Att träna upp tålamod med fetknoppar
Det finns många sätt att träna upp sitt (o)tålamod. Frivilliga som ofrivilliga.
Ytterdörren låses av sig själv när man stänger den.
Fördel: du glömmer inte att låsa. Parantes. Det brukar jag ändå inte göra.
Nackdel: det är lätt att låsa sig ute. Akta så att dörren inte slår igen och glöm inte nyckeln!
Fördel hos nackdelen: du behöver inte springa och känna om dörren är låst innan du ska sova.
Igår när jag skulle gå ut låg det ett kvitto på dörrmattan (utanför dörren). Just det. Jag hottade ju ner allt på golvet för att kunna öppna dörren. Glömde visst kvittot. Man behöver två händer för att öppna dörren. Det är inget handtag på utsidan. Det är en fet knopp. Ingen fetknopp. Nu ser ni hur viktigt det är med/utan särskrivningar. (Där borta sitter vår kassa personal, eller menade du kassapersonal?) Jag behöver den ena handen för att vrida om nyckeln och den andra för att gripa tag i fetknoppen och dra den mot mig. Utan detta SAMarbete (Kajan-uttal) går det inte att öppna dörra. Det betyder att har du händerna fulla så är det bara till att hotta ner grejerna på dörrmattan (och samla tålamod, jag har snart en hink full) innan du kan öppna och gå in. Det är säkert nyttigt att träna upp tålamodet. Både för mig själv och för andra. Finns det kurser i anger management så finns det säkert i tålamod också. Att öppna dörra är iallafall gratis.
Nu är grillsäsongen avslutad
Ikväll gjorde vår Black Pearl sista insatsen för säsongen. Det var helt perfekt. Grillmeistern (vem tippar ni på? Ja, det är Benni) tände grillen och slängde på köttet. Idag var varmaste dagen sen jag kom hit och kl.18 satt vi på balkongen i kortärmat och avnjöt det saftiga köttet. Den schwäbiska potatissalladen (Jag älskar den. Den är gjort på framför allt olja och vinäger, inte på creme fraiche, majonäs, ägg eller liknande) stod såklart på bordet. Jag är ett potatisfan. Det spelar ingen roll i vilken form jag får potatisen serverad. Det gäller även "langweilige Kartoffeln", som Benni kallar det. Kokt (något mer behöver man inte) potatis menar han, det är tråkig potatis det. Tråkig kanske, men ni kan kalla den vad ni vill, jag tycker den är precis lika god ändå, och jag vet att andra (t.ex. före detta lägenhetskompisar :)) håller med mig till 100%. Bullar i olika former och sallad fick också en hedersplats på tallriken denna kväll. Köttet var ljuvligt. Jag hade glömt hur god den smörmarinaden är.
Jag har kommit på mig flera gånger med att skriva om mat. Det kanske var fel att döpa bloggen till "Hemma i Überlingen". "Mat, mat, maaaat, och mera mat" vore mer passande. Hoppas ni står ut.
Den långa "bullen" är förresten en "Seele". Det får man också bara tag på här nere. Normalt sett är det saltkorn och kumminfrön (Carum carvi) på den, men som ni ser på bilden så är denna ganska naken. Jag är allätare, men kumminfrön är en av de få saker jag inte äter. Vi skrapar bort med en kniv innan vi stoppar bullen i oss. Förlåt Herr Bäcker.
En liten lyx i vardagen, tycker jag iallafall, är att man ofta får en klick av den schwäbiska potatissalladen i salladen när man äter på restaurang. Jag och Benni har ett (fult?) knep. Om man får plocka ihop sin sallad själv så kan man gömma potatissalladen under salladsbladen. Då ser de inte hur mycket man har bunkrat upp med. Man kan ju dessutom hamna i plötslig hungersnöd när man sitter där på restaurangen. Bättre att ta det säkra före det osäkra.
Dinnede till dinner!
Vi har ju fått mjöl, jäääättemycket mjöl, av Bennis föräldrar. Igårkväll testade vi en av sorterna, Dinnede-mjöl. Mjölet blandades med vatten och salt. Jäst fanns redan i mjölet, smidigt. Knåda, knåda, knåda. Det blev Bennis uppgift. Degen jäste i en timme (under tiden var jag och skrev in mig på körskolan och handlade) och sedan var det bara till att kavla ut den, som vilken (pizza)bagare (jag agerade proffs) som helst. Sex Dinnede blev det. Formen spelar ju ingen roll, som ni ser på bilden. Vi lät dem jäsa i 10 minuter till och under tiden förberedde vi resten. Det vita är Schmand (ungefär som Crème fraîche men med mindre fett än den vanliga). Denna blandade vi med ägg, salt och peppar och smetade på degkakorna. Vi strödde sedan över hackad, gul lök, vårlök och bacontärningar. På två av dem kryddade vi även med muskatnöt. Ett bra drag av oss, tyckte vi iallafall. Man kan självklart ha annat på, men det finns mer eller mindre typiska Dinnede. Ett av mig och Benni ratat förslag på mjölpåsen var äpple och kanel. No noo. In i ugnen igen 10 minuter. Perfekt "Fernsehessen", tv-mat, mat att äta framför tv:n. Kockarnas första hemmagjorda Dinnede blev lecker!
Gasa tjoooockis!
Vad du just läst är en mycket kort och koncis mening som Benni besitter tillräckligt mycket svenskakunskper för att kunna artikulera och därmed använda sig av.
Igår skrev jag in mig på körskolan här i Überlingen! Det blev inte den som ligger nära, utan den som ligger ännu närmre. Jag och Benni känner till tre, men det verkar finnas sex stycken. Hoppas jag valt rätt. De var iallafall väldigt trevliga och tillmötesgående igår när jag var där. Det kändes skönt att traska hem med körkortsboken och alla viktiga papper i en mapp under armen. Det kostade extra med boken eftersom man får allt material via en app. Men jag vill ha en reeedig bok att bläddra i, som man kan spilla och bocka sidorna på. Vi får se när jag släpar mig till första lektionen.
