Jag har börjat fundera

Jag vet inte om det stämmer, men när jag sökte på "sallad betydelse" kom följande resultat upp:

 

Sallad

Populäritet idag: Oförändrad trend oförändrad
Placering på namntoppen 2012: Inte i topp 100 (Jaaasså!)
Antal män med namnet i Sverige: 2
Antal kvinnor med namnet i Sverige: 0
http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/Sallad
 
Där ser man, där ser man.
 
Sallad betyder ”saltad” och kommer från den gamla romerska seden att salta gröna bladgrönsaker.
http://www.naringsmedicinsktidskrift.se/saltet.html
 
sallad, kall maträtt där man vanligen blandar vegetabilier med kött, fisk, skaldjur eller hårdkokta ägg i en sås, en dressing. (20 av 69 ord)
 
http://www.ne.se/sallad
 
1. typ av grönsak 2. maträtt
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista
 
Jag har börjat fundera på det här med sallad. Det började med en tallrik. Bennis tallrik. Tallriken var täckt med små korvar (någon typ av salami eller så), mackor med någon form av korv i påläggsform och ett berg med Wurstsalat. Wurstsalat blir direkt översatt korvsallad. Googla gärna bilder. Det finns olika sorter (med ost i osv.) men i grund och botten är det strimlad korv, lite lök, strimlad korv och lite till strimlad korv, och vad passar bättre till det om inte småkorvar och mackor med korvpålägg? Jag tycker bättre om vanlig sallad. Men vad är egentligen sallad? Till er (och min) hjälp har ni (jag) informationen ovan. Ska vi försöka att ordbajsa tillsammans? Men bara olika sorters sallader. Jag börjar....
 
Wurstsalat
Sallad
Isbergssallad
Potatissallad
Rödbetssallad
Pastasallad
Räksallad
Kabelsalat (kabelsallad = när sladdarna ligger huller om buller i en enda röra
Fruktsallad såklart
Mimosasallad
 
Listan har bara börjat.
 
 

Att spela eller att äta, det är frågan!

Jag tror att det är vettigt att hålla sig till att äta, och inte spela squash när man ligger på soffan och inte mår rihk-titt bra. Jag som har längtat (efter att spela)! Eftersom det inte finns någon squash, utan endast squashracket, i huset just nu så blir det gulasch och inte squash till söndagskvällsmat. Kastrullen står på spisen och innehållet doftar äääända (uppskattningsvis ca 4 meter) hit till soffan. För att känna mig lite effektiv när jag ligger här på soffan så lyssnar jag på hörboksversionen av teoriboken. Jag blev faktiskt liite besviken när jag upptäckte att det var en hörbok och ingen film. På skärmen visas nu istället mönster och symboler i form, färg och fart liknande något som skulle passa in på vilket rejvparty som helst. Man blir nästan lite åksjuk (Det ni ser på skärmen på bilden här är dock ingenting!!) när man tittar på skärmen. Alltså tittar jag inte på skärmen. Istället är det full koncentration från sinnesorganen öronen. Till detta ändamål har jag hjälp av Bennis hörlurar!
 
 
 
 
 
 
 

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som största kakmonstret i världen är!

Bennis lag förlorade (mot hårt motstånd) på bortaplan igår. När han kom hem tröståt vi - glass. Glassen som vi gjort under dagen, cookie-dough-glassen. Den var såklart smarrig (!!), och ändå blandade vi i hallonmarmelad i våra skålar. Den blev ännu smarrigare!
 
 
 
När vi kollade på nätet efter djupfrysta produkter att mata BOMANN med såg vi att de på Aldi från och med torsdag skulle sälja Spekulatiuscreme! Spekulatiuscreme, cremen som jag nämnt här på bloggen iallafall miiiiinst eeeen gång. Spekulatiuscreme, en av våra topp 10-produkter när det gäller att handla på nätet. Speculatiuscreme, cremen som gör livet lite vackrare. Eftersom det råder juletid (nästan iallafall) tog Aldi in cremen i sortimentet denna veckan. Det är inte exakt samma creme som vi tidigare beställt från Holland och därmed behövde vi en plan, en testplan, en smakelismakplan. Min idé var att köpa en burk, gå ut på parkeringen, öppna burken, stoppa ner fingret och smakelismaka! Bennis idé var att, eftersom han har ett eluttag i bilen och vi ändå skulle köra dit, koppla in brödrosten, rosta en macka på parkeringen, klina på Spekulatiuscreme och smakelismaka. Real och förnuftig verklighet: Vi åkte och köpte en burk, öppnade den morgonen efter vid frukostbordet och smakelismakade cremen på en rostad frukostmacka. Mums! Inte rihk-titt lika mums som den från Holland, men nästan! Vi åkte till Aldi och köpte tre burkar till. Egentligen var planen att inte beställa cremen förrän till första advent, men det är ju snart, och i affären var cremen dessutom billigare. Jag tror att för-sidan vinner. Mot-sidan har ändå inget att säga till om.
 
