Det logiska tänkandets oändliga spel. Hur många av motsåndarens steg ska jag tänka ut i förväg innan jag bestämmer mig för att slå ut näven som sten, sax eller påse?
Alla frågor är inte svåra och många kräver endast sunt förnuft. En del kräver inte sunt förnuft utan istället mattekunskaper och att lära utantill (Formler, avstånd, hastigheter osv.). En del (inte många), men någon enstaka fråga förstår jag inte, eftersom det dyker upp ett för mig obekant ord, och vissa frågor/svar är faktiskt inte helt entydiga. Det är lätt att göra fel när motparten, som egentligen ska vara på ens sida, försöker lura en och man glömmer bort att ett alternativ ibland implicerar motsatsen och att det svarsalternativet därmed också måste bockas i.
Vägskylten nedan betyder: Varning för slirig väg p.g.a.
1. nersmutsad väg
och/eller
2. blöt väg
Det första alternativet påstår att skylten varnar för berusade bilförare, vilket iof vore bra. Enligt barns logiska tänkande, och med tanke på att vägskyltar ska kunna läsas utan att man kan läsa, skulle alternativ ett kunna vara rätt. Men, därför finns teoriprovet, och de vuxna tar det logiska tänkandet ett steg längre. Det räcker inte med att tycka att det på bilden ser ut som en berusad förare, utan hjärnan måste dessutom tala om att det inte finns några vägskyltar som varnar för sådana situationer. Skulle en sådan förare dock dyka upp framför mig måste mitt logiska tänkande säga mig att även om det inte finns några skyltar som varnar för berusade förare så kan de ändå dyka upp.
Jag tyckte faktiskt om mattelektionerna i skolan (Favoriterna var matte, idrott och tyska. Ja, smaken är som baken, väääldigt delad.), och ville alltid veta rätt svar, även om jag svarade fel.
Jag har lärt mig att:
Reaktionssträcka + bromssträcka = Hur lång sträcka jag färdas innan bilen står stilla.
Bromssträcka: km/h/10 x km/h/10
Bromssträcka vid tvärbromsning: (km/h/10 x km/h/10)/2
Reaktionssträcka: km/h/10 x 3
Exempel: Jag kör i 100 km/h. Hur lång är min stoppsträcka?
100/10 x 3 = 30
100/10 x 100/10 = 100
100+30 = 130
Från det att jag upptäcker ett hinder till att jag verkligen står stilla färdas jag 130 m. Läskigt!
Jag har tydligen ännu inte alla papper osv. för att ansöka om att så småningom kunna göra teoriprov och uppkörning. Jag behöver ett biometriskt passfoto = jag måste gå och fota mig. Jag behöver en kopia av mitt pass. Benni skulle fixa. (Nu ligger kopian här på bordet.) Jag behöver 5,10 euro. Knepig summa. När jag lämnat in allt tar det ca 3-4 veckor innan papperna färdats från rådhuset till dem som ska godkänna det.
I förmiddags skickade Emelie en jättefin och mysig julhälsning från Triangelstationen i Malmö. Vilken jättebamsing till björn! Tack! Den gör mig glad! Tänk på hur högt det är i tak på den stationen! Högt!
Parentes. Era kommentarer kommer från och med nu att vara synliga för allmänheten. Bättre sent än aldrig.
You're the Best
Tro inte att det var jag som gjorde det. Förutom bildvalet. Min alldeles egna, privata, självgående, schnygga och megaduktiga blogg-webdesigner Linda har varit i farten igen. Tackar, tackar!
Check! Första hjälpen-kursen (med Piff och Puff) är avklarad.
Då var det klattt! I och med intyget från första-hjälpen-kursen, som jag stolt tog emot idag, har jag nu alla papper som behövs för att hos rådhuset ansöka om körkortstillstånd (vilket naturligtvis kostar). Kråkan som jag sätter på själva ansökan kommer att hamna på mitt framtida körkort och alltså förfölja mig några år.
