Aporna äter popcorn som man får gratis där.

Första gången jag hörde det trodde jag att det var ett skämt! Jag tycker att det är jättekul. Igår hörde jag det på tv igen. Orang-Utan. De både skriver och uttalar det precis så, här i detta landet. Det låter så roligt. Orangutang. Vi har ju skitit i att dela upp ordet och slösar inte på några bindestreck. De kan ju ta slut, precis som alla andra knappa naturresurser. Men vet ni vad? Egentligen är det vi, inte de, som är konstiga. Wikipedia säger mig följande:

Och då menar jag inte av tomtarna på loftet, eller av påven. Det är finfint besök som står för dörren. Emma och Kaiza kommer hit i november - samtidigt! Det ska bli så kul!

 

 

 

Två kommentarer till gårdagens inlägg.

 

 

Jag vet inte om ni förstår hur jag menar men de uttalar det fel, fel, fel, fel, fel, som Brasse (Fem myror är fler än fyra elefanter) skulle ha gastat. Benni har lärt sig nu och jag är stolt över honom. Ska man kanske skriva ett tittarbrev till dem på tv. Jag har precis flyttat till Tyskland och..... Nä. Han spelar ju lika bra ändå. Och nu kan han ju till och med prata utan att det låter som om han har världens andnöd. 

På tal om köttbullar, det är precis exakt vad det blev till lunch idag. För flera år sedan köpte jag och Benni en kokbok tillsammans i en bokhandel i Tübingen. "1000 recept att prova innan du dör". Boken är indelad efter länder och innehåller recept från hela världen. Det är intressant att se hur andra ser på Svaarje. Undra om det är Fredrik Lindströms köttbullar? De är iallafall jättegoda och gjorda med både rödbetor, kapris och lite kaerlighed. Varje gång vi testar ett nytt recept skriver vi upp längst bak i boken när vi testade rätten och ger den ett betyg. Benni plockar fram sin konstnärliga ådra (den är kort, eller förstoppad, men jag har ändå blivit sjukt impad vissa gånger) och ritar en bild till så att man vet om det är fisk, kött, vegetariskt eller en efterrätt vi gjort. Nedan ser ni ett utdrag. Fredrik Lindströms köttbullar har vi gjort en gång innan, när boken var alldeles ny.

 

 

I ett delvis lila hus! Ingen här i lägenheten (jag nämner inga namn) får längre lov att göra sig lustig över att Zlatan bodde i en rosa villa! Vandringsryggsäcken jag fick av Benni i present matchar dessutom fassaden alldeles ypperligt! De små träden (jag är ju själv kortväxt så jag vet hur det känns) framför husen är äppleträd (eller äppelträd)! Vem som är lycklig (och kanske blir en arg om man plockar/pallar) ägare vet jag dock inte. Just det! Vi bor i lägenheten längst upp till vänster. Insynsskyddet har vi själva satt upp. Man kan ju inte bjuda på alla trevligheter.

 

Hyllan är köpt på nätet och tavlan fick Benni i present av sina föräldrar. Det är en granne (det finns visst trevliga grannar, och granna grannar och granna granar) till dem som har målat den. Jag är nyfiken på om hon har döpt den till något eller vad hon tänkte på när hon målade den. Tycker iallafall att "The Big Bang Theory" hade passat bra. När solen skiner på den är den mycket finare. Den här bilden är ju pissemörk.

 

 

Det första jag "gnäller" om när jag kommer innanför dörren är hur varmt det är ute. "Det är så varmt ute! Jag svettas!" Bennis svar: "Ja, och du har ju jacka på dig!"

 

 

 

Jag ropade ju aldrig "hej!".

Man ska inte ropa "hej" innan....

 

.....men Schweden leder mot Deutschland!

