Blir man smart(are) av att äta Smarties?
Isåfall ska jag kränga på körskolan ikväll. Det var inte det smartaste draget av mig att ta på mig min luddigaste tröja (jag fattar inte hur en tröja kan ludda så mycket när den är tvättad flera gånger redan) idag när jag visste att
1) jag skulle dammsuga hela (den är inte så stor) lägenheten. Någon skulle behöva gå med en dammsugare efter mig och min dammsugare. Dubbelarbete. Luddet skulle räcka till att stoppa en hel prydnadskudde. Ny affärsidé kanske. Om luddet från min tröja till trots inte skulle räcka så finns det back up: luddet från badrumsmattorna.
2) jag har linser i för andra dagen i mitt liv. Har misstänkt ett par gånger att det är något som inteeeriiihk-titt stämmer, men varje gång har det varit ludd i ögat som rubbat mitt synfält. Bättre det iallafall, än att det är något fel på linserna. Luddiga fingrar är heller inte till att rekommendera när man ska sätta i linserna.
Utöver detta har jag även svarta byxor på mig. Tänkte att de skulle matcha det vita luddet finfint.
Rechts vor links!
Kom ihåg: Rechts vor links!
De disciplinerade och (över)tydliga tyskarna kallar högerregeln för "rechts vor links". Smart drag, eftersom det talar om precis vad det innebär. Lämna företräde åt trafik som kommer från höger! Yes box! Även på parkeringsplatser (inget av orden "rechts vor links" talar om det, men det är inbegripet, och jag har lärt mig det!) Yes box! Övertydlighet (skapad med en nypa salt) tror jag är en bra idé. Själv är jag mäkta stolt över vårt svenska ord "berg- och dalbana". Vilket kid som helst förstår det.
Grammatiklektion med små tjurar
De flesta har väl lagt på minnet/förstått nu att Benni heter "Stierle" i efternamn. För alla icke-tyska åhörare ser detta antagligen ut som en kombination av bokstäver plockade ur en bokstavssallad (eller från en bokstavsbuffé), och ihopsatta i denna följd utan inbördes betydelse.
Vi dissekerar Stierle. Stier-le. Stier betyder tjur. Ändelsen -le är en form som gör något litet. Stierle är alltså en liten tjur. Vi tar ett exempel till. Paket = paket. Päckle (bry er inte om "ä-et", det blir omljud när ordet innehåller en vokal.) = litet paket. Den vanliga "förminskningsformen är egentligen ändelsen "-chen". Paket - Päckchen. Men eftersom vi lever och frodas bland schwaben så hör man ofta denna dialektbundna form, inte mig emot.
Parantes 1. Varför ringer någon alltid nere på dörra när Benni inte är hjemme? Jag svarar här uppe och förstår inte alltid vad det handlar om. Oftast inte har det inte ens med oss att göra. Kanske är det trippelnamnet Benni här i huset som skapar förvirring.
Parantes 2. Jag ogillar app-uppdateringar. I morse tog jag tag i det och nu måste jag vänta på att över 25 stycken ska uppdateras. Jag ska försöka bättra mig.
Tydligen
Tydligen har vattensängen
1) en livslängd på ca 20 år
2)* en hälsosam påverkan/effekt
*På vem? Och hur?
Ordet teori härstammar ifrån en teknisk term inom den antika grekiska filosofin. Det grekiska ordet theoria, θεωρία, som betyder "att titta på, vara medveten om, åskåda", hänvisar till att grubbla och spekulera, i motsats till att handla och agera. Praktik (från grekiskans praxis, πρᾶξις) som kommer från den grekiska termen "att göra", ställs speciellt ofta i motsats till teori eftersom teori inte involverar något agerande förutom teoretiserandet i sig.
Det är på den nivån, grubbel- och spekulationsnivån, det är just nu, och det tycker jag är ganska skönt. Min körskola ligger 2 minuter bort. Två teorilektioner har jag hunnit besöka, en igår och en idag. Under gårdagens 1,5 timmar lyckades jag hemlighålla min härkomst, men idag blev det allmänt känt. Svenskan kom ut ur garderoben.
Vi pratade om hastighet (igår) och hux flux var temat hastighet i andra länder och ett, tu, tre skrattades det åt att man inte får köra fortare än 110km/h i USA. Jag sa inget. Man behöver inte dela med sig av allt och eftersom vi ju redan fastställt att jag inte är blond och blåögd är det inte särskilt svårt att hålla hemligheten hemlig. Jag vet inte längre varför, men någon gång under gårdagens 1,5 timmar slängde läraren (han är glad och trevlig och berättar gärna små anekdoter vid sidan om) ut frågan "Vem här är ett IKEA-fan?". Återigen höll jag mig passiv.