Kursen ägde rum hos Röda Korset* (Deutsches Rotes Kreutz) och för att få ta emot intyget fick var och en langa fram 25 euro. Jag fick, under avundsjuka blickar och kommentarer från två 40-plussare (som ville hinna hem/till puben lagom till Bundesliga drog igång 15.30), ta emot mitt först, eftersom jag var den första som ringde och anmälde mig till kursen. De här två 40-plussarna, som fick mig att tänka på Piff och Puff, livade helt klart upp den här utbildningen. Jag vet inte hur jag ska beskriva dem, man måste uppleva dem. Bästa vänner, den ena såg ut som om han festat halva natten och den andra såg städad ut med svarta skor och lila skjorta under tröjan. Den städade påstod dessutom under presentationen att han bara var där som stöd till den andre, som inte ville gå dit själv. Bästa vänner, sådana som lika väl kan skratta tillsammans tills de nästan ramlar av stolen, som att tetas och retas med varandra (och skratta åt det tills de nästan ramlar av stolen), högt och glatt så att även alla andra kan höra det. Det gick inte att inte lyssna på dem. De kommenterade allt och varandra hela tiden, och töntade sig ständigt, som små pojkar. I slutet tackade ledarna för deltagandet och sa att det var den roligaste kursen de hittills hållit i. Det kan jag verkligen tänka mig. De där två pajasarna var i en klass för sig. I början satt vi på stolar i en ring och presenterade oss. Jag var först ut, och eftersom jag kom sist, och det var ledigt bredvid pajasarna, som jag då inte visste var pajasar (men det framkom redan efter en minut), så satt jag bredvid dem hela kursen igenom. De kallade mig det ena (för dem) svenska namnet efter det andra och påpekade att för mig var det ju enkelt att skriva under närvarolistan, med IKEA. De har fått höra hur man räknar till 30 på svenska och nästa gång mina systrar är på besök får jag gärna höra av mig. Stabilt sidoläge (Så heter det tydligen numera. Jag som trodde det hette "framstupa sidoläge". Snart vet jag inte vad någonting heter på svenska längre. Jag fick kolla upp det. Vägskyltar och liknande kan jag också nämna fler på tyska än på svenska.), hjärt-lungräddning, mun mot mun-metoden och att lägga bandage var bara några av de saker som vi övade på. Det är jobbigare än man tror att hålla igång hjärt-lungräddning (framför allt för tjejer) tills en ambulans dyker upp och i den riktiga världen finns det heller ingen musik i bakgrunden som hjälper en att hålla takten på tryckningarna. Att man råkar bryta ett och annat revben på personen man hjälper får man också räkna med. Obehagligt.
Det var trevligt, men man vill ändå alltid hem, och jag är glad att kursen var slut kl.15 istället för 16. Det tog på krafterna. Det var längesen jag gick upp när det fortfarande var mörkt ute, men det var skönt att komma ut när allting fortfarande var tyst och lugnt, och den tidiga och angenäma vinterkylan omslöt kroppen.
Vid lunchtid (30 minuter fick vi) möttes jag och Benni upp. Det blev Döner, eftersom Good friends återigen bestämt sig för att hålla vilodag, och jag därmed fick avstå från min anka. Förutom intyget fick jag med mig en penna hem (Gratis är gott!) och belönade mig med en kopp nytt kääffe toppad med chokladmjölk.
*Det ligger inte två minuter härifrån, som allting annat, utan ca 6.
Ett skutt ut i det okända
Linda skickade en påminnelse till mig, och en presentation till Benni, om hur jag såg ut i somras när vi hade tagit det omotiverade beslutet att hoppa från kanten av Knivsåsen. Det var inget självmordsförsök, vi ville bara ha skoj, och testa våra gränser/utmana oss själva. Linda hoppade i nästan direkt. Jag, jag väntade, i godan ro (Linda fick under tiden öva på att trampa vann.) En störig liten kille kom förbi ett antal gånger (och hann hoppa ett antal gånger) och ropade, på icke-skånsk dialekt, "Meen, hopparåå!" innan jag till sist hoppade. Hoppa är förresten till att ta i. Till slut stod jag så nära kanten att jag inte kunde hålla mig tillbaka längre, jag gled ner och "hoppade". Plums. Jag tvingade mig att göra det en gång till, men sen fick det vara bra. Medan jag stod där uppe och försökte förmå mig själv att hoppa, så spände jag mig något enormt. Ändå har jag simmärkena "Baddaren" och en massa andra, som jag inte minns namnet på.
Bilden talar även om hur jag just nu känner mig inför körlektionerna. Osäkerheten tar överhanden och jag tycker inte alls om att känna mig så osäker, iallafall inte när jag vet att jag måste göra något igen, och igen och igen och samtidigt vara i sällskap av osäkerheten själv. Jag spänner mig, och det hela tar hårt på krafterna. Mitt mål är att bli den modiga, lilla ankungen som inte tvekar utan enbart glädjer sig åt att hoppa i.
Imorgon är det första-hjälpen-kurs som gäller. Kl. 8-16 håller spektaklet på. Tyskarna har kommit på att det vore bra om så många som möjligt deltar i dessa kurser, men vem hade betalat för att göra det om det inte hade varit ett måste. Inte många. Alltså bestämde de sig för att alla som vill ta körkort ska gå en första-hjälpen-kurs. På så sätt tvingar de en stor del av befolkningen att delta. Därmed är du tvungen att ingripa i en nödsituation, så länge du inte utsätter dig själv för fara. Jag är faktiskt glad för att jag tvingas gå kursen.
Parentes: Mina, Bennis och Lindas linser kom med posten idag.
