Hotell Stierle
Om Benni hade fått välja hade rubriken lydit "mmmhhhaaaaaa!!!!" (ordet är kopierat (och nu även raderat) från rubrikfältet här i bloggen). Jag är inte säker på om ordet syftar på kvällsfikan vi precis slängt i oss (för att det var gott och vi är otåliga, inte för att vi hade bråttom) eller på hela vistelsen här.
Vid middagstid checkade vi in på Hotell Stiele. Precis lagom till middagen. Bordet fylldes med hemmagjorda knödel, rödkål och kött i sås. Det var lite av en julig touch över det hela och jag tror att det var rödkålen som var boven i dramat. En välkomnad bov som gärna får komma på besök igen utanför ordinarie besökstiderna kring vår vita (förhoppningsvis!!) högtid. Det var gott! Jättegott! Hej och hå, här kör vi på. Jag känner på mig att ordet "Knödel" redan har orsakat en hel del frågetecken och de vill vi självklart räta ut.
(Det ringde precis på dörren. En hel flock halloweenkids (av den till synes goda typen) dök upp.)
Knödel kan man som ni redan förstått äta. De är ungefär lika stora som en tennisboll (de vi hade på tallriken iallafall), och konsistensen, nä, den stämmer inte övenrens med en tennisboll, och inte färgen heller. Knödel är en ätbar boll gjord på bullar (helst något äldre än färska) som legat i blöt i mjölk. Denna gegga blandas med ägg, persilja,lök, salt och peppar. Just dessa kallas "Semmelknödel" eftersom de är gjorda av bullar. Semmel = bulle, iallafall i denna delen av landet. Ska vi gå ännu lite mer in på djupet så var dessa så kallade "Laugenknödel", eftersom bullarna som användes (av Bennis mamma, som stod som kock denna dag) var "Laugenwecken". Även "Wecken" är ett ord för bulle. Ni vet de stora kringlorna med salt på (som man kan köpa på Lidl och som jag bar i ett snöre runt halsen på en av våra temafester i Lund) och som smakar lite som salta pinnar, de är bakade med samma (likadan!) deg som dessa bullarna. Den typiska glänsande, bruna ytan karakteriserar dessa. De ätbara bollarna läggs sedan i kokande vatten en stund, och sen är de färdiga för att avnjutas.
Det blev efterrätt, såklart, och till kääffet serverades en mycket god kaga, även denna bakad av dagens kock. Valnötter och äpple i alldeles ovild och perfekt harmoni!
Hade vi haft tvätt med oss hit, vilket förr ofta var fallet, eftersom jag tidigare alltid bott i en resväska eller vi ofta kommit hit direkt från en skidhelg eller något av liknande slag, så hade det redan varit tvättat och upphängt för längesedan.
Att spela spel, det är skoj. Spelet Benni kom upp med från källaren var ett slags kortspel för personer i åldern 4(?)-99 år. Det gick ut på att samla så många möss som möjligt och samtidigt undvika de fem gamarna. Vi (jag, Benni och hans päron) spelade en runda, som tog max 5 min, och sen tyckte Benni att det var dags för kvällsfikan. Jag var visserligen också hungrig, men efter att ha gått igenom spelreglerna i en halvtimme (alla var inte samlade vid samma tidpunkt så jag hörde reglerna minst två gånger (repetition är bra) efter att Benni först hade läst igenom dem så ville jag faktiskt spela längre än fem minuter. Vi bestämde oss för att spela lite till innan vi gick och rånöverföll det stackars kylskåpet (fast det är Bennis pappa som lider mest i dessa hårda tider. "Nu kommer de och tömmer vår kyl igen" och så tittar han lite ledsamt.) Fem rundor var det som gällde, men plötsligt gällde inte (den första) rundan vi precis spelat. Det var enligt Bennis pappa endast en testrunda. Okeeeej, tre mot en och vi strök rundan för annars hade den fått representera både första och sista rundan. Första (nya) omgången kammade jag hem hela 0!!! poäng. Inte (såå) illa pinkat eftersom man faktiskt kunde få minuspoäng också. Det stod gamarna för.
Mätt och belåten (och med en hel hög uträtade frågetecken) sitter jag nu här framför laptopen och nynnar "I am the champion, my friiiiiiend". Jag vann!
Parantes 1: "Ordet" "mmmhhhaaaaaa!!!!" är ett uttryck som använd av iallafall två människor på denna jord, Benni och hans ena bror. Jag vet inte exakt hur jag ska, eller om jag överhuvudtaget kan, förklara precis vad det betyder. Det är iallafall ett känslouttryck för en hög grad av "belåtenhet" som ofta yttras i kombination med något ätbart framför näsan.
Parantes 2: På födelsedags-/inflyttningsfesten igår blandades en drink beståendes av (vad jag fick höra iallafall) vodka, sprite och gurka. Jag hade ingen egen i handen men var naturligtvis tvungen att testa denna dryck. Den var faktiskt god, och somrig. Tro nu inte att detta är något tyskt fenomen, för det är det inte. Tror jag iallafall.
Kommentarer
Trackback
