Pooo sten, pooo sten, pooo sten, det är murarens sång, pling plong!

Idag gick jag till posten här i Überlingen. Hade jag varit färgblind och inte känt till DHL eller postymbolen så hade jag nog traskat rakt förbi. Det här ser inte ut som en post! Men det är det som gör den så alldeles, alldeles underbar och kvinnan som jobbade där inne var supertrevlig. Anledningen till att jag gick till posten var för att köpa ett frimärke. Bennis underbara mamma har både bakat en tårta (till mig) och gjort egen hallonmarmelad (till oss) och jag älskar (där kom det igen) båda två. Hallonmarmeladen är en trogen och söt vän på frukostbordet. Tårtan likaså. Det är ju, enligt Benni, en Frühstückskuchen. Den är mer som en kaka. Konsistensen är som en sockerkaka. Iallafall, vad jag skulle säga var att jag behövde ett frimärke till tackkortet till Bennis mamma. Tårtan/kakan/frukostkakan kom med posten! Mer om det i nästa inlägg. Att få en tårta med posten medför dåliga vanor. Varje dag blir det fika, kääääffe och kaga, Kaffee (vad är det för mening med två "e" egentligen?) und Kuchen efter lunchen. Gott, gott, gooooott. Cappuccino är det som oftast kommer ur käääffemaskinen just nu. Käääffemaskinen är så seriös att jag låter Benni göra kääffet. Men jag ska snart ta mig an makapären. Jag kan ju inte gå utan käääffe bara för att Benni inte råkar vara hemma. Han har visat hur man gör, nu ska JAG bara utföra det i praktiken också. Vill dessutom kunna fylla min termosmugg, som jag fick av Mirjam, med kääffe och bege mig ner till sjön och bara njuta. Nu har jag alltså ett mål med att ta mig an käääffekogaren.
Kommentarer
Trackback