Vem har sagt att man måste skriva blogginläggen i kronologisk ordning, och att vägen till mannens hjärta går via magen?
Jag är förstås väldigt beredd på att hålla med. Vägen till mannens hjärta går via magen. Men, det finns ett stort MEN. Vart tog kvinnan vägen i den här diskussionen? Jag kan väl erkänna att vägen till kvinnans hjärta inte går raka vägen via magen, men den svänger absolut förbi. Skillanderna är att vägen till mannens hjärta inte tar några onödiga omvägar via ytterligare känslostationer som Omtänksamhet, Snällhet, Smarthet, Presenter, Pengar, Muskler, Humor, Uppmärksamhet*, Skor, Kärlekskomedi. Blir magen glad, blir jag glad, och nedan ser ni ögonblick fångade på bild som satte guldkant på min tillvaro föra veckan. Love me, feed me, never leave me. Det är inte bara katten Gustaf som har dessa tre budord som livets ledande stjärna.
Bild 1: Bilen gick igenom besikningen och eftersom våra Good friends (kinesmatrestaurangen) hade bestämt sig för att ta vilodag i lördags (vilket förmedlades via en handskriven lapp på dörra) så bestämde vi oss för att äta lunch på vägen till/vid möbelaffären. Jag hade varit sugen på det länge, bayrisches Früuhstück (bayersk frukost), och som en skänk från ovan hade de det på ett matställe precis bredvid möbelaffären. En Brezel (kringla), två Weisswürste (de vita korvarna) och süsser Senf (söt senap). Om någon från Bayern skulle råka läsa min blogg och bli litta upprörd, så ber jag om ursäkt redan här och nu. Egentligen ska man dricka en (eller flera) Weissbier (veteöl) till. Med den strålande solen och den fina juldukningen sådär dagen innan första advent gick det inte annat än att sitta ude och äta, jag med min bayrisches Frühstück och Benni med sin korv (Jag minns inte vad den heter men det skulle visst vara en väldans fin och god en) och pommes. I möbelaffären fyndade vi ett skoskåp i trä med spegel som vi väntar på att kunna hämta. Det skulle ta en vecka, så än så länge finns det ingen att skälla på.
Bild 2: Bakstugan B&J (Inte Ben och Jerry, utan Benni och Jenny) slog upp dörrarna i lördags kväll. Köksön fylldes med med våra helt underbart goda Glühweinplätzchen (julkakor med Glühwein i), både enkla och dubbeldäckare.
Bild 3: Första advent-frukost. Det var dags att experimentera och testa receptet jag fått av min bakkompanjon Mirjam! Smarriga blev de, saffransconesen, men de kommer bara att bakas en gång om året, annars gnäller börsen. Saffran är dyrt, och till hela receptet krävde de 0,5 g. Jag gjorde en fjärdedel och använde 0,1 g. Lite matematik nu på morgonkvisten. "Du behöver 0,5 g saffran till receptet. 0,1 g kostar 3 euro. Hur mycket kommer dina scones att kosta?" Rätt svar: 5x3 euro = 150 spänn!! Kanske är saffran billigare i någon annan affär, jag vet inte.
*Från mannen. Tro nu inte att detta är mina personliga "krav"/det som gör mig knäsvag.
Okärt barn har många namn
I Svaarje heter den Sven, i Tyskland heter den Xaver. Den förra i Tyskland hette Christian. Stormen har nått norra Tyskland, och även mina nära och kära där hemma. Det räckte väl med Carolas stormvind 1991? Jag tänker på er och hoppas att Sven inte ställer till alltför mycket kaos. Xaver håller sig borta från södra Tyskland, vilket jag är tacksam för.
Bild 1: Smarrigt värre, eller? Jag har rivit tre bullar i bitar och hällt över het mjölk. Så ska de ligga nu, i 40 minuter, innan det är dags för nästa steg. Mina damer och herrar, det är min och Bennis kvällsmat vi talar om här, en del av den iallafall. Semmelknödel ska det bli, även om man just nu kanske inte kan tro att det som ligger i skålen är något ätbart eller något som någon över huvud taget vill äta. Parentes: Egentligen är det ännu bättre med bullar från föregående dag.
Bild 2: Fotat nere i stan. Försöker sprida lite julstämning. Jag har förresten sett första delen av årets julkalender, och jag kommer att fortsätta se den.
Övrigt: Det känns lite jobbigt att de på körskolan kan se hur mycket jag är inne (i tid) i programmet på deras hemsida och svarar på frågor och så vidare. Det är dock inte det enda de kan kolla. De ser exakt hur många procent av frågorna jag svarat rätt på, och hur många jag svarat fel på. Det som är bra är att om jag har en fråga kan jag direkt i programmet skicka ett litet mail. Ingen fråga är ju för dum för att ställa, det har jag fått lära mig. Hoppas att det gäller här i Deutschland också.