 

Vill ha och vill ha och villa ha

Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när du gratulerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan
Jag vill ha ett löpband, för då skall jag springa så benen kräks
då skall jag springa (och klampa) så grannarna vräks
Om jag får ett löpband farsan
Om jag får ett löpband, när jag konfimerar mig
Jag vill ha ett löpband farsan 
Jag vill ha ett löpband 
Jag vill ha en löpband farsan * 3
När jag konfimerar miig
 
Nu var det ju såhär att jag önskade mig aldrig ett löpband, och inte en synt och jag konfirmerade mig heller inte. Så nu sitter jag här, utan löpband och synt. Det var ändå skönt att jogga idag, men frågan är hur länge till det kommer att gå att jogga utomhus utan att lungorna fryser till is. Jag ska inte sticka under stolen med att jag faktiskt saknar Gerdahallen, eller mest att träna där och allra mest spinningen. 
 
Glassmaskinen är på kylning. Ikväll blir det cookie-dough-glass. 

Simultanförmåga sökes!

Eller kameleontögon, vilket Benni vid ett tillfälle igår påstod att han har, och jag vågar faktiskt tro på det. Det händer mer än ofta att han har igång två saker samtidigt. Klassikern är handboll och fotboll.
Det går inte. Det går inte att titta med ett öga på den ena skärmen och med ett på den andra. Inte samtidigt iallafall. Jag försökte igår. Tyskland mötte Italien samtidigt (Några minuter senare blåstes matchen igång. Den spelades ju i Italien.) som Svaarje mötte och förlorade mot Portugal. På tv-skämen sprang tyskarna runt och jagade boll, medan svenskarna sprang runt på datorskärmen som stod på soffbordet. Optimal bildskärpa på tv-skärmen, annars hade vi ju lämnat tillbaka den för länge sedan, medan spelarna på datorn såg ut att springa runt på världens dimmigaste plan. Det var som att titta både med och utan linser, fast att jag hade dem (båda) i. Men, man kan ju inte få allt, vi hittade iallafall en stream från TV4. Mitt hjärta fick fröjdas (åt språket, inte åt matchen) i två halvlekar. Till viss del iallafall. Orkester-cirkus-gatumusikantspubliken var så högljudd att man knappt hörde varken vad kommentatorerna sa eller vad man själv tänkte. Trött i huvudet blev man. I andra halvlek var det dags att byta. Då hade vi ljudet på på tv:n och på datorn spelade de under 45 tysta minuter. Fotboll är inte samma sak utan ljud. Sist men inte minst, en eloge till Zlatans frilla, eller vad säger ni?

Kom igen nu Britt-Marie, kör för fa-an!

Det är det tänket vi vill ha ikväll!
Mitt tänk: Får nog bli till att ladda med en öl om nerverna ska hålla hela matchen igenom.
Kom igen nu Svaaarje, kör för fa-an!

Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor?

Jag och Diana träffades första gången på en fäktningskurs i Tübingen 2007, när jag som utbytesstudent sprang runt och testade det mesta som fanns att testa. (Tequila med tandkräm och chokladpuffar hade dock inte med utbytesgrejen att göra, utan med att Linda var på besök.) Det var iallafall Diana jag var och hälsade på i helgen, och jag är kär, i hennes bostadsort (stad). Frankfurt am Main tog mig med storm. Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man blir kär när man blir stor? Jag tror inte att jag kommer att bli större, inte på längden iallafall, men är det såhär det är när man är stor, fast att man är liten, då är jag mer än nöjd! Jag fick uppleva staden på natten, kvällen, dagen, i skymning, i regn och i solsken. Jag älskar blandningen av modernt och gammalt. Staden är som en mini-USA-stad.
 
Nyckelord: Skyline, kyrkor, nödimpregnering, äpplevin, omaka skor, running sushi, lyftkranar, gamla stan, fedemiddag hos för mig främmande männiksor, gratis kollektivtrafik (för mig), Main tower, börsen, broar, shoppingoas, utsikt., hänglås, foto. Förutom alla prepositioner man slänger sig med dagarna i ända så var nog "Flygplan!" det ordet jag använde mest denna helg. Flygplatsen i Frankfurt är Tysklands största och med det sagt förstår ni att det flög en hel del flygplan över våra huvuden. *Pekar* och ropar "Flygplan!".
Frankfurt har ca 687.775 invånare.
 
