Ich bin ein Berliner!
Nu förstår jag vad John F. Kenny syftade på. Alla har vi olika kroppsform.
Ein Berliner, fylld med jordgubbssylt!
Är han bara en myt?
Eller finns han verkligen på riktigt?
Herr Nothelfer - vår s.k. hyresvärd - har det mest passande namnet någonsin. Jag har nämnt det innan, direkt översatt blir det "Herr Nödhjälpare"/"Herr Hjälp i nöden". Men var är han när man verkligen behöver honom? Han svarar visserligen i telefon under Herr Nothelfers namn och nummer, men sen dyker han inte upp vid överenskommet klockslag. Och inte innan eller efter eller nästa dag heller. En dag låg den en brandvarnare utanför vår dörr och igår låg det en lapp i brevlådan med skriften "Stierle/Jönsson". Vi har redan en lapp på brevlådan, som är författad på datorn, men det ska väl vara en "riktig" lapp, en "officiell" lapp, även om man mer eller mindre inte kan se skillnad på "vår" och den "officiella", och "vår" lapp är ca 110% läsbar. Vi antar att det är vålnaden "Nothelfer" som varit här och skänkt oss dessa båda ting. Snällt (Han hade nog inget val) och användbart, iallafall när det gäller brandvarnaren. Vi har till och med satt upp den i taket, och numera är det nog även plikt att ha en. Det finns förresten två Herr Nothelfer, den yngre, och den äldre. Jag tror att det är den yngre som ska stå till vår tjänst, och tur är väl det, för den äldre ska vara lite, har jag hört (bl.a. från min körlärare. Nothelfer är hyresvärd även för körskolan), mindre trevlig än den äldre.
Jag har säkert sett både den yngre och den äldre utan att veta om att det var dem jag såg.
Panera mera!
Efter att självförvållat skaffat sig ryktet om att vara lite av en matblogg är det väl lika bra att leva upp till det också.
Det finns en gräns där den normala formen av panering och frittering går över till att bli pervers. Jag tänkte dock inte hänga ut några länder här och vi höll oss iallafall på det torra med vår panering, tycker vi iallafall.
Leberkäs/Fleisckäse - tänk er falukorv, och som jag tror jag nämnt innan, en icke blommig sådan. Inte heller i ringform, utan som en liten minilimpa. Gårdagens kvällsmeny bestod av fyra huvudingredienser: Leberkäs, en laugenstange (Bilden), vitkål och potäder. Som vanligt kan tilläggas att detta var ett nytt recept vi testade.
Paneringen bestod av de gamla vanliga, misstänkta ingredienserna mjöl och ägg och istället för skorpmjöl eller liknande använde vi smulor från en sådan här laugenstange. Leberkäsen skars i skivor, kördes genom paneringsgatan och slängdes i stekpannan. Experimentet blev lyckat, och vitkolssalladen likaså. Läser man inte igenom receptet tillräckligt långt innan man ska sätta igång, vilket jag egentligen gjorde, missar man viktiga detaljer som att vitkålen skulle ligga och dra sig i den tillredda sörjan i en timme. Nästa gång, nästa gång. Gommen fick ändå gå på kalas och till det hela serverades stekt potatis blandat med ägget som blev över från paneringen.
Veckans och även årets grillkväll nr.2. Lax i folie med basilika och lime. Rosmarinpotäder, sallad och caipirinha fulländade det hela.
Nu har jag hört det tre gånger* på en vecka
"Spiel doch nicht die beleidigte Leberwurst!"
Direkt översatt: "Spela inte den förolämpade leverkorven!"
Jag lämnar öppet för fri tolkning.
*Jag minns inte riktigt men det kan vara så att den här frasen en av gångerna kom från Benni (skämtsamt) och riktades mot mig.