Rubriklöst inlägg
90 minuter. Körningen tar musten ur mig. Jag har fått frågan om det finns julmust här i Deutschland. Nej, det finns det inte, och därmed finns det heller ingen påskmust.
Minns ni? Praktik (från grekiskans praxis, πρᾶξις) som kommer från den grekiska termen "att göra", ställs speciellt ofta i motsats till teori eftersom teori inte involverar något agerande förutom teoretiserandet i sig.
Det hade blivit dags. I förmiddags kl.9.30 var det dags att gå från den trygga teorin till osäkerhetens praktik, även om man ändå måste hålla tungan rätt i mun (Bara det är praktik!) och även använda sig av den teori som lyckats fastna i minnescellerna*. Första körlektionen, som var en dubbellektion (2x45 min), är avklarad! Jag är fortfarande inte så avslappnad så att jag kan sjunga (som körläraren) medan jag kör och jag längtar tills ett par saker går på automatik, men jag är nöjd! Det gick helt ok! Inga skador, varken på bilen, förare, passagerare eller personer/fordon/djur som jag var i närheten av. Vi körde i och för sig på många icke-Oj, vad det var livat i holken i lördags-gator, dvs både fotgängare och trafikanter var av det sällsynta slaget, men därmed inte helt utom syn- och räckhåll och även sopbilen var ute på turné. Jag var uppe i iallafall 60km/h och fick både backa och svänga runt. Som tur är kan man ställa in det mesta i bilen utefter kroppsbyggnad. Det kommer att bli ett himla inställande (från högsta till lägsta i alla positioner) sen när jag och Benni kommer att turas om att köra hans gröna blixt. Jag och växellådan är ännu inte helt bundis, men övning ger färdighet, det har jag verkligen lärt mig idag. Körkortet är ännu låååångt borta, vilket är ganska självklart efter första körlektionen när man inte kört alls innan, men det är i sikte. Väderförutsättningarna kunde inte varit bättre. Torr mark och världens finaste vinterväder. Solen som strålat idag får mig att undra varför jag julpyntade igår (Är det verkligen december?) och istället för att fälla ner solskyddet i framrutan hade jag kunnat se hur cool ut som helst i ett par solbrillor, om man tänker bort att bilen skriker "körskola" och folk dämed bl.a. vet att det finns dubbelt upp av alla pedaler. Just nu tycker jag dock att det känns väldigt tryggt. Det är mycket att tänka på nu i början och jag är trött i huvudet, men jag är glad, även om jag inte riktigt fattar att det var jag som satt där bakom ratten. Efter körlektionen(erna) blev det en joggingtur och när jag skulle gå in på Edeka och handla efteråt möttes jag av ett lamadjur utanför ingången. När jag tänker tillbaka utgår jag ifrån att det var en lama, även om jag har ordet kamel på hjärnan. Jag kan inte komma på att jag såg någon puckel och är nu i efterhand glad att den inte spottade på mig när jag kollade den djupt in i de blåa ögonen. Självklart var "husse" vid den liggande lamans sida och skramlade med sin bössa.
*Inte de i immunsystemet, utan jag syftar på den delen i min hjärna som är ansvarig för att komma ihåg viktiga saker.
Parentes. Elementen har stängt av sig, eftersom solen värmt upp lägenheten så mycket. De sätts igång igen när det blir kallt nog. Våra limefrukter har blivit gula och därmed är det inom snar framtid dags för hemmagjord caipirinha.
Är det såhär jag ska hålla igång mitt modersmål?
Igår hade jag vägarna förbi Aftonbladet.se och snubblade över rubriken "Peniskartan". Är det ett framtida ord för Svenska Akademiens ordlista? Är det sådana ord jag ska lära mina (framtida) barn så att de kan fylla på sitt ordförråd med dagens moderna bokstavskombinationer och hänga med i samhällets diskussioner? Man vill ju inte att ens barn ska uppfattas som konstiga, lillgamla eller omoderna. Det bästa är att man måste betala för att kunna läsa artikeln, man måste bli/vara plusmedlem. Det skulle vara intressant att se statistik över hur många registrerade plusmedlemmar som går in och läser artikeln och hur många som blir plusmedlemmar för att kunna gå in och läsa artikeln. Jag tycker att det är jättekul och kanske kommer jag ändå att lära mina barn ordet "Peniskarta". Det finns ju trots allt att läsa på Aftonbladet.
Så välhängda är män runt om i världen
Här är kartan som visar genomsnittliga längden på mäns penis i olika länder.
Köp Plus för att läsa hela texten och få tillgång till den unika peniskartan.
Medellängden i Sverige
Landet med största – och minsta – snopparna
Interaktiv karta – klicka och se!
