Nu är jag anmäld!

Det  är färre än, nej, nej, nej.....mindre än 2 veckor kvar till jag ska ta mig igenom det därade halvmarathonet. Jag må erkänna att jag är lite nervös. En blick på deltagarlistan lugnar mig dock lite (Inte för att det blir mindre jobbigt att löpa 21km när man ser den, men den väcker hopp!). Jag hittade mitt eget namn och till min fulla glädje står det att antalet deltagare är begränsat till 800. Förhoppningsvis slipper jag att armbåga mig igenom loppet och varannan meter försöka vara trevlig och hojta "Ursääkta, ursääkta!".  Den överlevnadstaktiken har jag nämligen behövt ta till mer än en gång tidigare. "Lediga platser: 529". Det är alltså inte många som har anmält sig än, men det kommer. Den manliga andelen av paret jag åker med till träningen hade såklart turen att vinna anmälningsavgiften. Trevligt för honom! 

Lördagen den 10 maj kl.13.35 går det av stapeln. Jag hoppas att vädergudarna kommer att vara på vår sida. Jag har Inga stora krav, men det får inte vara för varmt, och det får inte ösregna...och...swedish lagom, ja, tack!

 

 

6 månader.

Den 9 april kunde mina dagar som bosatt i Tyskland räknas till 6 månader. Det ni! 

På löpträningen i fredags kom en kvinna fram till mig och frågade, men ett halvoroligt ansiktsuttryck, om jag blivit ännu smalare/gått ner i vikt och om jag äter ordentligt.

Parentes. Detta vittnar om att denna kvinna aldrig har sett mig äta.

 

[Jaae, jag har ju inte längre åtta lager kläder på mig, som jag hade när vi började löpträna i februari.]

 

[Innan denna träningen har jag haft ett ofrivilligt träningsuppehåll på två veckor och dagarna i Venedig var så långt ifrån dieternas värld man kann komma.] (Ni förstår när Venedig-Rapporten publiceras).

 

[Jag har alltid varit liten. 1800 gram tung kom jag till världen och jag och Emma är födda för tidigt med kejsarsnitt för att jag var så liten.]

 

[Jag livnär mig på endast Wasa käckebröd och Absolut Vodka. Svenskarnas nationalrätt. Det är väl en subjektiv fråga om det är att äta ordentligt eller ej? What the heck is "balanserad kost"?]

 

[...] = möjliga, outtalade svar.

 

Vad svarar man överhuvudtaget?

Det var ungefär lika meningsfullt som att pilla navelludd.

För några veckor sedan (När jobbet hade semesterstängt) åkte jag till farbror doktorn (Vars namn jag hade svårt för att tilldela förnamn och efternamn. Jag är fortfarande förvirrad.) i Ludwigsburg för att gå på den av mig så kallade "nyskursen". Denna "nyskurs" är obligatorisk när man jobbar i restaurangbranschen. Länge, länge satt jag i väntrummet och bläddrade i ett resemagasin, efter att jag först tillbringat lång tid i receptionen, där en "Ny på jobbet-kvinna" hade fullt upp och jag kom med mitt svenska pass och mitt Europeiska sjukförsäkringskort. Som tur var var Npj-kvinnan inte ensam. Tillsammans redde de till sist ut det hela. "Nysdoktorn", som jag kallar honom var en riktigt trevlig och glad människa med humor. Recensionerna på nätet om honom hade redan talat om för mig att han är en mycket omtyckt farbror doktor, och det förstår jag. "Nyskursen" går ut på att man på ett eller annat sätt blir informerad om hur man ska agera/inte agera (Nys inte direkt över maaaden)/se ut osv. Egentligen visste jag allting (Förutom ett par saker om hur man handskas med livsmedel, men de var orelevanta för mig), som att man ska tvätta händerna, vara ren och...jag minns knappt vad han sa (Jag fick ett papper där allting står antecknat, eftersom det är obligatoriskt att få informationen både muntligt och skriftligt), eftersom det var så självklara saker. Doktorn slängde in egna anekdoter emellanåt och jag är glad att jag valde att gå till honom, även om jag fortfarande står fast vid att det var lika meningsfullt som att pilla navelludd. Jag hade kunnat gå på en "kurs" i Friedrichshafen också och där får man, har jag hört" bl.a. se en film (med otäcka livsmedelsbilder och kanske en Introduktion om hur man ska nysa(?)) och det äger eventuellt rum i grupp. Mitt samtal med farbror doktorn tog ca 10-15 minuter och jag gick där ifrån 25 euro fattigare, men en penna rikare (som snälle doktorn gav mig). Det jag är alldra mest tacksam över är att jag fått de där 25 eurona av arbetsgivaren, och alltså inte själv behövde stå för den kostnaden. Synd bara att arbetsgivaren måste betala 25 euro för lite navelluddspill.