Åååååhh, syntest!
I förmiddags gick jag till optikern. Det blev ett vanligt syntest, vilket för övrigt är heeeelt gratis och medförde att det var ett nöje att gå dit. Träävlig var hon, kvinnan som hjälpte mig. Testet till körkortet vet jag redan att jag inte skulle blivit godkänd till. Det tar vi när jag blivit en mer eller mindre fullt seende Überlingenbo. Siffror, och siffror, och prickar. Många såg jag bra, men inte alla och ju mindre de blev desto mer problem fick jag såklart. Vänster öga: -0.1. Höger öga: -0,75. Det kunde varit värre, men köra bil får jag icke utan glasögon. Dåligt seende människor får endast sitta på passagerarsidan och störa föraren. Jag gav ut Bennis mobilnummer. När de beställda linserna har landat i optikerns brevlåda får Benni ett sms och då bestämmer vi en tid för träning och testning av att sätta i och ta ur linser. Än så länge är allt gratis. I slutet av denna veckan eller i början av nästa ska det plinga till i Bennis mobil. Under tiden får jag öva mig på att nästan peta mig i ögat.
Jag lämnade lägenheten 11.30 och var hemma igen 12.00. Skönt.
Ringde precis till Röda Korset (DRK: Deutsches Rotes Kreuz). Nu är jag anmäld till en första hjälpen-kurs. Lördagen den 7 dec kl.08.00 ska jag infinna mig på plats. 4 Doppelstunden är det som gäller, alltså kl.08-16. Ingen första hjälpen-kurs, inget körkort. Jag är faktiskt glad att jag ska gå kursen. Man vet aldrig (peppar, peppar, ta i trä) när man kan behöva det. 25 euro kostar kalaset.
Ett litet rop på hjälp
Det droppar (rinner) under vasken i köket. Dags att ringa efter hjälp. Hilfe! Vem står då till tjänst vid sådana här "nödsituationer"? "Herr Nothelfer" såklart! Vad annars skulle mannen man ringer vid problem heta om inte "Herr Nödhjälpare"?
Panta mera!
En halv grillad kyckling med pommes visade sig vara ett lyckat framgångsrecept. Kanske hjälpte det även att under dagen ha värmt upp genom att bära ölbackar för pantning till Edeka. Jag bar en, Benni två. Skönt att maskinen räknar rätt även när man inte har alla flaskorna i backen ;) För de flesta plastflaskor (små som stora) är panten för övrigt hela 0,25 € . Även dammsugning av lägenheten och bortförsel av alla kartonger (vi har ju som sagt beställt en massa på nätet och jag har skickat hit fem paket), flaskor/glasburkar och dylikt stod på dagens program. Bilen blev full. I knäet hade jag en kartong med glasburkar och jag led när jag kände doften av Spekulatiusaufstrich. I den ena burken fanns det rester kvar. Spekulatiusaufstrich är krämigt som nutella och smakar alldeles, alldeles uuunderbart! Det är gjort av "julkakorna" Spekulatius, som för övrigt går att köpa på Lidl i Sverige vid juletid. Vi beställer det på nätet (får inte tag på det någon annan stans) och har bestämt oss för att inte beställa mer förrän till första advent. Nu stod den (egentligen) tomma glasburken i knäet på mig och doften smög sig rakt upp i näsan. Jag längtar redan till fösta advent.
Loppet började 18:45. 18.30 var jag på plats. Skönt att bo i samma stad som loppet ägde rum. Det var kallt på vägen ner, även om det bara tog fem minuter att ta sig dit till fots. Eftersom jag gick ner själv (Benni hade bortamatch och som ni vet så känner jag knappt en enda kotte eller människa här) kunde jag inte ha på mig mer än det som jag ville ha på mig under loppet. En långärmad tröja med en (liiite) värmande nummerlapp på bröstet klädde min överkropp, ett svettband med svenska flaggan prydde min handled och en "julstrumpa" som Lindas mamma har virkat/stickat omslöt min mobil. (Egentligen har jag en mobilhållare att fästa runt överarmen, men jag har aldrig använt den och jag tycker om att ha något i handen medan jag springer. Eftersom jag slarvat bort min vanliga mobilstrumpa (även denna stickad/virkad av Lindas mamma) fick julstrumpan göra en insats. Egentligen ville jag inte använda innan jul. (Om ni ser en förvirrad, lilavit mobilstrumpa örla (jag älskar det ordet!) omkring någonstans så hör av er.)