 
Frankfurt by night! Den här utsikten hade jag sett fram emot ända sedan jag sa till Benni att jag tänkte hälsa på Diana i Frankfurt och han visade mig bilder på nätet. Underbart! På vägen in till stan för en öl hoppade vi av tunnelbanan och gick till ett köpcentra, som verkade vara öppet dygnet runt (inte affärerna men hela bygggnaden). Vi tog hissen upp och sedan gick vi sista trappan (utomhus) upp till utkiksplatsen.
Kvällens måltid, som avnjöts hos Diana innan vi åkte in till stan, bestod av kokt potatis (med skal, mumma!), stekt ägg och gröööön sås. Diana (som inte är uppvuxen i Frankfurt utan flyttade dit för ca 2 år sedan) ville att jag skulle testa något som var typiskt för Frankfurt och bjöd därför på denna "Grüne Soße" - och den var verkligen grön! Diana, tack för denna Frankfurt Deluxe-helg! Efter kl.19 på vardagar och hela helgerna kan Diana ta med sig en person som sällskap på hennes Frankfurtbiljett, alltså kunde jag åka jättegratis på lördagkvällen och hela söndagen!
 
 
Vi hade hört att det skulle bli regn, vilket ledde till att Diana nödimpregnerade våra stövlar innan vi begav oss ut på söndagen. Innan jag kom frågade Diana mig om det var något speciellt jag ville göra i Frankfurt. Jag kollade upp några sevärdheter på nätet, men annars, nej, jag blir jättenöjd om jag får springa runt som turist och titta (och fota!) allting. Jag är den sortens turist som varken försöker eller kan dölja att jag är turist och jag springer gärna runt med kartan i högsta hugg. Eftersom jag var i sällskap med en levande GPS tillika vän och Frankfurtbo klarade jag mig dock utan karta. Main Tower - den näst högsta byggnaden på nattbilden ovan - 200m (fjärde högsta byggnaden i Frankfurt) högt var vårt första mål på lördagen. Vi ville ju gärna upp innan regnet överföll oss. 6,5 euro fick vi betala för kalset. Vi tog oss igenom säkerhetssystemet, som på en flygplats, utan större problem (Den blåa jackan ni ser på bilden är egentligen Dianas och under den hade jag min egen jacka.). "Vänligen ta av jackan." "Ok, men jag har en till under den." Andra jackan fick jag behålla på. Vi åkte upp till 56:e våningen, vilket tog ca 45 sekunder. Jag räknade inte, det stod i informationsbladet. Fotot, foto, foto. I bakgrunden såg man bergskedjan Taurus. Tjejen bredvid mig är ingen främling, utan Diana!
 
 
 
På denna bilden ser ni redan tre av kyrkorna i Frankfurt. Det kryllar av dem. Naturligtvis var vi inne i alla tre. "Gamla stan" syns också mellan de tre kyrkorna. Floden som rinner genom staden heter - tiotusenkronorsfrågan - Main! Därav namnet Frankfurt am Main. Förutom kyrkor var staden belamrad med lyftkranar som förstörde en och en annan bild. 
 
 
Flera av byggnaderna i Frankfurt är bankbyggnader. 
 
 
Längre bak på bilden, mellan de höga byggnaderna ser man tågstationen.
 
 
Börsen! Denna bilden är tagen på förmiddagen innan jag åkte hem. Börsen är öppen för allmänheten (i sällskap av de som arbetar där. Själv får man inte springa omkring) på vardagar mellan två klockslag som jag inte minns. Om man vill lyssna på ett föredrag och gå på en guidad visning, vilket jag egentligen ville, var man tvungen att töntboka en vardag innan. Jag trodde inte att jag skulle hinna till börsen eftersom jag skulle åka hem redan kl.12 på måndagen. Tydligen erbjöds en guidad tur kl.10 på måndagen. Eftersom jag inte ringt dit på fredagen chansade jag och stod praktiskt taget och hängde på låset kl.9 när man öppnade. "Nej, det går tyvärr inte, man måste ringa och boka en vardag innan." Nästa gång, nästa gång. Jag var iallafall innanför dörrarna. Lägg märke till skorna som hänger uppe i trädet.
 
Info: År 1681 inrättades den anrika Frankfurtbörsen. Det har sedan slutet av andra världskriget varit den helt dominerande börsen på den enorma tyska marknaden. Hela 90 % av omsättningen av aktier i

Tyskland går genom denna börs. Det gör den också till den största börsen i Europa och faktiskt den tredje största i hela världen. Det betyder i korthet att det som händer på Frankfurtbörsen påverkar hela Europa och alla de andra europeiska börserna och mäklarna håller börsens utveckling här under noggrann uppsikt. 

 
 
De här två ståtligheterna "Bulle und Bär" står utanför börsen. "Bulle" (tjuren) står för stigande kurs, och "Bär" (björn) för sjunkande.
 
 
Den högra byggnaden är gamla operan. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Denna rulltrappa befinner sig i ett köpcentra, där vi var både på kvällen innan vi skulle till puben, och på dagen (jag, helt ensam) innan jag skulle åka hem. Drottningvinkningen kom här väl till pass. Även detta köpcentra var öppet efter och innan affärerna i det öppnade. 
 
 
Utifrån.
 
 
Inifrån.
 
 
Gamla stan. Jättemysigt! Varenda vinkel var värd att fotografera.
 
