Han e klok och fiiiin och skatten e betald, typ.
Han är helvit och heter BOMANN GS 165.1. Han rymmer 65 liter, har 3 fack och är märkt med energiklass A+. Vi köpte honom på extrapris och det var honom jag var tvungen att ställa till rätta för att han stod litta snitt. Han håller till ute i trapphuset och är i trevligt sällskap med vår och grannens tvättmaskin. Han är inte kräsen och äter det mesta mellan himmel och jord, alltifrån glass till grönsaker och räkor. Just nu är han dock på fastande mage, men han är lika glad ändå!
BOMANN hälsar och säger "hej!".
När jag kom fram till Singen 5 minuter tidigare än väntat med bussen som tagit mig hela vägen från Frankfurt am Main hade jag bara en sak i huvudet: Run Forrest, run! Jag visste att jag hade en liten chans att hinna med det tidigaste (och snabbaste utan byte) tåget till Überlingen. Eftersom att det var mörkt ute och jag visste att jag skulle korsa en rondell var min plan att springa samma väg till stationen som jag hade tagit på vägen därifrån två dagar tidigare. Med ryggsäcken säkert på ryggen rivstartade jag direkt jag kom av bussen och sprang över gatan. Det kändes som att någon sprang bakom mig. Varför skulle någon annan välja att springa exakt samma väg (över gatan) som jag? Jag minns inte om jag precis skulle vända mig om och kolla om det var inbillning, min egen skugga eller ett monster som förföljde mig, men iallafall, innan jag hann reagera fångade någon in mig bakifrån. Det var Benni! Jag hann inte bli rädd, det gick så snabbt. Istället blev jag jätteöverraskad och jätteglad. Planen att gå ut och äta direkt efter att han mött upp mig gick i kras när jag några timmar tidigare skickade sms till Benni och skrev att jag längtade efter och såg fram emot honom, mat, en dusch och min deooo. Innan vi körde hem skulle vi tydligen köra ett litet ärende. Vi satte igång GPSen och körde i ca 5 min. "Sie haben Ihr Ziel erreicht." Vi var framme och stod på parkeringen till en stor mataffär där de även säljer allt annat man kan tänka sig. Speeennande. Vi traskade in och gick fram till informationsdisken. Benni sa (och avslöjade därmed för mig) till personalen att han hade ringt och resreverat en frys. Jippiyaayjeeeh! Inte vilken frys som helst, utan vår BOMANN GS 165.1. (Nu kan jag hans namn utantill.) Det var precis den vi ville ha, den vi kollat efter på Ebay och en massa andra ställen. Benni hade återigen sökt igenom hela nätet. Den här gången lönade det sig. Han snubblade över ett reklamblad. BOMANN fanns på extrapris just denna veckan och just den affären finns i just Singen. Päääfekt. En äldre dam som var kortare än mig och jobbade i affären körde ut med frysen till parkeringen och halvhottade in den i bilen. (Ta´t lugnt kvinna, man hottar inte med vår BOMANN!). Kvällens kap (från Bennis perspektiv): flickvän och frys. Jag var överlycklig, både över Benni och frysen, och när vi kom hem åt vi thaicurry som Benni lagat. Det kunde inte bli bättre.
Förresten, just denna veckan fick man en kupong på tio euro när man handlade för minst 1000 spänn. Det händer inte särdeles ofta (aldrig) att vi handlar för så mycket i en mataffär (även om de har allt annat man kan tänka sig), men nu gjorde vi ju det! BOMANN kostade över 1000 spänn. Nästa gång vi handlar får vi 10 euro rabatt på hela köpet. Tackar, tackar!