Jaha, men hur avslöjades då min lilla hemlighet?
Idag gick vi bland annat igenom vägskyltar. Här i Deutschland finns bl a en med en hjort/ett rådjur på. Grodskyltar finns det med. Plötsligt säger läraren, pekandes och tittandes på mig "Du är väl från Sverige?". (Läraren var med i bakgrunden när jag skrev in mig på körskolan för ett tag sedan.) "Ehm...ja". "Vad finns det där, förutom den här?". Han ville såklart komma åt den åtråvärda älgskylten. Jaja, nu vet alla att jag är från Svaarje. Helt ok, jag har ingenting emot det, och ingenting att dölja, i de flesta fall iallafall. Den svenska top-hastigheten håller jag för mig själv, så länge det går.
På varje bord står korgar med sötsaker i olika former, Smarties, karameller, choklad, chokladkex m. m. och precis utanför rummet står en liten kyl med dricka. Vi får ta precis vad vi vill.
Vem är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Igår såg vi klart sista delen av "Sagan om ringen".
Varning! Alla som inte vill veta eller bli påminda om vad som händer i slutetslutet bör sluta läsa nu.
Snart är det för sent! Då finns det ingen återvändo. Alltså sista chansen nu. På nästa rad kommer det.
När alla precis återförenats igen och avslutat respektive happy-danser släpper Frodo bomben. Han måste vidare. Det är hans eget beslut. Alla blir ledsna. Frodo också. Men alla accepterar det och de säger adjö. Frodo går.
Jag såg mig själv i Frodo. Jag såg mig själv lämna mina tre hobbits (fast att ni är fler och alla naturligtvis inte går under beteckningen hobbit.) hemma i Svaarje. Det var mitt eget beslut. Jag var också ledsen, och det var något jag var tvungen att göra. Men, man glömmer aldrig sina hobbits, det är det viktigaste.
"The Hobbit" (med linser, för min del, inte för hans) blir nästa projekt.
Med nya ögon!
Mina värderingar har inte förändrats, men jag ser världen med nya ögon! "Jahaaa, är det så det ser ut!", "Jahaaa, är det så du ser ut!" Skillnaden går inte att ta på, men den är överallt, var jag än vänder mig. Allt är så tydligt, fast på ett övergripligt sätt. Inte enstaka ting, utan hela stan/världen. Alla färger. Det märks, men ändå inte. Allt har blivit som det ska vara. Det är skönt. Det är en skön övergång. Inte som när man jämför, med glasögon (tydligt), utan glasögon (otydligt), med, utan, med....ni vet när man testar någons glasögon och märker hur bra man egentligen kan se och tittar på allting och jämför. För er som inte testat detta, det är som när man sitter på bio med 3D-brillor och inte kan låta bli att jämföra. Med, utan, med...
Det hade varit spännande att vakna upp med linser och upptäcka världen, utan att man visste att någon hade satt i linser.
Jag börjar bli kompis med mina linser. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar att få ut dem nu ikväll. Jag har fått testlinser, behållare (utan hjärta på :(. Benni hade det en gång.) och linsvätska, gratis. Ska försöka leva med linser nu och på tisdag bär det av till optikern igen för utvärdering. Håll tummarna för mig!
När ja kom till optikern idag satte jag i ett par linser. Dessa satt sedan i i 30 minuter medan jag strövade runt på stan. Höger funkade finfint. Vänster kändes inte alls bra. Jag trodde att jag hade satt i linsen på fel håll, alltså ut och in, men det visade sig att den var för stor. Den rörde på sig, vilket naturligtvis inte var så angenämt. Det gjorde verkligen inte ont, men det var som sagt oangenämt. Jag fick testa en annan sort som var mindre. Ut på stan igen i 20 minuter. Det kändes mycket bättre. De linserna är dessutom billiga! Benni kollade (till allas oförvåning) på nätet direkt när jag kom hem.
Bästa upplevelsen idag var när jag gick ner till vattnet med de nya (andra paret) linserna. På andra sidan sjön ser man berg (Alperna) sträcka stolt på sig, men sikten varierar beroende på vädret. Idag var sikten riktigt bra. Med linserna såklart ännu bättre. Det var magiskt! Det var wow! Och de är redan klädda med vita fläckar. Snö.