 
Här står vi på en av broarna som smyckar floden Main. Jag kunde naturligtvis inte sluta att fotografera. "Bara en till". "Bara en till." "Jag lovar, detta är sista." Som tur är var båda ungefär lika frenetiska med kameran/mobilen. 
 
 
På bron hängde MASSOR med hänglås med namn på lyckliga par, och även före detta lyckliga par. Ett av låsen var täckta med vit text (man såg namnen på paret genom den vita färgen) där det stod "VORBEI" = ungefär "ÖVER/SLUT".
 
 
Underbar skymning, vilket inte gjorde det lättare att sluta fota.
 
 
Jag gick till bron igen på måndag förmiddag innan jag skulle åka hem. Nu har jag alltså de fletsa bilder dubbelt upp, en version med grå bakgrund, och en version med blå bakgrund. (Diana var på jobb. Därav sprang Miss Förvirrad-jag-har-inget-lokalsinne runt själv i Frankfurt tills bussen avgick kl.12. Diana kom och vinkade av mig :)).
 
 
Bron heter "Eiserner Steg". 
 
 
 
 
 
Kyrka och lyftkran. "Bethmännchen" snaskade vi också på. Smååå marsipanbakelser med mandel namngivna efter en Herr Bethmann. En specialitet från Frankfurt. De tre mandelbitarna (förr var det fyra) ska enligt en legend ha symboliserat herr Bethmanns söner. Goda var de.
 
 
 
 
Medan det regnade roade vi oss med att fånga sushi på rullband. Det var första gången jag var på Running sushi. Underbart gott och jättemånga olika sorter. En lite farlig version av sushi, eftersom det hela tiden åker förbi maaaad fast att det man hade på tallriken tagit slut. Det är svårt att sluta och allt ser så gott ut. Dessutom kom det nya sorter med jämna mellanrum. När vi för andra gången bestämt oss för att det fick vara nog kom en tallrik med fritterande banan susandes förbi oss (vi satt direkt intill bandet). Diana snappade åt sig tallriken med banan snabbare än blixten. Nu var hon nöjd. Vi valde att inte köra på "All you can eat". Istället betalade vi för varje tallrik vi plockade på oss, vilket i slutändan blev som "all you can eat", men kunde vi inte äta. Tallrikarna hade olika färger/mönster och kostade olika mycket. Vi delade på varje tallrik/skål och fick därför smaka fler olika sorter än om vi hela tiden plockat var sin. Perfekt. När vi kom ut hade det slutat att regna. Himlen började bli blå och det var då vi gick till "Eiserner Steg" och tog lite för många bilder för att det ska vara bra för mobilens hälsa. Diana hade iallafall kamera med sig. 
 
 
Efter en lång och härlig dag som turist i Frankfurt åkte vi hem och tillbringade hela 20 min med att förbereda och dricka te innan det var dags att åka till middagen hos de för mig okända människorna. När vi satt på tunnelbanan upptäckte jag plötsligt att Diana hade råkat ta på sig olika skor. Ett smart drag av Diana om man vill ta reda på hur uppmärksamma folk är. "Du älskar mig inte längre! Du lägger aldrig märke till vad jag har på mig!".
 
 
Den här kapsylen kommer från ölen som det bjöds på under middagen som pågick under söndag kväll kl.19.00- 00.00. Ett par dagar innan jag skulle till Frankfurt frågade Diana mig om det gick bra att vi gick på middag med några av hennes vänner på söndagkvällen. De turas om att laga mat för varandra och eftersom de alla kommer från olika regioner i Tyskland har mottot varit att laga något "hemifrån". Den här kvällen var det Hamburg som gällde. Jag kände mig som en....jag vet inte....en medsmugglad person som bara tog (fick), och tog (fick) och tog (fick) utan att egentligen förtjäna det. Jag råkade bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och det är jag glad för. Supergott, supertrevligt och superhamburgigt! Hissen upp till lägenheten öppnade sig och man klev direkt in i parets lägenhet. Öppnar de sin ytterdörr kan de alltså kliva direkt in i hissen. Det finns ingen luft, nix, nada däremellan. Lägenheten var otroligt hög i tak och taket var smyckat med stuckatur*. Vitt, vitt, vitt. Dörrarna också. Varje rum hade två megahöga dörrar, som en stor port. Balkong och fin utsikt hörde naturligtvis också till detaljerna i denna moderna (men samtidigt omoderna) och fina lägenhet! Efter en välkomstdrink slog vi (sex personer med mig) oss ner vid en långbord dukat (mycket fint) så att det gav intrycket av att det skulle bjudas på inte vara en, två, tre, utan fyra rätter. Skenet bedrog INTE. Förrätt: små runda pumpernickelskivor med räkor (som verkligen såg ut att ha simmat i havet) och olika sorters fisk. Gott! Mellanrätt: hemmagjord grönsakssoppa. Gott! Huvudrätt: Koks potatis och grönkål med korv, fläsk och kassler i. Gott! Efterrätt: Rote Grütze med vaniljsås. Gott! Rote Grütze är gjort på olika sorters röda bär. Snapsen "Klarer" tog ett varv runt bordet. Helgen i Frankfurt var lite av en kulinarisk resa. Den avslutades verkligen på ett ypperligt sätt med denna spännande middag alá Hamburg. Billyhyllan, "Vad äter man mer än älg i Sverige" och alkohol är dyrt i Sverige var några av ämnena som kom upp. Utöver det tyckte det att jag skulle åka runt med en båt i Bodensee och tvätta pengar. Nu behöver jag alltså bara skaffa en båt. När folk kände att det började bli dags att åka hem för ca 2 timmar sedan åkte vi hem. Jag och Diana bestämde oss för att försöka hinna med tunnelbanan fast att vi erbjöds skjuts. När vi sprungit en bit och insett att vi nog inte skulle hinna, korsade vi en gata där det kom en bil. Vi hann över gatan i godan tid innan bilen närmade sig. Ändå tutade den. Vad är det för idioter som tutar tänkte vi. De i bilen hade tänkt: Vad är det för typer som galopperande skuttar fram mitt i natta. Rutan på bilen rullades ner: Är ni säkra på att ni inte vill ha skjuts? Vi hoppade in och fick skjuts. Det var såklart de från middagen.
 