Det var faktiskt skönt att springa sex rundor istället för en enda lång. Hur höll jag nu reda på vilket varv jag var på? Jag räknade tyst för mig själv i huvudet. På andra varvet rapporterade ett kid genom att skrika att vi var på andra varvet. Kommentatorn pratade hela tiden och nämnde ofta namnen på de som sprang över mållinjen. Vid andra varvet sa han mitt namn, "Jenny" , och jag vinkade glatt. Jag skulle kört "Silviavinkningen". Folk hejade på (på de sträckorna där det stod någon) och kidsen highfivade med mig längs kanten. När jag kom imål efter sex varv (jag var inte 100%, men 98% säker på att jag sprungit sex varv) blev jag imponerad över att speakern fick till både för och efternamn: "Och där sprang Jenny Jönsson i mål!". Under loppet blev det mörkare och mörkare och vissa delsträckor var jag nästan ensam på banan. Jag varvade en del folk och sista biten spurtade jag snabbt som sääätan och sprang i mål jämsides med en man. Jag tror att vi båda försökte komma i mål före den andre. När jag senare kollade på resultatlistan såg jag att vi kom i mål exakt samtidigt. Efter loppet fick man äpple och te. Te! "Finns det ingen kall dricka?", undrade jag. Nä, det fanns det inte, men jag fick en av de (plast)muggarna som stått längst på bordet. Det var faktiskt väldigt gott med te. Jag är bra på att stirra ner i marken när jag springer och glömde som vanligt att kolla på klockan. Jag visste inte vad jag hade fått för tid. Det var jobbigt att springa men jag var inte kräktrött när jag kom i mål. Någon gång vill jag springa mig kräktrött. Här handlar det inte om att verkligen kräka, utan om känslan. Tror nästan att jag sprungit de snabbaste rundorna hemma i Skrylle. Då brukar jag vara helt slut när jag kommer "i mål". Jag har redan tidigare märkt att det finns snälla människor här i Überlingen. Efter loppet, när jag strosade runt med mitt te, kom en av organisatörerna och pratade med mig. Tror han hade lagt märke till när jag kom i mål. Han sa att jag nog fått en bra tid osv. Vi stod och snackade ganska länge och till slut fick jag låna hans reflexväst. Min klädsel var perfekt för loppet, men för kall för att vara ute både innan och efter loppet. Jag berättade att jag kom från Lund. "Jaha, min dotter heter "Lynn", sa han. Jaaa, men jag sa "Lund", inte "Lynn". Han var iallafall trevlig och jag fick både telefonnummer och mailadress till hans fru (vad trodde ni?? :)) som också visade sig vara översättare. Antingen har hans fru ingen egen emailadress eller så ville han inte ge ut hennes för emailadressen jag fick bestod av hans och hennes namns med ett "och" emellan plus efternamn (Censur här). Gulligt. I högtalarna babblade de om prisutdelning på en skola i närheten. Jag hade inga som helst planer på att gå dit. Inte förrän snubben jag pratade med sa att jag borde gå dit. "Du kommer att få pris". "Va, är det sant?".
Mitt resultat: 32:44. Helt ok med tanke på att jag är otränad och inte vet hur snabbt jag ska/kan springa 7,5km. Men det kändes bra, och jag är glad! Det var kul och det kändes "mysigt". Arrangemanget var inte för stort utan kändes alldeles, alldelses svenskt jättelagom. Mycket gemenskap och gemytlighet. Strax över 200 deltog i loppet. Jag kom totalt på delad 65:e plats. Av alla kvinnor kom jag på 6:e plats.
Eftersom jag redan hade varit kvar i stan alldeles för länge (ca 50 min) efter loppet, klädd i bara en tröja, joggade jag hem (uppför en backe), tog på tröja och jacka och halvjoggade ner till skolan där prisutdelningen skulle äga rum. Jag fick pris för att jag blev 2:a i min åldersgrupp, kvinnor 20-30 år. Kände mig nästan lite gammal när jag sorterades in i denna grupp, men jag är ju faktiskt (ung i sinnet) närmare 30 än 20.
Mitt namn ropades upp och det blev till att kliva upp på prispallen. Många fick pris, men inte alla, och JAG fick pris! Jag blev glad! Det var en lite märklig känsla att stå där på steg nr 2 på prispallen och titta ut över "publiken" utan att känna någon. Jag investerade 10 euro och kom hem med en handduk och en pokal! En handduk var precis vad vi behövde. Jag är glad att jag gick dit och på vägen hem (20.50) gick jag inom Edeka och köpte två öl och ris. Trevligt att man kan kan traska till en vanlig affär och köpa öl. Som tur är vet en redig kvinna hur man öppnar en (seger-)öl utan öppnare. Benni har en öppnare i knippan (som han fått av mig) men vad hjälper det när han spelar bortamatch på andra sidan sjön.
Igårkväll pekade Benni mot vitrinskåpet. Han hade placerat pokalen bredvid fonduesetet. Jag antar att de är lika mycket värda :)
Nästa år vill jag springa igen.
I väntan på domedagen
Imorgon kommer jag att få min dom.
Idag gick till en optiker/glasögonaffär för att boka in en tid för synundersökning, men man varken måste eller kan boka in en tid. Det är bara till att kika in. Eftersom att jag inte ville vänta där (någon annan skulle just få sin dom) så ska jag gå dit imorgon bitti istället. Helst ska man inte ha suttit framför datorn eller liknande innan, vilket inte är ett problem om jag vill vara där kl.09.00 när de öppnar. Säng, frukost, tandborste, dojor, synundersökning. Här finns det inte utrymme för någon dator. Jag väntar inte på att få höra att jag ser dåligt utan HUR dåligt jag ser. På vägen hem gick jag inom "dm". Det är en av mina favoritaffärer när det gäller schampoo, duschcreme, smink osv., osv., osv. Den andra heter "Müller". Duschkrämerna luktar så gott! Jag vill dricka dem! Det finns så många sorter och vilken fattiglapp som helst har råd att handla där. Idag blev det blåbär och clementin (eller mandarin. De kallar clementin för "Mandarine" här och på svenska finns det ju mandarin också. På bilden ser det ut som en clementin. I vilket fall som så doftar den ljuvligt.) Vad jag fick punga ut med? 2x 0,65 euro = 1,30 euro. Hurra!
Efter dm-besöket gick jag direkt över till "Edeka" och köpte köttfärs i köttdisken. Handlar mer eller mindre allt kött där. Blandfärs, 4,44/kilo.
Ikväll blir det "Dinnede". Mer info kommer senare.
Kärt barn har många namn
Tavlan i vardagsrummet heter förresten "Vitalitet". Tyska: Vitalität. Vitalitäääääät. Vad annars? Jag tyker nog att "The Big Bang Theory" passar bättre.
Kinesmat och livets andra goda ting: ord!
