Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen kommer här fram, här fram förrän han säger sin kärestas namn, vad heter han? I södra Tyskland rådde ingen stormvarning.
Whatsappmeddelande på mobilen. Om här också rådde stormförberdelse? Nää, eller det blåser lite, men nä. Varför? Är det det hemma i Svaarje?
Skånetrafiken hade tydligen ställt in alla tåg. En storm värre än Gudrun var på ingång.
Precis hemkomna från en promenixutflykt med varmt, soligt och strålande väder (helt blå himmel) kunde vi inte riktigt föreställa oss hur det såg ut i Svaarje. (Nu har vi såklart hört och sett allt på tv. Flera länder i Europa (och norra Tyskland) drabbades. Obehagligt att se alla bilder.) Över stock och sten och på stigar belagda med tjocka lager av höstlöv och lera promenixade vi under guldiga lövregn (som i en film!) Floden Aach följde oss större delen av rundan i naturskyddsområdet Aachtobel. Kapellet "Maria im Stein" stod längs vår väg och på bild 11 (3:e nerifrån) kikar ruinen Hohenbodman (som numera består av ett utkikstorn) försynt fram. Dit upp skulle vi! Efter ca 20 minuter hör jag "Fikapaus!". Det kom inte från sjönsjungande fåglar i skogen och heller inte från andra, främmande människor som gett sig ut på promenix denna fina höstlovsdag. Ni kan ju gissa vem som yttrade denna önskan. Han är 1.92 och bär en gul t-shirt på den sista bilden (se nedan). Vi hade ingen fika med oss. Nödkosten (som egentligen inte var nödvändig, men trevlig) bestod av valnötter som vi hittade längs vägen. Benni tog fram Hulken i sig och knäckte en nöt med händerna. De andra två ska jag ha i min morgonmüsli (Snabbt! Göm dem för Hulken!) Vi stannade inte för att samla nötter utan plockade på oss dem i farten. Det var längesedan jag kände så mycket i benen som jag gjorde igår. Både direkt när vi kom hem och på kvällen när jag låg i sängen och skulle sova. Mina kära Apostlahästar brukar klara betydligt mer än så. Men det var backigt och flåsandet tog fart. Den lila vandrarryggsäcken invigdes (mest för skojs skull. Jackor, vatten, kamera, plånbok och deo - allt man kan tänkas behöva - packades ner.) och värmde (mer än gott) på ryggen. Äppleodlingar (prydliga rader) i all sin prakt prydde vägen där vi började (och avslutade) vår ca 2 timmar långa runda. Hela området här nere i södra regionen är för övrigt känt för sina Bodensee-Äpfel.
Redan förra veckan (efter att vi (jag frenetiskt) kollat igenom Aldi(ungefär som Lidl)-reklambladet (jag tycker om reklam) bestämde vi oss för att åka dit och köpa en julstjärna till ytterdörren (den som tränar upp (eller eventuellt försämrar) ens tålamod) och en julbelysning till balkongen. Dessa julprylar skulle komma in till affären redan på måndagen och är man inte snabb nog, så har andra frenetiskt läsande reklammänniskor redan slängt sig över fynden så att andra, lite långsammare eller upptagna människor inte har en chans att få tag i dem eller ens se röken av dem. Förra veckan hann vi iallafall få tag i cappuccinokopparna som vi ville ha. Espressokopparna hade redan tagit slut. Eftersom måndagen var kommen körde vi inom Aldi på vägen hem. Det var en märklig känsla att traska in där i vandrarskor och linne (Benni i t-shirt) och köpa julprylar när solen sken som bara den utomhus. Det blev julstjärnan (trä, med skröfs på. Skröfs i finaste form. Den är faktiskt jättefin.) - planerat, julglass (kanelstjärnor) - ej planerat, mjukisstrumpor med julmotiv (till mig, inte till herren i huset) - ej planerat, Glühwein (uuuungefär som glögg men godare och med mer alkohol) - ej planerat, nötter (snacks) - ej planerat, choklad - ej planerat (men det får man räkna med) och ingen ytterbelysning till balkongen - ej planerat (den var litt konstig). På kvällen när vi kollade på en Wallanderfilm (ja, dubbad) tog vi var sin (innan trodde jag alltid att det hette "vars en", vilket jag fortfarande tycker låter mycket bättre) kopp Glühwein och Benni käkade upp hela första lagret i Spekulatiuspaketet. En (halvförbjuden) smygstart på tiden som komma skall. Men man måste ju testa sig fram till den bästa Glühweinsorten (och därtill kexen) i rättan tid. Dålig ursäkt (från oss båda). Vi vet redan vilken sort vi vill ha - den i Tetrapack från Penny. När det gäller Spekulatiuskexen så var jag tvungen att köpa dem, det var ju extrapris på Thomas Philipps. Istället för 0.99 cent kostade de nu ca 0.79 cent. Rena klippet. Tanken var att gömma dem tills den vita tiden närmat sig iallafall liiiite till, men någon sökte, och fann.
Kommentarer
Trackback