*Stuck, efter italienska stucco, är ett samlingsnamn för olika blandningar av gips, marmormjöl och lim som används för att framställa dekorativa ytor och detaljer inomarkitektur och konst. 
 
Äpplevin är också typiskt för Frankfurt. När vi var på puben första kvällen bestämde jag mig dock för ett säkert kort och beställde en "Römer pils". Diana tyckte att jag borde ha en souvenir med mig hem till Benni och på bilden ser ni resultatet: Äpplevin med cola. Den "vanliga" sorten hittade vi inte.
Jag och Benni öppnade burken till filmen på måndagen när jag (vi) kommit hem med frysen. Det var faktiskt förvånansvärt gott. Bembel är för övrigt ett ord för kruset ni ser i mitten på burken. I Frankfurt finns det speciella Äpplevinspubar. Vi kikade in på två stycken men stannade ej. Nästa gång ska jag ta mig an den här kultursidan av Frankfurt. Zoo, börsen och berskedjan väntar också. En mycket, mycket trevlig! Det var absolut värt att åka så långt.
 
Jag hoppas att folket orkar ta sig igenom detta inlägget. Det författades inte på fem minuter. Puh! Det var inte lätt att välja bilder heller och jag ber redan nu om ursäkt för alla bro-hänglåsbilder. Det är dock endast en bråkdels bråkdel av alla bilder jag tog. 
Parentes. Jag har inte läst igenom vad jag skrivit.

Igår förmiddag

Igår var jag hos optikern för att göra ett syntest till körkortet. Jag kom ut från Fielmann (så heter optikern, företaget alltså, annars har jag faktiskt bara sett människor av det kvinnliga slaget där) med ett godkänt syntest i handen och trodde knappt mina ögon. På gatan låg en kamel. Trevligt. Omväxling förnöjer! Mannen i den svarta jackan ville ha pengar, antagligen till djurfoder, till cirkusdjur.
 
 
 
Ett handfat bortskänkes. Jag joggade förbi den här bänken igår. Vanligtvis är den tom, ledig.
Det är bara för den som vill att ta handfatet under armen och traska hem. Man skulle kunna ta den bara för att ha något att kasta med när man någon gång eventuellt ska på Polterabend.
 
Polterabend är en tysk (endast i vissa delar) bröllopssed, där gästerna krossar/slänger med porslin (på festen) kvällen före (?) bröllopet för att bringa lycka till brudparets äktenskap.
 
 

Vad ska jag med den till nu då?

Jag gick till Thomas Philipps för att köpa en, eller flera, magneter till kylskåpet. Det var tänkt att älgen (från Linda och Nisse) med de stirrande och oorienterade jätteögonen skulle få en första hedersplats. En magnet föreställandes pasta i olika färger - perfekt till köket ju! Glatt skuttade jag hem igen med en magnet föreställandes pasta i olika färger och svartpeppar.
Något stämde inte. Magneten ville inte fastna. Skitmagnet från Thomas Philipps, tänkte jag. Fel, fel, fel. Grattis, vi har ett icke-magnetiskt kylskåp! De borde inte få finnas. Vad ska jag nu göra med en magnet föreställandes pasta i olika färger? Vi sprang runt i lägenheten och testade magneten. Benni upptäckte att luckan till proppskåpet är magnetisk. Meeen, pasta passar bara i köket och därmed basta. Älgen ligger och gråter.

En ny familjemedlem

Han e klok och fiiiin och skatten e betald, typ.
Han är helvit och heter BOMANN GS 165.1. Han rymmer 65 liter, har 3 fack och är märkt med energiklass A+. Vi köpte honom på extrapris och det var honom jag var tvungen att ställa till rätta för att han stod litta snitt. Han håller till ute i trapphuset och är i trevligt sällskap med vår och grannens tvättmaskin. Han är inte kräsen och äter det mesta mellan himmel och jord, alltifrån glass till grönsaker och räkor. Just nu är han dock på fastande mage, men han är lika glad ändå!
BOMANN hälsar och säger "hej!".
 