Curlingföräldrar och curlingbarn är ett sentida begrepp, lanserat av den danske psykologen Bent Hougaard, där föräldrarna i allt större omfattning lägger sig i sina barns liv och utveckling. Det svenska namnet kommer ifrån att, likt spelarna på en curlingbana sopar banan före spelstenarna, föräldrarna planar vägen före barnet i dess liv. Föräldrarna vill att barnen ska ha det bra och tryggt och lägger ner mycket ansträngning på att ordna för barnen. De skjutsar barnen istället för att låta dem åka buss och får dem inte att delta i hushållsarbetet. Kritiken mot dessa föräldrar går ut på att barnen är vana vid att ha det bra och tryggt och får svårt att klara sig själva senare. Curlingbarn (och vuxna) tenderar dessutom att bli gaphalsar.
Sverige och Deutschland spelade precis curling på tv. Jag tittar gärna på det, men jag var tvungen att stänga av. Lagen uppfyller mer än väl kvinnokvoten och de var så gapiga att det lika gärna kunde ha varit världens möhippa eller en helt vanlig tjejmiddag. Jag kände hur huvudvärken knackade på och ville komma in och all koncentrationsförmåga försvann. Jag blev till och med lite arg, "Lugna ner er! Vad skriker ni för?". Det hela fick mig att börja fundera på om vi (Jag och de som spelar curling i LA ibland. Vi är uppe i en gonggong, men nästa gong kommer snart.) kanske skulle behöva öva på kommunikationen och ljudnivån när vi lirar. En sak är iallafall säker, curling och körkortsteori går inte ihop.
Om exakt tre veckor kommer jag hem och på söndag får man äntligen julpynta!
När vi var små bad vi om att få "kalle" i bilen
Det skulle kunna ha varit den här snubben, Kalle, Kalles kaviar-Kalle, men det var det inte. När barns logiska tänkande tar överhanden blir det ofta sjukt logiskt, men ändå helt fel. Eftersom det heter "värme", så ville vi ha "kalle" när det blev för varmt i bilen.
Visste ni att det finns såhär många sorter av Kalles kaviar?
Sortimentet med de olika Kallesprodukterna:
- Kalles Kaviar, Original. Blå tub med originalreceptet.
- Kalles Kaviar, Guld. Svart- och Guldfärgad tub, extra välrökt kaviar med mer rom.
- Kalles Kaviar, Dill. Grön tub med kaviar och dill.
- Kalles Kaviar, Light. Silveraktig tub med lägre fetthalt.
- Kalles Kaviar, Mild. Röd tub med mindre skarp smak på kaviaren.
- Kalles Randiga, Kaviar och färskost. Ljusblå/mörkblå randig tub med kaviar och färskost. (Den här har jag velat testa sen jag hörde om den.)
- Kalles Randiga, Ägg. Ljusgul/mörkgul randig tub med kaviar och färskost smaksatt med ägg.
- Kalles Randiga, Banan. Blå/gul randig tub med kaviar och färskost, den senare smaksatt med bananpuré, lanserades hösten 2007.
- Kalles Färskost, Naturell utan kaviar. Ljusblå tub med enbart färskost.
- Kalles Färskost, Ljusrosa tub med färskost, smaksatt med skaldjur.
- Kalles Prickiga, Färskost med lite kaviar. Vit/blå prickig tub.
Tydligen måste man smuggla Kalle om man vill ta med honom i handbagaget på flygplatsen. Kalle var en present från pappa till mig, men när Emma och Kaiza skulle gå igenom security på Kastrup så beslagtog de honom! Milda makter! Emma och Kaiza fick alltså traska igenom security själva och lämna Kalle bakom sig. Som tur var kunde de köpa en ny Kalle på andra sidan. Dyr var han såklart där, men jag är glad, och tacksam. Kalle tog sig ända från Kastrup till Überlingen utan att bli illamående, vilken bedrift! Min favorit är en macka med kokt (geggigt) ägg, kaviar och purjolök. Nu vilar han tryggt i vår kyl, den där Kalle, originalet.
En stamkund är inte en kund som stammar. Inte alltid iallafall. Äntligen!
Stamkund.
Menade du stadkant, omkostnad, samkönad, kostnad, stackmoln, stammande, stambana, stamning, eller stamträd?
Nä, jag menade en stamkund, alltså någon som gärna återkommer och handlar på samma ställe, en lojal kund, en kund som är tillfredsställd och ger ett långsiktigt värde för företaget. Sådana är vi, jag och Benni. Vi är stamkunder på Edeka här snett över gatan.
Ooooh, happy day! Äntligen (Jag har väntat på något sånt här och det är första gången de har det i just den här affären.)! Igår kom Benni hem med detta häftet och 10 klistermärken! För varje 5 euro man handlar för (och det kommer man ju lätt upp i!) får man ett klistermärke, och eftersom Benni handlade för 5 euro plus några cent, men kunden före honom inte tog sina klisterlappar, så fick Benni dem! 10 klisterlappar till oss, katschiiiing! Hon i kassan kände igen Benni. Vi äro små stamkunder vi, bzz, bzz, vi äro små stamkunder vi, bzz, bzz.
