode som övervinner alla decennier. Det brukar jag iallafall inbilla mig. Fast jag kan tycka att det är mysigt att stå och stryka. En julduk om året eller så. Tv:n är på medan mannen stryker, men det är ok!)

 

Parantes två. Det är tur för Benni att han inte är tillsammans med en elefant. Jag råkade precis trampa lite mjukt på hans mobil med mina mjuka mjukisstrumpor. Mobilen låg på den mjuka badrumsmattan. I 99 fall av 100 är det annars min mobil som ligger på något olämpligt ställe. 

 

Jaha, vad är det då jag har gjort och kommer att göra igen? Jag och Benni har gjort till vana (en vana som jag älskar) att åka och bada. Men inte till vilka badhus som helst, utan till de som här kallas "Thermalbad". De har olika avdelningar: Bad, Wellness och Sauna. Vi betalar alltid för att kunna röra oss fritt mellan alla avdelningar. Det är svårt att ge en rättvis bild av de här badhusen, de måste egentligen upplevas, och jag älskar dem. Det finns ett här i Überlingen, och det var där vi var igår, i 4 timmar. De har bastu både inom- och utomhus. Utomhus är det som en trädgård med trästugor, som alla är en bastu. Det finns även rum och stugor som är rena vilorum. Där kan du ligga framför en brasa och läsa, sova och snarka så högt att ingen annan kan ligga där och njuta. En annan "speciell" sak (det finns på några få ställen  Sverige också, men det brukar vara svindyrt) är det som tyskarna kallar "Aufguss". "Vi är 20 pågar i bastun, oooch vi älskar varann". Nä, här är det inte 20 pågar. Här är det unisex. Det betyder att du sitter tillsammans med alla sorters människor. Unga, som gamla, tjocka som smala. Många män har större bröst än jag och du ser/visar allt. Jag har inga problem alls med det och jag kan säga att jag känner mig tio gånger naknare här på bloggen än i bastun. Både här och i bastun blottar jag mig, men i bastun känner jag mig bekväm. Tillbaka till "Aufgusset". Det finns en Aufgussplan där du kan se vad som händer varje timme. Igår var vi på tre oilka Aufguss (eller Aufgüsse som det heter i plural på tyska): honung, alpörter och salt/olivolja. När man sitter i bastun, som alltid brukar vara full, kommer det in en person som utför hela Aufgussproceduren. Han presenterar sig själv, berättar vad han har för doft med sig och påpekar att man när som helst kan lämna bastun om man känner att det blir för mycket. Det är nästan alltid någon som lämnar bastun. Personen börjar med att hälla vätska på "grillen". Sen vevar han med en handduk så att värmen (hettan!) sprids. I nästa steg slår han med handduken i luften mot en så att hettan slår mot en. Det är knappt man klarar av det ibland. Men självplågaren i en kommer fram och det är skönt! Detta brukar de göra i 3 omgångar och det blir alltid varmare och varmare. Under vissa Aufguss går man ut ur bastun emellanåt för att kleta in sig med något. Igår var det som sagt honung blandat med något som påminner om finkornig sand och en gång salt blandat med olivolja. Hela kroppen smörjs in och sen är det bara till att hoppa in i bastun igen. Krossad is brukar man också få. Dofterna öppnar ofta upp luftvägarna, maaaah, så skönt. Efter varje Aufgussrunda gick jag ner i Bodensjön och kylde av mig igen. 13 grader! En av de bästa sakerna med detta badet (det är inte mitt favoritbad, men jag gillar det verkligen) är att trädgården ligger ända nere vid sjön. Igår kunde man t.o.m. ligga ute en stund i badkappa och läsa och vila. Andra Aufguss som jag såg på planen och vill prova är  vit choklad och socker/madelolja! Efter första basturonden fick vi apelsinklyftor. Apelsin har nog aldrig smakat så gott!

Rörig text, jag vet, men det finns så mycket att skriva och det är svårt att förklara och jag vet inte var jag ska börja, eller sluta.

Benni hade såklart planerat in badtiden, 16-20, så att det skulle vara lagom att äta kvällsmat där. Förra gången hade han ju fått världens största portion hemmagjord köttfärssås med spaghetti. Det åt jag igår. Benni tog en jättecurrywurst (ja, den hette så) med pommes. Jag tänkte inte så mycket på namnet och blev lite orolig att han inte skulle bli mätt på sin Wurst. Men ack så fel jag hade! Korven kom. Jag har aldrig sett en så stor, förlåt lång, korv!!!! Vi bytade tallrik på slutet. Jag älskar Currywurst och pommesen var underbart goda. Spaghetti med köttfärssås är alltid gott. Man blir hungrig på ett så gott sätt när man badar. Jag tror att detta var det heeeeile. En gång i veckan har de förresten "Frauensauna". Då är bara kvinnor välkomna. Jag älskar dessa badhus och jag har inget emot unisexbastu. 

 

 

 

Det är tur att vi har olika storlek. För annars...hmm..annars skulle alla vara lika stora och då skulle vi inte se skillnad på dem och då skulle jag kunna ta hans när jag slarvat bort mina. Tur för Benni att vi har olika storlek. 

 

Nu är inlägget klart och mannen har precis lämnat strykbrädan.