Kinesmat (Kinamat om man ska vara korrekt, men jag hörde en gång Christer från "Stefan och Christer" säga "Jag tycker om kinesmat", och sen dess äter jag kinesmat, inte kinamat.) Det finns några olika kinarestauranger här i Überlingen och den som ligger närmast (2 min) och är mest välbesökt av oss heter "Good Friends". De har en massa rätter som endast kostar 5 euro, eller knappt 5 euro, och det är gott! Har ni förresten tänkt på att "vårrullar" inte är till kinesernas fördel på varken svenska, tyska eller engelska (Jag har inte undersökt saken ytterligare.)?
vårrulle - vållulle
Frühlingsrolle - Flühlingslolle
spring roll - spling loll
Den bästa beställningen här är alltså Flühlingslollen mit Ladlel. Frühlingsrollen mit Radler. Radler är en blandning av öl och läsk. Bättre än det låter faktiskt, men den ska ju såklart drickas vid rätt tillfälle. "Radler" betyder även "cyklist". Fahrrad - cykel. Radeln - cykla. Radler - cyklist. Radler är Radlernas dryck. Bennis favoritdricka är dock en helt annan. Vart vi än är och äter beställer han en "Spezi". Det är cola blandat med fanta. Jag kan faktiskt rekommendera det! Det ska dock vara rätt mängd av båda sorter! Är det en bra restaurang ligger det även en halv citronskiva och simmar i glaset. Vad vi (och andra tyskar) annars oftast dricker är juice (det brukar vara äpple eller apelsin) blandat med bubbelvatten. Kommer ni på besök är det det ni får!
Igår kom ett program på tv där de berättade om vilken mat tyskarna helst äter.
1. Fastfood. Amerikansk mat.
2. Tysk mat
6. Grekisk mat
Äh, jag minns inte ordningsföljden. En utförlig och pålitlig rapport kommer i ett senare inlägg. Nedan följer ytterligare några ordrelaterade kommentarer.
Djungel heter Dschungel.
Mitt namn uttalas "Djenny", som på engelska alltså.
Palats heter Palast. Mycket roligt tycker jag. Som när ett barn kastar om bokstäverna.
Den fula ankungen
Jag älskar Überlingen och jag älskar lägenheten. Men titta här, ser ni den fula ankungen? "Gelber Sack" (Ja, det betyder gul säck) heter den, och den finns i varenda hem. Jag tror inte ens att det hade gått att försköna den med hjälp av Instgram.
Biomüll, Restmüll, Gelber Sack. Så sorterar vi. Och glas och papper såklart. Gelber Sack är mottaglig för plast, metall och ja, jag vet inte riktigt, det mesta. Matavfall och liknande slängs i Biomüll och Restmüll är som namnet redan avslöjar "resten" (trasiga strumpor?), vilket är väldigt lite. Här i lägenheten har vi endast en ful ankunge och Biomüll. Nu är vi på jakt efter (ja, vad ska man kalla det) något att gömma den fula ankungen i. Det finns speciella behållare till detta ändamål. Jag är inte så förtjust i dem jag sett hittills men det ska nog bli bra och dessutom är detta bara ett av alla tusentals i-landsproblem man sitter inne med. Gelber Sack är för övrigt gratis. Den finns att hämta på några olika ställen nere i stan.
Detta är inget upprorsinlägg. Sortering är bra och det kan ju vara mysigt med en liten ankunge när man väl har vant sig.
Morgonstund har dimma i mund
Frühnebel.
Ungefär morgondimma. Jag är glad över att den bara är här "früh" (tidigt). När man tittar ut från balkongen ser man nämligen bara en vit....dimma! De närmsta trädkronorna och hustaken är synbara, men bakom dem ser världen ut att upphöra. Det är lite läskigt. Normalt sett ser man ända ner till sjön.
In i dimman! Herr Frühnebel kommer inte varje dag och när han väl är här brukar han avlägnsna sig ca klockan 12 igen. Då ser man inte ett spår av honom.
Vinodlingar och körsbärsträd
Idag kom Bennis föräldrar på besök, vilket bl.a. innebar att marmeladförrådet fylldes på med både hemmagjord hallon- och aprikosmarmelad. Jag har inte träffat hans föräldrar på jättelänge. Det var en jättemysig dag och kakan fick ett mums filibabba-betyg av Bennis pappa som tycker om bra mat. Han hade redan sett kakan på bild här på bloggen och tyckte att den såg konstig ut. Tack för komplimangen! Han hade inte förstått "deluxehörnan". Man säger att bilder säger mer än tusen ord, men det behöver ju inte nödvändigtvis vara något positivt. "Vänta bara tills du får smaka den!", sa jag. "Deluxehörnan" blev en succé och vi skrattade så vi grät när vi läste några av mina blogginlägg översatta till tyska. Bennis föräldrar hade stoppat in texterna i Google translate och skrivit ut och tagit med dem. Det är enda sättet för dem att få en (skev?) bild av vad jag författat.
Det soliga vädret med 20 grader har förskjutits till måndag och tisdag. Igår var det också riktigt fint väder, men idag hade solen gått och gömt sig. Trots att den blå himlen sken med sin frånvaro var det skönt ute och regnet kom inte förrän vi satte vår fot på restaurangen.
Vi (jag, Benni och hans päron) snörade på oss vandrarskorna och gav oss iväg. Efter fem minuters bilfärd parkerade vi utanför restaurangen, som var både start och mål för vår runda. Vi strosade mellan vinodlingar med bergsappen (Benni har en app som visar vilka berg man har framför sig. Man håller mobilen framför landskapet av berg och appen scannar av och namnger bergen, typ) i högsta hugg, smakade (pallade?) vindruvor (goda var de!) och plockade på oss (jag gjorde det) valnötter. Jag har aldrig sett valnötter ute i det vilda innan och var halvt fascinerad.
Efter en två timmars promenix, ett restaurangbesök, kääffe och kaga här i lägenheten och en andra fotbollshalvlek på tv sitter jag nu framför datorn och känner hur både tröttheten och skrivkrampen har fångat mig. Jag låter några bilder agera språkrör för mig idag.
Stuttgart spelade aovgjort mot Hamburg, 3-3. I mål för Stuttgart stod Herr Kirschbaum (Herr Körsbärsträd).