Vår gode vän Ebay
Det 4-stjärniga hotellet i centrala Rom, Airport-hotellet i Basel, presentkort på Thermebadet här i Überlingen, lampan ovanför Bennis skrivbord. Det är bara några* av de saker vi köpt på Ebay. Just nu är det sängbord och en liten frys som står på önskelistan (jag längtar efter både och! Och efter min garderob!) Frysfacket (alltså endast ett litet, ynka fack) som är integrerat i vårt kylskåp räknas inte. Propfullt är det dessutom. Att handskas med det är rena rama tankesporten. Ett pussel där alla bitar måste placeras på rätt plats, men du får ingen hjälp. Det finns inget lock med bild som du kan tjuvkika på och när du öppnar facket nästa gång finns det risk för att något ramlar ut och pusslet måste fogas samman igen. För bästa resultat: stäng fort som fanken! Vid middagstid var det den jäkla fisken och julstjärnorna (glass i stjärnform) som inte ville ligga kvar. Stjärnorna har vi tagit ut ur förpackningen för att spara plats. Det är dock inte allt som är lämpat för att bevaras i kylskåpet utan förpackning/påse. Exempel: ärtor. Dessutom inbjuder det proppfulla kylskåpet till fler bra/dåliga ursäkter för Benni.
Förresten.
Förra veckan var det vääldigt nära att vi köpte Sagan om ringen-boxen på nätet. Extended version. På tyska! Jag kände mig nästan som en medbrottsling (jag vet inte vilket brott man begår med det kändes fel.) I mitt hjärta är engelska filmspråket.
Ebay, snart är det dags för Giletterakhyvlar igen!
Klockan 18-19.30 kommer jag att befinna mig på körskolan för att ta in (och förhoppningvis behålla) informationen från lektion 2 (min första). Duktiga jag har redan läst kapitlet i boken.
*Vi har köpt så mycket där att jag inte längre minns vad. Och det vi inte köpt där har vi köpt på någon annan goodigoodisida på nätet :) Det är kul med post och paket men jag kommer alltid fortsätta att gå i affärer. Hotellvistelser och möbler är dock ganska tacksamt att köööba på nätet. Tack för att du finns Ebay!
Tacktal
När jag ändå är inne på tackspåret kan jag lika väl åka en liten bit till.
Jag vill tacka liiiivet, det har gett mig så mycket. Jag vill tacka Zlatan, för han... och sen vill jag... och sen vill jag... och mina tio undulater....de har gett mig så mycket.
En gång försökte jag omedvetet fuska till mig poäng i ett spel genom att stava undulater med o. Ondulater, mer än logiskt, eller?
Jag vill tacka livet
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Som gett mig så mycket
Det gav mig två ögon
Och när jag dom öppnar
Kan jag klart urskilja det svarta från det vita
Och högt däruppe himlens mantel strödd med stjärnor
I mängden människor, den Som jag älskar
Turbiner, hammare, ett hund skall och ett ös regn (Det finns mycket att vara tacksam för och däribland förmågan att tänka ihop särskrivningar. Jag hör inget hundskall, men ett ösregn.)
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
Och hela alfabetet
Så att jag fick orden
För tankarna jag tänker
TACK till mina trogna - och otrogna - läsare. Utan er hade bloggen varit lönlös. Jag vet ungefär vem det är som ständigt kikar in och det känns som att jag skriver och berättar direkt till och för er. Bloggen hjälper mig här i min tillvaro. Den förbinder mig med er.
Überraschung!
Tack papsen och Gun!
Jag blev superglad och överraskad!
Jag vill inte sätta gåvorna i dålig dager och ber härmed om ursäkt för den kässa bilden.
Snillen spekulerar
Ja, det kunde syftat på Benni och mig, men vi är smartare än så.
Tv igen. Två tulltjänstemän står och är fundersamma. Framför dem ligger en liten dosa med en massa små "påsar" i (tänk er en storleken av en snusprilla.) Vad kan det vara, vad kan det vara? "Te?", frågar den ena. "Droger?", undrar den andre. Snillena plockar fram en mackapär som ska visa om dessa små påsar innehåller någon form av drog. Efter någon enstaka minut rapporterade makapären. Negativt (negativt som ett icke positivt graviditetstest.) Jag och Benni hade kunnat ge samma expertutsaga utan makapär. Te-diskussionen tog fart igen. Jag vet inte vad de brukar dricka för te, men jag och Benni tyckte det var riktigt roligt att sitta där framför tv och se hur de spekulerade fram och tillbaka och försökte ta reda på vad detta skumma objekt framför dem kunde vara.
Facit: Det var snus. En helt vanlig snusdosa med prillor. Alltså inte en dosa med en massa minimini-tepåsar. Snus, vanligt, hederligt snus. Intressant att se hur det kan få hjärncellerna att gå på högvarv.
Strax är det dags att checka ut från Hotell Stierle. Det har varit en mycket trevlig vistelse, som alltid.
Dubbelnamn och europamästare
Viberkonversation.
Deltagare: Jag och Linda. Linda och jag.
Jag: En på tv heter Klas-Otto
Linda: Hahaha
Jag: Klaus-Otto!
