Vem har sagt att man måste skriva blogginläggen i kronologisk ordning, och att vägen till mannens hjärta går via magen?
Jag är förstås väldigt beredd på att hålla med. Vägen till mannens hjärta går via magen. Men, det finns ett stort MEN. Vart tog kvinnan vägen i den här diskussionen? Jag kan väl erkänna att vägen till kvinnans hjärta inte går raka vägen via magen, men den svänger absolut förbi. Skillanderna är att vägen till mannens hjärta inte tar några onödiga omvägar via ytterligare känslostationer som Omtänksamhet, Snällhet, Smarthet, Presenter, Pengar, Muskler, Humor, Uppmärksamhet*, Skor, Kärlekskomedi. Blir magen glad, blir jag glad, och nedan ser ni ögonblick fångade på bild som satte guldkant på min tillvaro föra veckan. Love me, feed me, never leave me. Det är inte bara katten Gustaf som har dessa tre budord som livets ledande stjärna.
Bild 1: Bilen gick igenom besikningen och eftersom våra Good friends (kinesmatrestaurangen) hade bestämt sig för att ta vilodag i lördags (vilket förmedlades via en handskriven lapp på dörra) så bestämde vi oss för att äta lunch på vägen till/vid möbelaffären. Jag hade varit sugen på det länge, bayrisches Früuhstück (bayersk frukost), och som en skänk från ovan hade de det på ett matställe precis bredvid möbelaffären. En Brezel (kringla), två Weisswürste (de vita korvarna) och süsser Senf (söt senap). Om någon från Bayern skulle råka läsa min blogg och bli litta upprörd, så ber jag om ursäkt redan här och nu. Egentligen ska man dricka en (eller flera) Weissbier (veteöl) till. Med den strålande solen och den fina juldukningen sådär dagen innan första advent gick det inte annat än att sitta ude och äta, jag med min bayrisches Frühstück och Benni med sin korv (Jag minns inte vad den heter men det skulle visst vara en väldans fin och god en) och pommes. I möbelaffären fyndade vi ett skoskåp i trä med spegel som vi väntar på att kunna hämta. Det skulle ta en vecka, så än så länge finns det ingen att skälla på.
Bild 2: Bakstugan B&J (Inte Ben och Jerry, utan Benni och Jenny) slog upp dörrarna i lördags kväll. Köksön fylldes med med våra helt underbart goda Glühweinplätzchen (julkakor med Glühwein i), både enkla och dubbeldäckare.
Bild 3: Första advent-frukost. Det var dags att experimentera och testa receptet jag fått av min bakkompanjon Mirjam! Smarriga blev de, saffransconesen, men de kommer bara att bakas en gång om året, annars gnäller börsen. Saffran är dyrt, och till hela receptet krävde de 0,5 g. Jag gjorde en fjärdedel och använde 0,1 g. Lite matematik nu på morgonkvisten. "Du behöver 0,5 g saffran till receptet. 0,1 g kostar 3 euro. Hur mycket kommer dina scones att kosta?" Rätt svar: 5x3 euro = 150 spänn!! Kanske är saffran billigare i någon annan affär, jag vet inte.
*Från mannen. Tro nu inte att detta är mina personliga "krav"/det som gör mig knäsvag.
Kommentarer
Postat av: Kaiza
Jag kan skicka några paket saffran (0,5-gramspaket för 35 kr/st.) om du lovar att vi ska baka Glühweinpläztchen hos pappa till jul :-D
Trackback