Vardagliga frågor och kollektiva aktiviteter
På restaurangen i lördags dök den sedvanliga frågan upp. Eftersom jag haft distansförhållande i över sex år har jag vant mig. "Hur länge stannar du (den här gången)?". Denna gången blev jag dock nästan överrumplad. De obekanta orden liksom haltade ur munnen, men det kom ändå av sig själv och jag blev lycklig när jag hörde mig själv säga "För alltid".
Igår när klockan var lite i 7 på kvällen frågade Benni (vi satt återigen på soffan) "Ska vi läsa?". Den magiska tv-tiden i Tyskland är ju inte förrän "zwanzig Uhr fünfzehn" (20:15), vilket jag har hört Benni säga ett antal gånger. Numera är det alltid det klockslaget jag gissar på om jag frågar mig själv när ett tv-program börjar. Så vi satt här på soffan tillsammans i över en timme och läste. Det är mysigt med kollektiva aktiviteter.
När jag skulle kolla upp om "obekant" stavas "obekant" eller "obekannt" (jag blir arg när det dyker upp ord som jag blir osäker på) så var tredje träffen på google följande:
-
hen - Wiktionary
sv.wiktionary.org/wiki/henUtrum, Neutrum, Plural, Utrum, Neutrum, Plural ... (protologism) (kön obekant) könsneutralt personligt pronomen för att benämna en godtycklig person vars kön ...Det ska bli intressant att följa utvecklingen av ordet "hen".Solen skiner. Kl.18:45 börjar loppet.
Det nya kockteamet: Jamie Oliver och J.D. från "Scrubs"
Vi (om jag inte skriver något annat så är det jag och Benni, inte jag och mitt alter ego) sitter på soffan och väntar på att pommesen ska bli klara. Den där idén med pommes var Bennis. Jag försöker att äta sunt, oftast iallafall. Inte bara, men mycket för att min mage är en katastrof. Bordet är redan dukat, såklart. Tror inte att det finns många par som är effektivare än oss. Ofta tar Benni fram tallrikar när jag redan har gjort det, eller tvärtom, och vi sträcker oss ofta efter samma sak på bänken för att sätta in i kylskåpet. Medan kääfet kokar på morgonen tömms diskstället. Det diskas medan maten förbereds och varje "ledig" sekund utnyttjas. Det var nästan konstigt att komma ut i köket i morse och mötas av ett durkslag, en kastrull och en ugnsform i vasken (men blötställt iallafall). På tv-bordet stod fortfarande dricksglasen och vinglasen. Helt enkel en påminnelse om en av livets goda stunder. På min plats vid bordet står en skål med sallad. Benni hoppar över den gröna födan idag. (Päääues. Fortsättning följer efter maten).
Det mesta blir osunt om man äter för mycket av det, inte bara pommes. Och det är ofta det som är mitt problem, men jag försöker att jobba på att "Stopp, nu räcker det!". Till pommesen blev det en "halbes Hendl", en halv grillad kyckling, var sin, såklart. Varje lördag står det en grillvagn utanför mataffären som ligger här rakt över gatan, och idag slog vi till.
En halv grillad kylling, pommes och sallad. Bättre förberedelse inför ett stadslopp finns det väl inte? Benni har bortamatch ikväll och jag, jag ska springa ett lopp här i innerstan i Überlingen. Benni sa att "Den där (kyllingen) konner att ge dig vingar". Häärligt, jag trodde bara att det var Red Bull som hade den egenskapen. Loppet är på 7,5 km. Sex varv ska jag springa. Hoppas att jag inte måste ta mig upp för någon backe för då kommer jag nämligen att behöva kämpa mig uppf ör den backen sex gånger. Loppet är nämligen sex varv a´ 1,25 km. Linda frågade mig hur jag ska hålla reda på vilket varv jag är på. Det återstår att se, jag har ingen aning. "Spring nu inte vilse ikväll". Det är stödet man får från sin sambo.
"Knäck äggen". Benni har redan börjat baka. Ni ser effektiviteten. Vi skulle baka tillsammans men jag ville skriva färdigt först. Receptet är på svenska och jag är stolt över hans uttal av "Knäck äggen".
Det bli päääues igen, annars är kagan klar när jag är färdig här. Jag har inte ens hunnit skriva om det nya kockteamet. Det var egentligen det detta inlägg skulle handla om. Det kommer alltid något emellan.
Baka, baka kaka, vem ska kakan smaka....
Plåten med mockarutorna står nu ute på balkongen och svalnar. Medan vi bakade slank svenska ord som "slickepott" och "Smetmonster" ur Bennis mun. Vem var det egentligen som sen som stod och slickade smeten från slickepotten? Jag tog vispen. Slickepott och en måttsats med dl-mått, msk osv. har jag gett till Benni en gång i tiden. Här har de ju inga dl-mått (illa!!!!!!) utan mäter allting i gram. Hekto använder de inte heller.
Här kommer lite inside information. Benni ville börja med bakningen så snabbt (nu står han och tittar ut på balkongen. "Will jetzt kaka") som möjligt för att kunna använda restvärmen från ugnen som var kvar från pommesen. Effektivitet. Den lilla kastrullen vi använt till att smälta smör i till smeten stod såklart i vasken. Till glasyren behöver man dock också smält smör. Frågade Benni om han redan hade hällt i diskmedel för annars kunde jag ju bara snabbt skölja av den och ta den igen istället för att skölja av den grundligt. Ja, han hade hällt i diskmedel, för han hade ju redan tänkt diska den. Effektivitet. Jag besitter också effektivitet. Ibland slutar den dock i ineffektivitet. Har märkt flera gånger att jag redan diskat det som jag fortfarande behöver till matlagningen. Stekspade eller sked eller så. Då är det bara till att ta den från diskstället igen och vända köttbullarna, eller vad som nu ligger i stekjärnet. När vi tagit ut kakan ur ugnen säger Benni att vi ju skulle kunna göra en Deluxe-version. Jag blir förskräckt! Vad menar han nu. Jag får bilder i huvudet med grädde, marshmallows, vaniljkräm osv. "För dig", sa han. Hans idé var att lägga lite banan på kakan. Det blev en liten hörna "Jenny deluxe". Vi kunde ju inte förstöra heeeela kakan. Jag gjorde hörnan lite större än han egentligen ville. Ska bli spännande att smaka. Jag älskar kakan som den är. Det är en av mina favoritkakor. Egentligen ska det vara receptet från Jennies mamma. Det är det bästa! Det var i Stehag jag åt mockarutor för första gången.
