Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor?
Jag och Diana träffades första gången på en fäktningskurs i Tübingen 2007, när jag som utbytesstudent sprang runt och testade det mesta som fanns att testa. (Tequila med tandkräm och chokladpuffar hade dock inte med utbytesgrejen att göra, utan med att Linda var på besök.) Det var iallafall Diana jag var och hälsade på i helgen, och jag är kär, i hennes bostadsort (stad). Frankfurt am Main tog mig med storm. Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor? Jag tror inte att jag kommer att bli större, inte på längden iallafall, men är det såhär det är när man är stor, fast att man är liten, då är jag mer än nöjd! Jag fick uppleva staden på natten, kvällen, dagen, i skymning, i regn och i solsken. Jag älskar blandningen av modernt och gammalt. Staden är som en mini-USA-stad.
Nyckelord: Skyline, kyrkor, nödimpregnering, äpplevin, omaka skor, running sushi, lyftkranar, gamla stan, fedemiddag hos för mig främmande männiksor, gratis kollektivtrafik (för mig), Main tower, börsen, broar, shoppingoas, utsikt., hänglås, foto. Förutom alla prepositioner man slänger sig med dagarna i ända så var nog "Flygplan!" det ordet jag använde mest denna helg. Flygplatsen i Frankfurt är Tysklands största och med det sagt förstår ni att det flög en hel del flygplan över våra huvuden. *Pekar* och ropar "Flygplan!".
Frankfurt har ca 687.775 invånare.
Frankfurt by night! Den här utsikten hade jag sett fram emot ända sedan jag sa till Benni att jag tänkte hälsa på Diana i Frankfurt och han visade mig bilder på nätet. Underbart! På vägen in till stan för en öl hoppade vi av tunnelbanan och gick till ett köpcentra, som verkade vara öppet dygnet runt (inte affärerna men hela bygggnaden). Vi tog hissen upp och sedan gick vi sista trappan (utomhus) upp till utkiksplatsen.
Kvällens måltid, som avnjöts hos Diana innan vi åkte in till stan, bestod av kokt potatis (med skal, mumma!), stekt ägg och gröööön sås. Diana (som inte är uppvuxen i Frankfurt utan flyttade dit för ca 2 år sedan) ville att jag skulle testa något som var typiskt för Frankfurt och bjöd därför på denna "Grüne Soße" - och den var verkligen grön! Diana, tack för denna Frankfurt Deluxe-helg! Efter kl.19 på vardagar och hela helgerna kan Diana ta med sig en person som sällskap på hennes Frankfurtbiljett, alltså kunde jag åka jättegratis på lördagkvällen och hela söndagen!
Vi hade hört att det skulle bli regn, vilket ledde till att Diana nödimpregnerade våra stövlar innan vi begav oss ut på söndagen. Innan jag kom frågade Diana mig om det var något speciellt jag ville göra i Frankfurt. Jag kollade upp några sevärdheter på nätet, men annars, nej, jag blir jättenöjd om jag får springa runt som turist och titta (och fota!) allting. Jag är den sortens turist som varken försöker eller kan dölja att jag är turist och jag springer gärna runt med kartan i högsta hugg. Eftersom jag var i sällskap med en levande GPS tillika vän och Frankfurtbo klarade jag mig dock utan karta. Main Tower - den näst högsta byggnaden på nattbilden ovan - 200m (fjärde högsta byggnaden i Frankfurt) högt var vårt första mål på lördagen. Vi ville ju gärna upp innan regnet överföll oss. 6,5 euro fick vi betala för kalset. Vi tog oss igenom säkerhetssystemet, som på en flygplats, utan större problem (Den blåa jackan ni ser på bilden är egentligen Dianas och under den hade jag min egen jacka.). "Vänligen ta av jackan." "Ok, men jag har en till under den." Andra jackan fick jag behålla på. Vi åkte upp till 56:e våningen, vilket tog ca 45 sekunder. Jag räknade inte, det stod i informationsbladet. Fotot, foto, foto. I bakgrunden såg man bergskedjan Taurus. Tjejen bredvid mig är ingen främling, utan Diana!
På denna bilden ser ni redan tre av kyrkorna i Frankfurt. Det kryllar av dem. Naturligtvis var vi inne i alla tre. "Gamla stan" syns också mellan de tre kyrkorna. Floden som rinner genom staden heter - tiotusenkronorsfrågan - Main! Därav namnet Frankfurt am Main. Förutom kyrkor var staden belamrad med lyftkranar som förstörde en och en annan bild.
Flera av byggnaderna i Frankfurt är bankbyggnader.
Längre bak på bilden, mellan de höga byggnaderna ser man tågstationen.