Linda: Är han bevbääae?
Linda: Eller hur fan man nu stavar till hur han pratar
Jag: Haha, nä. Han är europamästare i stad, land, flod-spelet*
Linda: Hahaha
Linda: Att det ens finns får mig glad
Jenny (här och nu): Dubbelnamn får mig att gråta och (nästan) slita (av? Jag tror att matadoren i Ferdinand "sleeet sitt hår".) mitt hår. Stackars satar som fortfarande lever i dubbelnamnens förlorade land. Jag hade utvandrat. Men, dubbelnamn eller ej, titeln som europamästare i "stad, land, flod" kammade han hem.
Bakgrund: På tv kom ett program som heter "Die Deutschen Meister". Det går ut på att en tysk mästare i någon, oftast knepig/ovanlig, gren ska möta någon annan duktig person från ett annat land i Europa och därmed tävla om europamästerskapstiteln. En av grenarna (den sämsta enligt mig) var stad, land, flod-spelet. Andra grenar som fängslade tittarna var bl a baklänges höjdhopp från en vägg (galen prestation), hopprepshoppande sittandes på rumpan (galen prestation. Över 130 hopp på en minut.), minnesspel (galen prestation), byggande av tärningstorn i handen med fyra tärningar åt gången med hjälp av en tärningsbägare (Använd fantasin. Galen prestation. 32 stycken på höjd.) och hålla två stora (och då menar jag stora, och tunga) hammare mot vardera tinning så länge som möjligt.
*Jag vet faktiskt inte om det heter så på svenska. På tyska heter det iallafall "Stadt, Land, Fluss" och Linda verkar ju ha förstått det. Det är iallafall det spelet där man så snabbt som möjligt ska komma på en huvudstad, ett land, en flod och andra ord i en massa andra kenpiga, eller oknepiga (jag har mina favoriter och ickefavoriter), kategorier på en viss bokstav.
Konto, öppna dig!
Vi hade fyllt i nästan alla obligatoriska fält. Att öppna ett konto hos DKB (Deutsche Kreditbank) lönar sig, iallafall för den som lyckas värva dig. Benni står nu som värvare och jag som den värvade undersåten. Men vi lever i symbios (mutualism?*), Benni och jag. Vanligtvis får man 15 000 poäng när man lyckas värva (lura/övertala) en ny medlem. Just nu får man giriga 50 000 poäng (!!!) och 50 000 poäng vill man ju inte gå miste om, girig som man är! Dessa intjänade poäng kan sedan bytas in mot en premie, precis som när man knackade på hos/terrade grannskapet med jul- eller pandatidningar när man var liten. Ju mer du sålde för (ju mer poäng du samlar), desto högre premiegrupp hamnade (hamnar) du i. Långt innan varken Benni eller jag bodde i Überlingen samlade han ihop premiepoäng som räckte till en "dagsbiljett" på Thermalbadet i Überlingen (det bad jag beskrivit här på bloggen.) Biljetten kom med posten och vi begav oss till en utflyktsort som skulle vara väldans fin. Det var första gången jag var i Überlingen (som turist) och förutom att besöka badet åt vi på en restaurang nere vid sjön. Det är ett trevligt minne som gör sig påmint varje gång jag nu trippar förbi restaurangen i min hemort.
Premierna (de som är aktuella just nu) är alltifrån grytset, bestickset och knivset till fotbollsmatcher, hotell och matlagningskurser. Alltså finfina premier! Vid val av vissa premier måste man lägga till en liten slant, men det lönar sig ändå alltid. När jag öppnat mitt konto trillar premiepoängen in på Bennis premiekonto.
I min inbox ligger ett inbjudan från en viss Herr Stierle som vill värva mig till DKB. "Konto, öppna dig!" fungerade dock inte lika bra som "Sesam, öppna dig!". Fälten med adress, telefonnummer osv. var bara till att fylla i utan att blinka. När "Sysselsättning" dök upp började vi vackla. Vi valde "annat", vilket redan låter som att man vill dölja något, vilket vi ju också ville. Kategorin "Hausfrau"(!!) var också ett alternativ. Kanske vore det ett smartare drag att välja det. Pressa spätzle är jag ju bra på! Nästa fält: "Inkomst just nu". Hmm, ska vi skriva "0" eller vad jag tjänade innan jag flyttade till Tyskland? Vi kom inte fram till något (för dem som ska godkänna det) vettigt och valde att skjuta upp öppnandet av ett konto hos DKB, vår premiebank. Inbjudan står ju fast.
