Curlingföräldrar och curlingbarn är ett sentida begrepp, lanserat av den danske psykologen Bent Hougaard, där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Det svenska namnet kommer ifrån att, likt spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna, föräldrarna planar vägen före barnet i dess liv. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och får svårt att klara sig själva senare. Curlingbarn (och vuxna) tenderar dessutom att bli gaphalsar.
Sverige och Deutschland spelade precis curling på tv. Jag tittar gärna på det, men jag var tvungen att stänga av. Lagen uppfyller mer än väl kvinnokvoten och de var så gapiga att det lika gärna kunde ha varit världens möhippa eller en helt vanlig tjejmiddag. Jag kände hur huvudvärken knackade på och ville komma in och all koncentrationsförmåga försvann. Jag blev till och med lite arg, "Lugna ner er! Vad skriker ni för?". Det hela fick mig att börja fundera på om vi (Jag och de som spelar curling i LA ibland. Vi är uppe i en gonggong, men nästa gong kommer snart.) kanske skulle behöva öva på kommunikationen och ljudnivån när vi lirar. En sak är iallafall säker, curling och körkortsteori går inte ihop.
Om exakt tre veckor kommer jag hem och på söndag får man äntligen julpynta!
Kommentarer
Trackback