Se det här som ett digitalt vykort från mig med soliga och hjaartliga hälsningar från balkongen
Den senaste tiden kan väl rent allmänt sammanfattas enligt följande:
Bloggförsummelse, karnevalsyra och kaerlighed, vår och värme, två dagars skidåkning med en ugglesolbränna och megaträningsvärk som resultat, en misslyckad uppkörning (Jag visste att jag inte var redo och dessutom kallade besiktningsmannen* (som det verkar heta på svenska) mig för "Jonsson", plugg med tyngdpunkt på handel med ost och vin (Livets goda, enligt en del iallafall) mellan länderna Foreign och Home, semesterstängt på jobb, uppdrag om att digitalisera recept* åt jobb för en framtida handbok och kokbok, och sist men inte minst: planering.
*Besiktningsmannen satt bak, och min körlärare bredvid mig. Bilen var nytvättad (Vi körde till biltvätten precis innan uppkörningen) och vädret helt perfekt.
*Jag har nu receptet (med de hemliga ingredienserna) på den himmelskt goda "Mousse au Chocolat".
Det finns inget härligare än att sätta guldkant på vardagen, och jag är glad att vi är så bra på det.
What to do, what to do?
Vi har bara en solstol på balkongen.
I-landspromlem, men ett smärtsamt sådant.
Det enda som skymmer solen en bråkdel emellanåt är lyftkranen här framför huset. I-landspromlem nr.2.
Ikväll blir det grillat igen. Upp till bevis för vår "Black Pearl" och min Grillmeister, idag ska det slängas firre på grillen.
Hårnåla mig hit och hårnåla mig dit!
I hela vår hårnålsanvändande del av livet har vi (Jag och Linda och säkert många fler) använt våra hårnålar på fel håll, alltså upp och ner. Den vågiga sidan ska tydligen vara neråt. Där ser man, där ser man. Av ren vana är det dock mer eller mindre omöjligt att ändra på det "den vågiga sidan uppåt-beteendet".
När jag var hjemme i Lund i julas hörde jag ett oförglömligt rop ifrån köket: "Nu har jag bokat!"
Ett tag var det en eeeevighet till den 26 februari, det var vi båda eniga om. Men lyckoruset har funnits vid vår sida vareviga dag och nu är hon äntligen på väg!
Bennis lie är klar. (Skaftet från en treudd, lite kartong, lim, aluminiumfolie och fantasi = en perfekt lie)
Mina naglar är karnevalsmålade.
Jag har städat som om der vore knugen som skulle komma. (Det var inte överdrivet stökigt eller så men hur ofta ser jag annars till att t ex tvätta av elementet i köket?)
Förkylning, dra dit pepparn växer! Om två timmar är Linda här. Let the Party begin!
Gott och blääändat!
Räknas det som smygmotion/morgongympa när man springer ner (mer än två trappor är det nog inte, men lite "korridor" också) och kollar om man fått post? Om man gör det två gånger då? (För att man gick ner för tidigt första gången eller för att man tror att man missade posten första gången (Det måste ju vara nååågon som försöker nå mig via brev, åtminstone någon räkningsskitavsändare). Det fanns förresten både för- och nackdelar med att inte ha signerat sin brevlåda. Räkningarna från körskolan nådde inte fram till mig (men de hann ikapp de med med tiden), men inte heller mina bankkort och pinkoder. Nu är allt som det ska igen iallafall. Brevis vet var min postlåda bor. På tal om motion så har jag idag tagit mig igenom hälften av lveckans löparläxa. 50 minuters löpning 2 dagar denna veckan har vi fått order (om man hinner och orkar) om. Det blev 1h och 10 min, mest för att jag joggade till en jättefin, rosa kyrka (som jag redan besökt ett antal gånger och kört till på körlektion) och joggar man till något så måste man också jogga tillbääe. Jag är glad att jag gjorde det. Solen höll mig sällskap och det var helt perfekt löparväder. Den här kyrkan är en av de sevärdheter vi kommer att jogga förbi den 10 maj, när det är dags för loppet.
