Tacktal
När jag ändå är inne på tackspåret kan jag lika väl åka en liten bit till.
Jag vill tacka liiiivet, det har gett mig så mycket. Jag vill tacka Zlatan, för han... och sen vill jag... och sen vill jag... och mina tio undulater....de har gett mig så mycket.
En gång försökte jag omedvetet fuska till mig poäng i ett spel genom att stava undulater med o. Ondulater, mer än logiskt, eller?
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn (Det finns mycket att vara tacksam för och däribland förmågan att tänka ihop särskrivningar. Jag hör inget hundskall, men ett ösregn.)
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
TACK till mina trogna - och otrogna - läsare. Utan er hade bloggen varit lönlös. Jag vet ungefär vem det är som ständigt kikar in och det känns som att jag skriver och berättar direkt till och för er. Bloggen hjälper mig här i min tillvaro. Den förbinder mig med er.
Kommentarer
Trackback