 

 

Ikväll lagade vi Linsen mit Spätzle und Saitenwürstle. Jag älskar det schwäbiska köket! Den här rätten ser kanske inte mycket ut för världen, men det är den! Och mätt blir man! Ändå traskade Benni till frysen direkt efter att han hade ätit upp och tog ut och tryckte i sig en Magnumglass. Min mage hade gråtit i några timmar om jag hade gjort detsamma. Förutom maten så älskar jag för övrigt den schwäbiska dialekten. Benni pratar just nu med sina föräldrar i telefon och har automatiskt växlat till sin modersdialekt. Det är ett av tillfällena jag har att höra honom prata schwäbiska. Andra tillfällen är t.ex. när han är trött eller upprörd.

 

Jag har gjort det innan, jag gjorde det igår och jag kommer att göra det igen.

 

(Ursäkta avbrottet men jag har något att dela med mig av. Strykbrädan åkte precis fram, och det är inte kvinnan (jag) i huset som står och stryker! Ha! Jag har heller inga tre kvadratmeter stora skjortor eller t-shirts som måste strykas. Dessutom, skrynkliga kläder är la modernt? Ett mode som övervinner alla decennier. Det brukar jag iallafall inbilla mig. Fast jag kan tycka att det är mysigt att stå och stryka. En julduk om året eller så. Tv:n är på medan mannen stryker, men det är ok!)

 

Parantes två. Det är tur för Benni att han inte är tillsammans med en elefant. Jag råkade precis trampa lite mjukt på hans mobil med mina mjuka mjukisstrumpor. Mobilen låg på den mjuka badrumsmattan. I 99 fall av 100 är det annars min mobil som ligger på något olämpligt ställe. 

 

Jaha, vad är det då jag har gjort och kommer att göra igen? Jag och Benni har gjort till vana (en vana som jag älskar) att åka och bada. Men inte till vilka badhus som helst, utan till de som här kallas "Thermalbad". De har olika avdelningar: Bad, Wellness och Sauna. Vi betalar alltid för att kunna röra oss fritt mellan alla avdelningar. Det är svårt att ge en rättvis bild av de här badhusen, de måste egentligen upplevas, och jag älskar dem. Det finns ett här i Überlingen, och det var där vi var igår, i 4 timmar. De har bastu både inom- och utomhus. Utomhus är det som en trädgård med trästugor, som alla är en bastu. Det finns även rum och stugor som är rena vilorum. Där kan du ligga framför en brasa och läsa, sova och snarka så högt att ingen annan kan ligga där och njuta. En annan "speciell" sak (det finns på några få ställen  Sverige också, men det brukar vara svindyrt) är det som tyskarna kallar "Aufguss". "Vi är 20 pågar i bastun, oooch vi älskar varann". Nä, här är det inte 20 pågar. Här är det unisex. Det betyder att du sitter tillsammans med alla sorters människor. Unga, som gamla, tjocka som smala. Många män har större bröst än jag och du ser/visar allt. Jag har inga problem alls med det och jag kan säga att jag känner mig tio gånger naknare här på bloggen än i bastun. Både här och i bastun blottar jag mig, men i bastun känner jag mig bekväm. Tillbaka till "Aufgusset". Det finns en Aufgussplan där du kan se vad som händer varje timme. Igår var vi på tre oilka Aufguss (eller Aufgüsse som det heter i plural på tyska): honung, alpörter och salt/olivolja. När man sitter i bastun, som alltid brukar vara full, kommer det in en person som utför hela Aufgussproceduren. Han presenterar sig själv, berättar vad han har för doft med sig och påpekar att man när som helst kan lämna bastun om man känner att det blir för mycket. Det är nästan alltid någon som lämnar bastun. Personen börjar med att hälla vätska på "grillen". Sen vevar han med en handduk så att värmen (hettan!) sprids. I nästa steg slår han med handduken i luften mot en så att hettan slår mot en. Det är knappt man klarar av det ibland. Men självplågaren i en kommer fram och det är skönt! Detta brukar de göra i 3 omgångar och det blir alltid varmare och varmare. Under vissa Aufguss går man ut ur bastun emellanåt för att kleta in sig med något. Igår var det som sagt honung blandat med något som påminner om finkornig sand och en gång salt blandat med olivolja. Hela kroppen smörjs in och sen är det bara till att hoppa in i bastun igen. Krossad is brukar man också få. Dofterna öppnar ofta upp luftvägarna, maaaah, så skönt. Efter varje Aufgussrunda gick jag ner i Bodensjön och kylde av mig igen. 13 grader! En av de bästa sakerna med detta badet (det är inte mitt favoritbad, men jag gillar det verkligen) är att trädgården ligger ända nere vid sjön. Igår kunde man t.o.m. ligga ute en stund i badkappa och läsa och vila. Andra Aufguss som jag såg på planen och vill prova är  vit choklad och socker/madelolja! Efter första basturonden fick vi apelsinklyftor. Apelsin har nog aldrig smakat så gott!