Haha, var man inte fåfäng redan innan så är ju risken stor att man blir det med ett sånt här kort i plånkan. Praktiskt värre egentligen, för alla som redan springer runt med en fickspegel i handväskan eller försöker spegla sig i mobilen. Väldigt diskret och smart lösning dessutom när det kommer till männen. När detta är nämnt kan jag även nämna att jag fick två kort, ett till mig själv, och ett till en vän, sambo elller liknande, så att man kan tjäna poäng på andras bekostnad ;) Det här "Payback"-kortet kan man samla poäng med när man handlar på bl a dm (affären med den billiga duschcremen, bl a), men också på andra ställen, som t ex ebay och Jysk, som här heter "Dänisches Bettenlager". Så nu är det till att samla på, hej och hå!
När jag kom ut från jobbet i söndags vid 16-tiden (Sista passet efter en hård jobbevecka med inhopp pga sjukdom) görde jag att det stojades och kom toner från blåsinstrument nere vid vattnet. Jag och min nyfikna nuna tittade dit. Jag hängde inte riktigt med, men mitt i folkmassan och musikspelandet stod det en joker (Ingen Batman-joker utan mer en färgglad spelkortsjoker) och delade ut någon form av kaaaaga. Gratis kaaga åt fölket, såg det ut som, men vad visste jag? Nä, ingenting. Jag vände på klacken och gick hem tomhänt. Jag berättade för Benni om spektaklet som dagen efter kom fram till att det var högste narren i varje narrgrupp/förening som rott över till blomsterön Mainau tillsammans och hämtat denna typ av speciella kaka för att faktiskt dela ut den till fölket. Ibland förstår man inte riktigt om det man ser händer på rihk-titt eller ej, men oftast gör det det. Det här är iallafall en del i det som kallas "Fasching/Fastnet/Karneval" här. Det är en typ av karneval, så mycket har jag förstått. Annars hänger jag inte med särskilt mycket på noterna och jag förstår inte när det börjar och heller inte när det slutar. Det är dessutom olika på olika orter/i olika städer och i Köln, karnevalshuvudstaden, började det redan i november, tror jag. Jag vet iallafall att det är "smutsig torsdag) om två veckor, och då händer det lite mer här. Om jag har fattat det rätt så är det den egentliga karnevalshögtiden här den veckan. Jag är därför väldans glad, och stolt, över att just vid denna tiden på året få besök av maskeraddrottningen själv: underbaraste, underbara Linda. Vi smider planer, och vi kommer att gå all in!
Humor!
Norrlänningar och temperaturer:
+15°C
Tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar. Norrlänningen solar, för varmare än så här blir det inte i Norrland.
+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Norrlänningen planterar blommor i trädgården.
+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta. Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.
0°C
Vatten fryser till is. Vattnet i Torneälven älven blir lite tjockare.
-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa. Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.
-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus. Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.
-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca. Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.
-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.
-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan. Norrlänningen köar vid den lokala hembrännarn.
-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera Nordpolen. F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.
-60°C
Torneälven förfryser. Norrlänningen hyr video och stannar inne.
-70°C
Den falska norrlänningen flyttar söderut. Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus. F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.
-183°C
Mikroberna i maten överlever inte. Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.
-273°C
ALL atombaserad rörelse stannar. Norrlänningarna börjar säga till varandra "Helvete, vad kallt det känns ute i dag".
-300°C
Helvetet fryser till is. Norrläningarna är ensamma.