När man samlat ihop 20 klistermärken kan man välja att köpa olika saker extra billigt. Vi siktar först och främst på ett steeeegejärn. Det största steeeegejärnet kan man köpa för 30 euro när man har sina 20 klistermärken. Normalt sett kostar det 80 euro! Eftersom den här klistermärkesleken pågår till 15 mars kommer vi hinna med att samla 20 klistermärken mer än en gång och vi är ju dessutom redan halvvägs till stekpannan! När stekjärnet är i hamn vill vi gärna ha vitlökspressen. Vi har ingen här i hushållet och den här, den på bilden, den kan pressa vitlök som inte är skalad, dvs. den skalar klyftan innan den pressas ut. Jag vet inte hur det fungerar, men det låter intressant. Ordinarie pris på den är 45 riksdaler (euro). En massa olika knivar kan man också samla poäng till, det syns bara inte här på bilden. Vi äro icke längre jägare, vi äro samlare, bzz, bzz.
Vit nederbörd
För en kort stund virvlade det runt några få små, vita snöflingor i luften! :)
Vi tvättade en maskin handdukar innan idag. Benni hängde upp dem på balkongen. "Det är varmt i solen!"
Fågel, fisk eller mittemellan?
Det var meningen att vi skulle äta fondue i söndags kväll när Emma och Kaiza var här. Jag och Benni tänkte gå och handla allt redan på fredagskvällen, så att det var gjort, och dessutom är affärerna ju som bekant stängda på söndagar. Vi tog fram fonduesetet från vitrinskåpet för att kolla vad man behöver för att tända makapären. Något saknades. Fonduegafflarna! Hmm, var kunde de vara, var kunde de vara? Även om ingen har talat om för en om man ska leta på fågel-, fisk- eller mittemellannivå så kan det tyckas ganska enkelt att hitta några fonduegafflar här i lägenheten, den är ju ändå inte såå stor och fonduegafflar förvarar man ju inte var som helst, eller? Vi letade och letade och letade. Vi letade oss galna, i en timme. De fanns ingenstans, INGENSTANS! Och inte heller är det särskilt hjälpsamt att fråga sina grannar när man bara har två stycken och den ena inte äger några fonduegafflar och den andra inte är hemma så att man kan fråga. Thomas Philipps kunde inte heller hjälpa oss. Det blev bakad potatis i söndags, och fonduegafflarna lyser fortfarande med sin frånvaro. Något annat som också lyser här (utan frånvaro) är solen. Lagom till Emmas och Kaizas hemfärd, som började igår morse, kom den fram igen. Desförinnan har den hållit sig borta oförskämt länge och det duggregnade nästan konstant sedan mina systerystrar anlände. Vi gjorde det bästa av det ändå, och det var perfekt att ta med dem till Thermalbadet, men det är en annan historia.
Jag har väntat så länge på just den här dan, och det är skönt att den äntligen kommer. Väntat så länge på just denna dag, den ger lust när den kommer.
Sist jag hörde dessa låtrader stod jag vid starten till Midnattsloppet i Stockholm och väntade på startskottet (som kom alldeles för tidigt och medförde en oplanerad rivstart). Idag trallar jag på denna låt (tyst för mig själv i mitt huvud av en helt annan anledning). Besök står för dörren, eller rättare sagt ikväll kommer det (besöket) att stå för dörren. Dörren till mitt HEM, vårt hem, mitt och Bennis hem! Emma och Kaiza, mina kära systerystrar, kommer och hälsar på över helgen. Det är svårt att fatta att de snart är här! Det är den långa vägen som bär till Überlingen. Kl.17 går flyget. När de landat ska de ta den schweiziska utgången och gå till flygbussen. Flygbussen tar dem till SBB (den schweiziska tåg-/busstationen i Basel). Därifrån ska de åka spårvagn i ca 10 minuter och gå av vid den tyska tågstationen i Basel. Tåget till Überlingen går sedan 19.42, och ca 2 timmar senare är de framme på tågstationen här i Überlingen! Tågresan just det klockslaget kräver två byten, men, de har varandra och reser med endast handbagage, så det ska nog gå fineeemäääng.
Kl.19 ikväll invigs årets upplaga av "Überlingen on ice" av Überlingens Oberbürgermesiter Sabine Becker. Det hela ramas in av livemusik (Det ska tydligen vara någon speciell sorts musik, speeennande, speeennande.) Nere vid sjön har de byggt upp en isbana, tält och en (eller flera?) trästuga(or). Skridskoåkning och Eisstockschiessen* är fasta traditioner. För min och Bennis del blir det korv och Glühwein ikväll. Galejet håller på 22 november till 6 januari.