 
När jag kom fram till Singen 5 minuter tidigare än väntat med bussen som tagit mig hela vägen från Frankfurt am Main hade jag bara en sak i huvudet: Run Forrest, run! Jag visste att jag hade en liten chans att hinna med det tidigaste (och snabbaste utan byte) tåget till Überlingen. Eftersom att det var mörkt ute och jag visste att jag skulle korsa en rondell var min plan att springa samma väg till stationen som jag hade tagit på vägen därifrån två dagar tidigare. Med ryggsäcken säkert på ryggen rivstartade jag direkt jag kom av bussen och sprang över gatan. Det kändes som att någon sprang bakom mig. Varför skulle någon annan välja att springa exakt samma väg (över gatan) som jag? Jag minns inte om jag precis skulle vända mig om och kolla om det var inbillning, min egen skugga eller ett monster som förföljde mig, men iallafall, innan jag hann reagera fångade någon in mig bakifrån. Det var Benni! Jag hann inte bli rädd, det gick så snabbt. Istället blev jag jätteöverraskad och jätteglad. Planen att gå ut och äta direkt efter att han mött upp mig gick i kras när jag några timmar tidigare skickade sms till Benni och skrev att jag längtade efter och såg fram emot honom, mat, en dusch och min deooo. Innan vi körde hem skulle vi tydligen köra ett litet ärende. Vi satte igång GPSen och körde i ca 5 min. "Sie haben Ihr Ziel erreicht." Vi var framme och stod på parkeringen till en stor mataffär där de även säljer allt annat man kan tänka sig. Speeennande. Vi traskade in och gick fram till informationsdisken. Benni sa (och avslöjade därmed för mig) till personalen att han hade ringt och resreverat en frys. Jippiyaayjeeeh! Inte vilken frys som helst, utan vår BOMANN GS 165.1. (Nu kan jag hans namn utantill.) Det var precis den vi ville ha, den vi kollat efter på Ebay och en massa andra ställen. Benni hade återigen sökt igenom hela nätet. Den här gången lönade det sig. Han snubblade över ett reklamblad. BOMANN fanns på extrapris just denna veckan och just den affären finns i just Singen. Päääfekt. En äldre dam som var kortare än mig och jobbade i affären körde ut med frysen till parkeringen och halvhottade in den i bilen. (Ta´t lugnt kvinna, man hottar inte med vår BOMANN!). Kvällens kap (från Bennis perspektiv): flickvän och frys. Jag var överlycklig, både över Benni och frysen, och när vi kom hem åt vi thaicurry som Benni lagat. Det kunde inte bli bättre.
 
Förresten, just denna veckan fick man en kupong på tio euro när man handlade för minst 1000 spänn. Det händer inte särdeles ofta (aldrig) att vi handlar för så mycket i en mataffär (även om de har allt annat man kan tänka sig), men nu gjorde vi ju det! BOMANN kostade över 1000 spänn. Nästa gång vi handlar får vi 10 euro rabatt på hela köpet. Tackar, tackar!
 
 

Klagomål

Jag har fått in klagomål om att jag stavar "parentes" med "a", "parantes". Jag tycker bättre om den stavningen, det är ju så det låter. Dåligt argument. Det är många svenska ord som skulle röra till i stavningsgrytan om man började stava dem som det låter. Jag väljer att utelämna exempel och låta er tänka själv, det är nyttigt. Har dock ännu inte bestämt mig för om jag ska överge min stavning eller ej, vi får se.

Svenska för nybörjare

Gissa-ord-leken är en ofta förekommande lek i sängen innan vi ska sova. Jag tycker dock att man bara blir piggare, inte tröttare, av den. Av någon anledning kom vi in på temat sängkläder. Jag förklarade för min sängkamrat att det heter "påslakan och "örngott". Hans kommentar i en blandning av garv och något som iallafall inte var trötthet: "Det låter som ett gammalt gift par!". Han tyckte att det kunde jämföras med Britt och Bertil (ett gift gammalt par min familj är bekanta med). "Örngott och Bertil är bra!" (Kommentarerna och påhittigheten hos min käre (nästan precis från träningen hemkomna) handbolsspelare sprudlade.) "När du är 60 ska jag kalla dig för Örngott." (Benni). "Jaha, men då kallar jag dig för Påslakan." (Jag). När Benni kläckte ur sig att Påslakan och Örngott lät som ett gammalt gift par var jag naturligtvis tvungen att komma med en följdfråga. "Vem av dem är kvinnan?" "Die Örngott!". Svaret kom blixtsnabbt, precis som det inte fanns något annat vettigt svarsalternativ. Bennis övertrötthet och där med följande bieffekter fortsatte och ledde till en oundviklig kommentar från min sida: "Nu vet jag varför vi har en bäddsoffa i vardagsrummet. Det finns tillfällen när Örngott inte vill dela säng med sitt Påslakan."
 
