A som i Autobahn
Det går inte att undvika dem, iallafall inte i längden, och för ett par månader sedan (när jag fortfarande undvek den praktiska delen genom att gömma mig bakom teoriboken, och även en tid efter det) hade jag svårt för att se mig själv där, men idag var det dags! 180 minuter Autobahn + päääues (Körläraren betalade min kaffe, som inte var kaffe eftersom de inte hade någon laktosfri mjölk, utan en äppledricka.)
Hur ska man beskriva det hela? Det var en känslococktail med ganska väntade ingredienser. Spännande och läskande (läskigt) med en nypa körglädje. Mitt personbästa lyder 140km/h. Jag kan i upprymdhetens och koncentrationens (som riktades åt att verkligen hålla mig på min sida, inte köra för nära lastbilar och inte knäcka växelspaken (Den förtjänar mer kärlek och varsam behandlig än den för tillfället får) hetta ha kört något snabbare. Rekommenderad hastighet på Autobahn är dock 130km/h, vilket enligt mig är alldeles lagom, om man nu får vara lite svensk och slänga sig med termer som "lagom". Vi körde om den ena lastbilen efter den andra, körde genom tunnlar, tankade och jag må säga att det är en speciell (på ett bra sätt) känsla att verkligen få trycka plattan i maaattan!
Rumpan, den stackars bakdelen, tar lite stryk av att sitta så länge, kände jag. Stryk och stryk förresten. Rumpan gjorde sig påmind. En förnimmelse som annars mest tar sig uttryck efter att jag spelat squash.
Här kan ni kolla in pärlan jag kör! Jag kan dock inte säga om det är den senaste modellen här på bilden. Körläraren bytade nämligen upp sig precis efter att jag börjat köra. Det finns en massa finesser att titta och pilla på :)
http://www.academy-fahrschule-matutis.de/fahrschule/fahrschule.html
Kommentarer
Trackback