*Googla gärna bilder för mer förståelse :) På svenska heter det tydligen Isstock.
Isstock, också känd som bayersk curling, är ett curlingliknande spel som i bland spelas på asfalt men vanligast på is. Spelet är vanligast i Mellaneuropa i länder som Tyskland och Österrike. Deltagarna i spelet låter sina stockar glida över isen och försöker antingen komma närmast ett mål, eller för att se vem som kan få stocken att glida längst.
Stocken är en platta, som väger 5 kg, med en 30 cm fastsatt pinne. Plattorna finns i flera färger: grön, svart, grå, gul och blå. Den gröna plattan är tillverkad av gummi och är mycket snabb på isen, medan den blå är gjord av mjukt gummi och är mycket långsam. Den vanligaste spelformen är att försöka låta sin stock komma närmast ett förutbestämt mål, en gummitrissa placerad 28 meter bort.
Isstock har till skillnad från curling inga lagmedlemmar som sopar banan för att påverka friktionen.
Sporten har varit uppvisningssport vid två Olympiska vinterspel, 1936 och 1964.
Vad gör du nu för tiden, varför hör du aldrig av dig, det var alldeles för länge sen vi sågs. Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut, du ska veta att jag inte glömt, det finns bilder som aldrig suddas ut
Igår hörde han av sig!! Hasselhoff! <3
Jag har suttit med vänner
på en stökig resturang
och kommit på mig själv vara någon annan stans
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
på en stökig resturang
och kommit på mig själv vara någon annan stans
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
Jag har fått för mig att jag sett dig
jag har ropat ditt namn
jag har sprungit rakt fram
mot en främmande famn
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
mmm..
en del av mitt hjärta..
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
jag har ropat ditt namn
jag har sprungit rakt fram
mot en främmande famn
en del av mitt hjärta
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
mmm..
en del av mitt hjärta..
kommer alltid slå för dig, Hasselhoff <3
Hur många lingon finns det i världen?
Det finns ett par rätter som man egentligen inte kan äta utan lingonsylt. Brysselkålspudding (dagens lunch), köttbullar med potatis och brunsås och sist men inte minst fläskpannkaka. Det hör liksom ihop. Vilken svensk som helst skulle klara lucktestet:
Köttbullar med potatismos eller kokt potatis, gräddsås och ................. (IKEA)
Fläskpannkaka med ....................
Här hittar du inte en hink lingonsylt eller en "lingonsyltskorv" (Ni vet påfyllingskorven i plast) i mataffären. Om jag ska vara ärlig har jag inte letat särskilt hängivet men jag ska gå på jakt, och jag återkommer med en lingonrapport.
Att man ska behöva tröstäta igen
Jag satt här på soffan igårkväll och kastades mellan hopp och (mest) förtvivlan. Det är ju kul att lagen bjuder på lite spänning, speciellt när det gäller ALLT eller INGET. Jag tycker att det är riktigt tråkigt att Svaarje inte lyckades kvalificera sig till VM i Brasilien. Min fotbollssjäl blöder. Enda fördelen (för mig) är att jag nu kan heja på Deutschland utan att få dåligt samvete. Benni fick för sig att han skulle baka medan jag var på körskolan igår. Han bakade shortbreads med hallon- och aprikossylt från hans mamma. Receptet har han fått från mamman i värdfamiljen som han bodde hos i USA för några år sedan. Kanske bakade Benni för att han misstänkte hur matchen skulle sluta, eller för att vi kom att tänka på receptet kvällen innan och han blev så sugen att han ställde sig och bakade. Anledningen är mindre viktig, resultatet blev perfekt!
I sista sekunden
Grattis till mig! Jag har nu varit på hälften av alla teorilektioner (fast att jag missade den första). Frågan som snurrar mest i mitt huvud och ännu inte är besvarad (Den har ännu inte nått allmänheten.) handlar inte om högerregeln, Autobahn, vägskyltar eller liknande, utan om det är ok att jag smugglar (Bara det ordet gör det halvt förbjudet) ner choklad i väskan och tar med hem till Benni. Chokladen (eller någon annan sötsak) som jag på lektionerna avstår från att äta. Det försvinner ju bara en sötsak, vare sig det är jag, Benni eller Batman som äter den. Det är ju inte så att jag tar hem hela korgen och sen bjuder gäster på det eller springer till skolgården och bjuder på godisregn. En sak är iallafall säker, hade det varit Benni som gått på körskolan hade de fått fylla på förrådet betydligt oftare. När det var dags att gå (kuta, det regnar) hem frågade jag (nä, inte om chokladsmuggling är ok) om det var teori imorn. Jag rättare sagt påpekade, att det väl inte är teori imorn. "Jooo, varför inte?" "Det är röd dag, det står på schemat på nätet och bla bla." "Oj, har vi inte ändrat det? Då gör jag det nu!"