En ganska givande och rolig kvällskonversation här i huset. "Big Bang" fick oss sedan att släppa ämnet.

Inte ok

Mangomänniskor kan inte gå och bli icke-mangomänniskor bara sådär hur som helst, helt plötsligt, utan förvarning.

Tupp, höna eller kyckling?

Vad var det för en (konstig?) lek egentligen? Det var väl en trevlig lek, men inte så spännande. Eller, det beror ju på hur man ser på det hela. Det kunde ju bli antingen tupp, höna EEELLER kyckling! Minns ni den egentligen, leken? Den med grässtrået. Jag minns den mycket väl. Kanske inte borde kallas för lek. "Jaja, förr i tiden var ett grässtrå allt kidsen behövde för att roa sig." Är det så vi kommer att sitta och gagga när vi blir gamla? Inte mig emot, tror jag. Jag kom att tänka på den (leken) endast för att jag när jag stod framför spegeln och borstade tänderna med monstertandborsten tyckte att småhåren uppe på mitt huvud, längst bak, såg ut lite som en tupp, höna eller kyckling. Jag skulle nog säga höna. 

Problemlösning

Jag älskar att se hur människor löser problemsituationer, vad det än handlar om. Problem uppstår ofta plötsligt, men folk är uppfinningsrika, och jag älskar det. Vi åt gyroskryddat kalkonkött i tacobröd ikväll. Redan när Benni lade upp kött på första omgången bröd insåg jag att det nästa runda skulle råda köttbrist. Jag hade rätt. Benni löste dock problemet innan jag ens hann blinka eller dela med mig av vårt problem. "Vi kan ju steka lite Leberkäs (Tänk er falukorv fast inte prickig och inte "rund", men med ungefäär samma smak.) och blanda i." "Blanda? Inte göra en av varje och äta halva halva?" Vi skar Leberkäsen i tjocka strimlor och stekte den. Sedan blandade vi, Leberkäs och kalkon. Vi överfyllde bröden med kött och diverse tillbehör. Problemet löst, allting gott. Kalkonkött och "falukorv" i pitabröd funkar finfint. Vem hade kunnat tro det? 
Parantes inom ramen för ämnet. Kalkon är något vi äter ganska ofta. Här köper man det som kyckling, antingen som filéer eller redan skuret i bitar. Det är dessutom billigare än kylling och jag tycker att det är lika gott. Alltså, kalkon är betydligt vanligare här. Kom ihåg det, ifall jag skulle förhöra er någon gång i framtiden. För er som är intresserade följer litta informatiooooon om kalkooooon (är det ett rim?) nedan:
 
Kalkoner tillhör de största och starkaste hönsfåglarna. Huvudet och en stor del av halsen är nakna. Kalkoner har en spetsig, hängande köttflik över näbbroten, medelhöga fötter med långa tår och oftast små sporrar. Kalkoner har en rundad stjärt, som kan resas upp och utbredas.

Fågeln är i vilt tillstånd ovan brunaktigt gul, med präktig metallglans och med breda, svarta fjäderkanter. Ryggen och övre täckfjädrarna är brun, med gröna och svarta band. På bröstet är kalkonen gulaktigt brun. Kroppslängden går upp till 1,3 meter. Honan är inte så färgrik och blir bara 85 centimeter lång.

 

Vill ni veta mer, besök wikipedia, livets informationskälla nr 1.



Very merry icke-christmas

Man vet att det är dags att tvätta när man man måste nöd-packa-ner jultrosor när man ska till Frankfurt (över en helg, inte ett år eller över jul), bara för att det är tomt i lådan. Till mitt försvar kan jag nämna att jag har övergivit en del året-runt-underkläder, som ligger hemma i Svaarje och väntar på att bli hämtade och åter få lite kaerlighed. De har känslor de med, kan jag tala om. Jag har alltså inte hela mitt underklädessortiment här. Till saken hör även att jag inte tycker om julen när den inte är jul. Nu hänger tvätten på tork och jag är på (allmän, inte just i detta ögonblick och utan gevär) jakt efter en tvätt-bläckfisk (ni vet vad för en jag menar.) I vardagsrummet ligger för övrigt en hel bag full med handbolls-t-shirts. Benni tvättade lagets tröjor i helgen när jag var borta. Inte undra på att min troslåda är tom när han upptar tvättmaskinen (väldigt sällan) genom att tvätta lagets tröjor. Hade dock gärna sett tvättstället helt fullt med endast lika dana t-shirts.
 
 
Jag hade kunnat skriva här dagarna i ända, men jag har inte haft tid. Jag ligger efter och har redan en massa jag vill få ner. (Nedanstående var egentligen inte inräknat i det jag ville få ner.)
 