*Symbios, "samliv" definieras som en biologisk interaktion där två olika organismer lever tillsammans i ett nära förhållande med positiv effekt för en eller båda parter. En sådan organism kallas symbiont. Ofta blandas begreppet ihop med mutualism som beskriver ett förhållande som båda parterna tjänar på, men mutualism är bara en av flera olika sorters symbios. Andra exempel på symbiotiska förhållanden är kommensalism, där en part har nytta därav medan den andra påverkas obetydligt, parasitism, där en part drar nytta av samlevnaden medan den andra skadas. Symbios kan ofta leda till samevolution, så att de inblandade arterna över evolutionär tid anpassas till sin inbördes växelverkan.
Parantes. Min lugg börjar bli (är) jobbigt lång och jag vet att problemet inte kommer att lösa sig av sig själv. Dessutom rycker det i min joggingådra.
Hotell Stierle
Om Benni hade fått välja hade rubriken lydit "mmmhhhaaaaaa!!!!" (ordet är kopierat (och nu även raderat) från rubrikfältet här i bloggen). Jag är inte säker på om ordet syftar på kvällsfikan vi precis slängt i oss (för att det var gott och vi är otåliga, inte för att vi hade bråttom) eller på hela vistelsen här.
Vid middagstid checkade vi in på Hotell Stiele. Precis lagom till middagen. Bordet fylldes med hemmagjorda knödel, rödkål och kött i sås. Det var lite av en julig touch över det hela och jag tror att det var rödkålen som var boven i dramat. En välkomnad bov som gärna får komma på besök igen utanför ordinarie besökstiderna kring vår vita (förhoppningsvis!!) högtid. Det var gott! Jättegott! Hej och hå, här kör vi på. Jag känner på mig att ordet "Knödel" redan har orsakat en hel del frågetecken och de vill vi självklart räta ut.
(Det ringde precis på dörren. En hel flock halloweenkids (av den till synes goda typen) dök upp.)
Knödel kan man som ni redan förstått äta. De är ungefär lika stora som en tennisboll (de vi hade på tallriken iallafall), och konsistensen, nä, den stämmer inte övenrens med en tennisboll, och inte färgen heller. Knödel är en ätbar boll gjord på bullar (helst något äldre än färska) som legat i blöt i mjölk. Denna gegga blandas med ägg, persilja,lök, salt och peppar. Just dessa kallas "Semmelknödel" eftersom de är gjorda av bullar. Semmel = bulle, iallafall i denna delen av landet. Ska vi gå ännu lite mer in på djupet så var dessa så kallade "Laugenknödel", eftersom bullarna som användes (av Bennis mamma, som stod som kock denna dag) var "Laugenwecken". Även "Wecken" är ett ord för bulle. Ni vet de stora kringlorna med salt på (som man kan köpa på Lidl och som jag bar i ett snöre runt halsen på en av våra temafester i Lund) och som smakar lite som salta pinnar, de är bakade med samma (likadan!) deg som dessa bullarna. Den typiska glänsande, bruna ytan karakteriserar dessa. De ätbara bollarna läggs sedan i kokande vatten en stund, och sen är de färdiga för att avnjutas.
Det blev efterrätt, såklart, och till kääffet serverades en mycket god kaga, även denna bakad av dagens kock. Valnötter och äpple i alldeles ovild och perfekt harmoni!
Hade vi haft tvätt med oss hit, vilket förr ofta var fallet, eftersom jag tidigare alltid bott i en resväska eller vi ofta kommit hit direkt från en skidhelg eller något av liknande slag, så hade det redan varit tvättat och upphängt för längesedan.
Att spela spel, det är skoj. Spelet Benni kom upp med från källaren var ett slags kortspel för personer i åldern 4(?)-99 år. Det gick ut på att samla så många möss som möjligt och samtidigt undvika de fem gamarna. Vi (jag, Benni och hans päron) spelade en runda, som tog max 5 min, och sen tyckte Benni att det var dags för kvällsfikan. Jag var visserligen också hungrig, men efter att ha gått igenom spelreglerna i en halvtimme (alla var inte samlade vid samma tidpunkt så jag hörde reglerna minst två gånger (repetition är bra) efter att Benni först hade läst igenom dem så ville jag faktiskt spela längre än fem minuter. Vi bestämde oss för att spela lite till innan vi gick och rånöverföll det stackars kylskåpet (fast det är Bennis pappa som lider mest i dessa hårda tider. "Nu kommer de och tömmer vår kyl igen" och så tittar han lite ledsamt.) Fem rundor var det som gällde, men plötsligt gällde inte (den första) rundan vi precis spelat. Det var enligt Bennis pappa endast en testrunda. Okeeeej, tre mot en och vi strök rundan för annars hade den fått representera både första och sista rundan. Första (nya) omgången kammade jag hem hela 0!!! poäng. Inte (såå) illa pinkat eftersom man faktiskt kunde få minuspoäng också. Det stod gamarna för.