Rörig text, jag vet, men det finns så mycket att skriva och det är svårt att förklara och jag vet inte var jag ska börja, eller sluta.

Benni hade såklart planerat in badtiden, 16-20, så att det skulle vara lagom att äta kvällsmat där. Förra gången hade han ju fått världens största portion hemmagjord köttfärssås med spaghetti. Det åt jag igår. Benni tog en jättecurrywurst (ja, den hette så) med pommes. Jag tänkte inte så mycket på namnet och blev lite orolig att han inte skulle bli mätt på sin Wurst. Men ack så fel jag hade! Korven kom. Jag har aldrig sett en så stor, förlåt lång, korv!!!! Vi bytade tallrik på slutet. Jag älskar Currywurst och pommesen var underbart goda. Spaghetti med köttfärssås är alltid gott. Man blir hungrig på ett så gott sätt när man badar. Jag tror att detta var det heeeeile. En gång i veckan har de förresten "Frauensauna". Då är bara kvinnor välkomna. Jag älskar dessa badhus och jag har inget emot unisexbastu. 

 

 

 

Det är tur att vi har olika storlek. För annars...hmm..annars skulle alla vara lika stora och då skulle vi inte se skillnad på dem och då skulle jag kunna ta hans när jag slarvat bort mina. Tur för Benni att vi har olika storlek. 

 

Nu är inlägget klart och mannen har precis lämnat strykbrädan.

 

 

Vill nu dela med mig av min glädje till alla dem som skulle kunna tänkas förstå mig - nämligen kvinnor! Igår köpte jag en 80-pack tamponger för endast 2,75 €! Ooooh, happy day! Jag kommer aldrig mer att behöva köpa tamponer igen. Inte på väldigt länge iallafall, och billigt var det! Gick såklart över till affären "Thomas Phillips" efteråt och köpte en fin korg till tampongerna, som nu pryder badrummet. Det kan här tilläggas, för er information, att "Thomas Phillips" ligger rakt över gatan och är en sådan där farlig affär som man inte kan låta bli att gå in i med jämna mellanrum och antagligen kommer man alltid att komma ut med det man behöver (där finns nästan allt) eller med något man verkligen inte behöver (där finns nästan allt). Tror att även detta är en tjejgrej, att besöka sådana affärer. Fast jag var faktiskt där iallafall en gång med Benni. Han behövde pluggar för vi skulle hänga upp något på väggen. Själv har jag mest inhandlat saker i inredningsväg och om man hade fått stamkundspoäng varje gång man handlade där så hade jag redan varit uppe i top-bonusen! Om inte Bennis stämma hade spökat i huvudet "Man kan inte köpa allt man ser", så hade jag kommit hem med betydligt mer saker.

Benni såg förresten lite halvchockad ut när jag lyckligt berättade att jag hade köpt 80 tamponger - för 2,75 €!

I all min iver och i mitt nykära tillstånd till bloggandet glömde jag mitt frukostägg i kastrullen i vasken. Det skulle bara svalna.

Det här med mellanrum mellan raderna stör mig. Jag hade lagt in flera stycken. Ska ta tag i att lära mig hur man gör.