Storslam för plugghästen
Man kan vara plugghäst utan att bära plugghästbrillor. Fast å andra sidan kan mina linser ses som en kamouflerad variant av plugghästbrillorna. Som många av er redan vet så klarade jag teoriprovet till körkortet i onsdags! Happy, happy, haaappydance! 0 fel! Var och en av oss som skrev tilldelades en bänk och en form av i-behov-av-bantning-surfplatta (den var i jättetjockt utförande) med ens namn på det elektroniska provet. 30 frågor skulle besvaras. Varje fråga kom med 3 svarsalternativ och man visste aldrig om det var 1, 2 eller hela 3 alternativ som skulle touch-bockas i. Bokade man bara i 2 av 3 rätt räknades ändå hela uppgiften som ett felsvar. Varje fråga gav mellan 1-5 felpoäng och fick man ihop 10 sådana så var det kört. När alla frågor hade besvarats och man kände sig redo (Jag tvingade mig att gå igenom alla 2 gånger fast att jag verkligen inte hade lust) var det dags att klickade på "ingen återvändo-lämna in-knappen". Resultatet dök upp direkt på skärmen och någon form av meddelande skickades iväg till kontrolldamens (Hon som överbevakade det hela) dator och samtidigt levererade en skrivare direkt resultatet i tryckt och hederligt pappersformat.
Jag har verkligen pluggat möööed och jag är glad att det är över. Direkt efteråt (här sparar vi inte på rödbetorna) hade jag körlektion i 90 min, som inte gick fullt lika bra. På kvällen hoppade jag in och jobbade extra. Snacka om att jag var slut den dagen.
Du efter plugget, det fixar sig alltid
Du efter plugget, det löser sig nog
Du efter plugget, ta en dag i taget
Du efter plugget, det löser sig nog
Du efter plugget, ta en dag i taget
Ännu är det inte riktigt efter plugget. Körkortsteorin är i hamn, men nu blir det till att hoppa på nästa båt. Planen är att skriva en gammal och eftersläntrande ekonomitenta i maj. Det blir till att styra kosan till old good tentasal i Lund. Håll tummarna för mig. "International economics" ska pluggas in på egen hand. Engelska, engelska. Engelska termer. Jag kommer nog att få slå upp en del ord men om jag inte minns fel så utgår många av exemplen ifrån handel (på flera olika halvkomplicerade sätt) av ost och vin mellan olika fiktiva länder. Speeeennande. Jag är en tenta ifrån att kunna ta ut min ekonomiexamen. Examensarbetet är nämligen inlämnat och betygsatt för längesen.
Alltså, po det igen, som jag och en kär vän brukar sige.
Våryra
Det är något i mig som gör att jag har vääääldigt svårt för att sitta inne när det är fint väder. När min egen utkastare tar mig i kragen finns det inte längre något att säga till om: "Ut med dig!". Och ut begav det sig, med en bok under armen och tygskorna på sne promenixade jag ner till vattnet och satte mig och läste. Detta var en solig dag för två dagar sedan, som kallas torsdag. Solen värmde mitt ansikte och överallt möttes jag av människor, männiksor, människor. Uteserveringarna var fulla och glasstrutar i högsta hugg swischade förbi mitt synfält med jämna mellanrum. Något av det bästa med linserna är fortfarande hur tydligt jag kan se bergen på andra sidan sjön när det är bra väder. Ni kan faktiskt se dem på andra bilden här nedan, men eftersom det är en bild och inte den riktiga verkligheten är de såklart mycket längre bort och inte alls så intrycksfulla som i verkligheten. Den blicken, den rubbar mina inre cirklar.
Vår, vår, strålande vår.
Vädret går såklart upp och ner här med, men sådana här dagar är guld värda.
Jag gjoooore bare såhär!
För två korta sekunder på jobbet i förra veckan kände jag mig som Emil i Lönneberga. Där stod jag, med handen istoppad i en glaskaraff som vi använder för salladsdressing (bl a mango-hallon-vinaigrette). Jag skulle torka den invändigt och trots tipset om att ta en lång slev och köra runt diskhandduken med körde jag in näven. Jag har ju små händer. Plötsligt slog tanken mig: "Tänk om jag inte får ut handen igen!" Vad mer hade jag i det ögonblicket, ståendes ostolt som Kapten glaskaraff, kunnat ursäkta mig med än Emils väl användbara kommentar när han har stoppat huvudet i soppeskålen. "Jag gjoooore bare såhär!", och så hade Kapten glaskaraff plötsligt haft två glaskaraffhänder och ett än mer icke-stolt ego. Jag hade fått köra näven i bordet.
