Det är något i mig som gör att jag har vääääldigt svårt för att sitta inne när det är fint väder. När min egen utkastare tar mig i kragen finns det inte längre något att säga till om: "Ut med dig!". Och ut begav det sig, med en bok under armen och tygskorna på sne promenixade jag ner till vattnet och satte mig och läste. Detta var en solig dag för två dagar sedan, som kallas torsdag. Solen värmde mitt ansikte och överallt möttes jag av människor, männiksor, människor. Uteserveringarna var fulla och glasstrutar i högsta hugg swischade förbi mitt synfält med jämna mellanrum. Något av det bästa med linserna är fortfarande hur tydligt jag kan se bergen på andra sidan sjön när det är bra väder. Ni kan faktiskt se dem på andra bilden här nedan, men eftersom det är en bild och inte den riktiga verkligheten är de såklart mycket längre bort och inte alls så intrycksfulla som i verkligheten. Den blicken, den rubbar mina inre cirklar. 

Vår, vår, strålande vår.

Vädret går såklart upp och ner här med, men sådana här dagar är guld värda.