Även en blind höna kan gå på Kino
Med tappra steg halvsprang (det är mitt normala gångtempo. När det gäller att ta sig framåt i vatten har jag en gång fått höra att jag simmar som en skållad iller, och det var bröstsim.) jag ner till optikern. Igår plingade det till i Bennis mobil. Mina testlinser hade kommit. Utan smink (och snus) gjorde jag entré. Jag var beredd på att gråta floder. Hemma hade jag förberett mig genom att (nästan) peta mig i ögat. Eller ja, jag råkade faktiskt köra fingret in i ögat. Det verkar som att mina blinkreflexer är på semester. Övning ger färdighet. Därför borde jag öva mer. En gång är ingen gång. Två gånger är en gonggong. Alltså borde jag öva miiinst tre gånger och inte bara en gång, vilket hittills är fallet. Imorse filade jag ner naglarna lite. Med lite sunt förnuft tror jag att det är lättare att få i linserna om naglarna inte är i konkurrerande längd till att kunna hamna i Guinness rekordbok. Lindas bild av det hela: ....och gör armhävningar och lyssnar på "Eye of the tiger". Nu taggar vi!
De hade ingen ledig tid idag. Jag chansade ju bara. På måndag är det fullbokat, och på tisdag också. "Eye of the tiger" och armhävningarna får vänta till onsdag kl.10. Förhoppningsvis är mina blinkreflexer fortfarande på semester då. Nu har jag dessutom tid till att öva mer och komma förbi gonggongstadiet.
Det får bli bio (Kino) i HBS (de HalvBlindasSällskap) ikväll. Det spelar ingen roll. Undertexter är ett sällsynt fenomen här i Tyskland. Dubbat ska det vara! Dessutom brukar undertexten vara ganska stor. Vit text på vit bakgrund brukar vålla problem. Men vitt på vitt är en allmän bråkstake, inte bara för oss i HBS.
Kommentarer
Trackback