Som tur var, eftersom jag fick in näven, fick jag även ut den igen. Tack för det!
Running sucks? No! Running socks!
Ett halvmarathon* står nu plötsligt på årets to do-lista. Spännande, utmanande och härligt! Den 10 maj bär det av stapeln. Vi tränar i grupp, på lördagar. Allt är organisterat av en idrottsförening och träningsschemat har vi fått skickat till oss via mail. Det räcker nämligen inte med att träna en gång i veckan, utan vi ska träna hemma också. Hemläxa, i form av löpning, jag klagar inte. När jag kom tillbaka från min löprunda här hemma i veckan såg jag att något smartäss valt att designa mina strumpor med två bokstäver. Jag utgår ifrån att de ska tolkas som "right" och "left", alternativt "rechts" och "links". Men för alla er som tycker att de är finfina (färgen är finare i vackra verkligheten) så kan jag avslöja att de är köpta i Svaarje. Iallafall, så kan det tyckas, när man kollar på den här bilden, att strumporna sitter på alldeles rätt fot. Från strumpbärarens perspektiv är det dock fel, fel, fel.Men, när löptränaren ropar "Alleman höger!" hjälper det ändå inte ett jota att ha bokstäver för olika riktningar på strumporna, vare sig de sitter på rätt fot eller ej, eftersom vi inte springer runt i bara strumplästen, utan även bär löparskor. Sum tur är så är jag inte en av dem som inte kan höger och vänster. I körskolebilen sitter för övrigt också små (ganska stora faktiskt) klisterlappar ("links", "rechts") vid pilarna för blinkersen framme på instrumentbrädan. Det kan inte vara lätt för vissa. Inte nog med att man ska kolla backspegeglar, döda vinkeln osv., så måste det slängas en extra blick på klisterlapparna på instrumentbrädan innan man vågar blinka.
*Eftersom det verkar som att en hel del i min närmsta vänkrets inte vet hur långt det är, så avslöjar jag det här och nu, en gång för alla. 21 km! Plus några meter till.
A som i Autobahn
Det går inte att undvika dem, iallafall inte i längden, och för ett par månader sedan (när jag fortfarande undvek den praktiska delen genom att gömma mig bakom teoriboken, och även en tid efter det) hade jag svårt för att se mig själv där, men idag var det dags! 180 minuter Autobahn + päääues (Körläraren betalade min kaffe, som inte var kaffe eftersom de inte hade någon laktosfri mjölk, utan en äppledricka.)
Hur ska man beskriva det hela? Det var en känslococktail med ganska väntade ingredienser. Spännande och läskande (läskigt) med en nypa körglädje. Mitt personbästa lyder 140km/h. Jag kan i upprymdhetens och koncentrationens (som riktades åt att verkligen hålla mig på min sida, inte köra för nära lastbilar och inte knäcka växelspaken (Den förtjänar mer kärlek och varsam behandlig än den för tillfället får) hetta ha kört något snabbare. Rekommenderad hastighet på Autobahn är dock 130km/h, vilket enligt mig är alldeles lagom, om man nu får vara lite svensk och slänga sig med termer som "lagom". Vi körde om den ena lastbilen efter den andra, körde genom tunnlar, tankade och jag må säga att det är en speciell (på ett bra sätt) känsla att verkligen få trycka plattan i maaattan!
Rumpan, den stackars bakdelen, tar lite stryk av att sitta så länge, kände jag. Stryk och stryk förresten. Rumpan gjorde sig påmind. En förnimmelse som annars mest tar sig uttryck efter att jag spelat squash.