Mätt och belåten (och med en hel hög uträtade frågetecken) sitter jag nu här framför laptopen och nynnar "I am the champion, my friiiiiiend". Jag vann!
Parantes 1: "Ordet" "mmmhhhaaaaaa!!!!" är ett uttryck som använd av iallafall två människor på denna jord, Benni och hans ena bror. Jag vet inte exakt hur jag ska, eller om jag överhuvudtaget kan, förklara precis vad det betyder. Det är iallafall ett känslouttryck för en hög grad av "belåtenhet" som ofta yttras i kombination med något ätbart framför näsan.
Parantes 2: På födelsedags-/inflyttningsfesten igår blandades en drink beståendes av (vad jag fick höra iallafall) vodka, sprite och gurka. Jag hade ingen egen i handen men var naturligtvis tvungen att testa denna dryck. Den var faktiskt god, och somrig. Tro nu inte att detta är något tyskt fenomen, för det är det inte. Tror jag iallafall.
Happy Halloween!
En lärorik morgon
Benni gråter. Han skär lök till den hemmagjorda potatissalladen (Kartoffelsalat).
I morse fick jag frågan om jag ville ha en kaffe Deluxe. Utan att veta exakt vad det innebar såg jag inget annat alternativ än att svara ja!
Benni gjorde och serverade en frukostcappuccino toppad med chokladpulver till mig. Och en till sig själv såklart. Loveli! O´boy = Kaba. Så som vi använder ordet (märket) O´boy när vi pratar om chokladpulver eller chokladmjölk i allmänhet använder man här ordet (märket) Kaba. O´boy och Kaba är "den äkta" varan, den man egentligen vill ha och som man alltid tänker sig är den bästa!
Får man leka med maten?
Om det är för ett gott och livsnödvändigt syfte då (att klara teoriprovet till körkortet)?
Idag var det inte Benni som blev förhörd på svenska ord på en dimmfri morgonkvist. Smör, marmelad, tallrik, kniv osv., det ska han kunna nu.
Hallonmarmeladen var min bil (en svart, eller röd, eller vit fiiiin bil!), honungen Bennis bil och bordsytorna mellan bordstabletterna tjänade som välskötta vägar med en korsning. Alla sätt är bra utom de dåliga och jag är nu ett steg närmare att klara teoriprovet (och den praktiska delen).
Textbilderna nedan kommer från min körkortsbok. "Liebe Fahrschülerin" syftar på mig, eftersom jag är av det feminina slaget. "Lieber Fahrschüler" är för de av det andra slaget. Här skiljer man på det kvinnliga och manliga. Kunde - Kundin, Lehrer - Lehrerin, Student - Studentin, Polizist - Polizistin.
På den andra bilden (andra stycket) förklarar de att de valt att använda tilltalsformen "du", då den är personligare. Det vanliga är annars att man niar varandra, när man inte känner varandra. I andra meningen förklarar de att de i boken ofta använder formen "Fahrer", men att det då självklart även inbegriper "Fahrerinnen". Tur att de förklarade det, annars hade jag redan haft författat och skickat iväg ett klagobrev.
Parantes. Bennis elever tilltalar honom med "Herr Stierle".
Jag har för övrigt skaffat mig en ny sysselsättning när jag är ute och joggar. Alla vägskyltar skannas av med blicken. "Vad var det nu den betydde?". "Ah, den kan jag: STOP!". När jag kom tillbaka från rundan tidigare idag var det första jag gjorde att slänga mig efter körkortsboken och springa in på toaletten. Jag hade sett ett vägmärke under rundan och glömt vad det betydde, och hemlighuset hade jag också glömt (att besöka) innan jag begav mig ut.
Chakalaka!
Till middag lagade vi idag enligt Benni den bästa rätten när det kommer till att tjuväta (snaska) under matlagningens gång. Vi svepte ihop såsen som bestod av bl a grädde, basilika, vitlök, citron och krossade Chakalakachips! Jag tjuvåt av chipsen, Benni tjuvtryckte i sig (han tog verkligen en näve åt gången och tryckte in) chipsen. Såsen hällde vi över två fiskfiléer i en ugnsform. Efter 20 minuter i ugnen var denna supersmarriga rätt fääädig! Jag kan inget annat än att rekommendera Chakalakafirren. En andra fördel med rätten är att man samtidigt får snacks över till kvällens film. Eftersom Chakalakafirren inte är en bildskön maträtt (ni kan själv föreställa er hur en sådan sås ser ut) valde jag att inte porträttera och föreviga detta vårt mästerverk på bild. Det var första, men absolut inte sista gången vi lagade denna rätt.