På tyska finns uttrycket "Att sova som ett murmeldjur". Ni vet ju hur mina sovvanor var förr. Jag är stolt över mig
själv att jag nuförtiden inte sover bort halva dagen. För det första är det ganska svårt när man har ett regelbundet
heltidsjobb och för det andra vill jag numera få ut mer av dagen än bara halva. Iallafall så hände det att Benni i
början kallade mig för murmeldjur. Om det är en komplimang eller ej kan diskuteras. När han senare har varit ute och vandrat eller klättrat har det hänt att han har fått syn på ett murmeldjur och fotat det och skickat bilden till mig. Det är inte alltför ofta man får syn på ett faktiskt. Men de finns även i Sverige! När jag började jobba på XXXLutz fick jag två gosedjur i form av murmeldjur. Om man trycker på magen så joddlar de. Jag gav "hanen" till Benni och han har sedan dess bott här i lägenheten med Benni och joddlat en och annan gång när vi (jag och Benni) pratat i telefon). Hela tiden har det blivit sagt att "vi" snart kommer, snart flyttar "vi" in. "Vi" är i detta sammanhanget jag och det kvinnliga murmeldjuret, alltså honan. Jag ville egentligen inte stoppa ner henne i resväskan. Ändå provade jag. La murmeldjuret i den lilla, vinröda resväskan. I den stora hade det försvunnit bland alla kläder och en julstjärna. När jag sedan skulle pressa ihop och stänga resväskan som var üüüberfull så började murmeldjuret så klart att joddla. Det klarar inte av tryck på magen. Men vem gör det. Jaha, nähä, så kan jag inte transportera murmeldjuret. Det kändes dessutom lite elakt att lägga ner det i väskan, men ansiktet neråt. Istället la jag murmeldjuret i fickan på vinterjackan. Där låg det hela färden från Magistratsvägen till Überlingen, och det joddlade när det kände för det, vare sig det passade eller ej. Första gången var utanför lägenhetsdörren i Lund. Vi (Linda åkte med mig till Malmö) hade bara precis kommit ut genom dörren där nere, hade inte ens hunnit ta första steget, och då kom första joddlingen. I stadsbussen ner till Åke (busshållsplatsen Åke Hans) satte det igång igen. Och så fortsatte det. Det var såklart inget undantag när vi var på flyget, jag och mitt murmeldjur.

Inte vilken sista frukost som helst, utan sista frukosten med Linda. Efter att ha gått arbetslös i en vecka och förberett inför flytten (lite nöje blev det också. Jag är superglad för Mirjams besök, curlingen och andra trevligheter med nära och kära) hade vi nu båda vant oss vid att de flesta mornar kunna sitta ner tillsammans i lugn och ro och äta frukost och dricka kääffe. Vi fick gemensamt och bestämt ta beslut om att stänga av tv:n med skitprogrammen efter "lagom" tid, annars hade vi båda kunnat sitta där halva (eller hela) dagen. På eftermiddagen blev det ofta  återigen tv och kääffe på maten. Mysigt att vara hemma tillsammans även om båda fick ta sig i kragen och göra vad som var dagens plikt. Jag älskar långa och mysiga frukostar. Innan har det bara varit på helgerna. Jag är glad att jag fick fick en sista mysig frukost med Linda innan det bar av till Kastrup med två resväskor, en vinterjacka och ett joddlande murmeldjur.

Utan min underbara Linda hade det inte funnits någon Überlingenblogg. Men nu är den klar! Och datorn är ledig så att jag kan wrajta mina första inlägg. Jag sitter i vardagsrummet (badrummet eller sovrummet vore annars alternativen, fler rum finns det inte, förutom att vardagsrummet sitter ihop med köket) med en kopp te. Jag dricker för att jag tycker att det är gott, inte för att jag är förkyld (för det är jag inte), som för många tyskar är anledningen till att dricka te. Det finns tydligen i-landspromlem även i Tyskland. Varje gång jag behöver bokstaven "å" måste jag klistra in den, och det är oftare än man tror. Men det löser sig, och snart kommer jag även att ha en surfplatta. Jag längtar! Benni skulle dessutom ta med "skollaptopen" hem idag. Jag gnällde redan igår (där kom å igen) om att jag behövde en laptop. De flesta inläggen nu ibörjan kommer att bli tillbakablickar. Eller en väääldigt lång. Det återstår (två å i samma ord!) att se.