På löpträningen i fredags kom en kvinna fram till mig och frågade, men ett halvoroligt ansiktsuttryck, om jag blivit ännu smalare/gått ner i vikt och om jag äter ordentligt.

Parentes. Detta vittnar om att denna kvinna aldrig har sett mig äta.

 

[Jaae, jag har ju inte längre åtta lager kläder på mig, som jag hade när vi började löpträna i februari.]

 

[Innan denna träningen har jag haft ett ofrivilligt träningsuppehåll på två veckor och dagarna i Venedig var så långt ifrån dieternas värld man kann komma.] (Ni förstår när Venedig-Rapporten publiceras).

 

[Jag har alltid varit liten. 1800 gram tung kom jag till världen och jag och Emma är födda för tidigt med kejsarsnitt för att jag var så liten.]

 

[Jag livnär mig på endast Wasa käckebröd och Absolut Vodka. Svenskarnas nationalrätt. Det är väl en subjektiv fråga om det är att äta ordentligt eller ej? What the heck is "balanserad kost"?]

 

[...] = möjliga, outtalade svar.

 

Vad svarar man överhuvudtaget?