Nej, jag har inte gått under jorden. Inte helt och hållet iallafall, och jag känner hur det dåliga samvetets varma kårar smyger sig fram längs ryggraden. De är förhoppningsvis snart borta igen. I´m back!

Jag har utvecklat ett eget tvång, ett i-landsproblem. Det fanns så mycket jag ville hinna med att skriva och berätta för er om här på bloggen innan jag begav mig hem till mitt hjemland och den röda högtiden led mot sitt slut. Idag åkte julpyntet och alla julkort ut, men inte utan hjärtats frust. Det känns lite tommare i lägenheten nu, men man vänjer sig snabbt och ljusslingan på balkongen får äran att hänga några dagar till. Mitt egenskapade i-landsproblem tar sig uttryck i ett allt eller inget-syndrom. Varför ska jag skriva bara en del av allt jag vill skriva? (Det har ju blivit så). Då är det lika bra att det inte blir något alls. I-landsproblemet har dessutom förgrenat sig. När jag väl börjat skriva kan jag knappt sluta och det ploppar upp nya saker i tankeverkstan hela tiden. Post-it-lappar, som inte är några äkta post-it-lappar utan helt enkelt ett vanligt papper vid min sida, tjänar till att samla och påminna mig om allt jag under skrivandets och dagarnas gång kommer på att jag vill skriva. Det är inte lätt. Jag ska försöka att hitta en balansgång, det låter väl sunt?

 

Nyårslöfte/n: Nej. Men jag och Benni ska iallafall försöka att äta vegetariskt en gång i veckan. En hel vetenskap och en djävulsk självplågan. Nä, så farligt är det inte. Man ska bara komma på vad man ska äta istället. Istället för kött, och fisk, och kyckling och kalkon osv. Pasta med sååååås kan bli långtråkigt i längden. Det finns redan ett par vegetariska rätter vi slänger oss med ibland. Stekt potatis med stekt ägg och stuvad spenat. Det är godare än det låter! Spaghetti med pesto. Spaghetti med kantarell-citron-basilikasås. Även det gott. Men det blir mycket pasta, spaghetti och potatis. 

 

En underbar nyårskväll: Ja, på tu man hand. Vin och Tübingenmonopol hemma. Nyårsmeny på restaurang. Livemusik i trästuga, bar, caipirinha (för min del, det är en favorit) och raketer nere vid sjön. Om vi gjorde stan osäker? Tja, lite.

 

Jag måste säga att det var mer än jobbigt att åka ifrån alla där hemma igen. När jag åkte hem den 19 december kände jag verkligen att det inte är långt hem till Svaarje och mina nära och kära. Det är inte på andra sidan jordklotet och det tar inte så lång tid att åka hem. Inte när man tagit sig till flygplatsen iallafall. Resan hit igen var låång. Det berodde inte på att flyget landade excellenta 30 minuter tidigare, utan på att det var överbelastning vid bagagebanden och jag därför fick vänta i 45 minuter innan min stackars blöta resväska äntligen dök upp. Jag missade första tåget och medans jag satt på Mc Donalds och väntade (wifiiiiii :)), eller ja, jag stod i kön och skulle beställa, så gav sig snubben bredvid mig sig på att inleda ett samtal med mig. Jag svarade vänligt på hans frågor, tills frågan löd om vi skulle äta något tillsammans där på Mc Donalds. Nej, tack, blev svaret. Jag ska ringa ett samtal och lite så, och det skulle jag faktiskt också.

 

Parenteser.

Daglig kontakt med hemmafolket är nog mer eller mindre ett måste.

Jag älskar mina nya pyjamasbyxor.

Jag har edan gaft problem med att stava till pyjamas (pjamas, pinsamt), schack och duscha. "Sch" på tyska, självklart, men då kan det väl inte stavas så på svenska också? Skärpning!

Eeeeeta myror?, som Mowgli skulle ha frågat. Nä, men jord, till efterrätt, som jag skulle ha svarat.

 

 

Den här "blomjorden" är riktigt, riktigt god! Vi testade en ny efterrätt och det blev så rätt! Egentligen ska man sätta blommor och placera ut maskar i jorden, men what the häääck, det behövs ej. Vi pimpade den med bär sen, supersmarrigt.

 

Vi har det mysigt. Det är Bennis sista lediga dag idag. "Hobbit 2" (Jag vet, den heter inte så) har vi sett, på världens minsta och mysigaste (så kändes det iallafall) bio med träbjälkar, snedtak och endast en salong. Vi testar nya recept och efterrätter (som ni såg ovan) med jämna mellanrum. Utöver vår dagliga eftermiddagskääffestund på soffan har vi börjat med att äta fruktmos, nu även med yoghurt. Gott mellanmål. Raupenimmersatt "Larvenaldrigmätt"* (som Benni kallar mig) = "Den mycket hungriga larven" (som den dåliga titeln på svenska heter) klarar sig inte utan mellanmål. 

 

Cv och jobbansökningar börjar arta sig.

Jag tror att jag i onsdags åt en av världens godaste pizzor.

Besök är inplanerade :)

 

Jag brukar inte tvivla på sådant som man vet är rätt (Tomten finns) och som det finns klara bevis för (Jorden är väl rund?), även om man kanske inte alltid vill tro på det (Var tredje amerikan tror inte på evolutionen). Men den här gången vägrar jag att inse fakta. Min lugg växer snabbare än resten av håret, jag är helt säker på det.

 

 

*Vilken underbar ordkreation.

Är det verkligen sant att ni ätit jord!? Jag tyckte det såg ut som riven/söndersmulad choklad. PS! Jag satt precis och undrade när du skulle göra ett inlägg och var på vippen att messa och fråga om du var sjuk eller nått :S