Här kan ni kolla in pärlan jag kör! Jag kan dock inte säga om det är den senaste modellen här på bilden. Körläraren bytade nämligen upp sig precis efter att jag börjat köra. Det finns en massa finesser att titta och pilla på :)
http://www.academy-fahrschule-matutis.de/fahrschule/fahrschule.html
Stamceller. Det är inte de som gör att vi stammar, för då hade alla stammat.
Jag har länge gått och trott att tops var till för att rensa skit i öronen, slicka på för att sedan ta bort (om du är tjej, fast jo, ev. killar också) mascara som hamnat på alla andra ställen än det var tänkt, eller helt enkelt till att peta upp i näsan på folk man tycker mindre bra om. Uppfinningsrikedomen har väl egentligen inga gränser och i förra veckan fick jag två tops med posten. Det var inget hotbrev från någon som tycker mindre bra om mig, utan ett brev från "DKMS - Deutsche Knochenmarkspenderdatei" (jfr. Tobiasregistret). Självförvållat var det alltså, det här med topsen.
Varje dag drabbas någon i vårt land av en allvarlig sjukdom som kan kräva transplantation av stamceller. Det kan vara leukemi, svår blodbrist, immunbristsjukdomar, ämnesomsättningssjukdom eller svår strålningsskada.
Genom att gå med i Tobias Registret kan just du ge någon av dessa svårt sjuka människor chans till ett friskt liv.
Anmäl dig
Fyll i och skicka in din
hälsodeklaration via
hemsidan.
Spotta/topsa
Du får hem ett test-kit som
du enkelt skickar tillbaka
helt gratis.
Rädda liv
Finns en matchning får
du chansen att rädda
någons liv.
Jag anmälde mig via nätet, och på bilden ser ni alltså mitt test-kit - innehållandes tops. Det var bara till att köra. 1. Skölja munnen. 2. Köra runt med topsen inne i kinden i 30 sekunder. I fredags skickade jag tillbaka kuvertet med mina celler från munslemhinnan. Tanken slog mig: Hur kan de veta att cellerna verkligen kommer från mig? Om de kommer från en hund istället är det kanske för uppenbart men de skulle lika bra kunna komma från grannen. Men, vad skulle det tjäna till? Jag tycker att det är lite läskigt, hela den här grejen. En vacker dag ringer de kanske för att de har hittat en matchning. Läskigt eller ej, det kan inte finnas något bättre än att kunna hjälpa en annan människa att överleva. Benni är registrerad sedan något år tillbaka.
Topsen i badrummet använder jag bara till de två förstnämnda aktiviteterna i början av denna text, ifall ni nu skulle tro något annat.
Vet du vad? Besök http://www.tobiasregistret.se/
Informera dig! Kanske vill du också bli donator, eller skänka en slant! Det är gratis att bli donator, men hela processen kostar ändå pengar. Stöd de som stöder andra!
Idag gick jag in på mitt konto på cancerfondens hemsida. Tiden går. Jag har visst sammanlagt skänkt 31x100 + 1x50 kr = 3150kr. Jag är stolt över mig själv och det känns bra! Men, jag kan inte rädda världen själv och nu har jag bestämt mig för att inte längre vara månadsgivare. Jag är nöjd med mitt bidrag och nästa gåva går till något annat, antagligen det "tyska Tobiasregistret". Och varför inte det svenska?
Citronen faller inte långt från trädet
Det här är vår "Caipi-Baum", vårt "Caipirinha-träd"*. Från början var det inte mycket till träd, men han tog sig, växte och så småning om kom det en massa små, vita blommor. Snabbast vinner, när det gäller människan iallafall. Här stod två av blommorna som segrare och idag kan jag stolt visa upp resultatet, två små frukter. Det är en hybrid, en blandning mellan citron och lime. Vi har låtit de häna länge, för hur skulle det se ut om någon annan kom och skördade ens frukt! När vi kom in i vardagsrummet i morse låg den där på golvet, den ena hybriden. Plantan har under natten själv låtit sin frukt falla. Vi ser det som en gåva till oss. Vi får se när den andra faller.