Det nya kockteamtet.
Vi satt på soffan och väntade på att pommesen skulle bli klara. Jag kollade inte på tvn i det ögonblicket eftersom jag satt och pillade med mobilen. Jag hörde dock att det var J.D. från "Scrubbs" som pratade. Ja, jag känner igen hans tyska röst, jag erkänner. "The Big Bang Theory" har jag också bara sett på tyska och jag tycker att rösterna är perfekta. Tycker inte om deras röster på engelska. Iallafall, jag kollade upp och såg för en sekund en hand som skar grönsaker. Ok, J.D. lagar väl mat. Han måste ju också äta. Benni: "Det är Jamie Olivers 15-minuetrs matlagning". Hmmm, eh, nä, det är ju J.D. från "Scrubbs", tänkte jag. Plötsligt dyker Jamie Olivers nylle upp på skärmen. Jag inser faktum. Det är Jamie Oliver 15-minuters matlagning. Programmet är dubbat (det är de alltid), och det är samma röst som J.D. i "Scrubbs" har. Benni märkte inget förrän jag sa det. Jag tycker verkligen om Jamie Olivers röst. Det är ju den som gör halva programmet. Här har hans program förvandlades till ett matlagningsprogram med ett kockteam. Jamie lagar och J.D. kommenterar det hela. Inte helt fel och ganska kul! Han skulle ju kunna låta olika "kändisar" kommentera hans matlagning.
Kakan är förresten egentligen tänkt till fikan med Bennis föräldrar imorgon. Dååålig ursäkt. Han kunde sagt direkt att det var han som ville ha mockarutor, redan idag. Kakmonstret själv. Det är verkligen inte lätt att bo ihop med ett kakmonster, det kan jag lova. Jag känner hur det sakta förstör mig inifrån och samtidigt sätter guldkant på vardagen. Försöker att bara äta en tredjedel eller så av vad Benni äter. Det räcker fortfarande för att få i sig något sött varje dag. När jag var liten tyckte jag inte ens att det var gott med sötsaker. Idag ser det hela annorlunda ut, och jag tror att Benni har en hel del med det att göra. Jag tyckte även att det var tråkigt att äta och ville, precis som Kapten Kosmos på tv, kunna äta endast en liten tablett, som ersatte en hel måltid. Kapten Kosmos är förresten han med kastrullen på huvudet. Idag älskar jag att äta.
Kakan går definitivt att bjuda på! Benni ställde fram en tallrik. Imorgon kommer den att vara ännu godare. Sen blir det kakuppehåll för min del. Bananhörnan är fortfarande oberörd.
Man vill ha sin bit av kakan och man vill äta den med
Den blev saftigare och saftigare för varje dag. Nu är den slut. Kakan från Bennis mamma. Jag och Benni delade på sista biten igår.
Sagan om kakan
När jag vaknade upp på morgonen efter att jag kommit (flyttat heter det!) hit mådde jag inte så bra. Benni hade gått till jobbet och det regnade ute. Av någon anledning tar jag alltid med mig dåligt väder och/eller kyla hit, men det vänder också alltid efter någon dag. Jag tror att jag fick en liten, liten släng av ångest. Tankar som "Jaha, nu ska jag stanna här och bygga upp ett liv på tysk mark och klara mig utan alla nära och kära i vardagen" dök upp i huvudet. Jag gick upp och medan jag ivrigt letade efter smöret (Butter. Tyskarna tjafsar om det heter "die" eller "der" Butter) i kylskåpet så ringde det. Ja, var det dörren eller telefonen? Det ringde "på väggen". Knappsatsen till dörren där nere lös. Postkillen ville bli insläppt. En spillevink kom släpandes uppför trapporna (jag borde kanske ha gått ner?) med två paket och en tjock tidning. Han såg inte alltför glad ut. Det regnade som sagt ute och Benni och jag har beställt en hel del på nätet på sistone. Mestadels möbler. Utöver det har jag skickat hit fem paket med saker hemifrån. Det ena paketet var adresserat till "Jenny Jönsson bei Benjamin Stierle". Avsändare: Bennis päron. Paket till miiiig! Vad kan det vara? Såå stort. Jag satt på golvet och slet upp det. I paketet befann sig två påsar med chokladkex och en TÅRTA/KAKA som Bennis mamma hade bakat. Fin var den också. Jag blev så glad! "Ångesten" var som bortblåst. Det är första gången jag får en tårta skickad till mig med posten! En ångestdämpande dessutom.
Smöret låg högst upp i dörren till kylskåpet och där ser man det inte om man inte är tillräckligt lång, typ 1.92. Men eftersom Benni sagt att det fanns smör i kylen letade jag tills jag hittade det. Jag fick känna mig fram.
Tårtan gick åt som smör i solsken. Men det finns alltid sötsaker i huset. Iallafall så länge en viss Herr Benjamin Stierle bor här. Idag blev det chokladkex med kokos till kääffet.