Börsen! Denna bilden är tagen på förmiddagen innan jag åkte hem. Börsen är öppen för allmänheten (i sällskap av de som arbetar där. Själv får man inte springa omkring) på vardagar mellan två klockslag som jag inte minns. Om man vill lyssna på ett föredrag och gå på en guidad visning, vilket jag egentligen ville, var man tvungen att töntboka en vardag innan. Jag trodde inte att jag skulle hinna till börsen eftersom jag skulle åka hem redan kl.12 på måndagen. Tydligen erbjöds en guidad tur kl.10 på måndagen. Eftersom jag inte ringt dit på fredagen chansade jag och stod praktiskt taget och hängde på låset kl.9 när man öppnade. "Nej, det går tyvärr inte, man måste ringa och boka en vardag innan." Nästa gång, nästa gång. Jag var iallafall innanför dörrarna. Lägg märke till skorna som hänger uppe i trädet.
Info: År 1681 inrättades den anrika Frankfurtbörsen. Det har sedan slutet av andra världskriget varit den helt dominerande börsen på den enorma tyska marknaden. Hela 90 % av omsättningen av aktier i
Tyskland går genom denna börs. Det gör den också till den största börsen i Europa och faktiskt den tredje största i hela världen. Det betyder i korthet att det som händer på Frankfurtbörsen påverkar hela Europa och alla de andra europeiska börserna och mäklarna håller börsens utveckling här under noggrann uppsikt.
De här två ståtligheterna "Bulle und Bär" står utanför börsen. "Bulle" (tjuren) står för stigande kurs, och "Bär" (björn) för sjunkande.
Den högra byggnaden är gamla operan.
Denna rulltrappa befinner sig i ett köpcentra, där vi var både på kvällen innan vi skulle till puben, och på dagen (jag, helt ensam) innan jag skulle åka hem. Drottningvinkningen kom här väl till pass. Även detta köpcentra var öppet efter och innan affärerna i det öppnade.
Utifrån.
Inifrån.
Gamla stan. Jättemysigt! Varenda vinkel var värd att fotografera.
Här står vi på en av broarna som smyckar floden Main. Jag kunde naturligtvis inte sluta att fotografera. "Bara en till". "Bara en till." "Jag lovar, detta är sista." Som tur är var båda ungefär lika frenetiska med kameran/mobilen.
På bron hängde MASSOR med hänglås med namn på lyckliga par, och även före detta lyckliga par. Ett av låsen var täckta med vit text (man såg namnen på paret genom den vita färgen) där det stod "VORBEI" = ungefär "ÖVER/SLUT".
Underbar skymning, vilket inte gjorde det lättare att sluta fota.
Jag gick till bron igen på måndag förmiddag innan jag skulle åka hem. Nu har jag alltså de fletsa bilder dubbelt upp, en version med grå bakgrund, och en version med blå bakgrund. (Diana var på jobb. Därav sprang Miss Förvirrad-jag-har-inget-lokalsinne runt själv i Frankfurt tills bussen avgick kl.12. Diana kom och vinkade av mig :)).
Bron heter "Eiserner Steg".
Kyrka och lyftkran. "Bethmännchen" snaskade vi också på. Smååå marsipanbakelser med mandel namngivna efter en Herr Bethmann. En specialitet från Frankfurt. De tre mandelbitarna (förr var det fyra) ska enligt en legend ha symboliserat herr Bethmanns söner. Goda var de.
Medan det regnade roade vi oss med att fånga sushi på rullband. Det var första gången jag var på Running sushi. Underbart gott och jättemånga olika sorter. En lite farlig version av sushi, eftersom det hela tiden åker förbi maaaad fast att det man hade på tallriken tagit slut. Det är svårt att sluta och allt ser så gott ut. Dessutom kom det nya sorter med jämna mellanrum. När vi för andra gången bestämt oss för att det fick vara nog kom en tallrik med fritterande banan susandes förbi oss (vi satt direkt intill bandet). Diana snappade åt sig tallriken med banan snabbare än blixten. Nu var hon nöjd. Vi valde att inte köra på "All you can eat". Istället betalade vi för varje tallrik vi plockade på oss, vilket i slutändan blev som "all you can eat", men kunde vi inte äta. Tallrikarna hade olika färger/mönster och kostade olika mycket. Vi delade på varje tallrik/skål och fick därför smaka fler olika sorter än om vi hela tiden plockat var sin. Perfekt. När vi kom ut hade det slutat att regna. Himlen började bli blå och det var då vi gick till "Eiserner Steg" och tog lite för många bilder för att det ska vara bra för mobilens hälsa. Diana hade iallafall kamera med sig.
Efter en lång och härlig dag som turist i Frankfurt åkte vi hem och tillbringade hela 20 min med att förbereda och dricka te innan det var dags att åka till middagen hos de för mig okända människorna. När vi satt på tunnelbanan upptäckte jag plötsligt att Diana hade råkat ta på sig olika skor. Ett smart drag av Diana om man vill ta reda på hur uppmärksamma folk är. "Du älskar mig inte längre! Du lägger aldrig märke till vad jag har på mig!".