*Antingen gör vi vanlig, ohederlig caipirinha eller så lagar vi en laxrätt som ska kokas ihop med caipirinha.
Små citroner gula. Här ser ni storleken på honom.
Nu kan breven bäras till sin rättmätige ägare
Det var lite för att jag tycker att vi förvirrat en viss brevbärare länge nog nu, lite för att jag vill vara säker på att bl.a. mina bankpapper och bankkort hittar hem och väldigt mycket för att det gör mig glad!
Brevlådan har blivit omdöpt till "Stierle / Jönsson". Förutom att mitt hjärta tar ett extra skutt när går förbi och ser detta, betyder det i stora drag att den som vill skicka post till mig numera endast behöver skriva mitt, och bara mitt, namn på kuvertet. Skulle det dock komma ett brev till där Bennis namn textats med finaste, tjejigaste handstil i skrikrosa utförande så vet jag att brevet ändå är till mig.
Den som väntar på något gott.......kan få vänta lite för länge.
Lite för länge och lite längre än vissa andra nära och kära hemma i Svaarje som redan har sett alla avsnitt från säsong två.
Sherlock. Serien. Namnet. Gåtan själv. Benedict Cumberbatch.
Benedict Cumberbatch - ska man skratta åt eller älska det namnet? Iallafall, så är det denne man som spelar Sherlock. Det tog en jädrans tid innan de blev klara med säsong två (lååångt efter att vi hade sett klart säsong ett) och till råga på allt så sitter jag nu här och väntar på att den dubbade versionen ska komma ut. Väntar jag inte så får jag sitta och se avsnitten utan Herr Stierle. Herr dubbare, dubba snabbare!
Jag tror att Sune hade varit stolt över mig
- Vad jobbar du med?
- Strössel. (HippHipp-Minis dejt)
- Vad jobbar du med?
- Jag piskar folk i bastun med björkris. (Killen som i bastun i söndags delade ut ett och ett annat "slag" med björkrisen.)
- Vad jobbar du med?
- Jag jobbar med biologisk och vegetarisk (mestadels till och med vegansk) mat. (Jag, Jenny Jönsson i egen hög person.)
Välkomna att kika in!
Minns ni?
"Det där är väl inge jobb, att vända på papper och säga "hmm"!?
När man jobbar ska man ju såga, eller hyvla och bli svettig och så.
(Sune - Sunes jul)
Jag tror som sagt att han hade varit stolt över mig nu, lille Sune. Visserligen är väl ett jobb där jag vänder på papper, rynkar på pannan ibland och säger "hmm" det jag huvudsakligen kommer att syssla med sen. Men tills jag nått den graden av sysselsättning (och även då) är detta ett perfekt extra-svett-jobb. Såga och hyvla vågar jag väl inte påstå att jag gör där, men det är inget "sitta på rumpan-jobb". Servera, hälla upp dricka, fixa te, göra kääffe, förbereda sallader och såser på tallrikarna, dekorera maten (och tallrikarna) med alltifrån sesamfrön till kryddor med namnet "Gute Laune" (Gott humör) eller "Sonne" (sol), förbereda olika salladsingredienser, röja borden, diska och städa m.m., det är vad jag gör, och jag tror att det lenligt Sune lätt kan klassas som ett riktigt jobb.
Det blir ett par gånger i veckan. Nu när det inte är högsäsong har de öppet vid lunchtid och på kvällen från kl.18 igen. Förra veckan (onsdag och fredag kväll) provjobbade jag, med framgång. På fredag och lördag kväll har jag mina två första riiihktiga arbetspass. Maten ser "lecker!" uuuut! Det är ett mysigt ställe och på sommaren kan man även sitta ute.