Ååhh åka pendeltåg, jag är en loser babe, jag har inget körkort
Jag hatar att jämföra. Jämföra priser, vad som är bäst osv. Det kvittar nästan vad det handlar om. Benni är en sån person som tar tag i saker, och snabbt och effektivt ska det gå. Här i Überlingen finns det minst tre körskolor. Det hade jag aldrig trott. Alla ligger såklart i närheten av lägenheten. Vi (Benni tog fram informationen, jag gick till datorn och han visade mig) har precis jämfört priserna. Det ser lovande ut! Hoppas att jag kan anmäla mig till teorilektionerna snart. Hoppas att det finns en liten ledig plats till mig! Eftersom jag under mina 27 år (alla räknas ju faktiskt inte i detta sammanhanget) inte har tagit tag i att ta körkort (har inte behövt det heller, men det är ju praktiskt och kanske lite kul att ha) så ser det nu ut som att jag kommer att behöva göra det på tyska. Men det ska la gå bra. Höger - vänster, rechts - links, jag har koll! Det känns tryggt att börja med teorin. Köra på Autobahn, vilket man måste göra, är ännu ett skräckinjagande scenario för mig. Jag tycker att 30km/h går fort när jag själv sitter framför ratten, och det var lääängesedan jag gjorde det. Nu finns det några små detaljer som måste bockas av innan jag kan anmäla mig och börja på körskolan. Nedan ser ni listan.
Und dann brauchst du noch:
- einen Sehtest
- eine Bescheinigung über Kursteilnahme Lebensrettende Sofortmaßnahmen
- ein biometrisches Passbild
- eine Bescheinigung über Kursteilnahme Lebensrettende Sofortmaßnahmen
- ein biometrisches Passbild
- Jag behöver alltså ett syntest. Vi vet ju alla hur det kommer att sluta. Kääätastrof.
- Intyg på att jag gått/går en första hjälpen-kurs. Slutar förhoppningsvis inte i kääätastrof.
- Passbild. Där gör det ju inget att man ser ut som en kääätastrof.
Egentligen tror jag att det vore bäst för alla om jag inte tog körkort. Jag tror verkligen att det kommer ta lång tid för mig och att jag kommer att bli en fara för samhället. Jag kommer att vara en "pain in the ass" ute i trafiken och en och en annan tuta kommer nog att gå på högvarv.
Det är inget ostbad
Kan man bada i ost? Jag trodde inte det. Men för varje gång jag springer förbi (badet ligger längs min standardjoggingrunda här) så börjar jag tvivla mer och mer. Fyra gånger har jag hunnit springa förbi nu. Det finns ostfondue, så varför skulle det inte kunna finnas ostbad? Förvisso tycker jag om hålen i osten, men de försvinner liksom i ostfonduen. Jag har ätit det en gång. Jag vet inte om jag kommer att göra det igen. Förretsen, föräldrarna som var med på den där restaurangen, de berättade att man kan äta "All you can eat" här någonstans. Det var inte dyrt alls. Men det var ost! Ost! Ostfondue, ostskivor och jag minns inte vad. Det finns säkert en massa konstiga och intressanta saker som någon har kommit på att tillaga av ost. Osttårta kankse. Ostknödel. Ostpannkakor. Ostbad (på bilden), för att göra er besvikna, betyder bara att det ligger i öst, att det är det östra badet. Synd. Ost är nog mjukt mot kroppen, och säkert bra för både huden och håret. Eller så är det jättefaaarligt, som allt annat man inte ska äta nu för tiden. Runt hörnan fotade jag sedan en solnedgång. Sonnenuntergang heter det på tyska. Solundergång ungefär. Det kommer jag säkert att börja säga/skriva efter ett tag här. Undergång, som jordens undergång. Solnedgång låter iallafall som om solen kanske tänkte titta fram igen nästa dag. Hoppfullt. Jag vet inte om sjön påverkar hur himlen blir på kvällen för här är den magisk nästan varje kväll. Benni har en gång tagit helt underbara bilder på molnen här och nu kan jag se det själv. Färgspel utan gränser, en gratisshow (först skrev jag gratis show, men jag tyckte gratisshow blev bättre). Det tackar vi för. Tack!
Blå himmel och glass i stora lass!
Han tog av sig sin kavaj
Sparka av sig båda skorna
och så spotta han ut snuset
Sparka av sig båda skorna
och så spotta han ut snuset
Jag tog på mig min kavaj
behöll båda skorna på
och njöt av en glass!
Idag var himlen blå och jag vågade mig ut utan jacka. Jag slängde på mig en kavaj istället. Det hade inte behövts. Jag och Benni var på promenix i stan med (nu vill jag också skriva tre "s", det får man numera göra på tyska. Jag gör det!) glassstruten i högsta hugg! Benni brukar mobba mig för att min glass alltid är brun. Den var brun redan på vår första dejt. Men det finns ju fyra (minst) nyanser av brunt och femtio nyanser av honom! Idag kan han vara stolt över mig. Det blev hasselnöt och stracciatella/hallon för min del och hallon och stracciatella/hallon för hans del. Glassen i Tyskland: Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen! Prisa gud, glassen är delicious!
Benni fick faktiskt skatteåterbäring idag.
När vi var på väg ner till stan ropade någon plötsligt "Hallo, Herr Stierle!". Överallt kryllar det av Bennis elever. Det är väl återigen bara till att vänja sig. Spelar- och lärarfrun får väl dela med sig lite av sin man :).
Det blev inga nudlar, men galgar.
Vi gick till en liten affär där de säljer ekologiska produkter och pasta som är gjord här i Überlingen. Benni tyckte såklart att pastan var för dyr. Det var den också. Jag kommer ändå att köööba någon dag. Älskar pasta. Älskar att gå i gången med pasta när jag är och handlar. Det finns så många olika sorter och de ser så goda ut! Utanför en klädaffär stod en korg med en massa galgar i. Vi behöver ju nya (eller nygamla) nu. Så vi plockade på oss några stycken. Hade de inte varit gratis (gratis är gott!) så hade de ju inte legat där, helt blottade och tillgängliga för världen. Det är jag säker på.
Bier är öl och Öl är olja!
Håll tungan rätt i mun. Men det vet jag ju vid det här laget. Men för er icke tysktalande: "Sonnenblumenöl" är alltså inte en slags solrosöl, utan helt vanlig solrosolja. Det passar ju ändå ganska bra på det viset.
Ölvanor.
