Ikväll gjorde vår Black Pearl sista insatsen för säsongen. Det var helt perfekt. Grillmeistern (vem tippar ni på? Ja, det är Benni) tände grillen och slängde på köttet. Idag var varmaste dagen sen jag kom hit och kl.18 satt vi på balkongen i kortärmat och avnjöt det saftiga köttet. Den schwäbiska potatissalladen (Jag älskar den. Den är gjort på framför allt olja och vinäger, inte på creme fraiche, majonäs, ägg eller liknande) stod såklart på bordet. Jag är ett potatisfan. Det spelar ingen roll i vilken form jag får potatisen serverad. Det gäller även "langweilige Kartoffeln", som Benni kallar det. Kokt (något mer behöver man inte) potatis menar han, det är tråkig potatis det. Tråkig kanske, men ni kan kalla den vad ni vill, jag tycker den är precis lika god ändå, och jag vet att andra (t.ex. före detta lägenhetskompisar :)) håller med mig till 100%. Bullar i olika former och sallad fick också en hedersplats på tallriken denna kväll. Köttet var ljuvligt. Jag hade glömt hur god den smörmarinaden är. 

Jag har kommit på mig flera gånger med att skriva om mat. Det kanske var fel att döpa bloggen till "Hemma i Überlingen". "Mat, mat, maaaat, och mera mat" vore mer passande. Hoppas ni står ut.

Den långa "bullen" är förresten en "Seele". Det får man också bara tag på här nere. Normalt sett är det saltkorn och kumminfrön (Carum carvi) på den, men som ni ser på bilden så är denna ganska naken. Jag är allätare, men kumminfrön är en av de få saker jag inte äter. Vi skrapar bort med en kniv innan vi stoppar bullen i oss. Förlåt Herr Bäcker.