Den här kapsylen kommer från ölen som det bjöds på under middagen som pågick under söndag kväll kl.19.00- 00.00. Ett par dagar innan jag skulle till Frankfurt frågade Diana mig om det gick bra att vi gick på middag med några av hennes vänner på söndagkvällen. De turas om att laga mat för varandra och eftersom de alla kommer från olika regioner i Tyskland har mottot varit att laga något "hemifrån". Den här kvällen var det Hamburg som gällde. Jag kände mig som en....jag vet inte....en medsmugglad person som bara tog (fick), och tog (fick) och tog (fick) utan att egentligen förtjäna det. Jag råkade bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och det är jag glad för. Supergott, supertrevligt och superhamburgigt! Hissen upp till lägenheten öppnade sig och man klev direkt in i parets lägenhet. Öppnar de sin ytterdörr kan de alltså kliva direkt in i hissen. Det finns ingen luft, nix, nada däremellan. Lägenheten var otroligt hög i tak och taket var smyckat med stuckatur*. Vitt, vitt, vitt. Dörrarna också. Varje rum hade två megahöga dörrar, som en stor port. Balkong och fin utsikt hörde naturligtvis också till detaljerna i denna moderna (men samtidigt omoderna) och fina lägenhet! Efter en välkomstdrink slog vi (sex personer med mig) oss ner vid en långbord dukat (mycket fint) så att det gav intrycket av att det skulle bjudas på inte vara en, två, tre, utan fyra rätter. Skenet bedrog INTE. Förrätt: små runda pumpernickelskivor med räkor (som verkligen såg ut att ha simmat i havet) och olika sorters fisk. Gott! Mellanrätt: hemmagjord grönsakssoppa. Gott! Huvudrätt: Koks potatis och grönkål med korv, fläsk och kassler i. Gott! Efterrätt: Rote Grütze med vaniljsås. Gott! Rote Grütze är gjort på olika sorters röda bär. Snapsen "Klarer" tog ett varv runt bordet. Helgen i Frankfurt var lite av en kulinarisk resa. Den avslutades verkligen på ett ypperligt sätt med denna spännande middag alá Hamburg. Billyhyllan, "Vad äter man mer än älg i Sverige" och alkohol är dyrt i Sverige var några av ämnena som kom upp. Utöver det tyckte det att jag skulle åka runt med en båt i Bodensee och tvätta pengar. Nu behöver jag alltså bara skaffa en båt. När folk kände att det började bli dags att åka hem för ca 2 timmar sedan åkte vi hem. Jag och Diana bestämde oss för att försöka hinna med tunnelbanan fast att vi erbjöds skjuts. När vi sprungit en bit och insett att vi nog inte skulle hinna, korsade vi en gata där det kom en bil. Vi hann över gatan i godan tid innan bilen närmade sig. Ändå tutade den. Vad är det för idioter som tutar tänkte vi. De i bilen hade tänkt: Vad är det för typer som galopperande skuttar fram mitt i natta. Rutan på bilen rullades ner: Är ni säkra på att ni inte vill ha skjuts? Vi hoppade in och fick skjuts. Det var såklart de från middagen.
*Stuck, efter italienska stucco, är ett samlingsnamn för olika blandningar av gips, marmormjöl och lim som används för att framställa dekorativa ytor och detaljer inomarkitektur och konst.
Äpplevin är också typiskt för Frankfurt. När vi var på puben första kvällen bestämde jag mig dock för ett säkert kort och beställde en "Römer pils". Diana tyckte att jag borde ha en souvenir med mig hem till Benni och på bilden ser ni resultatet: Äpplevin med cola. Den "vanliga" sorten hittade vi inte.
Jag och Benni öppnade burken till filmen på måndagen när jag (vi) kommit hem med frysen. Det var faktiskt förvånansvärt gott. Bembel är för övrigt ett ord för kruset ni ser i mitten på burken. I Frankfurt finns det speciella Äpplevinspubar. Vi kikade in på två stycken men stannade ej. Nästa gång ska jag ta mig an den här kultursidan av Frankfurt. Zoo, börsen och berskedjan väntar också. En mycket, mycket trevlig! Det var absolut värt att åka så långt.
Jag hoppas att folket orkar ta sig igenom detta inlägget. Det författades inte på fem minuter. Puh! Det var inte lätt att välja bilder heller och jag ber redan nu om ursäkt för alla bro-hänglåsbilder. Det är dock endast en bråkdels bråkdel av alla bilder jag tog.
Parentes. Jag har inte läst igenom vad jag skrivit.
Kommentarer
Trackback