De förändras ganska snabbt. Eller så är det inte vanor utan bara rätt plats vid rätt tillfälle som avgör. I lördags spelade Benni och hans handbollslag hemmamatch. Hallen ligger två minuter härifrån, helt perfekt. (Det mesta ligger två minuter härifrån). Bennis lag ledde med 4-5 mål i 45 minuter men förlorade matchen med ett mål, som motståndarna satte i sita sekunden. Sjukt synd och jäkligt irriterande. Benni har nummer 7. Haha, mycket roligt, för det är precis den siffran som han har svårt för att uttala på svenska. En gång hittade jag en gammal lista med ord som vi haft i läxa i lågstadiet. Orden på denna lista skulle vi lära oss att stava till. Siffran sju var såklart med. Inte konstigt att det är svårt för tyskarna när vi själva måste vidta åtgärder för att en gång för alla kunna stava till denna oumbärliga siffra. Jag var där och såg matchen. Benni kom upp till mig efter matchen, ännu i träningskläder och med en öl i näven. Jag tog en klunk. Redan innan matchen hade laget bokat bord på en restaurang, Spitalkeller. Nu var frågan om de skulle gå dit eller ej. Humöret var ju inte på samma nivå som efter en vinst. Laget de mötte är för övrigt ett av de tre bästa i ligan. De (halva laget) bästämde sig för att gå till restaurangen, och jag följde med. Jag älskar redan restauarangen, en riktigt fin och mysig vinkällare. Även ute sitter man hur fint som helst. Dörren till restaurangen är min favoritdörr här i Überlingen. Jag ska försöka ta en bild någon dag. Alla beställde mat, utom jag. Vi visste ju inte tidigare om vi skulle till restaurangen eller ej och jag (och min skrikiga mage) ville inte vänta till kl.22 innan maten stod på boooret. De andras mat såg mer än mums filibbaba ut! Jag måste dit och äta någon gång. Ingen av de som var med (egentligen var det jag som var med) på restaurangen anar att jag kan äta som en häst. Jag gav snarare intrycket av att jag lever på öl- (och snaps) diet. Jag beställde "ne Halbe". Det är "en stor stark" och det är inte 40cl, utan alltid 50. Gott! Snapsen, Obstler, var perfekt. Trevliga människor, mycket trevliga. Den enes föräldrar var med. De satt vid min ände av bordet och jag fick t.o.m. smaka av deras mat. Snällt! Gott! Egentligen hade jag kunnat äta en egen portion men man kan ju inte äta hela tiden bara för att man är hungrig. Jag är hungrig alltid. Jag känner inte en enda kotte i Überlingen utan bara de här föräldrarna, och precis de föräldrarna sprang jag och Benni på när vi var på badet som jag skrev om för några dagar sedan. Hej och hå och kram och öppen badkappa och samma bastu och ja, nu känner jag/vi dem ännu lite bättre.
I söndags traskade jag och Benni ner till stan. Det var nyinvigning/öppet hus av ett gammalt stadsmurstorn eller vad man ska kalla det. Eftersom det var finfint väder och lät intressant med försäljning av korv i bulle (inte bröd, bulle, vilket är normalt här) så gick vi självklart dit. Det är alltid ett smart drag att servera/sälja mat vid (o)intressanta tillställningar. Jag är glad att vi gick dit och korven var god. Jag köpte en vit och Benni en normal (fast han kallar den röd, rote Wurst. Jag har förklarat att polse är en röd korv.) Suget efter öl kom igen. Att sitta i solen en söndag som denna kl.12.30 och avnjuta en öl, det är rätt plats vid rätt tillfälle. Jag tog dock ingen. Någon måtta får det ju vara, även om många har svårt för att förstå vem det är och varför man ska dricka med honom. Man kan ju inte dricka öl hela tiden bara för att man är sugen. När vi är och badar brukar det också slinka ner en öl. Jag var duktig och avstod denna gång. En annan jätterätt plats och ett jätterätt tillfälle är när man är ute och vandrar. Det finns inget bättre än att dricka en "Russ" (= Hefeweizen (veteöl) blandat med cirtonläsk) när klockan är ca 13 och man redan vandrat i flera timmar. Öligt, uppfriskande och förstärkande. Priset på öl gör det såklart enklare att nästan när som själv skapa sig rätt plats och rätt tillfälle. "Kein Bier vor vier" ("Ingen" öl före fyra". På svenska rimmar det inte ens), nonsens.
Två resväskor, en vinterjacka och ett murmeldjur. Del 2.
Det var här mitt tåg rullade in onsdagen den 9 oktober vid 18.30 på kvällen. Ca 10 minuter försenat, men vad gjorde det.
När jag med lite besvär fått ut/av mina två resväskor från tåget (det har trappsteg, som på ett SJ-tåg till Stockholm, eller någon annan ort) och lyckats ställa mig någon annan stans än precis framför utgången till tåget blev perrongen (det finns bara ett spår och det befinner sig där nere, vilket inte syns på bilden) mer eller mindre tom ganska snabbt. Nästintill tom iallafall. Längre bort såg jag en skepnad, i rödvit-rutig skjorta, knästrumpor och Lederhosen. Tyckte att gestalten och rörelserna såg mycket (misstänksamt!) bekanta ut. Jag, precis som Fredrik Backman, kan inte se skillnad på en grön soptunna och en femåring och dessutom visste jag ju att Benni inte har några Lederhosen. Men ett par Lederhosen och ett leende närmade sig mig och snart insåg jag att det var Benni! Jag blev überlycklig! Han tyckte att jag skulle veta att det var Tyskland jag hade kommit till! Alla män borde äga och bära ett par Lederhosen. Jag smälte! Han passar sjukt bra i dem! Benni, världsmästaren i internetshopping, hade i veckan beställt sig en ny outfit och naturligtvis inte avslöjat det för mig. Murmeldjuret joddlade. Hemma väntade ett dukat bord. Ölen smakade mumma!