Till saken hör nu iallafall att vi fick besök på jobbet igår vid 19-tiden. Två män (Helan hade lämnat Halvan hemma och istället tagit med sig en till Helan) från Livsmedelsinspektionen (eller vad det kallas) hade vägarna förbi. De har inte dykt upp en enda gång på fyra år, men igår var det dags. De märkte själva att de var ganska mycket ivägen, och jag gjorde inte livet lättare för dem när jag med mina raska steg stormade fram och tillbaka för att hämta/lämna saker, och de ständigt behövde flytta sig. Mina chefer var iallafall mer än nöjda över att jag besökt nysdoktorn, för de två herrarna ville såklart se intyget. Att jag är den Jenny som stod på pappret har de dock egentligen Ingen aning om. ID-kort bad de inte om att få se och jag och mina chefer kom efteråt fram till att det är bra om jag bär ett sådant med mig när jag ska till jobbet. Jag brukar ha endast nyckel med mig till jobbet och tänker såklart inte på att man i Deutschland alltid måste kunna visa vem man är/identifiera sig.

 

 

Texten är originaaaal, dvs. inte genomläst och om ord plötsligt skulle vara skrivna med stor bokstav i början (mitt i en mening) så är det för att datorn tycker att jag borde göra det och autokorrigerar. I tyskan skrivs ju alla Substantiv med stor bokstav, var i en mening de dyker upp spelar Ingen roll. 

Vi känner ju alla till alla de "före"- och "efter"-bilder som så gärna dyker upp i olika sammanhang. Fettsugning, "Få tjockare hår", rynkkräm, jaaao, listan kan göras lång. "Före"- bilden är oftast mörk och personen på den ser ut som om hen (=han/hon) sålt smöret och tappat pengarna. "Efter"-bilden är såklart ljus och fin och hen ser ut att ha sålt smöret och fått för mycket betalt.

Men här ni, här kommer oretucherade bilder på en oful fisk (och en mycket god nödkorv (endast före, även om den såg väldigt intressant ut i "efter"-stadiet* också)).

 

Det känns mer rätt att gå från sämre till bättre nyheter än tvärt om och därför börjar jag med i-landsproblemet. (Det finns naturligtvis en hel radda till men idag låter jag dem vara outtalade.) Klockan är bara 5 över 5. Det är vad min surfplatta säger iallafall. Detta betyder att grillen inte tänds förrän om ca en timme, vad i sin tur betyder att jag måste tvinga mig själv att sitta still och plugga i ca en timme till. Bennis hemmagjorda (Förutom att jag fick spela fängelsefånge och skala potatisen) potatissallad står dessutom precis här bredvid på köksön och ser alldeles förträfflig ut. I kylen ligger guldbraxen (Jag googlade mig fram till det svenska namnet) och väntar tålmodigt. Det stack till lite i hjärtat när den låg där på isbädden i affären och stirrade oss rakt i ögonen. Det kändes som att jag svikit en vän. Det var inte ens en ful fisk. Den kommer att ligga där helt naken (utan folieförpackning) på grillen, stoppad med vitlök och grejer, och fortsätta att stirra på mig med "Svikare!"-blicken.

 

 

Hundraåringen, ja  ni vet den hundraåring som steg ut genom fönstret och bla bla bla, den har haft biopremiär här i Tyskland nu i helgen! Det betyder att jag skulle kunna gå och roa mig med att se en dubbad Robert Gustafsson. Lite nyfiken är jag faktiskt på hur hans tyska är ;P

Inte visste jag att vi gjorde så bra film, och det är nog första gången en film har biopremiär i Sverige innan filmen haft premiär i Tyskland.

 

 

Så, nu har jag fördrivit lite av pluggtiden. Med tanke på att jag verkligen vill klara tentan, så är det nog dock ingen bra pluggtaktik i längden.