 

 

Vill nu dela med mig av min glädje till alla dem som skulle kunna tänkas förstå mig - nämligen kvinnor! Igår köpte jag en 80-pack tamponger för endast 2,75 €! Ooooh, happy day! Jag kommer aldrig mer att behöva köpa tamponer igen. Inte på väldigt länge iallafall, och billigt var det! Gick såklart över till affären "Thomas Phillips" efteråt och köpte en fin korg till tampongerna, som nu pryder badrummet. Det kan här tilläggas, för er information, att "Thomas Phillips" ligger rakt över gatan och är en sådan där farlig affär som man inte kan låta bli att gå in i med jämna mellanrum och antagligen kommer man alltid att komma ut med det man behöver (där finns nästan allt) eller med något man verkligen inte behöver (där finns nästan allt). Tror att även detta är en tjejgrej, att besöka sådana affärer. Fast jag var faktiskt där iallafall en gång med Benni. Han behövde pluggar för vi skulle hänga upp något på väggen. Själv har jag mest inhandlat saker i inredningsväg och om man hade fått stamkundspoäng varje gång man handlade där så hade jag redan varit uppe i top-bonusen! Om inte Bennis stämma hade spökat i huvudet "Man kan inte köpa allt man ser", så hade jag kommit hem med betydligt mer saker.

Benni såg förresten lite halvchockad ut när jag lyckligt berättade att jag hade köpt 80 tamponger - för 2,75 €!

I all min iver och i mitt nykära tillstånd till bloggandet glömde jag mitt frukostägg i kastrullen i vasken. Det skulle bara svalna.

Det här med mellanrum mellan raderna stör mig. Jag hade lagt in flera stycken. Ska ta tag i att lära mig hur man gör.

På tyska finns uttrycket "Att sova som ett murmeldjur". Ni vet ju hur mina sovvanor var förr. Jag är stolt över mig
själv att jag nuförtiden inte sover bort halva dagen. För det första är det ganska svårt när man har ett regelbundet
heltidsjobb och för det andra vill jag numera få ut mer av dagen än bara halva. Iallafall så hände det att Benni i
början kallade mig för murmeldjur. Om det är en komplimang eller ej kan diskuteras. När han senare har varit ute och vandrat eller klättrat har det hänt att han har fått syn på ett murmeldjur och fotat det och skickat bilden till mig. Det är inte alltför ofta man får syn på ett faktiskt. Men de finns även i Sverige! När jag började jobba på XXXLutz fick jag två gosedjur i form av murmeldjur. Om man trycker på magen så joddlar de. Jag gav "hanen" till Benni och han har sedan dess bott här i lägenheten med Benni och joddlat en och annan gång när vi (jag och Benni) pratat i telefon). Hela tiden har det blivit sagt att "vi" snart kommer, snart flyttar "vi" in. "Vi" är i detta sammanhanget jag och det kvinnliga murmeldjuret, alltså honan. Jag ville egentligen inte stoppa ner henne i resväskan. Ändå provade jag. La murmeldjuret i den lilla, vinröda resväskan. I den stora hade det försvunnit bland alla kläder och en julstjärna. När jag sedan skulle pressa ihop och stänga resväskan som var üüüberfull så började murmeldjuret så klart att joddla. Det klarar inte av tryck på magen. Men vem gör det. Jaha, nähä, så kan jag inte transportera murmeldjuret. Det kändes dessutom lite elakt att lägga ner det i väskan, men ansiktet neråt. Istället la jag murmeldjuret i fickan på vinterjackan. Där låg det hela färden från Magistratsvägen till Überlingen, och det joddlade när det kände för det, vare sig det passade eller ej. Första gången var utanför lägenhetsdörren i Lund. Vi (Linda åkte med mig till Malmö) hade bara precis kommit ut genom dörren där nere, hade inte ens hunnit ta första steget, och då kom första joddlingen. I stadsbussen ner till Åke (busshållsplatsen Åke Hans) satte det igång igen. Och så fortsatte det. Det var såklart inget undantag när vi var på flyget, jag och mitt murmeldjur.

Inte vilken sista frukost som helst, utan sista frukosten med Linda. Efter att ha gått arbetslös i en vecka och förberett inför flytten (lite nöje blev det också. Jag är superglad för Mirjams besök, curlingen och andra trevligheter med nära och kära) hade vi nu båda vant oss vid att de flesta mornar kunna sitta ner tillsammans i lugn och ro och äta frukost och dricka kääffe. Vi fick gemensamt och bestämt ta beslut om att stänga av tv:n med skitprogrammen efter "lagom" tid, annars hade vi båda kunnat sitta där halva (eller hela) dagen. På eftermiddagen blev det ofta  återigen tv och kääffe på maten. Mysigt att vara hemma tillsammans även om båda fick ta sig i kragen och göra vad som var dagens plikt. Jag älskar långa och mysiga frukostar. Innan har det bara varit på helgerna. Jag är glad att jag fick fick en sista mysig frukost med Linda innan det bar av till Kastrup med två resväskor, en vinterjacka och ett joddlande murmeldjur.

Utan min underbara Linda hade det inte funnits någon Überlingenblogg. Men nu är den klar! Och datorn är ledig så att jag kan wrajta mina första inlägg. Jag sitter i vardagsrummet (badrummet eller sovrummet vore annars alternativen, fler rum finns det inte, förutom att vardagsrummet sitter ihop med köket) med en kopp te. Jag dricker för att jag tycker att det är gott, inte för att jag är förkyld (för det är jag inte), som för många tyskar är anledningen till att dricka te. Det finns tydligen i-landspromlem även i Tyskland. Varje gång jag behöver bokstaven "å" måste jag klistra in den, och det är oftare än man tror. Men det löser sig, och snart kommer jag även att ha en surfplatta. Jag längtar! Benni skulle dessutom ta med "skollaptopen" hem idag. Jag gnällde redan igår (där kom å igen) om att jag behövde en laptop. De flesta inläggen nu ibörjan kommer att bli tillbakablickar. Eller en väääldigt lång. Det återstår (två å i samma ord!) att se.