Mission endast delvis completed
Jag tycker fortfarande bäst om ätbara linser. Både "Linsen mit Späzle"-linser och chokladlinser står högre i kurs än linser som man ska prega in (och få ut igen!) i ögat. Det gick ok hos optikern. Högra linsen fick jag i på första försöket. Den vänstra (rättare sagt, det vänstra ögat) ville inte riktigt samarbeta. Största problemet var att hålla ögat öppet ordentligt. Det kändes som att mitt vänstra öga var mindre än det högra. Jag får la öva på att spänna upp ögonen och stirra. Det andra största problemet var att få tag i den lille jäkeln (linsen) när den skulle ut igen. Inte helt lätt kan jag meddela. Men, jag fick iallafall i och ur linserna ur båda ögonen (knöt näven "yes!"). Upp som en sol och ned som en pannkaka. Det hela slutade med att båda linserna låg i den vänstra behållaren. Det är bara till att beställa nya eftersom det inte går att urskilja vilken som är vilken. Det hade varit enklare om jag hade sett lika käss med båda ögonen. Typiskt mig att det skulle hända. Jag vet inte vems felet var (vilket heller inte spelar någon roll) men det var efter att optikern tagit ut linsen från mitt vänstra öga (jag klarade det inte själv första gången) som två linser klev ner i samma flod. Eftersom det hela var så skoj (och jag inte var alls nervös (helt i onödan!)) så kör vi nu hela proceduren en gång till från början. De beställer nya linser. Benni får ett sms när de kommit in till optikern. Jag ringer dit och bokar en ny tid. Jag går dit och övar på att sätta i och ta ut linserna igen. Det var knepigt men inte omöjligt och jag tror att det kommer att gå bättre redan nästa gång. Nu vet jag ju hur man ska göra, ungefär. Målet är att det ska gå så snabbt att jag endast behöver gå upp två minuter tidigare på mornarna, för att sätta i linserna, inte 15. De (optikern) släpper inte iväg en med linserna (hon är inte säkrad än, gamla Bettan!) förrän man kan sätta i och ta ur dem utan problem. De sa även till mig att jag inte ska prova att sätta i Bennis linser i mina ögon. Nähä, det var ju det första jag tänkte göra när jag kom hem. Det kändes faktiskt helt ok och jag tror att dessa linser kanske eventullt kommer att kunna klättra några steg på min linslista.
När jag var på väg ner till optikern (09.50) gick jag förbi ett Döner- (kebaben här. Den är god!) och pizzaställe. Dörra stod öppen. Vem vill äta Döner (eller pizza) innan kl.10 på morgonen? Eller ens kvart över för den delen. Det är en sak när man fortfarande har lite av den goda drycken kvar i kroppen och är på väg hem kl.4 på morgonen (natta?), då finns det inget godare (ev. currywurst) men utan den goda drycken kl.10 på morgonen? På skylten utanför stod dessutom "in Fladenbrot". Kuhfladen = kobladda/koblaja. Det är spännande med samma ord för olika saker. Brödet ser ju ut lite som en koblaja, i en annan färgnyans (och med annan lukt/os/doft/odör, välj själva.) Ni som har sett Emmas lussekatter, årgång 2012, kan säkert föreställa er hur bröden ser ut. De hade också Fladen-form, och några olika färgnyanser. Men vad kom/döptes först? Koblajan eller koblajebrödet?
Bro bro breja, stockar och stenar, alla goda renar, ingen kommer här fram, här fram förrän han säger sin kärestas namn, vad heter han? I södra Tyskland rådde ingen stormvarning.
Whatsappmeddelande på mobilen. Om här också rådde stormförberdelse? Nää, eller det blåser lite, men nä. Varför? Är det det hemma i Svaarje?
Skånetrafiken hade tydligen ställt in alla tåg. En storm värre än Gudrun var på ingång.