Bättre sent än aldrig, eller? Tur att man dubbelkollar. I detta fallet dubbelfrågar. Jag misstänker att jag missade första lektionen för att de ändrade en icke-teoridag till en teoridag. Jag var nämligen säker på att jag inte hade teori den dagen. Nu är det alltså min förtjänst/mitt fel att det är lektion imorn. Beror på hur man ser på det hela. Just nu tycker jag att det är bra, fast att jag egentligen hade sett fram emot en ledig kväll.
Skallebank. Jag hoppas verkligen att Svaarje vinner matchen ikväll (och att Zlatan har ändrat frilla.) Egentligen har jag inte lust att se den. Kom igen nu Svaarje, kör för fa-an!
Jag har funderat, igen.
Jag har funderat på att bli trädkramare. Motorsågsmassakern här nedanför* tar aldrig slut. Det började (Jag hörde det först då, men de var säker i full gång redan mycket tidigare.) redan när jag åt frukost i morse. Antagligen kommer ljudet att följa mig in i drömmarnas land också. Det är inte bara här de kapar träd, utan lite längre ner på gatan också. Kanske är det skördetider. "Seeeeer du skogen där borta?" "Nä, träden är i vägen." Nu är de inte i vägen längre. Från vår balkong ser man numera rakt in i körskolans teorisal. Det är nästan så att jag skulle kunna köra en distanskurs (nu när jag har linser). Jag hade dock fått nöja mig med informationen som förmedlas genom lärarnas pictionarybilder ritade med pennor som suger, och jag tror inte att någon av dem fick mvg i bild. Jag är dock glad att de ritar, det hjälper, och de har en massa magner föreställandes vägmärken. Mina favoriter är de små bilarna, som också fäster på tavlan med hjälp av magneter. Tur att inte alla har problem med icke-magnetiska föremål, t ex kylskåp.
* Tydligen ska det byggas ett parkeringshus också, under marken tror jag.
Idag skulle jag ge mig på att panera schnitzel. På balkongen väntade gulaschgrytan (Det som blev över igår) troget ifall det hela skulle gå åt skogen. När Benni kom hem frågade han hur det hade gått. "Det blir gulasch", svarade jag. Han undrade om jag inte hade vågat att ge mig på det här med panering eller om jag var mer sugen på gulasch. När han kom in i köket såg han två gyllenbruna och enligt mig perfekt stekta schnitzlar. Jag är nöjd!
Jag klarar inte av den här öÖÖövergången (Hipp Hipp) och därför hoppar jag direkt till nästa ämne (Övergången till föregående stycke var heller ingen höjdare märkte jag.) Loreenluggen, den är borta! Jag gick till frisören idag, och eftersom tvåminutersregeln (Den handlar inte om hur länge något i matväg får ligga kvar på golvet innan man måste ta upp det igen för att det ska vara ok. Tror att den brukar ligga på 6 sekunder beroende på om det är på restaurang eller någon annanstans. Denna regeln handlar om att inget här är mer än två minuter bort.) gäller här så beslöt jag mig för att testa frisören som ligger i samma byggnad som körskolan. För 7.5 euro kapade hon gardinen och nu ser jag igen utan att behöva kamma snelugg, slänga med huvudet, pusta/blåsa uppåt eller lägga tid på att göra en "Den där Mary"-frilla.
Tydligen ska det bli kallare i övermorgon. Informationskällan heter Benni. Vadå kallare? Jag tycker att det räcker så som det är nu. Det är inte vårvarmt längre, det är angenämt kallt, för det mesta iallafall.
Parentes 1. Jag har blivit bättre på det här med att uppdatera appar. Igår var det bara ca 6 stycken som låg på kö. Tycker dock ofta att uppdateringarna inte är till fördel, utan tvärtom. De lila pratbubblorna som dök upp längst upp på mobilen när jag fick Viber-meddelande är som bortblåsta. Eller ja, nu är de är gråa, stora och fula. Innan blinkade mobilen blått när jag fick Whatsapp-meddelanden och grönt när jag fick Viber-meddelanden. Nu är det blått för hela slanten.
Parentes 2. Jag har fortfarande inte riktigt tålamod med ytterdörren. Iallafall inte när jag två sekunder tidigare har snubblat till i trappan och nästan slagit i nyllet och ut tänderna. Tur man har reflexer och sträcker ut armarna. Jag hade nog sparkat in dörra annars, och jag hade fått mixa min schnitzel så att jag hade kunnat äta den med sugrör. Man kanske ska köpa hem en packe sugrör. Kan vara bra att ha. Det enda som inte får drickas med sugrör är öl.
Parentes 3. Första meningen i förra inlägget går inte att publicera med små bokstäver. Det är jobbigt omöjligt.