Känner ni till serien "Monk"? Vi brukar kolla på den. Wikipedia:
 
Adrian Monk (spelad av Tony Shalhoub) är en briljant detektiv; han har öga för minsta detaljer och ser allt som andra missar. Detta ofta pga hans svåra tvångsbeteenden och oklanderliga minne. Utöver tvångssyndrom har han även ett antal fobier och rädslor, bl.a. för baciller, mjölk, höjder, närkontakt, hagel, grodor, svampar och fotbollshuliganer. Listan är lång och i vissa avsnitt ser man även hur han bär med sig denna "fobi-listan" för att kunna uppdatera den.
 
Monk har en förmåga att rätta till allt som hänger, sitter eller står lite snett eller är placerat med oregelbundet mellanrum. Med denna mening har jag uttryckt hans problem på ett milt och snällt sätt. Man vet att man har kollat för mycket på serien Monk när man springer och rättar till badrumsmattor när den ena inte ligger på precis samma avstånd från badkaret som den andra och man flyttar ting (vad får ni veta imorn) för att de råkar stå liite snett. Idag kom jag (och Benni) på mig själv.

Det finns mycket man kan göra för första gången med linserna i

T ex: mata äänkor, laga (och äta) tacotårta, duscha, jogga vilse, bygga ihop en garderob, busringa, hänga upp tvätt, skolka från en teorilektion, spotta ner i en pol, kolla på stjärnorna, packa, åka till Frankfurt m.m. Det är som att födas på nytt.
 
Idag ska jag åka till Frankfurt am Main och göra staden osäker! För alla nyfikna nissar, jag ska hälsa på en kompis. 10.12 tar jag tåget här ifrån Überlingen. 10.42 byte i Radolfzell. 10.46 tåg till Singen. 10.56 framme i Singen. I Singen ska jag sedan leta upp den buss jag ska åka med. 12.00 bär det av mot Frankfurt am Main, alltså har jag en timme på mig att leta. 17.45 är det meningen att jag ska vara framme på stationen i Frankfurt. Kl.14.15 ska jag byta buss på flygplatsen (jihoo, längesen jag var där) i Stuttgart. Ove följer med mig eftersom jag snart läst ut deckaren som utspelar sig här. Och körkortsboken. Internet kommer jag inte att ha på hela resan, lide synd. Det kommer att bli lite som en avvänjningsresa. 
 
De gräver och håller på på parkeringen (som inte längre ser ut som en parkering) här nedanför. En ny byggnad ska ta form. Det betyder att vi snart kommer att ha endast 20 sekunders gångväg till läkarmottagning och apotek och vad vet jag. Lite tjurig är jag. De har sågat (eller hur man nu gör) ner mitt träd. Mitt träd! (och alla andras). De fina löven man ser på bilden längst upp till höger här på min blogg är (var) från det trädet. 
 
Päääcka pappas kappsäck, päääcka pappas kappsäcka, pääcka pappas kappsäck.

Mrs Lova Lova!

Jag vet, jag har lovat saker till höger och vänster. Kanske för mycket, om gulasch och filmpremiärer och liknande ting. Men det kommer, jag lovar, när ni minst anar det. 

Pang i bygget!

Vi kollade på pang pang-film och när det för en sekund lugnade sig hör jag hur pangandet fortsätter utomhus. Här. Utomhus hos oss. Ahaaa, fyrverkeri! Vi pääusar filmen och går fram till balkongen. Där borta, i fjärran (inte riktigt, men en liten bit bort), ser vi hur fyrverkeriet exploderar i ett färgsprakVi slog våra kloka huvuden ihop och Benni kom på att therme-badet firar tio år. Idag är avslutningsdagen. Endast "speciäääälla" männiksor var välkomna efter kl.15. Det var alltså där de skjöt upp raketer, och de sparade inte på krutet. Vi gick ut på balkongen. Fyrverkeriet var säkert lite för mig också, imorgon har jag nämligen bott i Tyskland hos min Benni i en månad! Jag tycker om fyrverkeri, även om det egentligen är en nyårsgrej. Förresten, filmen, "White house down", var bra! Men pang-pangig. 
 
 
 
 
 
 

Adji adji Asch, han hade en mustasch. Han rökte hasch och åt gulasch.

Solen skiner, himlen är blå och idag kommer min garderoooooob! Någon gång mellan 13 och 18 är det sagt. Jag trodde inte att man kunde längta så mycket efter en möbel, men det kan man tydligen och jag kommer antagligen att gå och klappa den de ca 100 första dagarna. Man kanske skulle klä upp sig, dagen (garderoben) till ära.
 
Förberedelserna inför dagens lunch har börjat (se bild, fler kommer senare) och snart ska jag ut och jogga med mina linser för första gången!
 
Gulaschkött, purjolök, morötter och kryddblandningen på bilden ska i en påse (syns också på kryddpåsen) och sen ligga och, som pappa hade sagt, gona sig i ugnen i 75 minuter.
 
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0