Precis hemkomna från en promenixutflykt med varmt, soligt och strålande väder (helt blå himmel) kunde vi inte riktigt föreställa oss hur det såg ut i Svaarje. (Nu har vi såklart hört och sett allt på tv. Flera länder i Europa (och norra Tyskland) drabbades. Obehagligt att se alla bilder.) Över stock och sten och på stigar belagda med tjocka lager av höstlöv och lera promenixade vi under guldiga lövregn (som i en film!) Floden Aach följde oss större delen av rundan i naturskyddsområdet Aachtobel. Kapellet "Maria im Stein" stod längs vår väg och på bild 11 (3:e nerifrån) kikar ruinen Hohenbodman (som numera består av ett utkikstorn) försynt fram. Dit upp skulle vi! Efter ca 20 minuter hör jag "Fikapaus!". Det kom inte från sjönsjungande fåglar i skogen och heller inte från andra, främmande människor som gett sig ut på promenix denna fina höstlovsdag. Ni kan ju gissa vem som yttrade denna önskan. Han är 1.92 och bär en gul t-shirt på den sista bilden (se nedan). Vi hade ingen fika med oss. Nödkosten (som egentligen inte var nödvändig, men trevlig) bestod av valnötter som vi hittade längs vägen. Benni tog fram Hulken i sig och knäckte en nöt med händerna. De andra två ska jag ha i min morgonmüsli (Snabbt! Göm dem för Hulken!) Vi stannade inte för att samla nötter utan plockade på oss dem i farten. Det var längesedan jag kände så mycket i benen som jag gjorde igår. Både direkt när vi kom hem och på kvällen när jag låg i sängen och skulle sova. Mina kära Apostlahästar brukar klara betydligt mer än så. Men det var backigt och flåsandet tog fart. Den lila vandrarryggsäcken invigdes (mest för skojs skull. Jackor, vatten, kamera, plånbok och deo - allt man kan tänkas behöva - packades ner.) och värmde (mer än gott) på ryggen. Äppleodlingar (prydliga rader) i all sin prakt prydde vägen där vi började (och avslutade) vår ca 2 timmar långa runda. Hela området här nere i södra regionen är för övrigt känt för sina Bodensee-Äpfel.
Redan förra veckan (efter att vi (jag frenetiskt) kollat igenom Aldi(ungefär som Lidl)-reklambladet (jag tycker om reklam) bestämde vi oss för att åka dit och köpa en julstjärna till ytterdörren (den som tränar upp (eller eventuellt försämrar) ens tålamod) och en julbelysning till balkongen. Dessa julprylar skulle komma in till affären redan på måndagen och är man inte snabb nog, så har andra frenetiskt läsande reklammänniskor redan slängt sig över fynden så att andra, lite långsammare eller upptagna människor inte har en chans att få tag i dem eller ens se röken av dem. Förra veckan hann vi iallafall få tag i cappuccinokopparna som vi ville ha. Espressokopparna hade redan tagit slut. Eftersom måndagen var kommen körde vi inom Aldi på vägen hem. Det var en märklig känsla att traska in där i vandrarskor och linne (Benni i t-shirt) och köpa julprylar när solen sken som bara den utomhus. Det blev julstjärnan (trä, med skröfs på. Skröfs i finaste form. Den är faktiskt jättefin.) - planerat, julglass (kanelstjärnor) - ej planerat, mjukisstrumpor med julmotiv (till mig, inte till herren i huset) - ej planerat, Glühwein (uuuungefär som glögg men godare och med mer alkohol) - ej planerat, nötter (snacks) - ej planerat, choklad - ej planerat (men det får man räkna med) och ingen ytterbelysning till balkongen - ej planerat (den var litt konstig). På kvällen när vi kollade på en Wallanderfilm (ja, dubbad) tog vi var sin (innan trodde jag alltid att det hette "vars en", vilket jag fortfarande tycker låter mycket bättre) kopp Glühwein och Benni käkade upp hela första lagret i Spekulatiuspaketet. En (halvförbjuden) smygstart på tiden som komma skall. Men man måste ju testa sig fram till den bästa Glühweinsorten (och därtill kexen) i rättan tid. Dålig ursäkt (från oss båda). Vi vet redan vilken sort vi vill ha - den i Tetrapack från Penny. När det gäller Spekulatiuskexen så var jag tvungen att köpa dem, det var ju extrapris på Thomas Philipps. Istället för 0.99 cent kostade de nu ca 0.79 cent. Rena klippet. Tanken var att gömma dem tills den vita tiden närmat sig iallafall liiiite till, men någon sökte, och fann.
Får jag lov? Och vad är egentligen skillnaden mellan en bra och en dålig ursäkt?
Får man lov att fota (andras) barn?
Får man lov att fota (andras) hundar?
Får man lov att fota (andras) husdörrar?
Får man lov att publicera bakgundsmänniskor, som man inte känner?
Får man lov att publicera någon annans öra, om det skulle råka komma med på ett hörn?
Vad avgör om något är en bra eller en dålig ursäkt?
Det har hänt ett antal gånger att Benni gått till kylen, tagit ut en vaniljpudding och spanat in datumet. "Ojdå, den går visst ut idag (eller så gick den ut igår). Då måste jag äta upp den nu".
Grattis, du vann!
Vad skulle jag kunna komma med för motargument?
Det är en dålig ursäkt för att få kränga lite vaniljpudding.
Det är en bra ursäkt mot motargument.
Jag tror att de flesta av vaniljpuddingarna i kylen har blivit över från en klassutflykt, och någon måste ju ta hand om "resterna".
Livsnjutare där!
